Världsomseglingen

De sista sjömilen

S/Y Mary 3 kommentarer
Mary af Rövarhamn vid kaj i Norra fiskehamnen.

Mary af Rövarhamn tillbaka i Limhamn

FISKEHAMNEN, LIMHAMN. Det finns flera uppfattningar om vad som krävs för en världsomsegling. Några menar att det räcker med att korsa alla meridianer åtminstone en gång och dessutom passera ekvatorn. Andra anser att man också måste korsa sin egen rutt, så som vi gjorde utanför Karibien den 3 februari 2014. Det är den definition vi själva brukar referera till.

Men så finns det också de som tycker att en världsomsegling fullbordas först när båten återvänder till samma hamn som man avseglade från. Och ska man vara riktigt petig så levde vi inte upp till det kravet när vi kom hem i höstas. Vi la till i Västra hamnen i Malmö, istället för att gå tillbaka till fiskehamnen i Limhamn som vi avseglade från den 1 augusti 2010.

Aldrig hade vi väl då kunnat tro att det skulle dröja nästan sju månader innan vi skulle kasta loss igen. Men det gjorde det. Det var först idag som Mary af Rövarhamn lämnade bryggan i Västra Hamnen för att avverka de sista tre sjömilen tillbaka till Limhamn. Från och med idag kan vi titulera oss världsomseglare även i dess allra striktaste bemärkelse.

Ja, allt det där kan ju egentligen kvitta. Men det var härligt att få komma ut på sjön igen. Långt härligare än jag hade kunnat föreställa mig. Trots det kyliga vädret. Det är konstigt, vissa saker måste man återuppleva, för att verkligen förstå hur mycket man saknat dem.

På turné

S/Y Mary 8 kommentarer

Om mannen som var Astrid Lindgrens förebild till historien om Pippis pappa, och vad barnen gjorde hela långa dagarna till havs. Det var sånt vi berättade om på långseglarseminariumet på båtmässan i Stockholm för ett par veckor sedan. Föredrag gör sig förstås bäst live, men Svenska Kryssarklubben har också filmat och lagt ut en kortversion på YouTube för er som inte kunde komma.

Det händer alltså då och då att företag och föreningar bjuder in oss för att berätta om vår resa. Senast nu i helgen på JordenRuntSeglarKlubben i Göteborg, då med många blivande långseglarfamiljer i åhörarskaran. Det var härligt att se, hade vi vetat det skulle vi övertalat Lovis och Otto att följa med. De var istället i Slottsskogen och tittade på älgar och pingviner med vännerna på EMM XXIII.

Hur som helst, några av våra föredrag är öppna för allmänheten så att vem som helst kan komma och lyssna. Jag försöker lägga ut en blänkare här på bloggen under Föredrag, och på vår Facebook-sida, när vi har något på gång. Näst ut är Sundsvall redan nu på torsdag. Det finns platser kvar, så tipsa gärna eventuella vänner och bekanta som skulle kunna tänkas vara intresserade.

Vårmusik

S/Y Mary 8 kommentarer
Underbara vår!

Våren är här!

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Krokusen blommar i rabatterna, och den gula vårgäcken breder ut sig i parken. Det är studiedag på skolan och barnen spelar kula i solskenet. Våren har kommit till Malmö. Vi har överlevt vintern. Den första vintern i Sverige på fem år. Känslan är obeskrivlig.

Jag öppnar luckorna för att släppa in våren, fyller lungorna med frisk luft och spelar musik för hela hamnen. Men inte vilken musik som helst. Jag har har satt ihop en spellista på Spotify med nästan alla spåren från Familjer på äventyr. En rätt trevlig samling, som väcker många minnen för oss som förknippar musiken med olika scener i programmet.

Vill passa på att ge en eloge till doldisen Micke Björnson som är killen som valt musiken och klippt programmet. Barnen och jag hälsade på honom i studion i vintras, ett rum på en sisådär fyra kvadratmeter där han tillbringat närmare ett halvår för att omvandla de närmare 500 timmarna råfilm, och lika mycket ljud, till sex avsnitt på en timme vardera. Mycket imponerande.

