Världsomseglingen

En helt vanlig dag på Atlanten

S/Y Mary 3 kommentarer

Ännu en ganska händelselös dag på Atlanten går mot sitt slut. Den ostliga passaden är stark och stabil, men sjön är ojämn och elak. Det gungar något alldeles förfärligt, men såhär en bit in på det fjärde dygnet till havs börjar sjöbenen infinna sig så sakterliga. Liksom rutinerna ombord.

Kl 06.00 Jag inleder min vakt med en kopp te och några skorpor under stjärnorna. Njuter av lugnet och läser en bok i ljuset av pannlampan.

Kl 07.30 Solen går upp och jag riktar om solpanelerna i aktern.

KL 08.00 Lovis stiger upp, vi plockar en banan från stocken och går ut för att beskåda vågornas skådespel denna morgon.

Kl 08.30 Otto vaknar, han får ett päron. Sedan kollar vi in nattens skörd av flygfiskar på däck; Otto hittar en som han inte släpper taget om den närmsta halvtimmen.

Kl 09.00 Högläsning i sittbrunnen – Bamsetidning.

Kl 09.30 Kapten stiger upp och fixar frukost, bakeup-bröd.

Kl 10.30 Sköljer bort det värsta saltet från solpanelerna och torkar med en trasa.

Kl 11.00 Barnen leker med magnetbokstäver och magnetsiffror i sittbrunnen. Praktiskt med stålbåt.

Kl 11.30 Kapten upptäcker att kickblocket till storbommen gått sönder. Rätar ut blocket igen, och skruvar i bulten på nytt – med Loctite denna gång.

Kl 12..00 Ändrar segelsättning för att hålla kursen. Tar ner mesanseglet och spirar ut genuan om styrbord. Storen stannar kvar på barbord sida. Plattläns.

Kl 13.00 Lunchtime. Idag toast med pesto, mozzarella, serranoskinka, bailika och tomat. Gott tyckte de vuxna. Sådär tyckte barnen.

Kl 14.00 Upptäcker att bete och krok saknas på fiskelinan. Idag också. Hade varit fint om fiskarna fastnade på kroken istället för att sno den.

Kl 14.30 Kapten läser Pippi Långstrump för smågastarna i sittbrunnen. Följt av lördagsgodis. Gelébokstäver och lakritsnappar hela vägen från Sverige.

Kl 15.00 Kollar elmätarnen och konstaterar att vi har 98 procent av batterikapaciteten kvar i dag också. Vindgneratorn och solcellerna jobbar bra.

Kl 15.30 Försöker ringa upp satelittelefonens röstbrevlåda för att lyssna av ett meddelande från igår. Men den vill inte släppa in oss idag heller. Lämna inga meddelanden! Ring igen, eller skicka ett textmeddelande. Tack!

Kl 16.00 Smågastarna tittar på Pippi-film i akternhytten, kapten diskar och jag njuter av vågornas brus ackompanjerade av Dylan i utehögtalarna.

Kl 17.00 Kapten fyller i några stygn som gått upp i mesanseglet medan jag fixar fika.

Kl 17.30 Fiskespöts knarrsignal ljuder mitt i fikat. Kaffe, te och saft spills ut i ivern att dra upp fisken, men den sliter sig. Nähä, ingen fisk till middag idag heller.

Kl 18.00 Hela familjen bakar bröd, jag blandar ingredienserna, kapten rör ihop dem och barnen mosar i sig russin och katrinplommon.

Kl 18.30 Sorterar och viker ihop barnens alla strumpor som hängt på tork efter att en våg hittat in genom förpiksluckan och dränkt hela sockförrådet. Samtidigt gippar kapten över genuan till barbord sida. Gungar nu marginellt mindre.

Kl 19.00 Solen går ner, och jag fäller upp solcellerna i aktern för att minska risken för översköljningar under natten. Kapten lägger pussel med smågastarna i salongen.

Kl 19.30 Ställer in fläskpannkakan i ugnen, när en våg knuffar till båten så att jag spiller ut en tredjedel av smeten i den förvärmda ugnen. Jag svär och bävar för kommande rengöring.

