Hela första och stora delar av det andra avsnittet av vår medverkan i tv-serien Familjer på äventyr spelades in i Karibien, på en sömnig liten ö som heter Barbuda. Filmteamet hyrde ett rum i den enda byn, och vi låg för ankar utanför den milslånga stranden som går längs med hela öns västkust.
På Barbuda rullar en konstant dyning in från Karibiska sjön. Båten hissades upp och ner på ankringen, och de brytande sjöarna gjorde varje landstigning till ett äventyr i sig. Ibland var det närmast omöjligt att dra upp eller sjösätta jollen utan att den vattenfylldes helt, eller åtminstone delvis.
Säkraste sättet att ta sig iland var att packa sina grejer i en vattentät säck, ankra jollen några meter ut och vada eller simma sista biten. För att sedan göra tvärtom när det var dags att åka ut till båten igen. Detta går väl an när det är bara vi. Men det hela blev lite mer komplicerat med ett filmteam i hasorna.
För så var det ju förstås. Att varje gång vi skulle iland eller ut till båten skulle också filmteamet med. De var ju där för att följa vår vardag. Själva teamet bestod av tre personer. Visserligen osedvanligt trevliga sådana, men väl tre vuxna människor. Och med sig hade de en herrans massa utrustning. Ömtålig teknik, som tål varken saltvatten eller sand.
Vår jolle kan inte bära fler än tre personer åt gången. Vi var sju. Och motorn visade sig tyvärr från sin sämsta sida just den här veckan. Så varje gång vi skulle någonstans fick Ludvig ro fram och tillbaka flera gånger. Det kunde bli ganska många vändor på en dag. En sisådär 15-20 stycken. Ibland hände det att vi prioriterade prylarna, och lät filmteamet simma till jobbet istället. Det hade de aldrig gjort förut.
Detta är sånt som inte syns i programmet, men som kan vara kul att tänka på när ni tittar på nästa avsnitt. Nu på tisdag klockan 20 alltså, på SVT1.
Mary af Rövarhamn 
Jag twittrar inte så jag skriver en kommentar om Etc.-artikeln här. Det skulle vara mer stötande om vi svenskar med resurser, utbildningar, och möjligheter INTE vågade göra ge oss ut på äventyr utan slösade alla de där resurserna på att sitta hemma och vara lite halvmissnöjda med tillvaron…
Visst får man vara medveten om att det är ett enormt privilegium att kunna göra det men jag har aldrig fått intrycket att ni inte är det eller otacksamma för möjligheten ni fått – speciellt som ni mer än de flesta har kommit i kontakt ”de andra” genom att resa på ett sätt och till ställen bortom turiststråken. Men jag har ju föralldel läst bloggen ett tag också så jag kanske har sett mer av det.
Vidare ligger det en orättvisa i anklagelserna om bananer och frisyrer: herregud, oavsett hur annorlunda livet är så finns det ju alltid en vardag och i den ligger vardagsbekymren – mat, dåliga dagar, prylar som går sönder, dåliga frisörer, ett par timmar långtråkigt. Men det representerar ju inte på något sätt ens större perspektiv och det förstår nog de flesta som såg serien. Jag känner inte till något liv där man går runt i en rosa lyckodimma jämt och ständigt.
Vidare är det i mitt tycke både fegt, fult och billigt att referera till Charlie Hebdo för att kunna få sagt att man tycker illa om folk som gör något annorlunda och sen har den dåliga smaken att både synas på TV och inte vara ständigt tacksamma och ödmjuka samt inte oavbrutet jämföra sig med de svältande barnen i Syrien.
Och till sist – bland så mycket smörja som går på TV – av konsumera mera-sorten, inredningsprogram, bli smalare, bli snyggare, bli full och ha sex i Big Brother, kändisavgudande varianter, köp villor, köp bilar, köp Disney-prylar, var elaka mot varandra, håna varandra (reality TV), osv. osv. så fattar jag inte hur man inte kan tycka att just den här serien om ganska vanliga människor som lever ett annorlunda liv är något av en ljuspunkt på TV-himlen. Just my opinion…
Så – hoppas ni inte blev ledsna av den kritiken – jag skulle ignorera hårt om jag var ni 🙂 TV-serien är fin och inspirerande.
GillaGillad av 1 person
Tack kära du. Men nej. Inte särskilt ledsna. Det är klart att man måste vara beredd på viss kritik när man ställer upp i något sådant här, men just det här var liksom lite för långsökt för att vi skulle ta till oss. http://www.etc.se/ledare/stotande-svt-serie-om-familjer-pa-exotiska-aventyr
Hoppas du gillar programmet även framöver. Vi har själva inte sett alla avsnitt ännu, och är ganska spända på hur det ska sluta 🙂
/Linda
GillaGilla
Jag älskade andra avsnittet också! Jag twittrar inte men såg din länk och läste. Det var verkligen ett lågvattenmärke för Etc. Den svenska avundsjukan lyste lång väg. Skulle världen bli bättre om ni stannat hemma? Helt idiotiskt inlägg. Jag är säker på att era barn genom sina upplevelser känner sig som världsmedborgare! Dessutom finns det väl inget miljövänligare transportsätt än segling!? Oj, vad häftigt det såg ut att segla in i New York! Min fjortonåriga son sa dock att han aldrig skulle ha lämnat stränderna i Karibien och jag är benägen att hålla med och förstår att det kändes svårt. Väntar med spänning på nästa sändning!
GillaGilla
Linda, tack for linken till Andreas Gustavssons spya! Visst ar jag glad att jag inte langre ar helt svensk aven om jag har tva giltiga pass in min ago. Du vet att jag ar ”opiniated at times” men aldrig anvander svordomar – men det kommer alltid en dag man maste tanka om. Herr Gustansson ar en djavla idiot, en unikt svensk PC-imbicile! Han fattar helt enkelt ingenting! Hur is helvete kan en sadan ”small person” (BP-parlor) fa tillgang till en tidnings ledar spalt? Vad ar hansl losning”? Att det fattas ett katolskt ”shrine” i Marys Kajuta? Just sa att Marys besattning kan buga djupt varje solnedgang infor ”Virgin Mary” och be om forlatelse for att de alla har haft en sa hejsan-svejsan kurriduttans kul dag? Ar det vad Herr Gustavsson onskar eftersom det i grund och botten ar ”religion” som han omedvetet svamlar om… Vilken olycklig liten oviktig fantratt som sakert ocksa tycker det ar aldeles for lite grymma oc arga Muslimer i Scandinavien!
GillaGilla
Såja, ta några djupa andetag nu. In genom nästan, ut genom munnen. Så ska du se att ilskan går över. Och vårda ditt språk. Tyckte förstås också att det var lite långsökt och dumt formulerat av den där chefredaktören, men det går ju bara ut över honom själv. Sånt får man stå ut med om man ställer upp på något sånt här. Så länge det är sådär långsökt tar vi inte till oss. Men blanda inte in religion i det här är du snäll. /Linda
GillaGilla
OK, I hear what you are saying… But (trust me on this one) religion is everywhere (often where you least expect it…) and you may ignore open and hidden ”religion & superstition” it at your own peril. In this aspect you, not me Linda need a gentle ”waiki waiki…”
GillaGilla
Kanske. Eller så är det så enkelt att jag inte vill diskutera saken just här 😉 /Linda
GillaGilla