Micke kommer även jobba med nästa säsong av Familjer på äventyr. Men familjerna blir nya. Det är tydligen inte helt klart vilka de fyra blir, så än finns det chans att vara med om någon känner sig sugen. Själv ser jag framemot att få njuta av programmet från andra sidan rutan nästa gång. Men det är ju ett tag till dess. Först vår och sommar, underbara efterlängtade sommar.

Familjer på äventyr på Spotify

Vår spellista med musiken från tv-serien är offentlig, och därmed tillgänglig för alla som har Spotify. Ett par låtar saknas. Och några kan vara fel version. Men det viktigaste är där.  Så varsågod, slit den med hälsan.

Sverige före och efter världsomseglingen

S/Y Mary 25 kommentarer
svenskflagga

Vår stolta svenska flagga

När vi kom hem i slutet av augusti förra året kändes det som om tiden i Sverige stått stilla i fyra år. Vi hade upplevt så mycket, men här hemma var allt ungefär som vanligt.  Detta fick vår resa att kännas overklig på något sätt, som om den aldrig hade hänt. Som vi somnat i båten i Malmö på kvällen, drömt en skön dröm och vaknat upp på samma ställe igen.

Men så här ett halvår efter hemkomsten måste vi  revidera vårt första intryck. Det har faktiskt hänt en hel del, vissa saker har bara tagit lite tid att se. Vi har satt samman en lista. Femton punkter som sammanfattar vår bild av utvecklingen i Sverige mellan 2010 och 2014. Vi generaliserar naturligtvis. Men det är sådana friheter man kan ta sig på sin egen blogg.

  1. Unga män har blivit skäggigare
  2. När vi avseglade visste ingen vad en selfie var
  3. Nu pratar alla om långkok och surdegsbröd
  4. Det har blivit vanligare med adventsstjärnor än adventsljusstakar
  5. Intresset för mikrobryggt öl har fullkomligt exploderat
  6. Innan ringde vi med telefonerna, nu surfar vi och skickar textmeddelanden
  7. Det politiska klimatet har blivit mycket mer polariserat
  8. Var och varannan fyrtioplussare springer maraton
  9. Många fler segways och elcyklar än tidigare
  10. Städtjänster och matkassar har slagit igenom med buller och bång
  11. Det pratas mer om diagnoser som ADHD, Asperger och bipolär sjukdom
  12. Sorgligt många tiggare och socialt utslagna på våra gator
  13. Smågodisbitarna har blivit nästan dubbelt så stora
  14. Allt fler verkar ta till mindfulness för att bli ännu effektivare
  15. Idag har varenda unge en egen surfplatta

Så vad kan man då dra för slutsatser av detta? Ja, det lämnar vi till dig som läser att fundera över.

Hemkomsten, en gång till.

S/Y Mary 47 kommentarer
Foto: Hampus Brefelt

Foto: Hampus Brefelt

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Stora tårar rullar ner för min kind. Jag kan inte hejda dem. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den där snutten nu. Scenen i sista avsnittet där vi seglar in i hemmahamnen efter fyra år på världshaven. Jag grät inte då. Men jag grät innan, och jag gråter nu. Så många känslor. Saknad, lättnad och glädje i en enda röra. Allt väller upp igen.

Den 30 augusti 2014 var en stor dag i våra liv. Hemkomsten. Brytpunkten när vårt stora äventyr var över, och ett nytt började ta form. Något nytt och okänt. Vi har under vintern bestämt oss för att flytta ut på landet, eller till skärgården. Närmare naturen. Vart är inte klart ännu, men vi jobbar på det. Det är en häftig känsla, att inte ha en aning vad som väntar.

Vill du veta hur det går? Följ oss på Facebook eller titta in här på bloggen då och då. Jag lovar att berätta, när vi vet mer. Annars tackar vi för oss. För alla fina ord, härliga kommentarer och glada hejarop. Trogna följare, och tv-tittare. Det är lätt att vara kritisk, men ni är många som valt att stå vid vår sida. Det betyder mycket.

