PODD: Andra sätt

10 november, 201626 april, 2017S/Y Mary 15 kommentarer

Gott om tid, finns det något lyxigare?

En av de saker jag gillar bäst med långseglarlivet, det är den enkla och minimalistiska livsstilen. Tillfredställelsen i att dra upp sin egen fisk, plocka svamp och odla groddar. Släpa vatten, tvätta och diska för hand. Reparera och laga, istället för att kasta och köpa nytt. Sånt man bara gör, när man har gott om tid.

Gott om tid, DET är lyx för mig. Tid att vara tillsammans. Ensamtid, dötid. Tid att låta saker och ting ta den tid de behöver. Tid att hjälpa andra. Tid att leva enkelt, tid att vara rädda om vår planet. Tid är nyckeln till lycka. Även om det är lätt att glömma bort. När man blir slukad av vardagen och normen runt omkring sig.

En annan som tänker i samma banor är Patrik Andersson. Han lämnade för ett par år sedan karriär och lägenhet i Stockholm och flyttade till ett litet torp i skogen utanför Katrineholm. Idag lever han ett enkelt liv med få utgifter, och jobbar bara ett par dagar i veckan. Lite av all den tid han får över lägger han på poddradiokanalen Andra sätt.

Patrik intervjuar andra personer som ifrågasatt rådande normer och har valt att leva en annan typ av liv, utan att för den delen segla till andra sidan jorden. Det pratas mycket om downshiftning, självförsörjning, ekologi, minimalism och konsumtion i Patriks blogg. Men framförallt om medvetna livsval.

Vi bestämmer själva vad vi vill göra med våra liv. Det finns inga rätt och fel. Men det finns andra sätt. Många sätt. Och det är inspirerande till tusen. För kan andra, då kan vi. Bara vi vill tillräckligt mycket, och är beredda att göra avkall på något annat. För det är just det som är så svårt. Att välja bort. Men är man nöjd som det är, då är det också bra.

Att mitt eget namn skulle stå på Patriks lista över personer han ville intervjua, det fanns inte på min världskarta. Vi har ju gjort lite tvärtom på sistone, lämnat ett ”enklare” liv ombord för ett bekvämare på land – åtminstone för ett tag. Men Patrik trodde tydligen att vi skulle ha en del att bidra med i alla fall. För frågan kom. Och jag sa ja.

Patriks senaste poddavsnitt handlar alltså om oss. Om vår resa, vad vi har lärt oss och hur den påverkar våra liv idag. Jag tycker det är svårt att bli intervjuad sådär, så jag vet inte hur bra det blev. Det är lättare att skriva, när man hinner tänka lite mellan orden. Men samtalet väckte viktiga tankar till liv och jag fick upp ögonen för en superinspirerande podd. Så jag är glad att jag fick vara med.

Lyssna på avsnittet via iTunes eller direkt på webben

Läs mer om Patriks podd Andra sätt

En bra vardag, här och nu.

3 oktober, 201631 januari, 2018S/Y Mary 20 kommentarer

Kan man ha finare utsikt än så här?

Vad ska ni hitta på här näst? Den frågan fick vi om och om igen när vi kom hem från världsomseglingen för två år sedan. Men vi hade inget nytt stort häftigt projekt på gång. Allt vi ville var att slå oss till ro. Hitta en plats där vi kunde bo och trivas, där våra barn kunde växa upp och gå i skola. Försöka leva ett hyfsat hållbart liv, gärna nära hav och natur. Och jobba lagom mycket, helst med något vi tyckte var roligt och kunde stå för.

Vårt nya mål i livet var att skapa en bra vardag. Det låter inte så märkvärdigt, och folk såg ofta lite besvikna ut när vi berättade. Men vi anade, att detta kunde bli väl så utmanande. I ett land som Sverige, där folk drabbas av utbrändhet på löpande band. För en familj som varit på resande fot i fyra år, så länge barnen kunde minnas. Som var vana vid att ta dagen som den kommer, och alltid uppleva nya roliga saker tillsammans.

Och mycket riktigt. Det blev inte lätt. Att börja ett nytt liv i Sverige, sådär mitt i livet. Att anpassa sig till konsumtionssamhället och den nya inrutade vardagen. Att vänja sig vid mörkret och kylan. Vi passade inte längre in i systemet, ägde inget mer än vad som rymdes i båten. Inte blev det enklare av att Försäkringskassan krävde tillbaka fyra års barnbidrag. Eller att banken vägrade oss bolån eftersom vi knappt haft någon inkomst på fyra år.

