Morgonens badkompisar
FERNANDO DE NORONHA, SYDATLANTEN. Vattnet stänker 10-20 meter upp i luften när havsdyningen rullar in mot klipporna intill ankringen. Vattnet är grumligt, och sikten dålig. Men jag vet att de är där. Vi kan se dem ovanför ytan. Inte alls långt bort nu. Ibland hoppar de flera meter upp, gör de höga pirutter som gett dem sitt namn. Spinner Dolphins. Eller snurrehoppdelfiner som barnen kallar dem.
Det är fortfarande tidig morgon. Jag har Lovis vid min sida. Vi följer ljudet. Det högfrekventa pipandet som blir allt starkare. Och när tonen är så hög att det nästan är smärtsamt, då dyker de upp ur ingenstans. Omringar oss. De är överallt. Simmar i cirklar. Under oss och över oss. Jag sträcker ut min arm, och kan nästan röra vid dem.
Ludvig har simmat tillbaka båten för att väcka Otto. Jag är tacksam för hans omtänksamhet. Otto skulle inte bli glad om alla i familjen simmat med delfiner utom han. Men jollen ligger på däck, vattnet är strömt och delfinerna förflyttar sig allt längre bort. De har tur, får lift av våra argentinska båtgrannar. Och snart är vi alla fyra i vattnet.
Jag har simmat med delfiner en gång tidigare. Längst söderut i Nya Zeeland, i fjortongradigt vatten. Det var häftigt, det var första gången. Men det var bara jag som hoppade i den gången. Att få uppleva detta tillsammans som en familj, med sina barn. Den känslan går inte att beskriva med ord.
Vattnet är härligt ljummet, och det är svårt att slita sig. Men sjön går hög, och barnen får ena kallsupen efter den andra. Barnsnorklar är kortare än vuxnas, för att de inte ska andas samma luft om och om igen. Så vi tar oss sakta tillbaka till båten. För att äta frukost, och njuta av delfinerna från däck istället.
Frukostbrödet hinner både jäsa, gräddas och ätas upp innan delfinerna lämnar viken den här morgonen. Men det ryktas att de kommer hit varje morgon. Så vi hoppas på ännu en chans imorgon bitti. Innan vi lyfter vårt ankare och seglar vidare. Vart har vi inte riktigt bestämt än. Kanske hela vägen till Karibien …
Mary af Rövarhamn 
Tack för denna underbara inledning på dagen,. Sitter bakom mitt skrivbord och utanför mitt kontorsfönster är det tjock dimma. Jag såg att det kommit nysnö på bergen, alltid något! Men just nu njuter jag av ert morgondopp med delfiner och känner nästan doften av det nybakade brödet!
GillaGilla
HÄFTIGT!!!
GillaGilla
Underbart. Din beskrivning av morgonsimningen känns som en film som jag är med i. Kan riktigt känna det ljumma vattnet o se de härliga delfinerna. Tittar ut genom fönstret i ser att det kommit ytterliga några cm snö i Lidköping. Alltid lika skoj o lärorikt att kolla upp platserna ni angör. Har följt er under flera år nu. Bra med nätets bilder o text. Blir nästa lite beresta vi också! Har vänner som seglade till Australien med tre barn på sy-smilla o bosatte sig där.
GillaGilla
Hej. Smilla har vi hört talas om. Vart i Australien har de slagit sig ner? Vi gillade både Sydney och Tasmanien. Så mycket att vi skulle kunna tänka oss att bo där om det inte varit så förbaskat långt bort från Sverige. /Linda
GillaGilla
Sorry to but in… Jag har varit bosatt i Australien i over 30 ar och saknar inte Sverige det minsta. Daremot uppskattar jag mycket att umgas med svenskar, aven kortvarigt som med den underbara och kapabla besattningen pa SY Mary. Vi traffades NYE 2011 nagra dagar i just Sydney aven om jag och min Aussie-Hockien wife ar fran Melbourne.
Det fina med Australien ar att har finns tillgangligt allt och alla! Inga och ingenting saknas. Problemet med Sverige ar att det ar alldeles for reglerat, kontrollerat och trakigt HOMOGENT samt att vadret ar till 90% rena rama tortyren.
Vadret… Svenskarna ar som stackare som inte kan sova och som darfor hysteriskt uppskattar nagra minuters ‘wink”. Har i Australien kan man verkligen njuta av den ”one-and only” tiden man har pa jorden. Undantagna ar givetvis Norrlands Lestadianer…
Som ett beromt citat lyder: You only live ONCE, but if you do it right – ONCE is enough!”
GillaGilla
Ja segla till Jamaica så kan vi ses i slutet av februari, fiiiin blogg. Sköt om er .
GillaGilla
Det här behövde jag! Fantastisk läsning, speciellt om Capetown etc(nästan precis 20 år sedan jag bodde i S.A. Kommer ihåg allt som om det vore igår…
Fortsatt god tur. Vintern vankas här hemma..brrr.
GillaGilla
[…] Inviger det nya året på Sydatlanten – det trevligaste havet av dem alla. Simmar med delfinerna på Fernando de Noronha, korsar sedan ekvatorn för sjätte gången och angör Djävulsön utanför Franska Guyana. […]
GillaGilla
[…] Morgondopp med Spinner Dolphins på Fernando do Noronha […]
GillaGilla