Kl 20.00 Kapten diskar, barnen tittar på Mumintrollen och jag njuter återigen av te, bok och pannlampa i sittbrunnen. Plingar till i satelittelefonen, en hälsning från kaptens gamla grannar i Bromma.

Kl 20.30 Läser Lennart Hellsings ”Sjörövarboken” för smågastarna medan de äter sin kvällsfrukt. Lovis väljer päron, och Otto ”kiwi med klistermärke” (som han fäster i pannan).

Kl 21.00 Jag kojar Otto, medan Lovis enligt tradition somnar i pappas knä under stjärnorna. Inte en båt i sikte på hela dagen.

Kl 21.30 En våg stänker ner Lovis i sittbrunnen, men hon har redan somnat och märker ingenting. Kopplar upp oss via satellittelefonen för att ladda upp det här inlägget, och ladda ner eventuella mejl.

Kl 22.00 Jag går till kojs med min bok (Kinesen av Henning Mankell) och kapten börjar sitt nattpass som består av regelbunden utkik varvad med tupplurar.

Godnatt!

Karibien nästa!

S/Y Mary 9 kommentarer
Smågastarna är laddade!

”Vi är redo, vi är redo!” gastar Otto medan han springer runt på däck och försöker hjälpa till att fixa det sista innan vi ska lätta ankar. Det är alltså dags att korsa den stora Atlanten. Även Lovis är strålande glad. Hon har fått höra i snart tio månader att hon ska fylla år i Karibien. Och nu ska vi äntligen dit. Otto tycker visserligen att vi lika gärna kunde ha hoppat över Karibien för att segla direkt till Söderhavet, där han fyller fyra år i november. Men tanken på Lovis födelsedagstårta har fått honom att ändra inställning till Karibien.

Vi har siktet inställt på Tobago, men det är inte osannolikt att vi ändrar oss på vägen. Här kan du se vår aktuella position. Om ingenting oförutsett händer räknar vi med tre veckor till havs, men det kan också ta längre tid. En väderprognos, ett hamntips eller bara en enkel hälsning kan förgylla vår dag där ute. Så tveka inte att höra av dig.

Att skicka textmeddelanden till vår satellittelefon är alltså gratis om du använder dig av Iridiums webbformulär, inte heller kostar det något för oss att läsa ditt meddelande. Men att svara kostar desto mer så bli inte orolig om vi inte hör av oss.

Ja, det var väl allt då. Lite konstigt känns det allt. Tre veckor är lång tid …

Santo Antão från flaket på en pick-up

S/Y Mary 6 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

En pick-up kommer farandes nedför berget, vi vinkar in den och hoppar upp. Den gamla tanten bakom oss börjar springa. Hon vill också åka med. Och så går färden vidare i en svindlande fart. Nåja, så känns det i alla fall när man skumpar fram på ett bilflak som far fram på en brant stenlagd väg. Vägen slingrar sig ner genom den frodiga dalen, förbi bananplantager, sockerrörsfält och sömniga bergsbyar. Förbi kvinnan som tvättar vid flodbädden, och barnen som leker i skuggan av ett träd. Då och då stannar vi för att plocka upp eller släppa av någon, väja för en åsna eller bara prata en stund. Innan resan fortsätter ner mot havet och den lilla fiskeby där vi hyrt ett rum över helgen.

Lovis hår fladdrar i fartvinden, hon ser lycklig ut. Otto har ett mer koncentrerat ansiktsuttryck; här gäller det att hålla i sig. Men oj så spännande. Våra barn har alltid gillat kollektivtrafik, men det här slår det mesta. Vi åker Aluguer, ett väl fungerande system av minibussar och pick-ups, helt utan fasta avgångstider eller stationer. Bara start- och slutdestination är bestämd. Liksom priset: 100 CVE (ca 10 kr). Barnen åker gratis. När man kommit till bilens vändstation är det bara att leta upp en ny bil som kör åt rätt håll. Ett härligt sätt att resa. Ett härligt sätt att uppleva Santo Antão, Kap Verdes mest dramatiska och natursköna ö enligt guideboken.

Två sköna dagar tillbringade vi på grannön Santo Antão. Två dagar, tusen minnen och varsin öm bak. En bra uppvärmning inför vad som komma ska. Jämfört med vår obekväma sittbrunn är en träbrits på en pick-up rena rama tevesoffan. Idag fixar vi det sista. Imorgon bär det av. Mot Karibien!