Grönländska byar

S/Y Mary 10 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Jag har just tittat på femte avsnittet av Familjer på äventyr ännu en gång. Så härligt att kunna återuppleva lite av Grönland precis när man vill. Men det är något som saknas. Först kunde jag inte sätta fingret på det. Men det är byarna förstås. Inte ett hus finns med i avsnittet från Grönland, inte en levande själ. Överhuvudtaget inga tecken på mänsklig närvaro.

Grönland är visserligen ingen tätbefolkad ö. Men de finns där. Inuiterna – utspridda i de mest bedårande små samhällen längs kusten. Bortsett från huvudstaden Nuuk har ingen by mer än ett par tusen invånare, de flesta är betydligt färre än så. Byar dit man bara kan ta sig med helikopter, eller egen båt under sommarmånaderna. Byar där inga vägar når längre än till sista huset. Byar där folk bor, jagar, fiskar, lever.

Inuitsamhällena var en viktig del av vår upplevelse av denna världens största ö. Men att inuiterna själva inte är med i tv-programmet är inte särskilt konstigt. Vi filmade dem aldrig. Vi upplevde att många inuiter var lite tillbakadragna, nästan misstänksamma. Kanske berodde det på att de inte förstod vad vi sa, kanske var de bara blyga. Men det skulle också kunna vara en konsekvens av hur de historiskt behandlats av vårt grannland Danmark. Oavsett, vi ville inte tränga oss på.

Detta är en av de saker som hindrar mig från att bli en bra fotograf, jag är inte fräck nog att fotografera människor på nära håll. Men husen misstyckte inte.

Ingen fisk på isen

S/Y Mary 4 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

 SILJANSNÄS, DALARNA. Att Otto är tokig i fisk och fiske har nog inte undgått någon som följt den här bloggen med någorlunda regelbundenhet. Så när han häromdagen fick nys om att 70 000 regnbågslaxar nyligen rymt från en fiskodling i Mora var det inget som kunde stoppa honom. Det var bara att ge sig av till Leksand och köpa fiskegrejer.

Ja, vi är i Dalarna under sportlovet. Vi har ju inte fått så mycket snö i Malmö i år, och barnen längtade efter riktig vinter. Så det fick bli en tur till Ludvigs syster i Siljansnäs. Vi har fått några riktigt fina dagar i backarna här runt omkring, och även hunnit med en sväng upp till Idre för att gratulera min bror som firade sin 50-årsdag där. Men nu ville Otto fiska.

Problemet var väl bara det att det varit fem grader varmt här i trakten senaste dagarna. Snö och is smälter i en rasande fart. När vi köpte fiskekortet fick vi tips om att isen fortfarande var tjock bortåt Olsnäs, så vi satte kurs västerut. Efter att ha irrat runt på ishala skogsvägar ett tag fick vi syn på några fiskare ute på isen, packade vår pulka och gav oss ut vi också.

Det var svårt att ta sig fram. Isen var täckt av snömodd och smältvatten. Inte så att det kändes farligt. Bara halt och blött. Men så snart vi hittat de första hålen stannade vi där, och släppte ner våra krokar. Sedan var det bara att vänta. Dricka varm choklad, äta ballerinakakor och vänta lite till.

Otto tittade djupt ner i sitt hål, tyckte det såg dött ut och föreslog att vi skulle gå längre ut. Han hade nog rätt, det brukar han ha när det gäller fiske. Men halva gänget hade blivit blöta om fötterna på vägen ut, och nybakade våfflor väntade hos några bekanta inne i Leksand. Så vi gav upp.

Vid bilen mötte vi två gubbar som fiskat längre ut, och mycket riktigt – de hade fått inte mindre än nio laxar på kroken. Men de hade redan så många i frysen där hemma, sa en av gubbarna. Vi fick gärna en. En stor fin regnbågslax på säkert tre kilo.

Så kom det sig alltså att vi ändå fick en fisk med oss hem denna dag. Ibland ska man ha tur.

Fler fiskehistorier

Kvällens doldisar

S/Y Mary 9 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.


Kvällens avsnitt av Familjer på äventyr är filmat i de isbergstäta vattnen i nordöstra Canada och södra Grönland. De här trakterna är svårtillgängliga för den som inte har en egen båt eller helikopter. Det mesta materialet har vi därför filmat själva. Men den uppmärksamme noterar också att det förekommer en hel del bilder där båten är filmad på lite avstånd. Dessa klipp har vi doldisarna på den norska segelbåten Skruff att tacka för.

