Maken till blåshål

Kanske borde förankra huset bättre nästa gång ...

Kanske borde förankra huset bättre nästa gång …

BAY OF ISLANDS, NEWFOUNDLAND. Vi fick en fantastisk segling upp längs Newfoundlands västkust igår. Med stark vind i ryggen, strålande solsken och en sagolik utsikt. Vi nästan flög fram, sida vid sida med trutarna. Längs höga vackra berg, och där snön låg kvar bildade smältvattnet små vattenfall som forsade ner längs de branta klippväggarna. Ja, vi njöt av i fulla drag, på ett sätt som vi inte njutit av att segla på mycket länge.

Men underbart är kort. Vinden skulle öka ytterligare under kvällen och natten. Och solskenet ersättas av regn. Så vi bestämde oss för att söka skydd i Bay of Islands. Vi behövde runda en många hundra meter hög bergsudde för att komma in i viken. Och i samma stund som vi gjorde det, la sig sjön. Havet blev helt platt, och vinden dog ut. För att sedan, PANG, slå till med full kraft igen. Båten la sig ner, och vattnet forsade in över däck. Vi hade träffats av en kastvind.

Vi borde anat detta. För så är det ofta, i lä av höga berg. Att vinden accelererar, går från stilla till stormstyrka på ingen tid alls, fullkomligt rusar ner för bergen. Utanför Fjordland i Nya Zeeland förvandlades vårt försegel till trasor under liknande omständigheter. Den här gången hade vi tur. Vindbyn höll inte i sig särskilt länge, båten reste sig upp innan något han gå sönder eller sköljas över bord. Men vi såg till att få ner alla segel fort som attan. Nästa vindby kunde vara över oss när som helst.

Vi fortsatte in i viken för motor, Passerade berget som på kartan fått namnet ”Blow me down”, och vidare in mot Woods Island Harbour, som ligger på en liten ö mitt i viken – på behörigt avstånd från de brantaste bergen. Det blåste visserligen mycket där också. Men vinden var stabil, det var lättare att förhålla sig till. Men det kan blåsa betydligt mer än så, det var tydligt. För på land låg ett hus upp och ner, på taket. Det hade blåst omkull. Lyckligtvis var ingen hemma.

Idag la sig vinden och vi bestämde oss för att ta oss de fem sjömilen till Lark Harbour. Förhoppningsvis lättar även dimman imorgon, för hamnen har rykte om sig att vara mycket vacker. Den lär också vara en av de absolut blåsigaste. Inte bara i Newfoundland, utan hela Nordamerika. Även här är det kastvindarna som är problemet, men det sägs att de blir som värst i sydvästlig vind – som igår. Det kommande dygnet är det nordliga vindar som gäller. Det viner redan i riggen, och båten vrider sig oroligt. Men det borde vara ok. Hoppas det.

7 reaktioner på ”Maken till blåshål

  1. Oh fy så läskigt! Det blir nog aldrig någon seglare av mig. Har alldeles för stor respekt eller snarare skräck för naturens krafter! Ni är modiga! Men så är ni ju redan mina superheroes!

    Gilla

    • Det finns olika sorters mod Gabriella. Som att exempelvis låna ut sin fina Mercedes i tre veckor till kompletta främlingar : ) Men så fick ni också nya vänner för livet på kuppen. Vi saknar er, Linda

      Gilla

  2. Läskigt! När min syrra bodde på Newfoundland fick hon kasta sina gummistövlar för det regnade så hårt från sidan att de läckte in i sömmarna. Hon köpte seglarstövlar till hela familjen för att hålla sig torra, väldigt tufft väder kan det vara där. Skönt att det slutade gott för er denna gång!

    Gilla

  3. Oj vad det är spännande att kika in på bloggen, men känns nog stort det ni har framför er tillbaka till Sverige…god seglingslycka till er och snart välkomna tillbaka😄.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s