Ett år senare

Ett år sedan idag.

Foto: Hampus Brefelt

KROKEN, BOHUSLÄN. När jag skriver detta har det gått exakt ett år sedan vi kom tillbaka till Sverige. Ett helt år sedan vi seglade in i Västra hamnen i Malmö och återsåg familj och vänner för första gången på fyra år. Den 30 augusti, 2014.

Så hur har det då varit, att komma hem efter så många år på resande fot? Ja, första veckorna var kul. Att återse allt och alla. Sedan kom hösten, och vintern. Mörkret och kylan. Försäkringskassan, som välkomnade oss hem genom att kräva tillbaka fyra års barnbidrag.  Bankerna, som inte ville låna ut pengar till vare sig hus eller lägenhet eftersom vi tjänat för lite de senaste åren. Jag, som tog mig an mer jobb än jag klarade av. Ludvig som satt instängd på ett kontor hela dagarna. Och barnen som snabbt lärde sig räcka upp handen och rätta in sig i ledet, men gled allt längre från varandra.

Båten kändes trängre för var dag som gick. Vi blev som uppslukade av den oändliga tristessen. Uttröttade, frustrerade och nedtyngda av känslan av att dagarna bara gick utan att vi egentligen upplevde något som var värt att minnas. Vi längtade så otroligt efter att komma gång med våra nya liv som landkrabbor, men kom inte vidare. Ändå visste vi, att en dag vänder det. Det måste vända. Men det skulle dröja ändå fram till senvåren innan pusselbitarna började falla på plats.

Nu bor vi sedan två månader i ett litet hus i Bohuslän. En ny typ av vardag börjar ta form. Lovis och Otto tar färjan till den lilla skolan på Marstrand varje dag, och Ludvig har fått ett nytt roligt jobb med skärgården direkt utanför fönstret. Båten ligger alldeles i närheten, ibland sover vi över eller seglar en sväng. Ibland använder jag den som kontor. Jag frilansar fortfarande, men jobbar mindre. Förbereder mina föredrag, skriver artiklar och säljer lite bilder. Det är rätt trivsamt. Men jag funderar ibland på att prova livet som anställd igen.

Vårt nya mål är att skapa en bra vardag här och nu, utan att hela tiden sträva efter något annat. Jag skulle inte säga att vi uppnått målet ännu. Hus och trädgård tar mycket tid i anspråk, mer än vi hoppats. Men vi är något bra på spåren här. Ludvig är glad när han går till jobbet, och glad när han kommer hem. Barnen har segling på schemat, och verkar trivas på sin nya skola. Värmepumpen är installerad och två små kattungar har flyttat in. Vi känner oss som överlevare, och firar med flaggan i topp.

17 reaktioner på ”Ett år senare

  1. Det blir fort vardag! MEN ni är väl berättigad till barnbidrag?
    Finns ingen som kan ta ifrån de minnen man har. Själv lever jag/vi upp när vi kommer söder ut så nu i oktober blir det Algarve 6 månader.
    Ha det bra
    Nisse

    Gilla

    • Ja, det skulle man ju kunna tro. Vi har ju varit folkbokförda i Sverige, jag har betalat skatt genom min svenska firma och vi har aldrig stannat tillräckligt länge för att ta del av något annat lands försäkringskassa. Men så var det inte. Saken har utretts länge och grundligt, och försäkringskassan har gått ut som vinnare. Regelverket är inte anpassat för att man ska kunna driva sin verksamhet i något annat land än Sverige. Det skrevs långt innan internet uppfanns. Det känns lite orättvist, men vi har bestämt oss för att inte lägga mer energi saken utan istället fokusera på sånt vi mår bra av. /Linda

      Gilla

      • Tack får svar
        Vi upplever det lite krångligt med utökad reseförsäkring (45 dagar på hemförsäkringen har man) allt är tillrättalagt för charter inte att man själv kör husbil och stannar längre perioder. Det är dålig förståelse hos försäkringsbolaget men vi ser til at ha en försäkring för hela perioden när vi reser Vist vi har det blå kortet och håller oss inom EU.
        Nisse

        Gilla

      • Visst är det så, men de flesta reseförsäkringsbolag erbjuder utökad reseförsäkring upp till ett eller i vissa fall två år. Men visst, man får betala lite extra förstås. Vi var försäkrade i ERV under hela resan. Det fungerade bra. /Linda

        Gilla

  2. Det är svårt att få till det! Vardagen slukar en så lätt med tider och måsten, men jag är säker på att ni är på rätt spår! Ni verkar ha insett vad som är viktigt och vara bra på att ta vara på livet och varandra, och har en vacker plats att leva på. /Åsa

    Gilla

  3. Ni verkar ha hittat rätt tillslut!
    Men barnbidraget?!?! Blir alldeles förfärad, HUR kan det få gå till så? Tänker att ni ändå skulle kunna gå till medierna med det. Om ni orkar, förstås. Det är ju väldigt många tusenlappar att punga ut med när man kommer hem med tom kassa.

