VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Stora tårar rullar ner för min kind. Jag kan inte hejda dem. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den där snutten nu. Scenen i sista avsnittet där vi seglar in i hemmahamnen efter fyra år på världshaven. Jag grät inte då. Men jag grät innan, och jag gråter nu. Så många känslor. Saknad, lättnad och glädje i en enda röra. Allt väller upp igen.
Den 30 augusti 2014 var en stor dag i våra liv. Hemkomsten. Brytpunkten när vårt stora äventyr var över, och ett nytt började ta form. Något nytt och okänt. Vi har under vintern bestämt oss för att flytta ut på landet, eller till skärgården. Närmare naturen. Vart är inte klart ännu, men vi jobbar på det. Det är en häftig känsla, att inte ha en aning vad som väntar.
Vill du veta hur det går? Följ oss på Facebook eller titta in här på bloggen då och då. Jag lovar att berätta, när vi vet mer. Annars tackar vi för oss. För alla fina ord, härliga kommentarer och glada hejarop. Trogna följare, och tv-tittare. Det är lätt att vara kritisk, men ni är många som valt att stå vid vår sida. Det betyder mycket.




