Tillbaka på fortet

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vår närmaste danska hamn ligger på en konstgjord liten ö som kallas Flakfortet, 10 sjömil från Malmö. På håll ser ön rätt trevlig ut, som en stor kulle täckt av böljande grönt gräs och ljuvligt doftande syrenbuskar. Men skenet bedrar. Ön är egentligen en fästning, perforerad av mörka kulvertar, djupa hålor och långa tunnlar. Omgiven av en vallgrav och en pir som når runt hela ön så när som på ett smalt hamninlopp.

Flakfortet byggdes i början av förra seklet sedan för att skydda inloppet till Köpenhamn. Men anläggningen har inte använts i militära syften sedan 60-talet. Idag finns det en restaurang i fortet, och det står picknickbord överallt. Båtfolket vallfärdar hit, det går färja från Köpenhamn och det finns till och med en bröllopssvit på ön. Om någon mot förmodan skulle vilja spendera bröllopsnatten i en gammal militäranläggning.

Vi kom hit en söndag för tolv år sedan. Men när vi skulle hem igen fanns inte vår skeppskatt Båtsman att finna. I normala fall hade vi stannat, till nästa dag. I hopp om att katten skulle komma tillbaka under natten, i skydd av mörkret – när alla andra sov. Det brukade han göra. Men nu hade vi min bror med familj ombord. Alla behövde komma tillbaka till Sverige, till jobb och skola.

Ludvig och jag satte upp lappar på ön och hoppades innerligt att vår katt inte hade råkat mönstra på någon annan båt. Det kändes förfärligt att segla därifrån utan katten. Men två dagar senare ringde de från restaurangen och sa att någon hade sett en svart skugga på ön. Det måste vara Båtsman, tänkte vi och kastade loss direkt efter jobbet.

Rustade med ficklampor och kattgodis sökte vi systematiskt genom varenda liten hålighet på ön. Sent på kvällen hittade vi vår skeppskatt – blöt, rädd och eländig längst ner i tunnelsystemet under några rostiga gamla militärsängar. Stackars Båtsman. Jag kan bara föreställa mig hur skrämmande de där gångarna måste upplevas för en liten katt när fläktsystemet drog igång eller en bunke gapande ungar intog fortet.

Efter det lovade vi katten att vi aldrig skulle återvända till ön. Åren som följde besökte vi hundratals hamnar tillsammans, och Båtsman kom nästan undantagslöst tillbaka lagom till avsegling. Han var kanske den coolaste katt jag någonsin träffat. Men vi återvände aldrig till Flakfortet, trots att alla våra vänner seglade dit om och om igen. Vi hade ju lovat katten.

Båtsman blev bara tolv år gammal; han lämnade oss hastigt i höstas. Så på väg hem från helgens besök i Köpenhamn bestämde vi oss för att lägga till vid fortet igen. Vi tänkte att barnen skulle tycka det var kul att utforska tunnelsystemet. Det gjorde de också. Själv hade jag lite svårt att uppskatta de mörkare delarna den här gången. Men det kändes mysigt att sitta där i gräset, blicka ut över sundet och mumsa på ett danskt wienerbröd.

Ändå kände jag mig som en förrädare. Båtsmans ande finns fortfarande med oss ombord. ”Jag önskar att han bara kunde komma tillbaka, som om ingenting hade hänt”, sa Otto senare på kvällen. Jag förstod genast vem som avsågs. Tänk att man kan sakna en katt så mycket.

11 reaktioner på ”Tillbaka på fortet

  1. Vilken spännande ö Flakfortet verkar vara. Man får många favoritställen då man är till sjöss. Vi hade båt i Västervik i många herrans år och vi hade en favorit ö som hette Päron holmen. Där fanns en fyr som vi vandrade till och en lagun som hade ett trångt passage att åka igenom. Dit åkte färjan Freden och släppte av människor på en brygga som ville ut i skärgården. Ett annat favoritställe var VIP holmarna norr om Oscarshamn lite utanför Figgeholm. Där kunde man ligga och guppa i veckor och om det var väder körde vi över till Öland.

    Att ha båt kan jag sakna ..det är en sådan frihetskänsla att vara på sjön,
    Men någon katt hade vi inte med oss de fick stanna hemma, förstår att ni saknar eran Båtsman.

    Liked by 1 person

  2. Spännande ö ni besökte men Oj så ledsen jag blev när du skrev om Båtsman. Kanske det beror på att våran Sir Nogger är 15 år och hänger med oss i husbilen. Den dagen kommer det vet vi alla, bara frågan om, när.
    Kram Yvonné

    Liked by 1 person

    • Min förra katt blev 17 år, så jag var inte riktigt beredd den här gången. Han var så pigg och glad för att vara tillbaka ombord. Blev troligen förgiftad, trodde veterinären 😦

      Gilla

  3. Det verkar vara en spännande ö att utforska! Men inte för en katt. Tur i alla fall att ni hittade honom och jag förstår verkligen löftet ni gav då. Förstår också saknaden av honom. Jag har en pälsboll här hemma som är 10 år. Jag hoppas att hon kommer leva många år till och hålla sig frisk!

    Liked by 1 person

  4. Så fint du skildrar äventyr och saknad! Har 2 katter och en gammal golden retriver och förstår precis er vånda att lämna kvar Båtsam på ön.
    Att ha äran att äga en katt eller hund är fantastiskt men man är samtidigt medveten om att det är bara en begränsad tid men den tiden är helt underbar. Barn och djur har ett fantastiskt samspel som vi vuxna sällan har!