    Gilla

  4. Allt tar sin tid. Både känslan inombords och så förstås allt det praktiska som ni fått ta tag i. Myndigheter som FK är ju inte kända för att avvika från skrivna regelverk.

    Men jag gratulerar er på ettårsdagen! Enligt mig har ni ”löst” mycket, om än dock på kort tid (sen senvåren). Jätte kul att även få följa er resa här hemma med både bilder och text! Margot

    Gilla

  5. Hej Linda!
    Fin beskrivning av svårigheterna med att kravla sig upp på fasta land och etablera det nya livet. Ni verkar ha hittat ett spår som känns rätt på mindre än ett år och det är i mina ögon snabbt. Trist med FK-reglerna men skönt att höra att ni bestämt att inte tappa mer energi på den frågan. Skriv ett brev till nya generaldirektören Anne-Marie Begler och beskriv problemet – hon kommer ju från skolans värld och tycker kanske att det finns något att lära av er historia 🙂

    Gilla

  6. Om ni hade haft en åretrunt bostad i Sverige hade ni haft ”väsentlig anknytning” då hade det gått…ni var ju till sjöss i fyra år, gränsen för att bli kvar där är fem år 🙂

    Gilla

    • Vi var skrivna i en bostadsrätt i Malmö, jag har en svensk firma med bara svenska kunder. Hela vår familj bor i Sverige och Ludvig var bara tjänstledig. Men det hjälpte inte. De hade redan bestämt sig. En före detta chefsjurist på Försäkringskassan som bytt sida har tittat på fallet, och dömt ut våra chanser att vinna så som lagstiftningen ser ut idag. Frågan har redan tagit tillräckligt mycket energi, nu räcker det. /L

      Gilla

  7. Fantastiskt skrivet Linda! Vilken sammanfattning av det senaste året och dess kontrast till det liv ni levt dom 4 år innan dess!
    Det kommer att bli spännande minnen det också i er livsaga, när röken lagt sig och ni tittar tillbaka på det hela om några år.
    I ett sunt livsperspektiv har Försäkringskassan så in i h-vets fel då det ni gör för era barn och er själva är så otroligt bra och modigt, som borde belönas istället för att straffas, men samtidigt förstår man att träskallade byråkrater, instängda i en kub hela dagarna inte kan fatta läget!!
    Men som sagt, låt absolut inte det förstöra livskvalitet och ta mer tid och kraft, det är dom absolut inte värda.
    Blev ju ett spännande dramatiskt blogg inlägg om inget annat och en bra historia. Alla historier kan ju inte sluta positivt. Livet, hälsan och er sammanhållning är ju kvar!
    Sen blir det ju denna FK historia något för era barn att ta upp när dom är framgångsrika vuxna ”ruling the world” och berättar att dom lyckades mot alla odds och helt utan barnbidrag trots att ALLA andra barn i Sverige fick sitt……………… 🙂 🙂

    Liked by 1 person

  8. Roligt att läsa en översikt om er återanpassning! Det tar nog tid oavsett med så stora förändringar men jag tycker ni verkar ha väldigt bra inställning till alltihop. Förhoppningsvis går allt uppåt och framåt from now on out. Trist med FK men jag förstås fullt ut att ni inte vill hamna i någonslags utdragen strid utan lägga tiden och energin på sånt som är viktigare och får er att må bättre istället! Kram.

    Gilla

  9. Jätteintressant att läsa om känslorna efter att ha ”landat” igen. Jag tror att det alltid kommer att bo en rastlöshet i er, annars hade ni inte åkt i väg i första taget, men rastlösheten kan användas som en positiv drivkraft i allt man gör. Men det gäller också att njuta av stunderna här och nu!

    Barnbidraget, ja… Jag är själv utbildad jurist, men blir tokig varje gång jag hör ordet ”Försäkringskassan” nämnas. Regelverket är så märkligt att inte ens vi jurister vet vad som gäller!

    Liked by 1 person

  10. Nu har jag ägnat varje kväll (och varje extra minut över…) i drygt en vecka på att läsa hela er blogg! Så fantastisk resa ni varit med om, otroligt bra skrivet med underbara bilder. Jag hoppas få läsa mer av och om er. Själv har jag aldrig satt min fot på en segelbåt…
    PS. Log för mig själv när jag läste om ert nya gröna hus. I en kommentar till era seglarvänner – som höll på att bygga hus och bytte ut blått mot grönt – skrev du något liknande att ”grönt är skönt det också”.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s