Vårmusik

11 mars, 201512 mars, 2015S/Y Mary 8 kommentarer

Våren är här!

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Krokusen blommar i rabatterna, och den gula vårgäcken breder ut sig i parken. Det är studiedag på skolan och barnen spelar kula i solskenet. Våren har kommit till Malmö. Vi har överlevt vintern. Den första vintern i Sverige på fem år. Känslan är obeskrivlig.

Jag öppnar luckorna för att släppa in våren, fyller lungorna med frisk luft och spelar musik för hela hamnen. Men inte vilken musik som helst. Jag har har satt ihop en spellista på Spotify med nästan alla spåren från Familjer på äventyr. En rätt trevlig samling, som väcker många minnen för oss som förknippar musiken med olika scener i programmet.

Vill passa på att ge en eloge till doldisen Micke Björnson som är killen som valt musiken och klippt programmet. Barnen och jag hälsade på honom i studion i vintras, ett rum på en sisådär fyra kvadratmeter där han tillbringat närmare ett halvår för att omvandla de närmare 500 timmarna råfilm, och lika mycket ljud, till sex avsnitt på en timme vardera. Mycket imponerande.

Micke kommer även jobba med nästa säsong av Familjer på äventyr. Men familjerna blir nya. Det är tydligen inte helt klart vilka de fyra blir, så än finns det chans att vara med om någon känner sig sugen. Själv ser jag framemot att få njuta av programmet från andra sidan rutan nästa gång. Men det är ju ett tag till dess. Först vår och sommar, underbara efterlängtade sommar.

Familjer på äventyr på Spotify

Vår spellista med musiken från tv-serien är offentlig, och därmed tillgänglig för alla som har Spotify. Ett par låtar saknas. Och några kan vara fel version. Men det viktigaste är där. Så varsågod, slit den med hälsan.

Sverige före och efter världsomseglingen

3 mars, 20154 mars, 2015S/Y Mary 25 kommentarer

Vår stolta svenska flagga

När vi kom hem i slutet av augusti förra året kändes det som om tiden i Sverige stått stilla i fyra år. Vi hade upplevt så mycket, men här hemma var allt ungefär som vanligt. Detta fick vår resa att kännas overklig på något sätt, som om den aldrig hade hänt. Som vi somnat i båten i Malmö på kvällen, drömt en skön dröm och vaknat upp på samma ställe igen.

Men så här ett halvår efter hemkomsten måste vi revidera vårt första intryck. Det har faktiskt hänt en hel del, vissa saker har bara tagit lite tid att se. Vi har satt samman en lista. Femton punkter som sammanfattar vår bild av utvecklingen i Sverige mellan 2010 och 2014. Vi generaliserar naturligtvis. Men det är sådana friheter man kan ta sig på sin egen blogg.

Unga män har blivit skäggigare
När vi avseglade visste ingen vad en selfie var
Nu pratar alla om långkok och surdegsbröd
Det har blivit vanligare med adventsstjärnor än adventsljusstakar
Intresset för mikrobryggt öl har fullkomligt exploderat
Innan ringde vi med telefonerna, nu surfar vi och skickar textmeddelanden
Det politiska klimatet har blivit mycket mer polariserat
Var och varannan fyrtioplussare springer maraton
Många fler segways och elcyklar än tidigare
Städtjänster och matkassar har slagit igenom med buller och bång
Det pratas mer om diagnoser som ADHD, Asperger och bipolär sjukdom
Sorgligt många tiggare och socialt utslagna på våra gator
Smågodisbitarna har blivit nästan dubbelt så stora
Allt fler verkar ta till mindfulness för att bli ännu effektivare
Idag har varenda unge en egen surfplatta

Så vad kan man då dra för slutsatser av detta? Ja, det lämnar vi till dig som läser att fundera över.

Hemkomsten, en gång till.

25 februari, 201525 februari, 2015S/Y Mary 47 kommentarer

Foto: Hampus Brefelt

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Stora tårar rullar ner för min kind. Jag kan inte hejda dem. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den där snutten nu. Scenen i sista avsnittet där vi seglar in i hemmahamnen efter fyra år på världshaven. Jag grät inte då. Men jag grät innan, och jag gråter nu. Så många känslor. Saknad, lättnad och glädje i en enda röra. Allt väller upp igen.

