Bloggåret 2010

S/Y Mary 3 kommentarer

Imorse fick vi ett mejl från Wordpress, som står för tekniken bakom den här sidan, med lite statistik från året som gått. Trevlig läsning, tack vare alla er som följer oss.

I en liten undersökning vi gjorde för tag sedan beskriver sig många av våra läsare som drömmare, en stor del är vanliga semesterseglare och många verkar precis som vi vara männsikor som gillar friluftsliv och resor. Flera har hört av sig och berättat lite om sig själva vilket är fantastiskt kul. Några känner vi sedan tidigare, men de flesta är helt nya bekantskaper. Majoriteten är svenskar, men flera är spridda över världen – från Luleå i norr till Sydafrika i söder, Malaysia i ost och Florida i väst. Människor vi aldrig träffat  bjuder in oss till sina hem, skickar tips, agerar kurirer och hjälper till på alla möjliga sätt med ett fantastiskt engagemang. Mycket rörande. Tack. Men faktum är att de flesta läsare fortfarande är helt okända för oss, och det är också helt ok. Ja, oavsett vilka ni än är – hoppas ni vill hänga med ett år till.

  • 110 000 sidvisningar, varav 97 000 sedan avsegling 1 augusti
  • 75 inlägg, nästan 6 inlägg i månaden
  • 318 bilder, i snitt 6 bilder per veckan
  • 7 oktober var den mest välbesökta dagen (3107 besök)
  • Blött på Biscayavar det mest lästa inlägget
  • Spotwalla som visar vår aktuella position var den populäraste länken
  • Flest besökare har hittat hit via MinTur.se
  • Mary af Rövarhamn (Rättstavat!) var populäraste sökordet på Google, även om de felstavade varianterna sammanlagt ger betydligt fler träffar : )

Populäraste sidor 2010:

  1. Båt & Utrustning
  2. Resrutt
  3. Besättning 
  4. Skeppsbibliotek 
  5. Samarbeten

Året som gått

S/Y Mary 11 kommentarer

Så här på årets sista dag är det populärt att summera det gågna året. Och vi på Mary af Rövarhamn vill förståss inte vara sämre. 2010 är året då vi äntligen kom iväg, ett ovanligt bra år med andra ord. Här är en tillbakablick, månad för månad.

Januari: Mary af Rövarhamn fryser fast i Limhamns fiskehamn, medan besättningen drömmer om Söderhavet. Börjar renovera kabyssen och drar så sakterliga igång den här bloggen.

Februari: Planerna på att avsegla till sommaren blir officiella och ansökningar om tjänstledighet lämnas in. En obeskrivligt skön känsla. Börjar sälja prylar som inte ska följa med på resan i hopp om att få in lite pengar.

Mars: Kaklar färdigt runt vasken och skriver meterlånga att-göra-listor. Första och största lasset med bohag går till Blekinge för magasinering. Inventerar reservdelar och försäkringar, bygger ny instrumentpanel och inleder den långa vaccinationsresan (totalt 26 sprutor).

April: Sätter samman en preliminär resrutt, beställer reservdelar och guideböcker i massor. Fixar dubbla pass, skickar iväg vindrodret på proffsservice i Danmark och säger upp barnens dagisplats.

Maj: Pratar med rektorer och politiker om hemundervisning, och intensifierar jakten på sponsorer och samarbetspartners i hopp om att få ihop budgeten. Men det går trögt. Varken tid eller pengar räcker till. En tung månad.

Juni: Medvind igen: Watski, Liros och MainOne mönstrar på. Kapten taglar och splitsar för glatta livet när all löpande rigg i båten ska bytas ut. Vattenkopporna härjar ombord och vi firar  sista midsommaren på Rövarhamn för ett bra tag framöver. 

Juli: En intensiv månad präglad av många avsked, hårt arbete och för lite sömn. Slutar jobba 23 juli (stort!), startar energibloggen www.passionforpower.se och installerar nya autopiloten. Skeppskatten Båtsman mönstrar av (sorgligt!) och vi bunkrar mat och mediciner för en sisådär tjugo lax.