När hjälpen är långt borta

S/Y Mary 1 kommentar

Att råka ut för en allvarlig skada eller sjukdom långt ute till havs är nog mardrömmen för de flesta långfärdsseglare. Och lite extra skrämmande tror jag att tanken ter sig för oss som har små barn ombord. Hemma i Sverige är hjälpen sällan långt borta, men ute till havs och i vissa ociviliserade delar av världen måste vi klara oss själva. Tyvärr har vi under åren fått en del erfarenhet av olycksfall ombord, men i dagsläget känner vi oss ganska väl förberedda.

I vårt senaste inlägg på Europeiskabloggen kan du läsa om hur vi har förberett oss för att hantera olycksfall ombord. Och i januarinumret av tidningen Praktiskt Båtägande berättar vi historien om när kapten fick en allvarlig handskada till följd av en slänggipp – mitt på Nordsjön. I artikeln, som vi har skrivit tillsammans med vår skeppsläkare Carl Antonson, delar vi också med oss av den kunskap vi har förvärvat i olyckans kölvatten. 

Men det allra bästa är naturligtvis om man kan undvika skador helt och hållet. I hård vind och plattläns är en bom utan bra preventer sannolikt den allvarligaste medicinska risken ombord. Sedan olyckan på Nordsjön har vi därför utrustat båten med bombromsar av typen Gyb’Easy (Wichard), en lösning som faktiskt tillåter bommen att gippa – men på ett lugnt och kontrollerat sätt. På så sätt blir påfrestningen på riggen inte blir lika stor som med en fast preventer, och därmed minimeras risken för skador på både båt och besättning. Känns oerhört tryggt med tanke på den stundande Atlantöverseglingen där vi räknar med att ha vinden i ryggen hela vägen. På tisdag bär det av, tror vi.

Nedan ett videoklipp på GybÉasyn in action – i hård aktlig vind utanför Kap Finisterre.

Bunkring på Kap Verde

S/Y Mary 3 kommentarer

Inte en kyldisk så långt ögat når.

Det börjar dra ihop sig. Motorn är reparerad och passadvindarna har stabiliserats. Om några dagar kastar vi loss för att korsa Atlanten, en resa som beräknas ta ungefär tre veckor. Det börjar med andra ord bli dags att bunkra mat igen.

De flesta långseglare som har varit på Kap Verde brukar rekommendera sina efterföljare att bunkra så mycket som möjligt redan på Kanarieöarna eftersom utbudet är dåligt och priserna är höga här på Kap Verde. Anledningen till detta är naturligtvis att ungefär 80 procent av maten måste importeras. Men det finns fördelar med att handla här.

Om de importerade varorna är dyra så är de varor som faktiskt produceras lokalt desto billigare. Man måste bara handla rätt grejer. Dessutom är kapverdianerna i likhet med oss på Mary af Rövarhamn sparsamma med energi (läs kyla) och utbudet är anpassat därefter.

Vi har länge irriterat oss över att man i Sverige, till skillnad från de allra flesta andra länder, verkar betrakta ägg som kylvara. Problemet med det är inte bara att affären slösar bort massor av energi på att kyla ägg i onödan. Kylda ägg måste fortsätta att vara kylda. Annars blir de dåliga. Ägg som aldrig varit kylda sägs däremot kunna hålla sig i ett år eller längre. Inte helt utan omvårdnad, man lär behöva vända på dem ibland och täcka skalet med vaselin, men ändå. Vi har dock aldrig haft anledning att lagra ägg mer än ett par månader, men det har funkat fint – även utan vaselin.

I Sverige och hela Europa är nästan alla ”färskvaror” kylvaror. Här på Kap Verde är det tvärtom. Ytterst få matvaror, inga frukter eller grönsaker, är kylvaror. Ägg, smör, margarin, mjölk, ost (inte Bregott eller Herrgårdost så klart, utan egna produkter anpassade för att inte behöva kylas). Till och med fisk säljs utan någon som helst kylning. Och det funkar faktiskt, och då är ju utgångstemperaturen ändå lite högre här än hemma.

