Grönlandsdusch

UNARTOQ, GRÖNLAND. Vi gräver små hålor i den varma sanden, och sänker ner våra kroppar så bara näsan sticker upp. Vattnet som bubblar upp ur jordens inre är härligt varmt, och runt omkring oss blommar smörblommor. Jag har aldrig sett så många blommor som här på Grönland. Trots att det bara är några grader varmt.

Bakom oss tornar flera tusen meter snöklädda bergstoppar upp sig, och där nere i fjorden flyter isbergen sakta förbi. En del är höga som trevåningshus, andra stora som fotbollsplaner. De flesta formade som fantastiska skulpturer med djupa grottor och valv. Det smäller som kanonskott, och mullrar som åskan när de kollapsar och rasar ner i havet. Då ska man inte vara i vägen.

Vi befinner oss i en varm källa på ön Unartoq på södra Grönland. Mary af Rövarhamn ligger tryggt förtöjd en bit bort – på grunt vatten dit isbergen inte når. Det finns ingen plats på jorden där jag hellre skulle vara än just precis här. Det är så vackert, och härligt varmt. I kontrast till luften runt omkring. Jag tror inte temperaturen har stigit över fem grader de senaste dagarna.

Hade det inte varit för att vi skulle äta middag tillsammans med våra kanadensiska grannar tror jag aldrig vi kommit upp ur källan. Men nu har vi något så ovanligt som en tid att passa. Kanadensarna har plockat svamp och gjort stuvning. Vi ska ta med oss nyplockade musslor, och vitt vin. Men först måste vi tvätta, både oss själva och våra kläder. Det gäller att passa på; det är inte ofta vi har tillgång till varmvatten.

Vi har tagit med oss en balja med smutsiga underställ och raggsockor. Vi tenderar att använda samma plagg hela tiden, de varmaste vi har. Så behovet är stort. Källan mynnar ut i en varm bäck som rinner ner mot havet, det är perfekt. Själva tvättandet är en ren fröjd tack vare det varma vattnet. Hur sjutton vi ska få tvätten att torka, det blir ett senare problem.