Frestelsen att bara kasta loss var stundtals enorm, särskilt under första halvåret. Vi hade redan en färdig lista på ställen i världen där vi kunde tänka oss att bo. Samtidigt visste vi, att vissa saker måste få ta tid. Att efter uppförsbacke kommer nedförsbacke. Efter mörker kommer ljus. Också för oss. Så när Ludvig hittade sitt drömjobb i seglarparadiset Marstrand bestämde vi oss för att ta chansen, att lämna Skåne och börja om i Bohuslän.

Vi längtade efter att flytta iland och köpte ett enkelt litet hus på landet, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det låg lite tokigt till, det kändes som vi tillbringade halva dagarna i bilen. Och huset krävde så mycket uppmärksamhet att båten mest låg vid bryggan och förföll.

Ibland är det nog så, att man måste göra fel, för att hitta rätt. För idag är huset utbytt mot en lägenhet på Marstrandsön. Vi bor mitt i skärgården, har båten förtöjd direkt utanför fönstret och seglar varje helg som vädret tillåter. Vardagen är enkel – med mataffär, kompisar, skola och jobb på gångavstånd. Och vi har båda jobb som vi trivs med. Ludvig som som konstruktör på Rutgerson Marin, jag som skribent och frilansare.

Visst har vi dåliga dagar. Och visst finns det mycket med långseglarlivet som vi saknar. Men på det stora hela känns det mesta så trevligt och behagligt det bara kan göra om man nu tvunget måste jobba, gå i skola och bo på en och samma plats.

Vi har nått vårt mål. Vi har skapat oss en bra vardag, här och nu. I Sverige. Tänk, det gick. Allting går, man måste bara komma på hur. Men det tog över två år. Nu njuter vi av det här, men klurar samtidigt på ett nytt mål i livet. Ja, vi behöver något att sträva mot, som håller oss på rätt kurs. Frågan är vad …

Plötsligt i Grekland

31 juli, 201613 augusti, 2016S/Y Mary 17 kommentarer

Otto först i poolen

SANTORINI, GREKLAND. Först en vecka på Rövarhamn med familjen, sedan två veckors segling i Bohuslän. Så såg semesterplanerna ut. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig. För nu står bilen på Arlanda och vi befinner oss plötsligt i Grekland.

Kanske var det något med väderprognosen som vi inte gillade, kanske var det där presentkortet från Apollo som låg och skavde i plånboken. Kanske en kombination. Hur som helst så var erbjudandet om varsin biljett till Santorini för 528 kronor styck för svårt att motstå. För här är vi nu.

Tanken är att ta oss vidare till Naxos om ett par dagar. För att hälsa på några vänner som har ett hus där. Sedan får vi se. För mig och barnen är det första gången i Grekland, och Ludvig har inte varit här sedan tonåren. Så är det något vi inte får missa får ni gärna tipsa.

Annars tänkte vi nog mest bada, käka grekisk sallad och försöka ta det lite lugnt ett tag.

Χαλιναγώγηση!

Villa af Kroken på Hemnet

2 juni, 20163 juni, 2016S/Y Mary 8 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

KROKEN, BOHUSLÄN. ”Lantlig idyll vid havet.” Så beskriver mäklaren vårt hem. Och hon har rätt. Det känns ibland så obegripligt fel att sälja ett hus vi trivs så bra i. Extra svårt är det så här på sommaren, när allting blommar, fåglarna kvittrar och hagarna är fulla av lamm och föl. Samtidigt så vet vi, man kan inte få allt. Ett mer lättskött boende på promenadavstånd till skola och jobb kommer ge oss mer tid till att ta hand om båten och varandra. Det är på havet och i naturen vi mår som allra bäst. Så hjälp oss gärna sprida ryktet. Vi vill så gärna hitta en köpare som tycker lika mycket om stället som vi. Och det det vore onekligen rätt skönt att få huset sålt snabbt nu när vi väl bestämt oss.

