Sliter mitt hår

Jag är inte särskilt fåfäng. Använder sällan smink eller smycken. Och lägger inga pengar på kläder. Men om någon frågar mig vad jag saknar mest med Sverige lyder svaret: Min frisör. 

Jag vill att min frisyr ska uttrycka min personlighet, min identitet. Och det är jag beredd att betala extra för. Inte så att jag stylar, färgar eller fönar. Nej tvärtom. Jag är av åsikten att en bra frisyr inte ska behöva fixas, den ska bara falla på plats när man stiger upp på morgonen. Och det gör den, om rätt person håller i saxen.

Jag hade gått till samma frisör i tio år när vi lämnade Sverige. Och för att ni ska förstå hur viktig hon är för mig kan jag berätta att hon heter Mary. Ja, ni hör själva. Jag har döpt min båt efter min frisör. Ludvig är kanske av en annan åsikt, han menar att namnet skulle inspirerats från hans farmor med samma namn. Men nejdå, båten är döpt efter frisören. Och hur jag skulle klara mig utan henne ute i världen övergick mitt förstånd den dagen vi gav oss av.

Min oro har visat sig vara väl befogad. Vind, salt och sol sätter sina spår, och efter tio månader kunde jag inte dra ut på det längre. Jag spanade in den finaste salongen i Colombia, och på skaplig spanska berättade jag allt om min själv och min livsstil för den något förvånade frisör som fått den äran. Hon såg ut som hon lyssnade noga, sedan lyfte hon saxen och klippte med ett snabbt snitt av det hår jag sparat ihop till under fem år. Och det kan jag lova, var inte på något sätt i linje med mina instruktioner.

”Varför ser du så ledsen ut mamma?” frågade Lovis som satt i stolen bredvid. Jag svarade inte, utan stirrade mållös på kvinnan i spegeln framför mig.  Själva klippande tog mindre än fem minuter. De återstående femtio minutrarna använde hon till att föna min nya frisyr. Bakåt, uppåt. Sådär som alla colombianska skönhetsdrottningar bär sitt hår. Rikligt med hårspray fick kompensera för det faktum att jag inte har lika tjockt glansigt svart hår som de colombianska systrarna.

Jag minns att jag tog Lovis i handen efteråt, sprang gråtandes hela vägen till toaletten på andra sidan gallerian, där jag stoppade huvudet under kranen. Sedan drog jag av min dotters hårband och  samlade ihop det lilla hår jag hade kvar i två tofsar, som jag inte tog av mig förrän vi kom fram till Tahiti ett halvår senare. Det är mer än två år sedan, och jag har inte hämtat mig än. Inte håret heller för den delen.

Min nya frisyr

Min nya frisyr?

Inget av de följande frisörbesöken har varit i närheten så traumatiska som det första. Nu när jag redan är nedbruten, vingklippt, och identitetslös. Jag har accepterat mitt öde, dömd till ett liv med tofs för att dölja ännu ett misslyckande. Ett besök hos frisören är inget annat än en källa till ångest och sorg. Ett nödvändigt ont, som jag drar ut på in i det sista.

Nu är det dags igen, och den här gången tänkte jag pröva en ny strategi. Nåja, nygammal är kanske mer rätt uttryckt. När jag var tio år tog jag med mig en bild på Carola till frisören. Jag ville se ut som henne i håret. Det fungerade inte något vidare då, och jag har inga större förhoppningar den här gången heller. Men i brist på bättre idéer provar jag igen.

I morgon gäller det alltså, kl 14.00 lokal tid. Fast denna gången tänkte jag att jag skulle vandra ut ur salongen och se ut som tjejen på bilden här bredvid, istället för Carola. Hoppas det funkar. Håll tummarna.

Klicka här för att se läsa hur det gick

29 reaktioner på ”Sliter mitt hår

  1. Hej igen !
    Mycket härlig berättelse. Ligger här och tycker synd om dig. Jag är själv frisör och förstår att du kan ha en sådan längtan efter en kär vän ( frisör).
    Bilden som du visar är en praktisk frisyr. Dom är fin s den är och kan sättas upp när de blir för långt. Går även att ha ett hårband runt om. Som liksom går runt huvet. Tycker jag är skämt när man är på sjön.
    Önskar dig lycka till hos frisören.
    Frisör Mia

    Gilla

  2. Jag har själv haft många fina upplevelser hos frisörer i Spanien, på Canarieöarna, på Trinidad, Martinique och fler ställen. Men jag känner igen det du beskriver… Trots en noggrann beskrivning blir det inte som man hoppades. För mig har det bara aldrig varit ett problem, för det tar inte så lång tid för en tums hår att växa ut igen – oavsett hur illa resultatet blev…

    Men lycka till – du postar så klart en bild?

    Ha det så bra allihop. På torsdag börjar vårt sommartur. Detta år ska vi till en helt speciell destination, nämligen Legoland. Undrar hur den gästflaggan ser ut???

