8. USA-Sverige

Grönländska byar

S/Y Mary 10 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Jag har just tittat på femte avsnittet av Familjer på äventyr ännu en gång. Så härligt att kunna återuppleva lite av Grönland precis när man vill. Men det är något som saknas. Först kunde jag inte sätta fingret på det. Men det är byarna förstås. Inte ett hus finns med i avsnittet från Grönland, inte en levande själ. Överhuvudtaget inga tecken på mänsklig närvaro.

Grönland är visserligen ingen tätbefolkad ö. Men de finns där. Inuiterna – utspridda i de mest bedårande små samhällen längs kusten. Bortsett från huvudstaden Nuuk har ingen by mer än ett par tusen invånare, de flesta är betydligt färre än så. Byar dit man bara kan ta sig med helikopter, eller egen båt under sommarmånaderna. Byar där inga vägar når längre än till sista huset. Byar där folk bor, jagar, fiskar, lever.

Inuitsamhällena var en viktig del av vår upplevelse av denna världens största ö. Men att inuiterna själva inte är med i tv-programmet är inte särskilt konstigt. Vi filmade dem aldrig. Vi upplevde att många inuiter var lite tillbakadragna, nästan misstänksamma. Kanske berodde det på att de inte förstod vad vi sa, kanske var de bara blyga. Men det skulle också kunna vara en konsekvens av hur de historiskt behandlats av vårt grannland Danmark. Oavsett, vi ville inte tränga oss på.

Detta är en av de saker som hindrar mig från att bli en bra fotograf, jag är inte fräck nog att fotografera människor på nära håll. Men husen misstyckte inte.

Kvällens doldisar

S/Y Mary 9 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.


Kvällens avsnitt av Familjer på äventyr är filmat i de isbergstäta vattnen i nordöstra Canada och södra Grönland. De här trakterna är svårtillgängliga för den som inte har en egen båt eller helikopter. Det mesta materialet har vi därför filmat själva. Men den uppmärksamme noterar också att det förekommer en hel del bilder där båten är filmad på lite avstånd. Dessa klipp har vi doldisarna på den norska segelbåten Skruff att tacka för.

Ja, i programmet framställs vi ofta som ensamma och utsatta, men faktum är att långseglarlivet är ganska socialt. Särskilt i hamn, och det är ju där vi har tillbringat ungefär tre fjärdedelar av tiden under de här åren. Framförallt har vi umgåtts mycket med andra seglande familjer. Men vi har också lärt känna en massa fina bofasta människor på många av de olika platser vi besökt – ofta tack vare barnen. De har agerat bästa tänkbara dörröppnare ute i världen.

Just guttarna på S/Y Skruff träffade vi första gången redan på Newfoundland. Kapten Marius och hans trevliga besättning fick snart en av våra filmkameror ombord. Sedan hängde vi ihop i stort sett hela vägen till Island, där de också fick agera följebåt när det svenska filmteamet kom på besök igen. Den enmastade norska båten som bara skymtar förbi som hastigast här och var i programmet spelade alltså en avgörande roll under inspelningen av avsnitt fem.

Under sommaren hann vi även ta en hel del stillbilder på S/Y Skruff. Det är några av dessa bilder som du kan se i bildspelet ovan. Bilderna på de sanna hjältarna i avsnitt fem.

Veckans cliffhanger

S/Y Mary 4 kommentarer
Egentid i New York

Egentid i New York

Första gången filmteamet besökte oss fick jag frågan vad jag saknade mest med Sverige. Utöver familj, vänner, katten och mataffären råkade jag nämna att jag längtade efter min frisör. Det skulle jag aldrig ha gjort. För nu går mitt hår som en röd tråd genom hela tv-serien.

I förra avsnittet fick en sisådär 800 000 tv-tittare följa med mig till frisören i New York. Det kändes lite konstigt. Jag är egentligen inte särskilt fåfäng, och brukar inte ägna mitt hår någon större uppmärksamhet – utöver en klippning då och då. Men visst, det är sant. Jag erkänner. Jag har haft en enorm ångest inför varje frisörbesök under den här resan.

Det mest intressanta i sammanhanget är ändå hur mycket något så banalt som mitt hår faktiskt engagerar. I besöksstatistiken på bloggen kan man se att de inlägg jag tidigare skrivit på temat har seglat raka vägen in på topp tio – i konkurrens med mer än 500 andra inlägg.