Den 30 augusti 2014 var en stor dag i våra liv. Hemkomsten. Brytpunkten när vårt stora äventyr var över, och ett nytt började ta form. Något nytt och okänt. Vi har under vintern bestämt oss för att flytta ut på landet, eller till skärgården. Närmare naturen. Vart är inte klart ännu, men vi jobbar på det. Det är en häftig känsla, att inte ha en aning vad som väntar.

Vill du veta hur det går? Följ oss på Facebook eller titta in här på bloggen då och då. Jag lovar att berätta, när vi vet mer. Annars tackar vi för oss. För alla fina ord, härliga kommentarer och glada hejarop. Trogna följare, och tv-tittare. Det är lätt att vara kritisk, men ni är många som valt att stå vid vår sida. Det betyder mycket.

Ingen fisk på isen

20 februari, 201522 februari, 2015S/Y Mary 4 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

SILJANSNÄS, DALARNA. Att Otto är tokig i fisk och fiske har nog inte undgått någon som följt den här bloggen med någorlunda regelbundenhet. Så när han häromdagen fick nys om att 70 000 regnbågslaxar nyligen rymt från en fiskodling i Mora var det inget som kunde stoppa honom. Det var bara att ge sig av till Leksand och köpa fiskegrejer.

Ja, vi är i Dalarna under sportlovet. Vi har ju inte fått så mycket snö i Malmö i år, och barnen längtade efter riktig vinter. Så det fick bli en tur till Ludvigs syster i Siljansnäs. Vi har fått några riktigt fina dagar i backarna här runt omkring, och även hunnit med en sväng upp till Idre för att gratulera min bror som firade sin 50-årsdag där. Men nu ville Otto fiska.

Problemet var väl bara det att det varit fem grader varmt här i trakten senaste dagarna. Snö och is smälter i en rasande fart. När vi köpte fiskekortet fick vi tips om att isen fortfarande var tjock bortåt Olsnäs, så vi satte kurs västerut. Efter att ha irrat runt på ishala skogsvägar ett tag fick vi syn på några fiskare ute på isen, packade vår pulka och gav oss ut vi också.

Det var svårt att ta sig fram. Isen var täckt av snömodd och smältvatten. Inte så att det kändes farligt. Bara halt och blött. Men så snart vi hittat de första hålen stannade vi där, och släppte ner våra krokar. Sedan var det bara att vänta. Dricka varm choklad, äta ballerinakakor och vänta lite till.

Otto tittade djupt ner i sitt hål, tyckte det såg dött ut och föreslog att vi skulle gå längre ut. Han hade nog rätt, det brukar han ha när det gäller fiske. Men halva gänget hade blivit blöta om fötterna på vägen ut, och nybakade våfflor väntade hos några bekanta inne i Leksand. Så vi gav upp.

Vid bilen mötte vi två gubbar som fiskat längre ut, och mycket riktigt – de hade fått inte mindre än nio laxar på kroken. Men de hade redan så många i frysen där hemma, sa en av gubbarna. Vi fick gärna en. En stor fin regnbågslax på säkert tre kilo.

Så kom det sig alltså att vi ändå fick en fisk med oss hem denna dag. Ibland ska man ha tur.

Fler fiskehistorier

Mellan Barbuda och New York

28 januari, 201524 februari, 2015S/Y Mary 3 kommentarer

Klicka på bilden för att se avsnitt 2:6 i tv-serien Familjer på äventyr.

I det andra avsnittet av tv-serien Familjer på äventyr lämnar vi Barbuda bakom oss, för att fortsätta vår resa hem mot Sverige. I cliffhangern inför nästa avsnitt ser man hur vi angör New York. Men vad hände egentligen där emellan? Ja, ni som följt oss på bloggen vet att vi upplevde en hel del på vägen.

Här kommer en lista på alla blogginlägg mellan Barbuda och New York, för nytillkomna läsare som vill läsa ikapp inför nästa avsnitt. I vårt bildgalleri på Flickr kan ni också titta på några av de bilder vi tog under samma sträcka.