Detta är naturligtvis något som vi på Mary af Rövarhamn välkomnar. Vårt kylskåp är väldigt litet (ca 80 liter), samtidigt som vi behöver lagra mat för väldigt långa perioder. Den stundande Atlantöverfarten beräknas ta tre veckor och en gyllene regel till havs brukar vara att ha mat och vatten för dubbelt så länge som man beräknar vara ute. Det blir mycket mat det. Hög tid att gå till marknaden med andra ord.

Läs mer om hur olika matvaror kan lagras och hur länge

Pirtikit trollar!

S/Y Mary 8 kommentarer

Det knackar försiktigt på peket. Jag tittar ut. Det är Pirikit, mekanikern. I handen har han den makapär som jag numera känner igen som en bränsleinsprutnings-pump.”I put it back in and then -prrrrrn” säger Pirikit och ser strålande glad ut. Han har fått tag på en ny pump. Nåja, ny är väl en lätt överdrift. Den ser ut att ha levt ett långt och hårt liv.

De mekaniker vi varit i kontakt med där hemma har intygat att detta är komplicerade grejer, att det är svårt att hitta en pump som verkligen passar när den väl kommer på plats. Och ännu svårare lär det vara att hitta någon som kan reparera en begagnad pump. Men va sjutton, om Pirikit tror sig kunna få igång vår motor så var det klart att han ska få försöka.

Vi förhandlar till oss ett fast pris som faller ut först när eller om motorn startar. Så sätter han igång. Första dagen kommer han tre timmar senare än angivet.  Efter ett par timmar måste han åka hem och hämta ett verktyg. Och så dröjer det fem timmar innan han dyker upp igen. Han stannar en timme till, sedan är det dags att ta kväller. Och så fortsätter han. I dagarna tre.

Dagens hjälte!

Han monterar in pumpen, han monterar ur den. Han plockar några delar från vår trasiga pump, och montorerar in pumpen igen. Han skruvar lite här, fixar lite där och provar igen. Och så händer det otroliga. Mortorn startar! Det är som ljuv musik för öronen. Ja, det är sant! Pirikit har lagat motorn! Fantastiskt.

Nu är det ju faktiskt så att ännu en pump är på väg hit från Gran Canaria, skickad med det transportsätt som verkar överlägset snabbast 2011: segelfrakt! Men hellre två bränsleinsputningapumpar i handen, än en trasig motor i båten. Vem vet, med lite otur kommer även pump nummer två till användning under resan. Annars finns ju alltid Blocket. Men det tänker vi inte mer på nu.

Skumpan ligger på kylning. Ikväll skålar vi för Pirikit!

Bloggåret 2010

S/Y Mary 3 kommentarer

Imorse fick vi ett mejl från Wordpress, som står för tekniken bakom den här sidan, med lite statistik från året som gått. Trevlig läsning, tack vare alla er som följer oss.

I en liten undersökning vi gjorde för tag sedan beskriver sig många av våra läsare som drömmare, en stor del är vanliga semesterseglare och många verkar precis som vi vara männsikor som gillar friluftsliv och resor. Flera har hört av sig och berättat lite om sig själva vilket är fantastiskt kul. Några känner vi sedan tidigare, men de flesta är helt nya bekantskaper. Majoriteten är svenskar, men flera är spridda över världen – från Luleå i norr till Sydafrika i söder, Malaysia i ost och Florida i väst. Människor vi aldrig träffat  bjuder in oss till sina hem, skickar tips, agerar kurirer och hjälper till på alla möjliga sätt med ett fantastiskt engagemang. Mycket rörande. Tack. Men faktum är att de flesta läsare fortfarande är helt okända för oss, och det är också helt ok. Ja, oavsett vilka ni än är – hoppas ni vill hänga med ett år till.