Augusti: Äventyret kan börja. Den första augusti avseglar vi från Limhamn. Tillbringar några sköna dagar på de holländska kanalerna för att sedan bli inblåsta i England där vi installerar vår nya AIS-sändare. Månaden avslutas med ett rejält oväder på Biscaya.

September: Angör La Coruña en månad efter avsegling. Njuter av värme och lugna dagar i Galicien. Två dagar innan det svenska riksdagsvalet får vi utanför Portugals kust besök av resans första val.

Oktober: Råkar ut för åtta meter hög dyning i Marocko, och förtrollas av Essaouira – en stad som fångad ur tusen och en natt. Angör Kanarieöarna ungefär samtidigt som vår blogg utses till en av Sveriges bästa resebloggar – kul! Sedan går styrningen sönder – mindre kul.

November: Tillbringar en slitsam vecka på land medan Mary af Rövarhamn får ny kostym. Otto fyller tre år och kapten sätter en vinkelkap i armen. Båten förses med nya solceller och ny strömsnål navigationsdator medan vi njuter av alla rapporter om snökaos där hemma.

December: Månaden börjar bra. Vi utses till en av Sveriges äventyrligaste familjer och börjar gästblogga på Europeiskabloggen.  Sedan går det utför. Kapten tappar vigselringen i sjön, jollemotorn blir stulen i Arguineguin och stora motorn havererar halvägs till Kap Verde. Och där är vi nu.

Nu ska vi bara fixa den där nedrans motorn. Nu i dagarna avseglar en spansk båt från Gran Canaria mot Kap Verde. Med ombord finns en ny (begagnad) bränsleinsprutningspump till vår motor. Med lite tur passar den, och resan i Hoppetossas kölvatten kan gå vidare västerut. Och där borta, på andra sidan Panama, väntar Söderhavet. Det finns med andra ord riktigt goda förutsättningar för ännu ett spännande seglingsår med Mary af Rövarhamn. Hoppas att även du som läser får ett riktigt fint 2011, och att du vill fortsätta följa våra äventyr ett tag till.

Mary Christmas!

S/Y Mary 10 kommentarer

MINDELO, KAP VERDE. Julbelysningen är uppe. Lussebullarna är bakade. Pepparkakorna glaserade. Julklapparna ligger under granen. Ungefär som en vanlig jul med andra ord, men familj och vänner saknas. Och så är det lite varmare än där hemma. Närmare bestämt en sisådär femtio grader varmare. Nåja, hoppas tomten kan landa sin släde ändå. Vi tänder däcksbelysningen så han hittar fram. Högst på önskelistan står så klart en ny bränsleinsprutningspump till motorn. Hoppas tomten lyckas hitta en på så kort varsel : )

Från oss alla, till er alla. En riktigt God Jul!

Detta bildspel kräver JavaScript.

De uteblivna detaljerna …

S/Y Mary 14 kommentarer

Mary af Rövarhamn bogseras in till Mindelo Marina

MINDELO, KAP VERDE. Jag ser att Ludvigs detaljer om motorproblemet uteblev i förra inlägget. Jaja, så kan det gå när man sitter mitt ute på havet och kommunicerar via satelliter. Ändå ganska häftigt att det funkar överhuvudtaget. Men nu är vi alltså framme i Mindelo, Kap Verde, efter tio lugna dagar till sjöss. Det var läskigt att gå in i hamnen mitt i natten för att ankra i de kraftiga kastvindarna. Men allt gick bra och i eftermiddags blev vi inbogserade till marinan, som också har lovat att skicka en mekaniker för en ”second opinion”. Vill passa på att tacka alla er som kommit med motormeckartips så här långt. Verkligen uppskattat; vi har fått ett och ett annat hett spår att jobba vidare på. Nedan de detaljer som uteblev i förra inlägget, kanske kan de leda till ännu fler ledtrådar …