TV: Så känns det att komma hem

22 januari, 201521 februari, 2015S/Y Mary Lämna en kommentar

Klicka på bilden för att se inslaget.

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Vi har främst levat på sparade pengar under de fyra åren vi har seglat runt jorden. Vi har levt billigt, nästan alltid legat för ankar och lagat all mat ombord. Men jag har också drygat ut skeppskassan genom att skriva artiklar, som jag sålt till olika tidningar. En av tidningarna heter Praktiskt Båtägande, de gör mycket webb-tv också. Så någon månad efter hemkomsten skickade de hit en reporter med en filmkamera – för att summera och runda av det hela. Vi pratade mycket om hur det känns att komma hem efter att ha gjort en så lång resa.

Nu är materialet klippt och klart – och resultatet finns publicerats på Livetombord.se. En trevlig liten filmsnutt, knappt sex minuter lång. Kolla gärna.

Vulkan väcker varma känslor

11 januari, 201511 februari, 2015S/Y Mary 2 kommentarer

En vulkantur gör alltid lika gott.

CORRALEJO, FUERTEVENTURA. Den senaste vulkaniska aktiviteten på Fuerteventura ägde rum för 5000 år sedan. Men än idag täcks större delen av ön av lavasand och vulkantoppar. En av de större vulkanerna syns från terrassen här på Planet Surf Camp, och jag har gått och spanat på den hela veckan. Så när helgen kommer och surfinstruktörerna ändå är lediga bestämmer vi oss för att försöka ta oss upp på toppen.

Lovis går först som vanligt. Ludvig en bit efter. Medan Otto och jag kommer sist. Otto håller mig i handen som han brukar, och babblar oavbrutet. De flesta andra människor brukar tycka det är rätt jobbigt att prata när man går uppför. Men det gäller inte Otto. Han tar tillfället i akt, och pratar mer än någonsin. På berget har han min fulla uppmärksamhet.

Vulkanens yta som på håll ser alldeles brun och död ut är full av liv. Det har regnat ovanligt mycket den senaste månaden. Överallt växer små blommor, Otto räknar till 14 olika sorts blommor och 16 fjärilar. Han älskar allt som har med djur och natur att göra. Just den här dagen är det också en hel hel del vulkan- och bergsbestigarminnen som väcks till liv.

Det är som att öppna en kran, det sprutar ut ord. Otto pratar om den eldsprutande vulkanen på Tanna, om kråkan som snodde moroten från snögubben på Gros Morne, om äggen vi grävde ner i vulkansanden på Island, om ovädret på Le Pouce på Mauritius och mötet med frosten på Réunion. Vi brukade ofta göra långa vandringar när vi var ute och seglade, och det är härligt att höra hur detaljrika Ottos minnen är. Han minns sådant som jag själv glömt sedan länge.

Det är första riktigt varma dagen på hela veckan. Sirroccon från Sahara blåser in över Fuerteventura, och luften är full med finkornig sand som lägger sig som ett gulaktigt dis över hela ön. Själva utsikten är alltså inte mycket att skryta med just denna dag. Men det gör inte så mycket. Det är skönt att röra på sig, och det känns härligt att gå där prata gamla minnen.

”Vad mysigt var att komma ut och vandra lite igen” säger jag till Otto på vägen ner från vulkanen. Han nickar instämmande. ”Känns lite som när vi var ute och seglade va? fortsätter jag. Pojken vid min sida får något drömskt i blicken och blir faktiskt tyst en liten stund. Sedan säger han: ”Ja, tänk att den känslan gömde sig här på vulkanen. Vem trodde det?”

Ja, vem trodde det. Att en liten vulkantur skulle kunna väcka så varma känslor. Tack Fuerteventura, och tack underbara unge.

Strandsatta

8 januari, 20159 januari, 2015S/Y Mary 5 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

CORRALEJO, FUERTEVENTURA. Det var två förväntansfulla barn som trängdes vid flygplanets små ventiler när vi i måndags inledde vår semester. Den första utan båt på nio år.” Jag önskar att jag var en fågel så jag kunde flyga när jag ville” sa Lovis drömskt. Och Otto som besökt 50 länder i sitt sjuåriga liv utan att ha flugit förr ropade entusiastiskt ”Land i sikte” varje gång molnen skingrades.