  • 110 000 sidvisningar, varav 97 000 sedan avsegling 1 augusti
  • 75 inlägg, nästan 6 inlägg i månaden
  • 318 bilder, i snitt 6 bilder per veckan
  • 7 oktober var den mest välbesökta dagen (3107 besök)
  • Blött på Biscayavar det mest lästa inlägget
  • Spotwalla som visar vår aktuella position var den populäraste länken
  • Flest besökare har hittat hit via MinTur.se
  • Mary af Rövarhamn (Rättstavat!) var populäraste sökordet på Google, även om de felstavade varianterna sammanlagt ger betydligt fler träffar : )

Populäraste sidor 2010:

  1. Båt & Utrustning
  2. Resrutt
  3. Besättning 
  4. Skeppsbibliotek 
  5. Samarbeten

Året som gått

S/Y Mary 11 kommentarer

Så här på årets sista dag är det populärt att summera det gågna året. Och vi på Mary af Rövarhamn vill förståss inte vara sämre. 2010 är året då vi äntligen kom iväg, ett ovanligt bra år med andra ord. Här är en tillbakablick, månad för månad.

Januari: Mary af Rövarhamn fryser fast i Limhamns fiskehamn, medan besättningen drömmer om Söderhavet. Börjar renovera kabyssen och drar så sakterliga igång den här bloggen.

Februari: Planerna på att avsegla till sommaren blir officiella och ansökningar om tjänstledighet lämnas in. En obeskrivligt skön känsla. Börjar sälja prylar som inte ska följa med på resan i hopp om att få in lite pengar.

Mars: Kaklar färdigt runt vasken och skriver meterlånga att-göra-listor. Första och största lasset med bohag går till Blekinge för magasinering. Inventerar reservdelar och försäkringar, bygger ny instrumentpanel och inleder den långa vaccinationsresan (totalt 26 sprutor).

April: Sätter samman en preliminär resrutt, beställer reservdelar och guideböcker i massor. Fixar dubbla pass, skickar iväg vindrodret på proffsservice i Danmark och säger upp barnens dagisplats.

Maj: Pratar med rektorer och politiker om hemundervisning, och intensifierar jakten på sponsorer och samarbetspartners i hopp om att få ihop budgeten. Men det går trögt. Varken tid eller pengar räcker till. En tung månad.

Juni: Medvind igen: Watski, Liros och MainOne mönstrar på. Kapten taglar och splitsar för glatta livet när all löpande rigg i båten ska bytas ut. Vattenkopporna härjar ombord och vi firar  sista midsommaren på Rövarhamn för ett bra tag framöver. 

Juli: En intensiv månad präglad av många avsked, hårt arbete och för lite sömn. Slutar jobba 23 juli (stort!), startar energibloggen www.passionforpower.se och installerar nya autopiloten. Skeppskatten Båtsman mönstrar av (sorgligt!) och vi bunkrar mat och mediciner för en sisådär tjugo lax.

Augusti: Äventyret kan börja. Den första augusti avseglar vi från Limhamn. Tillbringar några sköna dagar på de holländska kanalerna för att sedan bli inblåsta i England där vi installerar vår nya AIS-sändare. Månaden avslutas med ett rejält oväder på Biscaya.

September: Angör La Coruña en månad efter avsegling. Njuter av värme och lugna dagar i Galicien. Två dagar innan det svenska riksdagsvalet får vi utanför Portugals kust besök av resans första val.

Oktober: Råkar ut för åtta meter hög dyning i Marocko, och förtrollas av Essaouira – en stad som fångad ur tusen och en natt. Angör Kanarieöarna ungefär samtidigt som vår blogg utses till en av Sveriges bästa resebloggar – kul! Sedan går styrningen sönder – mindre kul.

November: Tillbringar en slitsam vecka på land medan Mary af Rövarhamn får ny kostym. Otto fyller tre år och kapten sätter en vinkelkap i armen. Båten förses med nya solceller och ny strömsnål navigationsdator medan vi njuter av alla rapporter om snökaos där hemma.

December: Månaden börjar bra. Vi utses till en av Sveriges äventyrligaste familjer och börjar gästblogga på Europeiskabloggen.  Sedan går det utför. Kapten tappar vigselringen i sjön, jollemotorn blir stulen i Arguineguin och stora motorn havererar halvägs till Kap Verde. Och där är vi nu.