________________________________________________

DETALJERNA: Efter att ha ägnat första halvan av dagen till att hitta vad det är som är fel på motorn kan jag konstatera att vi måste ha problem med bränsleinsprutningspumpen. Det var luft i hela bränslesystemet när jag började undersöka motorn vilket antagligen orsakats av en spricka i en bränsleslang som ansluter en manuell liten matarpump som används vid avluftning av förfiltrena. Hur som helst är det inte luft i bränslesystemet som är orsaken till att motorn inte går även om det möjligen skulle kunna vara orsak till att bränsleinsprutningspumpen havererat. Jag har alltså luftat bränslesystemet och sett till att bränslet kommer fram till insprutningspumpen. Trots detta kommer det inget bränsle när jag lossar högtrycksrören vid spridarna och kör startmotorn. Vad jag då inte förstår är varför motorn inte ville drivas runt av startmotorn när vi försökte starta om den första gången. Batteriet och startmotorn funkar som de ska. Kan en skuren bränsleinsprutningspump göra så mycket motstånd att startmotorn inte orkar dra runt motorn? Efter att jag idag har dragit runt motorn något varv för hand orkar startmotorn återigen dra runt motorn. Motorn låter som vanligt vid start (bortsett från att inte startar).

Så här ser pumpen ut. Klicka för förstoring.

Det enda alternativet till ovanstående fel, som jag kan se det, är att drivningen av bränsleinsprutningspumpen skulle ha havererat. På vår motor, en Perkins 4.108M, drivs bränsleinsprutningspumen mekaniskt av ett kugg som ansluter till vevaxeln. Samma kugg driver också impellerpumpen, som fortfarande snurrar.

Hör gärna av dig om du har några teorier om vad som kan tänkas ha hänt med vår motor. Eller om du vet var vi kan få tag på en ny eller begagnad bränsleinsprutningspump till en Perkins 4.108M. Det lutar åt att vi kanske får en gast med oss över Atlanten, så vår förhoppning är att han också skulle kunna ta med sig lite delar från Sverige.

/Ludvig

På drift mot Kap Verde

S/Y Mary Lämna en kommentar

På drift mot Kap Verde

Vi flyter sakta fram över ett platt hav som inte ens vinden orkar göra krusningar på. Dyningen häver sig självsäkert, och nästan omärkligt upp och ner. Men tillräckligt för att få båten att rulla och seglena att slå. Det är stiltje.

Det har gått en vecka sedan vi lämnade Gran Canaria och satte kursen mot Kap Verde, en resa totalt 830 sjömil – om man kan segla raka vägen vill säga. Vi trodde nog att vi skulle vara framme vid det här laget, men så havererade motorn. Det är fyra dagar sedan nu. Fyra dagar med inga eller lätta vindar. Fyra dagar mer eller mindre på drift. Men tack vare 0,5-1,0 knops sydgående ström driver vi åtminstone åt rätt håll.

I så lätta vindar som vi har haft de senaste dagarna får vi betala priset för att vi har en så tung båt (16-17 ton). Svag vind tillsammans med den dyning som nästan alltid finns på havet – även när det inte blåser – sätter båten i rullning på ett sätt som gör att båten rör sig obekvämt och tappar sin fart. I vanliga fall brukar vi starta motorn när farten är under 2-3 knop. I hopp om att passera lokala områden med stiltje eller svag vind, för att sedan kunna segla igen. Istället för att fastna i timmar eller dygn i stiltjebälten. Som nu.

Utan motor förlorar vi inte bara vår möjlighet att ta oss framåt när vindarna sviker, utan också möjligheten att ladda batterierna med motorns generator. Hade det inte varit för de solceller vi installerade innan avsegling hade vi befunnit oss i en ganska besvärlig situation vid det här laget. Men att kunna starta motorn för att ladda batterierna innebär en trygghet. En garanti som gör att man kan våga använda en stor andel av batteriernas kapacitet med vetskapen att om inte solcellerna eller vindgeneratorn lyckas ladda batterierna tillräckligt kan man alltid starta motorn. Så nu när denna möjlighet saknas, måste vi vara extremt sparsamma trots att vi har 60-70 procent av kapaciteten kvar.