Ja, i programmet framställs vi ofta som ensamma och utsatta, men faktum är att långseglarlivet är ganska socialt. Särskilt i hamn, och det är ju där vi har tillbringat ungefär tre fjärdedelar av tiden under de här åren. Framförallt har vi umgåtts mycket med andra seglande familjer. Men vi har också lärt känna en massa fina bofasta människor på många av de olika platser vi besökt – ofta tack vare barnen. De har agerat bästa tänkbara dörröppnare ute i världen.

Just guttarna på S/Y Skruff träffade vi första gången redan på Newfoundland. Kapten Marius och hans trevliga besättning fick snart en av våra filmkameror ombord. Sedan hängde vi ihop i stort sett hela vägen till Island, där de också fick agera följebåt när det svenska filmteamet kom på besök igen. Den enmastade norska båten som bara skymtar förbi som hastigast här och var i programmet spelade alltså en avgörande roll under inspelningen av avsnitt fem.

Under sommaren hann vi även ta en hel del stillbilder på S/Y Skruff. Det är några av dessa bilder som du kan se i bildspelet ovan. Bilderna på de sanna hjältarna i avsnitt fem.

Veckans cliffhanger

S/Y Mary 4 kommentarer
Egentid i New York

Egentid i New York

Första gången filmteamet besökte oss fick jag frågan vad jag saknade mest med Sverige. Utöver familj, vänner, katten och mataffären råkade jag nämna att jag längtade efter min frisör. Det skulle jag aldrig ha gjort. För nu går mitt hår som en röd tråd genom hela tv-serien.

I förra avsnittet fick en sisådär 800 000 tv-tittare följa med mig till frisören i New York. Det kändes lite konstigt. Jag är egentligen inte särskilt fåfäng, och brukar inte ägna mitt hår någon större uppmärksamhet – utöver en klippning då och då. Men visst, det är sant. Jag erkänner. Jag har haft en enorm ångest inför varje frisörbesök under den här resan.

Det mest intressanta i sammanhanget är ändå hur mycket något så banalt som mitt hår faktiskt engagerar. I besöksstatistiken på bloggen kan man se att de inlägg jag tidigare skrivit på temat har seglat raka vägen in på topp tio – i konkurrens med mer än 500 andra inlägg.

Mitt hår har alltså lockat fler läsare än när vi ankom självaste Kurrekurreduttön. Fler än när vi blev rammade av ett mindre kryssningsfartyg, och fler än de inlägg där vi berättar om de enorma sopbälten som flyter runt på haven. Ja, till och med fler än när Ludvig såg ett UFO.

Vad intresset beror på kan jag ju bara spekulera kring. Men programmets producent gjorde nog rätt när hon valde att låta mitt hår få ta plats i tv-rutan under bästa sändningstid. Detta blev om inte annat bekräftat efter förra avsnittet när flera tittare hörde av sig för att fråga hur det gick hos frisören.

I nästa avsnitt får ni svaret. Tisdag klockan åtta alltså, i SVT1. Ett klassiskt tv-trick. Cliffhanger kallas det.

Se tidigare avsnitt av tv-serien Familjer på äventyr

Mellan Barbuda och New York

S/Y Mary 3 kommentarer
Klicka på bilden för att se avsnitt 2:6 i tv-serien Familjer på äventyr.

Klicka på bilden för att se avsnitt 2:6 i tv-serien Familjer på äventyr.

I det andra avsnittet av tv-serien Familjer på äventyr lämnar vi Barbuda bakom oss, för att fortsätta vår resa hem mot Sverige. I cliffhangern inför nästa avsnitt ser man hur vi angör New York. Men vad hände egentligen där emellan? Ja, ni som följt oss på bloggen vet att vi upplevde en hel del på vägen.

Här kommer en lista på alla blogginlägg mellan Barbuda och New York, för nytillkomna läsare som vill läsa ikapp inför nästa avsnitt. I vårt bildgalleri på Flickr kan ni också titta på några av de bilder vi tog under samma sträcka.