En helvetes morgon

S/Y Mary 21 kommentarer

Så här ser hon ut, den 260 ton tunga kryssningskatamaranen som brakade in i oss.

PUERTO AYORA, GALAPAGOS. Jag vaknar av en enorm krasch, hela båten skakar. Ludvig och jag flyger upp ur sängen, och ut på däck. Fortfarande helt nakna. Båten framför oss har draggat. Anahi, en kryssningskatamaran på flera hundra ton. Det krasar till när vårt bogspröt går rakt in i deras akterspegel.

Ludvig startar motorn, om ankaret skulle släppa. Det vore det bästa. Så vi kom bort härifrån. Jag försöker tänka, men avbryts när nästa dyning rullar in i hamnen och för katamaranen mot oss med full kraft igen. Det krasar igen, som om båten framför oss smulas sönder. Ljudet är obeskrivligt. Och vi kan inte göra någonting, bara titta på och hålla oss undan.

Lampor tänds. Någon startar motorn. Katamaranen kraschar in i oss ytterligare ett par gånger, innan de lyckas komma bort från oss så mycket att den omedelbara faran är över. De kör in i vår ankarkätting om och om igen, det rycker och sliter i båten. Men ankaret håller. Antar att de försöker få upp sin kätting, att de är för få ombord för att kunna hantera monstret själva. Vilken mardröm.

När den akuta faran är över vågar vi oss fram på bogsprötet för att inspektera skadorna. Ett under att det överhuvud taget sitter kvar. Kan det verkligen ha klarat sig? Jag tittar vid infästningen efter lösa flagor. Jag ser inget. Inte ens en krökning, bara skav. Otroligt, jag prisar vår pansarvagn till båt. En plastbåt hade varit i smulor.

Blicken går vidare till rullsystemet, vår trogna Furlex. Jag borstar bort några färgflagor. Det är skevt. Eller? Jo visst är de skevt. Jag känner på det och får en lös del i handen. Skit också. Vi har resans längsta etapp framför oss. Vi behöver det där rullsystemet. Och hur är det med förstaget? Det vet man inte. Vilken djäkla otur. Vi som började bli redo att segla härifrån, skulle få våra ”nya” vant idag.

Det är fortfarande mörkt. Halv sex på morgonen. Jag har inte sovit många timmar. Inte Ludvig heller. Vi går och lägger oss. Trötta, chockade – och klarvakna. Lyssnar. Det rycker till i kättingen igen. Ludvig går ut. De är nära igen. Verkar ha problem med att få upp sin kätting. Kanske har deras ankare fastnat i vårt. Ludvig stannar ute tills de är på tryggt avstånd.

Jag kan inte somna. Det här var droppen. Jag fryser, skakar. Vill bara lämna båten, ta första bästa flyg till Thailand och hyra en hydda på stranden. Och där vill jag stanna. I minst ett halvår. Ja, så tänker jag där jag ligger och lyssnar. Får hjärtat i halsgropen för minsta ryck i kättingen. Ja, det rycker en del fortfarande, men det beror på havsdyningen som rullar in i hamnen. Puerto Ayora är en ovanligt oskyddad hamn.

En timme senare, fortfarande vakna. Någon ropar utanför. Ludvig går ut. Nu påklädd, jag hör dem prata. Dålig engelska. Jag uppfattar bara enstaka ord. Ända till Ludvig ryter till: ”We are not paying anything”. Jag får på mig en tröja och rusar ut. Där står den noggranne uniformsklädde Navy-mannen som var ombord för att inspektera båten när vi kom hit för tio dagar sedan. Han kan inte ett ord engelska, det vet jag.

Bredvid Mary ligger en stor rib-båt med fyra-fem killar ombord, varav en ger intrycket av att vara kapten på katamaranen. Jag möter Ludvigs blick, det lyser rött i hans ögon. Av frustration. Ilska. Hjälplöshet. Katamaranens kapten menar att allt är vårt fel. Att vi har drivit in i deras båt. Som om situationen inte redan var jobbig nog.

Jag tar ett djupt andetag, går in och bryter den bitska dialogen med min bristfälliga spanska. Ber Navy-mannen komma fram på fördäck för att titta på våra skador, för att komma bort från den ondsinte kaptenen. Att få prata ostört. Berättar vår sida av storyn så gott det går. Ordförrådet räcker inte till.

Jag försöker säga att vi haft larm på, att vår gps-plotter kan bevisa att vi inte flyttat på oss. Att man inte kan driva mot vind och vågor, att vi har akterankare som håller oss på plats. Att vi legat på samma ställe en dryg vecka, till skillnad från katamaranen som kom för några dagar sedan. Jag tycker mig ana viss förståelse i hans blick, jag tror han förstår. Men han ber oss infinna oss på hamnkontoret för ett möte en dryg timme senare.