    Gilla

  5. Läsvärt som vanligt, tyvärr noterar jag att reklamen börjat fungera igen. På en intelligent skriven, välformulerad och intressant blogg som inspirerar och som har en i övrigt snygg och trevlig layout är det synd att hitta reklam som uppenbart idiotförklarar läsarna och är en förolämpning av allt vad god smak är.
    Hur ska man annars tolka en annons för en snurrande köttbit som letar fram singlar åt en på telefonen. Kanske ligger det något dubbel budskap gömt i denna konstinstallation – köttmarknad osv, men vad har det på en reseblogg att göra?
    Eller reklam för jobb som garanterat ger en 60.000:- i månaden utan utbildning och lätt som en plätt. Det tangerar reklam för pyramidspel och nigeriabrev.
    Reklam, ja, tack, men ni lägger uppenbarligen mycket tid på att skapa en genomtänkt blogg och har många läsare. Då borde det gå att sälja in reklam från mer seriösa företag, som kanske betalar bättre och dessutom skulle kunna intressera läsekretsen. Resebyråer, båttillbehör, barnkläder med mera, med mera.
    Den typ av reklam ni nu pryder er blogg med hör hemma på en nivå ni lämnade för många år sedan, om ni ens började i närheten av den. Ni la ribban ganska högt från början.
    Ni ville ju ha synpunkter på reklamen, här kom en 🙂
    Kram

    Gilla

    • Hej Magnus,

      Äntligen något som får dig att kommentera här på bloggen. Välkommen. Som jag sa på bryggan häromdagen får vi inte ta in egna annonsörer på den plattform vi använder. Utan är begränsade till det utbud de erbjuder. Att flytta bloggen till en egen installation är mycket jobb, som jag inte är beredd att göra just nu. Den lösning befintliga leverantören erbjuder är långt från optimal. Men jag tar mig ändå friheten att testa en period för att se hur det funkar och vad det kan ge. En förutsättning är ju att någon klickar på dem. Annars kan det ju lika gärna vara. Jag tror ärligt talat inte att det kommer att ge särskilt mycket, och därmed inte vara värt uppoffringen. Men det kan jag ju inte säga med säkerhet om jag inte har testat.

      Själv brukar jag inte störa mig så mycket på andras annonser, så länge de inte hoppar upp och blockar det jag faktiskt kom dit för att göra. Jag tycker mest att det är synd att de är så fula. Men det kanske är fler som tycker som du, så det är bra att du säger till. Vore intressant att höra fler åsikter i frågan.

      En hint: De annonser jag får upp är inte riktigt lika illa som de du beskriver. De ska tydligen baseras på vad man annars surfar på så du kanske måste se över dina internetvanor något 😉 https://www.quantcast.com/adchoices

      Kram,
      Linda

      Gilla

      • Haha, säkert så. Som singel får man väl ta del av sin beskärda del av datingsitereklam.
        De flesta av mina kommentarer har ju inget allmänintresse, utan är mest beröm till bloggförfattaren och framförs då helst öga mot öga (ofta får man ju då kaffe till också), det är väl därför jag skriver så sällan här.
        Frågan om reklam och i synnerhet vilken reklam borde däremot ha ett allmänintresse. Att många inte bryr sig om vilka budskap de blir matade med betyder inte att de inte borde.
        Om ni inte blir stormrika på det eller möjligen står på ruinens brant, varför ska ni då upplåta en del av bloggen till någon som uppenbarligen inte är lika nogräknad när det gäller kvaliteten på innehållet?
        Då säljer ni ut många års idogt arbete för en struntsumma. Och någonstans tycker jag att man ska kunna stå rakryggat för det som presenteras på ens blogg. Du känns inte som en person som skulle kunna eller vilja sälja något av det som nu visas.

        Nå, det var väldigt mycket text för så lite reklam… 😉
        Jag har bara fått skriva programkod senaste månaden.

        Nu skulle man ju vilja klippa in en skärmdump, folk kommer att tro att jag har den mest horribla reklam i min lilla riktade reklamruta…

        /Magnus Bryggseglare

        Gilla

      • Åh Magnus. Du har naturligtvis helt rätt. Jag har fört en hård inre kamp mot reklam på min blogg. Men när jag äntligen vågade behövde jag lite pepp. Någon som sa att det var ok, att man gärna stod ut med lite skitreklam för att få läsa vår blogg. Att det inte spelar någon roll. Men icke, du förstärker bara mina egna tvivel. Helt fel. Inte alls det jag behövde höra. Var inte så jäkla neggo. Kom hit och spela lite munspel och gör mig glad istället 😉 Kram, L

        Gilla

  6. Vilket fint löfte till Båtsman. Men jag är inte alls säker på att han misstycker att ni gjorde ett besök på ön. Jag tror han förstår att ni ville visa barnen. Ni visade honom stor respekt alla de år ni avstod från att åka. 12 år är lång tid, även om katter kan bli betydligt äldre. Själv saknar jag vår fina kanin Laban som fick somna in i november förra året. Han blev också 12. Kaniner är otroligt trevliga, om du verkligen ger dem tid och låter dem gå lösa därhemma. Läser er blogg ofta och har insett att jag inte ska låta mig tro att barn begränsar resandet. Älskar att resa, är 34 år, liksom min man, så det där med barn börjar det verkligen bli dax för. Kram till er!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s