>>Se annonsen och mäklarens bilder på Hemnet

>>Se fler bilder från Krokens väg på Instagram

Bil, gräsklippare och studsmatta bytes mot flakmoppe

18 maj, 201620 maj, 2016S/Y Mary 24 kommentarer

Vår nya lya till vänster i bild. Brf Sjömanshuset på Hamngatan i Marstrand.

Ögonen är rödsprängda. Vi har inte sovit på tre nätter. Beslutsångesten har varit brutal. Men nu är det färdigvelat. Kontraktet är undertecknat. Vi har köpt en bostadsrätt på Marstrandsön. I det Pippi-gula gamla sjömanshuset på kajen. Föreningen heter så. Sjömanshuset, på Hamngatan. Vad passar väl bättre till ett gäng landstigna sjöfarare som oss?

Ja, vi ska bli ö-bor. Vi får tillträde till lägenheten redan om några veckor. Baksidan är att vi måste sälja Villa af Kroken. Det känns tråkigt. Vi gillar verkligen vårt gröna lilla hus – den öppna spisen, bersån och de mysiga omgivningarna. Men trädgården konkurrerar med båtlivet, och kommunikationerna funkar dåligt under årets mörka dagar. Vi får inte ihop vardagspusslet, och gillar inte att vara beroende av bil.

På Marstrandsön får vi promenadavstånd till jobb, skola, båt och mataffär, och barnen kommer närmare sina kompisar. Själva lägenheten måste byggas om en del, för att passa oss. Det kommer ta sin lilla tid eftersom vi envisas med att göra allt själva, och ger oss ut på sjön så fort solen tittar fram. Men utsikten är svårslagen och vi har fönster i alla väderstreck, så förutsättningarna är goda.

Vi har alltid pratat om att det vore mysigt att bo på en bilfri ö utan landförbindelse. Vi inbillar oss att krånglet med att vara beroende av en färja är sjutton så mycket charmigare än krånglet med en bil. Kanske romantiserar vi bara, kanske passar det oss inte alls. Men då har vi i alla fall provat. Man måste prova.

Och så har vi det här med flakmoppen. Äntligen får Ludvig ett godtagbart skäl att skaffa sig en sådan. Så har du en fin flakis som inte används får du gärna höra av dig. En Audi A6 kombi från 1999, en gräsklippare och en studsmatta finns i inbyte. Vid en snabb affär bjuder vi även på en trimmer 🙂

En gång långseglare, alltid långseglare

1 februari, 201624 februari, 2016S/Y Mary 3 kommentarer

Från en värld till en annan

Det har snart gått ett och ett halvt år sedan vi kom hem från vår världsomsegling. Jag har ofta sagt, att jag är redo att lägga resan bakom mig och gå vidare i livet. Leva här och nu, blicka framåt. Men jag börjar allt mer inse, att vissa grejer lägger man inte bakom sig bara så där. De blir en del av livet, hela livet. Också nuet. En del av mig, min identitet och mina prioriteringar. Privat och i jobbet. På nätet och i verkliga livet. Inte minst socialt.

Så här såg förra veckan ut:

I tisdags dök Annika och Björn på S/Y Moon på middag i Kroken. Senast vi sågs var i Malaysia.
De är hemma på besök, båten väntar i Osaka i Japan på fortsatt resa mot Alaska.

I onsdags var vi på föredrag med Lasse och Erja på S/Y Ambika. Vi samseglade från och till över hela Stilla havet och Indiska Oceanen. Att se deras bilder var som att återuppleva vår egen resa ur någon annans ögon.

På föredraget träffade vi Claes och Laila på S/Y Comedie som vi lärde känna i Thailand, och som nu har sin båt i Medelhavet. Även Annika och Björn var där. Ja, säkert en hel massa andra också som vi inte hann prata med.

Efter föredraget hämtade vi upp Magnus Reslow på stationen för några dagars besök hos oss i Kroken. Magnus blev i höstas känd i svensk media som långseglaren som ”försvann”, för att dyka upp på Kanarieöarna efter 85 dygn till havs. Han kom nu direkt från Karibien, enbart iförd kortbyxor och sandaler. Influgen från en värld till en annan. Det är hans fötter ni ser på bilden.

I lördags träffade vi Mark och Maria från S/Y Mare Liberum på Sjöfartsmuseet i Göteborg. Mark träffade vi första gången på Kanarieöarna, Maria på Tonga. Nu har de en dotter tillsammans och bor i ett litet torp inte långt från oss.

