Så länge skutan kan gå …

Detta bildspel kräver JavaScript.

”Hissa i klo. Stå i pik. Hala toppen.” Orderna haglar, och instruktören pekar med hela handen. Jag förstår knappt hälften, men gör för en gångs skulle mitt bästa för att följa order. När 360 kvadratmeter segel ska hissas måste man hjälpas åt.

Jag har alltid romantiserat om att segla skuta. Sett de mäktiga segelfartygen glida förbi med fulla ställ i horisonten, och funderat över hur livet kan te sig ombord. I fredags var det äntligen dags. Framför mig låg två dygn ombord på Gratitude, en 112 år gammal, 100 ton tung och 24 meter lång gammal fiskekutter som sedan 50-talet ägs av Svenska Kryssarklubbens Seglarskola.

Vi är 20 personer ombord. En kapten, en styrman. En maskinist, en kock, två instruktörer.  Och 14 elever, indelade i två vaktlag. Vaktlagen turas om att segla båten och hjälpa till i köket. Fyra timmar på, fyra timmar av. Dygnet runt. Jag tillhör styrbordslaget, ledda av instruktören Anna. Knappt 20 år fyllda styr hon oss med självklar auktoritet, trots att många av oss är både dubbelt och trippelt så gamla som henne själv. Jag blir mäkta imponerad.

I byssan är det Emma som bestämmer. Hon började som elev ombord när hon var 13 år. ”Det var mamma och pappa som anmälde mig”, berättar hon. ”Jag ville egentligen inte. Men det är det bästa som har hänt mig.” Nu är Emma stolt kock ombord. Bara 16 år gammal ansvarar hon för planering, inköp och tillagning av mat för 20 personer. Mina tankar går till Ludvigs pappa som gick till sjöss som 14-åring. Än kan ungdomarna.

Seglarskolans huvudsakliga verksamhet är just ungdomsseglingar, och de flesta i besättningen har börjat som elever. Ordet seglarskola är egentligen lite missvisande. Det handlar om så mycket mer än att lära sig segla. Det handlar om äventyr, gemenskap och vänner för livet. Om sjömanskap och kärleken till havet. Och konsten att ta hand om ett gammalt segelfartyg. Men också en möjlighet att växa och visa vad man går för.

Vår kapten Magnus berättar att de förra vintern la ungefär fem manår på att underhålla Svenska Kryssarklubbens tre skolfartyg. Allt arbete sker ideellt, och alla som vill får vara med. Hundratals personer träffas på vinterförrådet Vita gaveln i Göteborg för att hjälpa till, de flesta ungdomar. Det krävs inga förkunskaper, de äldre eller mer erfarna lär de yngre. Det blir ett sätt att umgås, en plats att mötas.

Man måste ha gått ut sjuan för att få börja som elev på Svenska Kryssarklubbens Seglarskola. Så Lovis och Otto får vänta ytterligare några år. Men vill du eller dina tonåringar prova på skutlivet så finns det några platser kvar på sommarens kurser. Det finns också möjlighet för företag att hyra skolfartygen. Bättre teambuilding kan jag inte föreställa mig.

5 reaktioner på ”Så länge skutan kan gå …

  1. Härligt! Jag seglade med dem två somrar på 90-talet skulle jag vilja påstå, för snart 25 år sen. En sommar med Gratia, en med Gratitude (Gratitude var att föredra…ombord på Gratia blev det lite blött när det blåste…). Det var verkligen underbara resor och äventyr.

    Liked by 1 person

  2. Jag förstår dina känslor helt! Var elev på Gratitude som 16-åring. Var toppgast och fick känna på riktig sjösjuka på en hård utomskärssegling från Tjörn till Norge. Men härligt ändå!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s