Nu ska vi bara fixa den där nedrans motorn. Nu i dagarna avseglar en spansk båt från Gran Canaria mot Kap Verde. Med ombord finns en ny (begagnad) bränsleinsprutningspump till vår motor. Med lite tur passar den, och resan i Hoppetossas kölvatten kan gå vidare västerut. Och där borta, på andra sidan Panama, väntar Söderhavet. Det finns med andra ord riktigt goda förutsättningar för ännu ett spännande seglingsår med Mary af Rövarhamn. Hoppas att även du som läser får ett riktigt fint 2011, och att du vill fortsätta följa våra äventyr ett tag till.

Mary Christmas!

S/Y Mary 10 kommentarer

MINDELO, KAP VERDE. Julbelysningen är uppe. Lussebullarna är bakade. Pepparkakorna glaserade. Julklapparna ligger under granen. Ungefär som en vanlig jul med andra ord, men familj och vänner saknas. Och så är det lite varmare än där hemma. Närmare bestämt en sisådär femtio grader varmare. Nåja, hoppas tomten kan landa sin släde ändå. Vi tänder däcksbelysningen så han hittar fram. Högst på önskelistan står så klart en ny bränsleinsprutningspump till motorn. Hoppas tomten lyckas hitta en på så kort varsel : )

Från oss alla, till er alla. En riktigt God Jul!

Detta bildspel kräver JavaScript.

De uteblivna detaljerna …

S/Y Mary 14 kommentarer

Mary af Rövarhamn bogseras in till Mindelo Marina

MINDELO, KAP VERDE. Jag ser att Ludvigs detaljer om motorproblemet uteblev i förra inlägget. Jaja, så kan det gå när man sitter mitt ute på havet och kommunicerar via satelliter. Ändå ganska häftigt att det funkar överhuvudtaget. Men nu är vi alltså framme i Mindelo, Kap Verde, efter tio lugna dagar till sjöss. Det var läskigt att gå in i hamnen mitt i natten för att ankra i de kraftiga kastvindarna. Men allt gick bra och i eftermiddags blev vi inbogserade till marinan, som också har lovat att skicka en mekaniker för en ”second opinion”. Vill passa på att tacka alla er som kommit med motormeckartips så här långt. Verkligen uppskattat; vi har fått ett och ett annat hett spår att jobba vidare på. Nedan de detaljer som uteblev i förra inlägget, kanske kan de leda till ännu fler ledtrådar …

________________________________________________

DETALJERNA: Efter att ha ägnat första halvan av dagen till att hitta vad det är som är fel på motorn kan jag konstatera att vi måste ha problem med bränsleinsprutningspumpen. Det var luft i hela bränslesystemet när jag började undersöka motorn vilket antagligen orsakats av en spricka i en bränsleslang som ansluter en manuell liten matarpump som används vid avluftning av förfiltrena. Hur som helst är det inte luft i bränslesystemet som är orsaken till att motorn inte går även om det möjligen skulle kunna vara orsak till att bränsleinsprutningspumpen havererat. Jag har alltså luftat bränslesystemet och sett till att bränslet kommer fram till insprutningspumpen. Trots detta kommer det inget bränsle när jag lossar högtrycksrören vid spridarna och kör startmotorn. Vad jag då inte förstår är varför motorn inte ville drivas runt av startmotorn när vi försökte starta om den första gången. Batteriet och startmotorn funkar som de ska. Kan en skuren bränsleinsprutningspump göra så mycket motstånd att startmotorn inte orkar dra runt motorn? Efter att jag idag har dragit runt motorn något varv för hand orkar startmotorn återigen dra runt motorn. Motorn låter som vanligt vid start (bortsett från att inte startar).

Så här ser pumpen ut. Klicka för förstoring.

Det enda alternativet till ovanstående fel, som jag kan se det, är att drivningen av bränsleinsprutningspumpen skulle ha havererat. På vår motor, en Perkins 4.108M, drivs bränsleinsprutningspumen mekaniskt av ett kugg som ansluter till vevaxeln. Samma kugg driver också impellerpumpen, som fortfarande snurrar.

Hör gärna av dig om du har några teorier om vad som kan tänkas ha hänt med vår motor. Eller om du vet var vi kan få tag på en ny eller begagnad bränsleinsprutningspump till en Perkins 4.108M. Det lutar åt att vi kanske får en gast med oss över Atlanten, så vår förhoppning är att han också skulle kunna ta med sig lite delar från Sverige.

/Ludvig