Mitt hår har alltså lockat fler läsare än när vi ankom självaste Kurrekurreduttön. Fler än när vi blev rammade av ett mindre kryssningsfartyg, och fler än de inlägg där vi berättar om de enorma sopbälten som flyter runt på haven. Ja, till och med fler än när Ludvig såg ett UFO.

Vad intresset beror på kan jag ju bara spekulera kring. Men programmets producent gjorde nog rätt när hon valde att låta mitt hår få ta plats i tv-rutan under bästa sändningstid. Detta blev om inte annat bekräftat efter förra avsnittet när flera tittare hörde av sig för att fråga hur det gick hos frisören.

I nästa avsnitt får ni svaret. Tisdag klockan åtta alltså, i SVT1. Ett klassiskt tv-trick. Cliffhanger kallas det.

Se tidigare avsnitt av tv-serien Familjer på äventyr

Mellan Barbuda och New York

S/Y Mary 3 kommentarer
Klicka på bilden för att se avsnitt 2:6 i tv-serien Familjer på äventyr.

Klicka på bilden för att se avsnitt 2:6 i tv-serien Familjer på äventyr.

I det andra avsnittet av tv-serien Familjer på äventyr lämnar vi Barbuda bakom oss, för att fortsätta vår resa hem mot Sverige. I cliffhangern inför nästa avsnitt ser man hur vi angör New York. Men vad hände egentligen där emellan? Ja, ni som följt oss på bloggen vet att vi upplevde en hel del på vägen.

Här kommer en lista på alla blogginlägg mellan Barbuda och New York, för nytillkomna läsare som vill läsa ikapp inför nästa avsnitt. I vårt bildgalleri på Flickr kan ni också titta på några av de bilder vi tog under samma sträcka.

2014: Året som gått

S/Y Mary 11 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så här vid årsskiftet brukar det vara populärt att summera det gångna året. Vi på Mary af Rövarhamn vill naturligtvis inte vara sämre. Så här kommer en tillbakablick, månad för månad.

Januari
Inviger det nya året på Sydatlanten – det trevligaste havet av dem alla. Simmar med delfinerna på Fernando de Noronha, korsar sedan ekvatorn för sjätte gången och angör Djävulsön utanför Franska Guyana. Därefter bunkring i rymdhamnen Korou för fortsatt färd mot Karibien. Sammanlagt 3500 sjömil på en månad.

Februari
Strax söder om Barbados korsar vi vår egen rutt. Jordenruntseglingen är fullbordad, och våra smågastar koras till Sveriges yngsta världsomseglare. Väl framme på Martinique firar vi med glass till lunch varje dag i minst en vecka. Sedan går färden vidare till natursköna Dominica, där vi badar i varma källor, duschar i vattenfall och klafsar runt i djungeln tills det nästan växer mossa på oss.

Mars
Kapten firar sin 39:e födelsedag på den sömniga lilla ön Barbuda, och vi får vårt första besök av filmteamet från SVT. Sedan tar vi oss en titt på svenskkolonin St Barth och låter oss bli jet blastade på Saint Martin innan vi fortsätter mot Brittiska Jungfruöarna där Lovis fyller åtta år. Månaden avslutas med en efterlängtad silverfisk i Puerto Rico.

April
Resans sista födelsedag (min egen) firas på en öde ö i Bahamas sydligaste övärld. Sedan bär det av mot Kuba där vi lämnar vi båten för en veckas rundresa på lastbilsflak. Därifrån seglar vi sakta norrut genom Bahamas underbara övärld för att angöra Florida den 20 april, där vi får finast tänkbara mottagande av käraste familjen Fredriksson.

Maj
Maj månad inleds med räkfestival i Fernandina och vildhästar på Cumberland Island. Öster om North Carolina siktar kapten ett UFO, och i Virginia Beach får jag efter 22 år återse värdfamiljen från min tid som utbytesstudent i USA. Den 21 maj passerar Mary af Rövarhamn frihetsgudinnan och lägger till i North Cove Marina på södra Manhattan. Nu åter med filmteamet ombord.

Juni
I Newport installerar vi vår nya dieselvärmare, och sätter sedan kurs på Maine och Nova Scotia. Här njuter vi av färsk hummer i överflöd, och kanske världens mest gästfria befolkning. Midsommar firas med kyligt dopp i Bras d’Or på Cape Breton Island. En dryg vecka senare angör vi Newfoundland där vi bestiger Gros Morne, bygger en snögubbe och får se vårt första isberg.

