Skeppskatten är hemma igen.

Jag vaknar av en duns, följd av tassar som trummar mot däck. Sen en ny duns, en jamande hälsning och lite skrammel och knaprande från matskålen. Det är Båtsman som kommer hem, hoppar in genom sin kattlucka och ner på durken. Jag ler för mig själv, jag älskar de där ljuden. Snart kommer han gå bak till oss i akterhytten, gå fram och tillbaka på täcket och trampa och spinna. Han vill bli kliad på magen. Det vill han alltid. Och gör vi inte som han vill, då kanske han biter oss i tårna.

Båtsman gillar varken nattseglingar eller svajankring – båda vanligt förekommande på en världsomsegling. Nej, han vill kunna gå iland och jaga om nätterna, och har därför bott hos min pappa i Blekinge de senaste fyra åren. Men i söndags var det äntligen dags för Båtsman att mönstra på igen. Vi var lite oroliga, för att han inte skulle vilja komma tillbaka. Kanske inte känna igen sig.  Men så snart katten hämtat sig från tågresan var han precis som vanligt. Klöste lite på sin gamla bräda, kliade sig mot min fot och gick sedan och la sig för att sova. Han verkade inte ens sur.

Vilken lättnad. Skeppskatten är hemma, och besättningen är komplett. Allt gick bra. Nu ska det bli spännande att se vad Båtsman gör när han upptäcker att det har flyttat in två små tamråttor på en av grannbåtarna …

Läs mer:

• Blogginlägg om när Båtsman mönstrade av (2010)
• Artikel om Båtsmans liv som skeppskatt (2006)
• Artikel om andra sällskapsdjur på sjön (2006)