Efter en snabb titt på mejlen, på Instagram och på Facebook kan jag konstatera att jag dagligen har kontakt med minst fem andra långseglare. Kompissnack, omtanke, fascination, gemensamma minnen och erfarenheter, tips och råd, pepp och inspiration. De ger mig ett sammanhang där jag passar in och känner mig hemma. Sånt går inte att lägga bakom sig, varför skulle jag ens vilja?

Så minns vi 2015

4 januari, 20165 januari, 2016S/Y Mary 25 kommentarer

2015 – året då vi blev landkrabbor.

KROKEN, BOHUSLÄN. Vid den här tiden förra året var vi oändligt trötta. Trötta på att bo i en fullastad båt, trötta på trilskande banker och myndigheter. Trötta på gråväder och mörka kvällar bakom datorn. Trötta på höga bostadspriser, och bristen på roliga jobb. Trötta på jakten efter ett annat liv. Ja, ni anar inte hur frestande det var, att bara skita i alltihop och segla iväg igen. Men så här i efterhand kan vi konstatera att 2015 blev ett rätt skaplig år till sist. Här ett axplock av vad vi hittat på.

Året inleddes med en veckas välbehövligt surfläger på Fuerteventura.
Från slutet av januari och sex tisdagar framåt visades sedan delar av vår världsomsegling i tv-serien Familjer på äventyr.
Sportlovet tillbringades i Dalarna, där Lovis och Otto äntligen fick lära sig att åka skidor.
I april tackade Ludvig ja till sitt drömjobb på Rutgerson Marin i Marstrand.
Snart var vi även ägare till ett litet hus i avkroken Kroken.
Under våren åkte vi land och rike runt och berättade om vår världsomsegling. Jag ensam i veckorna, och tillsammans med Ludvig och barnen på helgerna. Totalt har vi hållit över 30 föredrag under året – från Umeå i norr till Höllviken i söder, Finska Nykarleby i öster, och Marstrand i väster.
De helger vi inte var på resande fot seglade vi – till Limhamn, Köpenhamn, Flakfort och Ven.
I maj röstades vi fram till Årets Reseinspiratör, och första helgen i juni var det dags för mitt livs första skutsegling.
Sommarlovet inleddes hos min familj i Blekinge, där vi plockade våra första svenska jordgubbar på fem år.
Efter midsommar seglade vi upp vår båt från Malmö till Marstrand, och tajmade målgången i Volvo Ocean Race perfekt.
Väl på plats i Marstrand flyttade resten av familjen iland, och vi blev landkrabbor för första gången på 13 år.
Familj och vänner bytte av varandra i gäststugan hela sommaren – vi grillade, gick långa kvällspromenader, plockade stora mängder bär och utforskade våra nya hemmavatten.
Sista semesterveckan tillbringade vi på Rövarhamn, familjens lantställe i Roslagen. Otto fick stanna en vecka extra, medan Lovis gick på seglarskola i Marstrand.
Den 17 augusti var det dags för barnen att börja skolan igen, nu i sina nya klasser på Marstrandsskolan.
I september utökades familjen med två efterlängtade kattungar.
Hösten bjöd på strålande väder. Lovis seglade Optimist två kvällar i veckan. Ludvig arrangerade grabbsegling med Mary, och barnen och jag gav oss ut på årets andra skutsegling.
När mörkret och höststormarna dragit in tog arbetet med vårt nya kök äntligen fart, och Ludvig fick sin efterlängtade diskmaskin.
I november avsade jag mig mitt styrelseåtagande i Svenska Kryssarklubben, och fick mer tid för att skriva för föreningens tidning På Kryss.
En kompis och jag har även startat en sajt för Svenska Långfärdsseglare under året.
Totalt har jag skrivit ett 30-tal artiklar, och sålt en hel del bilder.
Också bloggen har fått en del uppmärksamhet under 2015, totalt 68 nya inlägg och 670 000 besök.
Året avslutades med en veckas julfirande på Rövarhamn, ett besök på Vinterland på Liseberg följt av vår första nyårsfest i Marstrand.
Tidigare under året har vi även besökt Tivoli och Kolmården – väl så viktigt som allt det andra om man frågar våra små.

Nu sitter vi här och funderar på vad vi ska göra av 2016. För så är det ju faktiskt. Vi är alla kaptener över våra egna liv, även när det är motigt och andra försöker komma in och ta över rodret ibland.