    Många hälsningar,
    Thomas
    s/y Anna Lisa

    Gilla

  3. Det ar en forfarlig historia.
    Jag haller med om att det ar en traumatisk upplevelse att ga till frisoren. Jag hade just hittat en som fristor mig nar jag flyttade ifran henne. Flyttade valdigt langt ifran henne. (Jag har aldrig varit sa fin som sista gangen hon klippte mig). Jag var med om en hemsk frisorupplevelse fore jul, och forst nu har jag forlikats med hur jag ser ut. Det har ju hunnit vaxa ut lite…

    Gilla

  4. För många sitter en stor del av identiteten i håret. Själv måste jag ha långt hår, även om jag inte så ofta går med det utsläppt. Jag har klippt mig kort två gånger i livet och då kände jag mig stympad och okvinnlig. Och någon gång har en färgning gått fel med följden att jag blivit väldigt-väldigt ledsen. Det kan tyckas så trivialt, men det är det inte. Och andras tröstande ord hjälper föga. Hoppas du blir nöjd och om inte annat så kommer du varje dag en dag närmare en möjlighet att besöka din frisör Mary den dagen du angör hemmahamn. Lycka till nu, för inga ledsna tårar framför spegeln är något vi vill se på den underbara människan du är.

    Gilla

  5. Hej Linda, jag känner igen mig! Jag bor själv i Frankrike och här hade de dille på att raka hår istället för att klippa. Funkar kanske bra i tjocka franska hår, men definitivt inte i tunna skandinaviska. Lycka till, frisyren på bilden ser fin ut, hoppas att det går bra!

    Gilla

  6. håller tummarna för att det ska bli fint imorgon! riktigt jobbigt då man inte trivs i sin frisyr! 😦 När jag var i Peru gjorde dom samma sak, tog mitt hår i en toffs och klippte av, på min födelsedag då jag skulle gå o bli lite fin 😉

    Gilla

  7. Och nu har Maria Wramler och jag blivit klippta av denna underbara frisör Mary Svensson. Vi är tydligen många som följer med henne var hon än jobbar….
    Vi åker i alla fall från Halland för att få våra frisyrer som håller sig vecka efter vecka!

    Gilla

  8. Håller tummarna! Minns själv en gång när min dröm var att se ut som Sue Ellen i Falcon Crest…det gjorde jag såklart inte…grät mig till sömns och snaggande mig dagen efter.

    Hoppas på bild!

    Gilla

  9. Haha! Det är helt underbart att läsa om din upplevelse i Colombia, har haft samma ångest under året på vår resa, som tur är har jag haft Linnea som har klippt av det värsta. Men nu när hon har åkt hem, har jag grubblat om vad jag ska göra med kaluffsen som bara blir slitnare av all sol och salt och väldigt opraktiskt med långt hår när man inte har tillgång till sötvatten hela tiden.
    När vi kom till Colombia bestämde jag mig att nu eller aldrig…..
    Dagen innan satt jag och läste eran blogg och fick syn på det här inlägget, du gav mig iden att hitta en bild på frisyren jag ville ha. Jag gick raka vägen in innan jag skulle ångra mig, visade bilden och höll tummarna att det inte var samma salong som du en gång fick ditt värsta hårminne på…..
    Jag kan tala om att jag blev väldigt nöjd och fick en underbar hårmassage i 10 minuter.
    Jag vill bara säga tack för tipset!

    Therese på Gaija

    Gilla

    • Haha, det var modigt att gå till frisören i Cartagena efter mitt inlägg : ) Jag klippte mig på det där stora shoppingcentret som ligger utanför stan, en bra bit till höger när man kommer in till yacht cluben, på andra våningen. Men så bra att du blev nöjd. Hur ser era planer ut framöver? Undrar Linda

      Gilla

  10. Haha säkert samma shoppingcenter, men det fanns två på den våningen och massor med personal……jag kanske bara hade tur, men snubben var duktig.

    Sylvia och Arne som ligger på bryggan här och har legat här ett tag, kommer ihåg din incident…….och vardnade mig, men visste inte vart du hade gått!!

    Eftersom Linnea åkte hem och vi saknar henne oehört så kommer vi att segla på den här sida av klotet ca ett år till.
    Om några veckor drar vi till San Blas, där vill vi spendera mycket tid, efter det blir det till Panama, därifrån kanske vi åker runt lite i Syd amerika vi vill så gärna se Ecuador och Peru, Costa rica är vi sugna på också. Sen får tiden utvisa.
    Ha det gott och segla försiktigt!

    Gilla

    • Otroligt att de är kvar än, och att de minns min olycka : ) Hälsa så gott! San Blas är speciellt. Försök få med en sväng till Kuba också när ni ändå är där, det ångrar vi att vi inte fick till men har förstått att ska vara något alldeles speciellt. /Linda

      Gilla

  11. […] Men nu finns det åter hopp om håret. För häromdagen kom vår högst älskade och mycket efterlängtade frisör Mary hit och bjöd hela familjen på en välbehövlig välkomstklippning på bryggan. Ja hon heter faktiskt så, precis som båten. Hur som helst, mitt hår är åter i trygga händer. Rehabiliteringen har påbörjats och om ett år eller två så har förhoppningsvis både jag och kalufsen hämtat oss från alla traumatiska frisörupplevelser ute i världen. […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s