Väderprognosen utlovar fortsatt svaga vindar de kommande dagarna. Det senaste dygnet har vi lagt 50 sjömil bakom oss, jämfört med normala 100-150. Fortsätter det så här så tar det ytterligare tre dagar innan vi når Mindelo på Kap Verde. Men det kan också gå mycket snabbare. Eller ännu långsammare. Nåja, det går ingen nöd på oss. När man är ute så här länge spelar inte några dagar hit eller dit någon större roll. Det viktiga är att vi är framme till julafton. Vågar inte chansa på att tomten kan landa sin släde på vattnet …

Motorhaveri halvägs till Kap Verde

S/Y Mary 19 kommentarer

Jag hör hur Ludvig sänker gasen, när summern till oljetrycksmätaren ger ifrån sig ett ilsket, men väl bekant tjut. Den låter så varje gång vi startar och stänger av motorn, vilket är helt i sin ordning. Och att Ludvig stänger av motorn kan bara betyda att det har börjat blåsa igen. Härligt att slippa sova till motorbrum, tänker jag som just ska gå och lägga mig. Men väsnas inte summern värre än vanligt? Vi brukar hålla ett finger framför summern för att skona öronen …

Jag slänger ett öga mot nedgången där summern och tändningen till motorn är placerad. Ludvig är inte där. Men så dyker han plötsligt upp i luckan, kastar sig ner för att slå av tändningen. Det något som inte stämmer. Det knyter sig i magen. Jag möter Ludvigs blick, och får min oro bekräftad. Ludvig ställer in gasreglaget för att starta motorn igen, och jag vrider på tändningen. Oljetryckssummern börjar tjuta igen, men motorn förblir tyst.

Att mecka varmkörd motor på natten är knappast aktuellt, så efter en stunds utbytande av olika teorier går jag slutligen till sängs. Några timmar senare vaknar jag av att båten lutar åt andra hållet. Bidevind från väst, blir min analys från kojen i akterhytten. Jag lägger mig till rätta på andra sidan sängen och försöker somna om. Jag hör hur Ludvig skotar, ställer in vindrodret, skotar igen. Båten lutar allt mer. Varför går vi så högt i vind, undrar jag. Jag har mina misstankar, men kan det vara så illa? Jag stiger upp för att kolla kompassen. Men jodå, det blåser rakt från mål (Mindelo, Kap Verde).

Vi laddar ner en ny väderkarta via satellittelefonen. Kan konstatera att vinden borde vrida tillbaka under dagen och ersättas av svaga och varierande vindar de kommande dagarna. Bra! Eller vänta lite, är det verkligen bra? Utan motor behöver vi ju vind hela vägen. Nåja, det finns ju fortfarande hopp om att få igång motorn igen, tänker jag och går och lägger mig en stund till.

Idag har Ludvig tillbringat halva dagen upp och ner i motorrummet medan stanken av diesel vuxit sig allt starkare i båten. Utan framgång. Än det ena än det andra har uteslutitits. Det verkar vara fel på bränsleinsprutningspumpen. Men helt säkra är vi inte. Det enda Ludde Meck kan kontstatera med säkerhet är att detta inte är något han kan fixa till sjöss. Kanske inte heller i hamn, i alla fall inte utan hjälp.

Jag kan inte låta bli att undra hur många Perkins-mekaniker en stad med 50 000 invånare kan tänkas rymma. Men det blir ett senare problem. Vi har ju trots allt en segelbåt. Men vad betyder egentligen detta på kort sikt? Ja, eftersom den rådande prognosen inte utlovar särskilt mycket vind kan den återstående delen av resans ner mot Kap Verde ta sin lilla tid. Dåligt med vind betyder också att vi inte kan räkna med laddning från vindkraftverket. Och eftersom vi inte har någon motor kan vi inte heller få el från motorns generator. Men tack vare de solpaneler vi installerade på Gran Canaria ska vi förhoppningsvis få ihop tillräckligt med el för att driva det viktigaste: kylskåp, navigationsinstrument och lanternor. För sol råder det ingen brist på här ute.