God fortsättning allesammans!

Kulturkrock II

20 december, 201520 december, 2015S/Y Mary 19 kommentarer

Hos oss är lussebullarna gula, vilken färg har de hemma hos dig?

KROKEN, BOHUSLÄN. För ett tag sedan bloggade jag om västkustbornas lite aviga inställning till vanliga insjökräftor. Nu har vi upptäckt en annan märklig lokal egenhet, en mycket allvarligare sådan. Det gäller lussebullar. Dessa julens läckerheter som får komma i vilken form som helst – så länge de innehåller saffran. Mycket saffran.

Det började redan på julbasaren på Marstrandsön i november. Ludvig gick iväg för att köpa årets första glögg och lussebulle. Och vad kom han tillbaka med? Jo, en blek vetebulle i lussekattsform. Saffranen var ersatt av kardemumma. Jag kunde inte ens förmå mig att äta upp. Inte så att jag har något emot vetebröd med kardemumma i, utan för att det helt enkelt inte är en lussebulle.

Jag har nu blivit bjuden på dessa bleka lussekatter i en rad olika sammanhang. Någon gång finns båda varianterna att välja på, men kardemumma är alltid default. Så vad beror då detta på? Ja, det är ganska oklart. ”De är helt enkelt godare så”, påstår de. Inte så konstigt i sig. De har ju lärt sig fel från början, att det är så lussebullar ska smaka. Kanske är det de gamla fiskargenerna som spökar. Ett budgetalternativ helt enkelt. Oavsett, upprörande är det.

De flesta verkar uppriktigt förvånade över vår reaktion, de fattar inte grejen. ”Vaddå, har man inte kardemumma i lussebullarna där ni kommer ifrån?” Nej, vi har inte kardemumma i lussebullarna där jag kommer ifrån (Blekinge). Inte där Ludvig kommer från (Stockholm). Och inte där våra barn kommer från (Malmö). Men vem vet, det kanske finns fler konstiga kryddningsvarianter i vårt avlånga land.

Låt oss göra en undersökning.

Med detta inlägg vill vi även passa på att önska er alla en riktigt fröjdefull jul. Nästa gång tänkte jag skriva om Göteborgshumor 😉

Möt deltagarna i 2:a säsongen av Familjer på äventyr

16 december, 201513 december, 2016S/Y Mary 7 kommentarer

Säsongspremiär för nya Familjer på äventyr

SVT-serien Familjer på äventyr, som vi medverkade i förra vintern, är snart tillbaka med en andra säsong och fyra nya familjer. Tisdagen den 12 januari är det premiär. Producent-Anna har gett oss lite förhandsinformation om familjerna, och förväntningarna är högt ställda.

ÄVENTYRARNA: Familjen Frisk i Kenya

Ensamstående mamman Tina som återvänder till sitt älskade Kenya med sin dotter Agda för att driva en eko-camp på savannen i nationalparken Masai Mara.

Våra förväntningar: Vårt besök på den afrikanska savannen var kanske det bästa med hela vår världsomsegling, om man frågar vår son Otto. Och av döma från de filmklipp vi har sett är risken stor att tjatet om en ny resa till Afrika snart trappas upp ytterligare.

Mamma Tinas blogg: https://medium.com/@Ecolyx
Dottern Agdas blogg: https://agdaimasaimara.wordpress.com/

LIVSNJUTARNA: Familjen Ternön på Sri Lanka

Carin och Urban och deras två tonårsdöttrar som tar ett sabbatsår från den inrutade tillvaron i Varberg och flyttar till en liten by utanför Galle på södra Sri Lanka.

Våra förväntningar: Här kommer många minnen väckas till liv. Galle är en sagolikt vacker stad med ett härligt virrvarr av gamla gränder, tutande tuk-tuks, himmelsk curry och leende vänliga nyfikna människor med de mest fascinerande vanor och traditioner.

Familjen Ternöns blogg: http://www.jippiebyus.se/

FORSKARNA: Familjen Svenningsen Granberg i Nordnorge/Svalbard

Marinbiologerna Peter och Mia som har flyttat med sina två barn till Tromsö i Nordnorge, för att kunna arbeta med den forskning som under sommarhalvåret bedrivs på Svalbard.