Juli
Labradorhalvön välkomnar oss med tät dimma och mängder av isberg. När resterna av orkanen Arthur passerat fortsätter vi norrut mot Grönland. Väl framme badar vi i öns enda varma källa, får lift av några paddlare, besöker gamla vikingaruiner, vandrar på inlandsisen, plockar korgvis med svamp, fiskar öring i forsarna och hänger med guttarna på norska Skruff. En av resans absoluta favoriter.

Augusti
Ett lågtryck parkerar sig väster om Färöarna, och vi blir inblåsta på Island. Filmteamet passar på att hälsa på. Medan vi kollar in gejsrar och vattenfall, går på badhus och kokar ägg på toppen av en vulkan. Så snart vädret tillåter fortsätter vi hemåt, och den 30 augusti angör vi Malmö igen efter 1489 dygn på världshaven. En stor dag, som avslutas med århundrades skyfall.

September
Lovis och Otto börjar skolan, och Ludvig går till jobbet för första gången på fyra år. Själv stannar jag mest hemma på båten, kokar kaffe och småpratar med bekanta och allehanda nyfikna som kommer förbi för att hälsa oss välkomna hem. Och så hämtar vi hem skeppskatten Båtsman från Blekinge – en efterlängtad dag. Så långt allt gott.

Oktober
Smekmånaden är över. Jag kickar igång egna firman på heltid igen, och är tillbaka i ekorrhjulet på nolltid. Bankerna nekar oss bolån, och försäkringskassan ifrågasätter vår rätt till barnbidrag. En jobbig månad som slutar med att den älskade skeppskatten blir akut sjuk och måste avlivas. Jag gråter i en vecka, jobbar för mycket och tycker livet känns meningslöst.

November
Dags att rycka upp sig. Lillgasten fyller sju år och besättningen utökas med en kampfisk och två sniglar. Filmteamet från SVT gör ett sista besök. Jag talar på Augustgalan, blir invald i styrelse för världens största båtklubb och håller första föredraget om resan tillsammans med Ludvig. Bolånefrågan löser sig, nu ska vi bara bestämma oss för var vi ska bo.

December
De första veckorna rusar iväg. Plötsligt sitter vi i bilen på väg upp till Rövarhamn. Där saktar livet ner till lagom hastighet igen. Vi hugger en gran, barnen upplever sitt första snöfall och får åka pulka igen. Väl tillbaka i Malmö insjuknar halva skeppet i vinterkräksjukan. Ett dåligt slut, på ett i övrigt ganska så gott år. Nästa år tänkte vi prova livet som landkrabbor. Det blir spännande efter 13 år på båt.

GOTT NYTT ALLESAMMANS!

Vad händer nu?

S/Y Mary 24 kommentarer
Nu börjar det nya livet

Nu börjar det nya livet

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Det är många som undrar om vi ska fortsätta blogga nu när vi kommit hem. Och svaret på den frågan är: Ja, jag hoppas det. Om tiden räcker till. För än finns det mycket att berätta. Hur det känns att komma tillbaka igen, när resan är slut och bankkontot tomt. Om svårigheterna att börja om från början, men också de möjligheter som en nystart faktiskt kan innebära. Själv är jag väldig spänd på hur allting ska lösa sig.

Det är så mycket vi inte vet. Var vi ska bo, om vi ska köpa ett litet hus eller en större båt. Hur det ska gå för barnen att gå i en riktig skola, om Ludvig kan finna sig tillrätta på ett kontor igen och vad jag ska hitta på om dagarna. Hur vi kommer uppleva Sverige efter att ha varit borta så länge. Ska rastlösheten rinna till, eller kommer vi tycka det känns skönt att slå oss till ro? Det är sånt jag vill skriva om. Kanske blir det också en och en annan topplista, med höjdpunkter från resan.

I väntan på festen

S/Y Mary 22 kommentarer
Makrill-lunch i vårt nya sommarhus på Ven.

Makrill-lunch i vårt nya sommarhus på Ven.

VEN, SVERIGE. Vi har angjort Sverige, och den lilla ön Ven mitt i Öresund. Fina mysiga Ven, bara 20 sjömil norr om hemmahamnen i Malmö. En perfekt plats att tillbringa resans sista dagar på. Vi har mest tagit det lugnt. Barnen har byggt ett litet hus vid stranden, vi har grillat korv, ätit svensk glass och njutit av rökt makrill. Precis som vi brukar göra när vi är här. Igår levererade dessutom en av våra bloggföljare 3½ kilo smågodis med färjan från Landskrona. Så oss går det verkligen ingen nöd på.