Jag kan inte heller låta bli att bekymra mig lite för att angöra Mindelo utan motor. Mary af Rövarhamn är en bastant dam på 16-17 ton så man får inte så många chanser. Men i rätt vind borde vi kunna segla in och kasta ankar i viken utanför. Och i fel vind, ja då får vi väl helt enkelt begära assistans. Det ska nog ordna sig. För bortsett från motorstrulet har vi det bra här ute på havet. Otto leker med bilar i akterhytten samtidigt som han sjunger Sjörövarfabbe i högan sky. Ute i sittbrunnen försöker Lovis entusianstiskt lära sig pluttifikation (med visst stöd av beräkningsingenjören ombord). Det är varmt och skönt och från ugnen sprids doften av den guldmakrill som vi fick på kroken imorse. Allt medan båten stävar söderut mot solgången, nästan rakt mot mål. I långsam promenadtakt.

Jag nöjer mig här, men efter middagen lämnar jag över tangentbordet till Ludvig som tänkte ta chansen att beskriva motorproblemet lite mer i detalj. I hopp om att någon av er läsare kan tänkas ha några tips. Den som inte är särskilt intresserad av motorer kan sluta läsa här : )

/Linda

Ett äventyr kan vara så mycket

S/Y Mary 7 kommentarer
Hela gänget på bryggan hemma i Limhamn

Ur tidningen Äventyrliga familjer. Foto: Madeleine Söder

PASITO BLANCO, GRAN CANARIA. Inte mindre än 1043 nomineringar kom in när tidningen Äventyrliga familjer i våras efterlyste Sveriges äventyrligaste familj. Nu har juryn sagt sitt, och topplistan är klar. På första plats hamnade en familj från Karlsborg/Kapstaden som har som hobby att dyka med vithajar! Och det känns svårt att slå, men därefter kom minsann vi på Mary af Rövarhamn med motiveringen:

”För att de vågar följa sin dröm, kastar alla förtöjningar för att förverkliga ett seglingsäventyr utöver det vanliga”

Kul att vi fick vara med, förhoppningsvis kan det inspirera någon annan till att kasta loss medan barnen är små. Oavsett om det handlar om att ge sig ut på havet eller göra något helt annat. Kan vi, så kan ni. Ett äventyr kan vara så otroligt mycket. Och det är topplistans sköna palett av familjeäventyr verkligen ett bevis på. Här ryms allt från familjen Jarl som reser runt i världen och visar upp sina kroppsmålningar till 76-åriga Anny som åker till New York för att jobba som som nanny.

Full av inspiration efter att ha läst om alla dessa härliga personligheter och deras strapatser tänkte jag att det vore kul att starta en lista med länkar till andra som delar med sig av sina äventyr på webben. Stora som små. Med eller utan barn. I stil med vår länklista ”Andra långseglare”, fast under rubriken ”Fler äventyr”. Med besättningen på Mary af Rövarhamn som enväldig jury.

Du hittar embryot till ”äventyrslistan” i högerkolumnen här på sajten. Nominera gärna!

Europeiska mönstrar på

S/Y Mary Lämna en kommentar

Vi önskar Europeiska varmt välkomna ombord på Mary af Rövarhamn!

Att upptäcka världen tillsammans med sina barn är fantastiskt. Men det är också ett stort ansvar; trots mängder av säkerhetsutrustning och 26 olika vaccinationssprutor kan vi inte skydda oss mot all världens olyckor och bacillusker. Då är det viktigt att ha en riktigt bra reseförsäkring. Därför är vi otroligt glada över att kunna berätta att försäkringsbolaget Europeiska har valt att sponsra oss med deras Reseförsäkring Extrem, en försäkring som verkar täcka det mesta en familj ute på världs-omsegling kan tänkas råka ut för. En enorm trygghet, särskilt nu när vi lämnar Europa bakom oss. Om vindarna vill sätter vi redan nu till helgen kursen mot Kap Verde där vi tänkte fira jul innan färden går vidare över Atlanten.

Vi kommer att gästblogga på Europeiskabloggen varje månad, vilket känns riktigt kul. Det här är nämligen en blogg som jag har följt sedan ett par år tillbaka, full med inspirerande och lärorika inlägg för alla som gillar att resa. Europeiska finns också på Twitter och på Facebook för den som får mersmak.