Efter mindre än fem timmar uppenbarade sig Fuerteventuras brunsvarta vulkanlandskap under oss. På en förmiddag hade vi avverkat samma sträcka som det för fyra år sedan tog oss tre månader att segla. Från flygplatsen tog vi bussen till Corralejo på öns norra ände, och installerade oss på Planet Surf Camp som är en slags kombination av surfskola och hostell där vi bor under den dryga vecka vi är här. Det är längre än Lovis och Otto någonsin bott i land förut.

Själva samhället Corralejo är rätt trevligt, en av de mysigaste turistorterna vi har besökt här på Kanarieöarna. Och då har vi ändå hunnit med ganska många. Både Ludvig och jag jobbade här nere i vår ungdoms dagar. Det var också här vi träffades för första gången – på Gran Canaria för 19 år sedan. Sex år senare köpte vi Mary af Rövarhamn på Teneriffa. Och så har vi seglat hit några gånger. Ganska mycket nostalgi med andra ord.

Den här gången är vi här för att lära oss vågsurfa – mer om det en annan dag. Men på kvällarna brukar vi ta en promenad i de mysiga hamnkvarteren. Trettonhelgen är den största julhelgen i Spanien, och det är ett härligt folkliv på gator och torg. Fiskarna har julpyntat med nät och flöten, och utanför ligger segelbåtarna på svaj. Det känns lite vemodigt att se dem ligga där. För hur trevligt det än är här på surflägret så känns det konstigt att inte ha någon båt att åka hem till om kvällarna. Det är ju där ute på redden vi hör hemma …

2014: Året som gått

31 december, 20141 januari, 2015S/Y Mary 11 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så här vid årsskiftet brukar det vara populärt att summera det gångna året. Vi på Mary af Rövarhamn vill naturligtvis inte vara sämre. Så här kommer en tillbakablick, månad för månad.

Januari
Inviger det nya året på Sydatlanten – det trevligaste havet av dem alla. Simmar med delfinerna på Fernando de Noronha, korsar sedan ekvatorn för sjätte gången och angör Djävulsön utanför Franska Guyana. Därefter bunkring i rymdhamnen Korou för fortsatt färd mot Karibien. Sammanlagt 3500 sjömil på en månad.

Februari
Strax söder om Barbados korsar vi vår egen rutt. Jordenruntseglingen är fullbordad, och våra smågastar koras till Sveriges yngsta världsomseglare. Väl framme på Martinique firar vi med glass till lunch varje dag i minst en vecka. Sedan går färden vidare till natursköna Dominica, där vi badar i varma källor, duschar i vattenfall och klafsar runt i djungeln tills det nästan växer mossa på oss.

Mars
Kapten firar sin 39:e födelsedag på den sömniga lilla ön Barbuda, och vi får vårt första besök av filmteamet från SVT. Sedan tar vi oss en titt på svenskkolonin St Barth och låter oss bli jet blastade på Saint Martin innan vi fortsätter mot Brittiska Jungfruöarna där Lovis fyller åtta år. Månaden avslutas med en efterlängtad silverfisk i Puerto Rico.

April
Resans sista födelsedag (min egen) firas på en öde ö i Bahamas sydligaste övärld. Sedan bär det av mot Kuba där vi lämnar vi båten för en veckas rundresa på lastbilsflak. Därifrån seglar vi sakta norrut genom Bahamas underbara övärld för att angöra Florida den 20 april, där vi får finast tänkbara mottagande av käraste familjen Fredriksson.

Maj
Maj månad inleds med räkfestival i Fernandina och vildhästar på Cumberland Island. Öster om North Carolina siktar kapten ett UFO, och i Virginia Beach får jag efter 22 år återse värdfamiljen från min tid som utbytesstudent i USA. Den 21 maj passerar Mary af Rövarhamn frihetsgudinnan och lägger till i North Cove Marina på södra Manhattan. Nu åter med filmteamet ombord.

Juni
I Newport installerar vi vår nya dieselvärmare, och sätter sedan kurs på Maine och Nova Scotia. Här njuter vi av färsk hummer i överflöd, och kanske världens mest gästfria befolkning. Midsommar firas med kyligt dopp i Bras d’Or på Cape Breton Island. En dryg vecka senare angör vi Newfoundland där vi bestiger Gros Morne, bygger en snögubbe och får se vårt första isberg.

