Detta bildspel kräver JavaScript.

En pick-up kommer farandes nedför berget, vi vinkar in den och hoppar upp. Den gamla tanten bakom oss börjar springa. Hon vill också åka med. Och så går färden vidare i en svindlande fart. Nåja, så känns det i alla fall när man skumpar fram på ett bilflak som far fram på en brant stenlagd väg. Vägen slingrar sig ner genom den frodiga dalen, förbi bananplantager, sockerrörsfält och sömniga bergsbyar. Förbi kvinnan som tvättar vid flodbädden, och barnen som leker i skuggan av ett träd. Då och då stannar vi för att plocka upp eller släppa av någon, väja för en åsna eller bara prata en stund. Innan resan fortsätter ner mot havet och den lilla fiskeby där vi hyrt ett rum över helgen.

Lovis hår fladdrar i fartvinden, hon ser lycklig ut. Otto har ett mer koncentrerat ansiktsuttryck; här gäller det att hålla i sig. Men oj så spännande. Våra barn har alltid gillat kollektivtrafik, men det här slår det mesta. Vi åker Aluguer, ett väl fungerande system av minibussar och pick-ups, helt utan fasta avgångstider eller stationer. Bara start- och slutdestination är bestämd. Liksom priset: 100 CVE (ca 10 kr). Barnen åker gratis. När man kommit till bilens vändstation är det bara att leta upp en ny bil som kör åt rätt håll. Ett härligt sätt att resa. Ett härligt sätt att uppleva Santo Antão, Kap Verdes mest dramatiska och natursköna ö enligt guideboken.

Två sköna dagar tillbringade vi på grannön Santo Antão. Två dagar, tusen minnen och varsin öm bak. En bra uppvärmning inför vad som komma ska. Jämfört med vår obekväma sittbrunn är en träbrits på en pick-up rena rama tevesoffan. Idag fixar vi det sista. Imorgon bär det av. Mot Karibien!