Men imorgon är det lördagen den 30 augusti, och då vankas det välkomstfest i Västra Hamnen hemma i Malmö. Den vill vi inte missa. Alla som vill och kan är välkomna. Ta gärna med kameran. Det vore roligt med lite bilder från hemkomsten, och jag misstänker att vi själva kommer att vara alldeles för upptagna med att kramas för att ta några egna. Bilderna får ni gärna lägga upp på vår Facebook-sida, eller mejla direkt till oss. Jag skulle gärna vilja ladda upp några av dem här på bloggen, för de som inte kan komma.

Ses snart!

Sista natten med gänget

S/Y Mary 35 kommentarer
Vår sista solnedgång till sjöss

Världsomseglingens sista solnedgång till sjöss.

KATTEGATT. Vi har just tittat på solnedgången tillsammans, så som vi brukar göra till sjöss. Seglen är spirade och kursen är satt på Öresund. Det är dags för resans sista nattsegling. Och ärligt talat, det känns något alldeles förfärligt vemodigt. För hur spännande det än ska bli att komma hem, så är detta också slutet på en mycket speciell tid som Ludvig och jag har fått uppleva tillsammans med våra barn. En tid som aldrig kan komma tillbaka igen.

På måndag går Ludvig till jobbet, och jag ska lämna barnen på skolan. Familjen splittras, och friheten att ta dagen som den kommer är över. Blotta tanken får stora tårar att rulla ner för mina kinder. Jag går ut för att ta ett djupt andetag, torkar tårarna och fyller mina lungor med frisk luft. Då får jag syn på Ludvig och barnen, som sitter där och läser kvällssaga i skenet av en pannlampa. Då börjar tårarna flöda igen.

Jag kommer sakna det här livet.

Havnens Special

S/Y Mary 10 kommentarer
En efterlängtad glass

En efterlängtad glass

SKAGEN, DANMARK. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Vi älskar glass, hela familjen. Och inte har förtjusningen, och längtan, blivit mindre under alla dessa år i tropikerna – oändligt långt från alla frysdiskar och glassbarer. Och ja, jag måste erkänna. Att det har hänt mer än en gång, att vi köpt ett tvåliterspaket och delat på till lunch när möjligheten äntligen getts. Det har faktiskt funnits perioder då detta har varit mer regel än undantag. Och när vi inte haft någon glass, då har vi pratat om den istället. Precis som man så ofta gör när man längtar efter något riktigt mycket.

Det finns en glass vi har pratat mer om än alla andra. Och det är den danska. Inte så mycket för dess höga kvalitet, utan snarare för dess storlek och det sätt som den brukar serveras på. Det är som om barnen inte kunnat få nog av att höra oss berätta om de jättelika våfflor som säljs i vårt grannland. I flera år har de sett framemot den dagen då de ska få smaka en sådan i det verkliga livet. Igår var det äntligen dags. Vi beställde den största de hade. En Havnens Special. Fyra stora kulor glass, toppat med lika mycket mjukglass, flödeskum, guf och syltetöj. Och en stor flödeboll på toppen. Alltsammans serverat i en enorm våffla. Jag har sällan sett två så lyckliga barn.

Senare gick vi upp på byn, för att köpa kläder till Ludvig som ska börja jobba på måndag. Då gick vi förbi ett ställe där de sålde en likadan glass, fast med 13 kulor. Tur vi inte gick dit först.

Snart seglar vi in i ditt vardagsrum

S/Y Mary 35 kommentarer
Tagning pågår!

Tagning pågår!

NORDSJÖN. Hemkomsten närmar sig med stormsteg, idag är det bara en vecka kvar. Om någon där ute känner att de kommer sakna våra berättelser från fjärran länder kan jag avslöja att delar av våra resa kommer skildras i en TV-serie till vintern. Vi har haft ett filmteam från SVT på besök några gånger, och så har vi filmat en del själva. Filmteamet kommer finnas på plats när vi kommer hem nästa lördag. Det kan hända att de ställer en fråga eller två till några av er som möter oss på bryggan. Men oroa er inte, de är snälla.

Ses snart!