Juli
Labradorhalvön välkomnar oss med tät dimma och mängder av isberg. När resterna av orkanen Arthur passerat fortsätter vi norrut mot Grönland. Väl framme badar vi i öns enda varma källa, får lift av några paddlare, besöker gamla vikingaruiner, vandrar på inlandsisen, plockar korgvis med svamp, fiskar öring i forsarna och hänger med guttarna på norska Skruff. En av resans absoluta favoriter.

Augusti
Ett lågtryck parkerar sig väster om Färöarna, och vi blir inblåsta på Island. Filmteamet passar på att hälsa på. Medan vi kollar in gejsrar och vattenfall, går på badhus och kokar ägg på toppen av en vulkan. Så snart vädret tillåter fortsätter vi hemåt, och den 30 augusti angör vi Malmö igen efter 1489 dygn på världshaven. En stor dag, som avslutas med århundrades skyfall.

September
Lovis och Otto börjar skolan, och Ludvig går till jobbet för första gången på fyra år. Själv stannar jag mest hemma på båten, kokar kaffe och småpratar med bekanta och allehanda nyfikna som kommer förbi för att hälsa oss välkomna hem. Och så hämtar vi hem skeppskatten Båtsman från Blekinge – en efterlängtad dag. Så långt allt gott.

Oktober
Smekmånaden är över. Jag kickar igång egna firman på heltid igen, och är tillbaka i ekorrhjulet på nolltid. Bankerna nekar oss bolån, och försäkringskassan ifrågasätter vår rätt till barnbidrag. En jobbig månad som slutar med att den älskade skeppskatten blir akut sjuk och måste avlivas. Jag gråter i en vecka, jobbar för mycket och tycker livet känns meningslöst.

November
Dags att rycka upp sig. Lillgasten fyller sju år och besättningen utökas med en kampfisk och två sniglar. Filmteamet från SVT gör ett sista besök. Jag talar på Augustgalan, blir invald i styrelse för världens största båtklubb och håller första föredraget om resan tillsammans med Ludvig. Bolånefrågan löser sig, nu ska vi bara bestämma oss för var vi ska bo.

December
De första veckorna rusar iväg. Plötsligt sitter vi i bilen på väg upp till Rövarhamn. Där saktar livet ner till lagom hastighet igen. Vi hugger en gran, barnen upplever sitt första snöfall och får åka pulka igen. Väl tillbaka i Malmö insjuknar halva skeppet i vinterkräksjukan. Ett dåligt slut, på ett i övrigt ganska så gott år. Nästa år tänkte vi prova livet som landkrabbor. Det blir spännande efter 13 år på båt.

GOTT NYTT ALLESAMMANS!

28 grader på två timmar

29 december, 201411 februari, 2015S/Y Mary 5 kommentarer

Lovis åker skidor på bryggan i väntan på att det ska bli varmt i båten.

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Åtta minusgrader. Så kallt var det i båten när vi kom hem till Malmö ikväll. Mary af Rövarhamn var täckt med ett vackert lager av snö, och disktrasan hängde stel som en pinne över kranen i byssan. Vi har haft all värme avstängd medan vi varit borta över julen. Kanske ett misstag, tänkte jag nu. Klockan var redan nio på kvällen, och barnen skulle snart behöva lägga sig.

Vi värmer i normala fall båten med el när vi ligger i hamn. Men ikväll bestämde vi oss för att ta till det tunga artilleriet – dieselvärmaren som vi installerade inför sommarens Grönlandssegling. Lovis och Otto bestämde sig för att provåka sina nya skidor i väntan på att det skulle bli lite varmare i båten. Efter en timme var vi uppe i tio plusgrader, då kröp barnen ner under sina duntäcken.

Ytterligare en timme senare hade temperaturen stigit till 20 grader. Fantastiskt. På Rövarhamn fick vi elda i fyra spisar i ett halvt dygn för att åstadkomma samma temperaturhöjning. Det finns fördelar med att bo litet, även om jag måste erkänna att de är ganska få vid den här tiden på året …