Läs vårt första inlägg på Europeiskabloggen

Mot solen!

S/Y Mary 4 kommentarer

Solpanelerna är monterade och klara. Eller ”solkanelerna” som vår fyraåriga Lovis kallar dem. Och det är en ren fröjd att titta på batterimätaren. Trots att molnen har dominerat himmeln sedan installationen laddar de nya solcellerna över förväntan.  Men vi ser vi verkligen framemot att pröva dem under klar himmel. De senaste veckorna har lågtrycken rullat in som pärlband från Atlanten, och kvällarna börjar bli kyliga. Ett tydligt tecken på att det är dags att fortsätta vår resa söderut. Så snart vindarna tillåter sätter vi kursen mot Kap Verde. Mot solen!

”Får jag gå på dem, får jag det?” frågar lille Otto ivrigt när han ser de nya solpanelerna på överbyggnaden framför nedgångsluckan. Vi är glada över att han har vett att fråga, men ännu gladare över att kunna svara ja. För det är lite av finessen med just de här panelerna: att de tål att gå och stå på. (Paneler från Solaras M-serie 2x50W)

I aktern har vi monterat två hårda solpaneler på varsitt riktningsbart fäste som gör att vi kan ställa in panelerna efter solens vinkel mot båten för att få ut maximal effekt. En ny utmaning vi än så länge tar oss an med stor entusiasm. Till och med barnen engagerar sig; mer el betyder mer film! (Paneler från Solaras S-serie, 2x90W)

Tjuvfiskare!

S/Y Mary 6 kommentarer

Det ringer på Ludvigs telefon, han ser allvarlig ut, pratar på engelska. Jag tittar frågande på honom. Det är polisen. Det visar sig att de har hittat vår jollemotor som en klåfingrig jäkel snodde häromdagen.

Vi hade i brist på annan plats låst fast jollen på en lokal fiskares båtplats, dock inte värre än att hans båt också skulle få plats. Olyckligtvis kom fiskebåten tillbaka medan vi var i land. Eftersom motorn saknades när vi kom till jollen antar vi att han surnat till och tagit motorn som ”straff”. Och mycket riktigt, när polisen söker upp ägaren två dagar senare erkänner han. Påstår sig ha tagit vår motor för att skydda den mot att stöta i hans båt. Troligen onykter, säger polisen ursäktande och lägger ner sin utredning.

Vilken tur att den kom tillbaka, tänker kanske du. Jo, om det nu inte hade varit så att vi redan hunnit köpa en ersättningsmotor. Jollemotorn täcks egentligen av vår båtförsäkring. Men när motorn väl är återfunnen finns det inte längre något att ersätta, menar försäkringsbolaget och lägger ner ärendet innan vi ens hunnit skicka in skadeanmälan. Känns hårt, men handläggaren är en god vän så här finns nog inte mer att hämta. Skulle vi däremot råka tappa motorn i sjön skulle vi med högsta sannolik få full ersättning. Vi motstår frestelsen, även om jag måste erkänna att det fanns en stund då det kändes som ett attraktivt alternativ.

Kapten på Mary af Rövarhamn, nu trött ägare av två jollemotorer. Och 11 000 kronor fattigare.

Inte helt oväntat vägrar också säljaren ta tillbaka köpet av den nya motorn. Vi har ju använt den. Ingen ångervecka här inte. Affärer är affärer. Så nu står vi här med en helt ny motor som vi inte behöver. Säljaren erbjuder sig köpa tillbaka den för 70 procent av nypriset. Helt ok egentligen med tanke på att det rör sig om en använd motor. Använd i tio minuter …

Nåja, barnen är i alla fall glada för att deras gamla jollemotor är tillbaka. Jätteglada. Sådant här är svårt att förklara för barn, så vi låter bli. Men nästa gång vi lämnar jollen iland blir det i sällskap av ett tredje lås, och definitivt inte på någon annans plats. ”Lite svart sprayfärg på motorkåpan ska nog också göra susen”, säger kapten trött. Livets skola är hård.