Våra förväntningar: Vi älskar Norge, och planerar att segla upp till Svalbard om ett par år. Så här hoppas vi på en rejäl dos inspiration med massor av fina naturscener från midnattssolens rike.

MISSIONÄRERNA: Familjen Gunnarsson i Ecuador

Familjen som lämnade Göteborg för ett liv som missionärer på den ecuadorianska landsbygden när dottern Sigrid bara var två år gammal. Nu reser de hem igen. Tre år senare, med två barn och ett tredje på väg. Utan att egentligen veta vad som väntar dem där hemma.

Våra förväntningar: Vi räknar med mycket igenkänning här. Att lämna Sverige för ett annat liv är svårt. Men att komma hem igen, det kan vara ännu svårare.

Familjen Gunnarssons blogg: http://familjengunnarsson.com/

Läs mer om de nya familjerna och se en första trailer på Svt.se
Se alla avsnitt från första säsongen av Familjer på äventyr

När Mary mötte Helga

4 december, 20155 december, 2015S/Y Mary 14 kommentarer

Mary i lä av Carlstens fästning.

MARSTRAND, BOHUSLÄN. Jag brukar sitta på båten och jobba om dagarna, för att komma hemifrån. Men på sistone har det blåst så mycket att det varit jobbigt att vara ombord. Vår brygga är helt öppen mot sydväst, och det har visat sig vara därifrån stormarna kommer så här års. Det har ryckt och slitit i båten på ett så obehagligt sätt att jag inte har kunnat koncentrera mig på att jobba. Så jag har valt att stanna hemma istället.

Varje gång ett nytt oväder har dragit fram över kusten har jag försökt intala mig själv att det går nog bra, det där fixar Mary. Ludvig har varit där och sett till henne ibland. Medan jag har stoppat in öronpropparna, och lämnat henne i sticket. Så som bara en svikare gör. Någon som svikit en god vän, någon som alltid funnits där för dig när du behövt henne som mest.

Ja, Mary har nog känt sig lite åsidosatt på sistone. Det där huset kräver ju onekligen en hel del uppmärksamhet. Men efter en titt på väderprognosen bestämde vi oss för att det var hög tid att göra något åt situationen. Så igår jag gick med bestämda steg upp på hamnkontoret, och frågade om vi inte kunde få lägga oss i gästhamnen på Marstrandsön istället. Nu på vintern, när det ändå inte kommer några gästande båtar. Och jodå, det gick faktiskt för sig.

Eftersom det igår var enda lugna dagen på flera veckor, så vi passade på att flytta båten på en gång. Och tur var det. För imorse kom stormen Helga på besök. Vid lunchtid blåste det närmare 40 sekundmeter i byarna. Orkanstyrka, betydligt värre än prognostiserat. Vilda vågor dundrade hämningslöst in mot kusten. Från sydväst, ännu en gång. Vad som hänt om vi legat kvar vid vår gamla brygga vågar jag inte ens tänka på.

Saltvattendimman låg så tung över kusten att vi fick använda vindrutetorkarna på bilen ut till Marstrand. Färjan fick köra på tvären, och skolbarnen fick stanna inne på grund av flygande takpannor. På Ludvigs jobb flexade fönstren så mycket att de fick de stötta upp dem med balkar. Och kanske värst av allt, stora granen på Marstrandsön förlorade sin stjärna.

Och Mary då? Hur gick det för henne? Ja, en kompis som är uppfödd här ute sa att han aldrig sett så stora vågor gå in i hamnen. Så det var inte utan jag var lite orolig. När vi kom fram till färjeläget blåste det så mycket att jag behövde två händer för att få upp bildörren. Men när jag lyfte blicken kände jag lugnet sprida sig i kroppen. Det gick knappt en krusning på vattnet vid Marys nya brygga. Ja, det ryckte lite fram och tillbaka när dyningen rullade in, men båten låg helt i lä från den rasande vinden.

Jag tog färjan över. Drog några extra tampar, satte på en kopp te och bestämde mig för att stanna ombord. Nu har vinden mojnat till mer normala 15 sekundmeter, fotogenlampan är tänd och barnen sover i sina kojer. Vi stannar ombord inatt. Ärligt talat så undrar jag ofta vad vi skulle iland och göra. När vi har det så mysigt här på vår båt. Nåja, vi svek i alla fall inte – inte när det verkligen gällde.