Och där är vi nu. Ja, själv är jag rent fysiskt kvar på båten med barnen som sovit sig igenom denna helvetes morgon. Lyckligt ovetandes. Medan Ludvig, i sin roll som kapten, står utanför hamnkontoret och väntar på vår agent. Ja, här på Galapagos är det obligatoriskt med en agent vid all dialog med hamnkontoret. I det här fallet känns det ganska bra, att Ludvig har någon vid sin sida. Någon som kan spanska, någon som kan engelska. Ett vän i nöden.

21 reaktioner på ”En helvetes morgon”

  1. Helt jävla otroligt. Om det är NÅGON som skall betala så är det katamaranen till ER. Vilka JÄVLA IDIOTER!!! Nu är jag så jävla sur så jag inte vet vad jag skal skriva.

    Man får väl se det att det är tur att ingen skade sig. Eller tur att båten ändå höll hyfsat bra. Säkert en klen tröst.

    Hoppas Ludde bankar på deras kapten så det står härliga till. JÄVLA IDIOTER!!!!

    Gilla

    Svara

  3. Jag lider med er, men vad lär man sig av den här incidenten? Jo, att alltid sova i pyjamas eller åtminstone s.k. benkläder 😉

    Gilla

    Svara

  4. Fruktansvärt, dubbelt fy fan! Först nästan bli krossad, därefter beskylld för att ha orsakat det hela. Antingen är de medvetet jävliga eller oerhört okunniga och tror sig ha rätt. Håller verligen tummarna för att ni fixar det. Hoppas det finns vittnen! USCH!!

    Gilla

    Svara

  5. Förstår tanken på en hydda i Thailand. När allt var som jävligast när vi var iväg brukade jag själv fantisera om ” all inclusive”. Håller tummarna för att det löser sig!

    Gilla

    Svara

    • Hej Kalle, vet inte riktigt hur man får ut positionen från specifika tider från vår Garmin. Och AISen har vi inte alltid igång i hamn. Däremot hade katamaranen sin AIS igång, och man kunde se att de förflyttat sig trettio meter åt vårt håll sista timmen. Alla inblandade förstår nog att det här inte var vårt fel. Men vad hjälper det när motparten inte vill blanda in sitt försäkringsbolag, och inte heller reglera det hela på annat sätt. Och utan egen kasko-försäkring står vi utan rättshjälp : (

      Gilla

      Svara

      • Till min garmin behöver jag garmins Mapsource, eller bluechart eller vad deras program heter. Dår tankar jag enkelt hem alla spår/punkter.
        Tror att deras nyare gps:er sparar spåren direkt i ett gpx-format, kanske någon kan rätta mig. Vad har ni för GPS så kan jag kolla?

        Gilla

  7. Fy fan. Som någon sade; dubbelt upp med olyckan i sig och beskyllningarna efteråt. Man kan se ett litet ensamt Bruce framme mellan skroven, på bilden ovan. Vi tror i alla fall på er, ni är våra förebilder och föregångare och vi skickar en stor kram!

    Gilla

    Svara

    • Bra ögon där. Det var precis vad det var, ett pyttelitet Bruceankare – inte mycket större än vårt eget. Nu har de i alla fall tagit tillbaka anklagelserna mot oss, men vill inte ersätta våra skador …

      Gilla

      Svara

  8. Oj, oj, oj! Hoppas ni får allt att fungera innan nästa etapp. Galapagos skall ju vara ett paradis, inte ett helvete.

    Gilla

    Svara

  9. Håller alla tummarna för Er! Låt dem inte sätta sig på Er. Tydligt och klart att Ni låg stilla med Er ankarkätting.
    Med varma hälsningar från Gränna/Leksand. Här är det snart midsommar.
    Per-Arne Björk

    Gilla

    Svara

  10. Jätteledsen för er skull, synd att man ibland råkar ut för sådana människor, en skitstropp om man säger som så. Förmodar att han är rädd att bli av med sitt jobb och sina ”fina” guldränder på sin vita skjorta, eller om det är så illa att de inte ens var försäkrade? Hoppas att era goa ungar tar detta med ro och som på barns vis kan peppa er. Det är både orättvist och bittert att själv få stå för kostnaderna när man inte har någon skuld i det som hänt. Att behöva investera i en ny Furlex är inte precis småpengar. Håller tummarna för er att det ordnar sig och att de tvingas till att öppna sin feta plånbok!

    Gilla

    Svara

  13. Tragiskt, men jag tar TACKSAMT emot tipset att ha en plotter paslagen nar man ar ankrad som ett bevis i en dispute.

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar