Vardagslyx

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Vi har varken dusch eller varmvatten ombord. Under resan badade vi oftast i havet, och här hemma använder vi hamnens duschar. Men miljön i hamnbyggnaden är steril och värmen funkar sällan som den ska. Så när barnen var små värmde vi istället vatten på spisen, och lät dem bada i en balja på salongsbordet – som i videoklippet ovan. Det kändes mer mysigt och ombonat så. Om än lite blött, och omständligt.

Jag har just insett att det här är vår sista vecka som båtboende, och det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag tittar på gamla videoklipp som det här. Mary af Rövarhamn har varit vårt hem i 13 år. Barnen har aldrig bott på land. Vi har uppskattat det enkla livet, friheten och närheten till varandra. Men det också lätt att romantisera om att bo på en båt. Alla mynt har två sidor. Just nu längtar hela familjen efter lite mer svängrum.

Förhoppningen är att segla upp till Marstrand direkt efter midsommar – om vädret tillåter. Väl där flyttar vi in i vårt gröna lilla hus, med varsitt rum till barnen och en alldeles egen dusch. Det kommer kännas helt obeskrivligt lyxigt.

BB, båt eller badkar

Badkarsbarn

Badkarsbarn

LE MARIN, MARTINIQE. Vi fick ett mejl från Sveriges Radio häromdagen, de undrade om vi inte ville vara i ett program som Stina Wollter håller i på söndagskvällarna. Hon skulle ha en gäst som fött sitt barn hemma i badkaret, med tända ljus och en sovande familj – utan sjukvårdspersonal närvarande. Jag hade först lite svårt att se kopplingen. Jag brukar visserligen lite slarvigt säga att Lovis och Otto är födda på båten, men det är inte sant. De är födda på BB, och flyttade ombord först när de var några dagar gamla. Och tur var nog det, för mina förlossningar var inte helt okomplicerade. Däremot har jag träffat en fransk kvinna som faktiskt fött två av sina fyra barn ombord på familjens segelbåt. Och det hade tydligen gått bra.

Men Stina ville inte prata om mina förlossningar, tack och lov. Hon ville istället höra hur vi ser på det här med tillit till sig själv och sin egen förmåga, med tanke på den resa vi gör. Och det är en rätt intressant fråga. För om det är något jag har lärt mig de senaste åren, så är det vilken enorm kraft jag har inom mig. När jag verkligen måste. När det inte finns någon återvändo, eller några alternativ. Och det är en rätt häftig känsla.

Lyssna på radioprogrammet här

(OBS: Vårt inslag kommer efter 1 timme och 10 minuter, i versionen utan musik.)

Hemma hos, del 2

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi har bott på Mary af Rövarhamn i elva år. Med både barn och katt. Och det syns. Vi har gjort en del punktinsatser. Men att lacka och slipa inredningen samtidigt som man bor ombord är svårt. Därför har vi alltid sagt: ”När vi kommer till Sydostasien där arbetskraften är billig ska vi flytta ut ur båten en vecka, hyra en enkel hydda på stranden och låta någon annan lacka om inredningen medan vi själva ligger i hängmattan.”

Drömmar kan förverkligas. Det vet vi. Men inte den här. I verkligheten ansåg vi oss inte ha råd med mer än en knapp femtedel av båtens inredning. Arbetet tog snarare fem veckor än en. Det fanns varken hydda eller strand. Och vi behövde närvara nästan hela tiden för att undvika missförstånd. Hantverkarna kunde i princip bara tre ord på engelska: Can, have och yes.

Nåja, nu är det i alla fall klart, och ni anar inte hur skönt det känns att få lite ordning i båten igen. Nu väntar vi bara på att de där första riktigt fula reporna ska infinna sig. Så vi kan slappna av igen, och låta Otto leka med sina bilar på salongsbordet som vanligt : )

(Kolla gärna in första delen av ”Hemma hos” för att se förvandlingen.)

Semester!

Varför slösa tid på att bada, när man kan hänga på ett svalt hotellrum med morfar?

Varför slösa tid på att bada, när man kan hänga på ett svalt hotellrum med morfar?

Måste vi gå till stranden idag också? suckar Lovis. ”Snälla mamma, kan vi inte bara stanna här på rummet. Det är ju så härligt här.”

Barnen och jag har tagit en veckas semester från kaoset på båten för att spendera lite tid tillsammans med min familj som är på besök. De senaste dagarna har vi bott på Coral Island Resort, som ligger på en liten ö strax söder om Phuket. Och alla stortrivs. Av lite olika anledningar.

Familjen njuter nog mest av de varma vindarna, det ljumma vattnet och närheten till stranden. Medan smågastarna föredrar att hänga på hotellrummet. Leka med kusinbarnets bilar på stora öppna ytor, hoppa i en riktig dubbelsäng, läsa sina nya serietidningar och spela kort med morfar och moster på verandan.  Bada kan man göra en annan dag.

Själv uppskattar jag närheten till familjen mest. Men hotellboendet har också sina fördelar. Som att kunna gå direkt från sängen till duschen utan att behöva klä på sig först. Att ha ståhöjd överallt, och massvis av plats i garderoben. Eller att själv kunna ställa in rumstemperaturen med en termostat. Ja, det är verkligen semester det.

En båt på land …

Smågastarna drar sitt strå till stacken.

Smågastarna drar sitt strå till stacken.

Dåligt med blogginlägg på sistone, jag vet. Av den enkla anledningen att vi jobbar så hårt på båten om dagarna att vi stupar i säng på kvällarna. Mary af Rövarhamn har flyttat upp på torra land och vi har på bara några dagar bytt alla lager i propelleraxeln, skrapat den 60 kvadratmeter stora botten fri från färg och lyft av rodret sju gånger i processen att få båten mer lättstyrd. Allt i 35-gradig värme, med 80 procents luftfuktighet och dagliga åskskurar.

Och än är det inte klart. Rost ska behandlas, däcksmatta ska limmas och hela båten målas flera gånger. Allt innan jul, om vädergudarna vill. Och det får vi verkligen hoppas. För att fira jul på landbacken, utan vare sig avlopp eller vågskvalp. Det vore bara för deppigt. En båt på land är som … en jul utan snö. Den kommer liksom inte riktigt till sin rätt.

Blev dock väldigt glad när jag såg att så många nominerat vår blogg till Bästa Reseblogg 2012. Stort tack för det. De tio bloggar som får flest nomineringar går vidare till final. Skulle du också vilja muntra upp oss lite, så är detta alltså ett utmärkt sätt. Men använd Internet Explorer. Verkar inte funka att nominera med varken Google Chrome eller Mozilla Firefox.

Året som gått

Så här på årets sista dag är det populärt att summera det gågna året. Och vi på Mary af Rövarhamn vill förståss inte vara sämre. 2010 är året då vi äntligen kom iväg, ett ovanligt bra år med andra ord. Här är en tillbakablick, månad för månad.

Januari: Mary af Rövarhamn fryser fast i Limhamns fiskehamn, medan besättningen drömmer om Söderhavet. Börjar renovera kabyssen och drar så sakterliga igång den här bloggen.

Februari: Planerna på att avsegla till sommaren blir officiella och ansökningar om tjänstledighet lämnas in. En obeskrivligt skön känsla. Börjar sälja prylar som inte ska följa med på resan i hopp om att få in lite pengar.

Mars: Kaklar färdigt runt vasken och skriver meterlånga att-göra-listor. Första och största lasset med bohag går till Blekinge för magasinering. Inventerar reservdelar och försäkringar, bygger ny instrumentpanel och inleder den långa vaccinationsresan (totalt 26 sprutor).

April: Sätter samman en preliminär resrutt, beställer reservdelar och guideböcker i massorFixar dubbla pass, skickar iväg vindrodret på proffsservice i Danmark och säger upp barnens dagisplats.

Maj: Pratar med rektorer och politiker om hemundervisning, och intensifierar jakten på sponsorer och samarbetspartners i hopp om att få ihop budgeten. Men det går trögt. Varken tid eller pengar räcker till. En tung månad.

Juni: Medvind igen: Watski, Liros och MainOne mönstrar på. Kapten taglar och splitsar för glatta livet när all löpande rigg i båten ska bytas ut. Vattenkopporna härjar ombord och vi firar  sista midsommaren på Rövarhamn för ett bra tag framöver. 

Juli: En intensiv månad präglad av många avsked, hårt arbete och för lite sömn. Slutar jobba 23 juli (stort!), startar energibloggen www.passionforpower.se och installerar nya autopiloten. Skeppskatten Båtsman mönstrar av (sorgligt!) och vi bunkrar mat och mediciner för en sisådär tjugo lax.

Augusti: Äventyret kan börja. Den första augusti avseglar vi från Limhamn. Tillbringar några sköna dagar på de holländska kanalerna för att sedan bli inblåsta i England där vi installerar vår nya AIS-sändare. Månaden avslutas med ett rejält oväder på Biscaya.

September: Angör La Coruña en månad efter avsegling. Njuter av värme och lugna dagar i Galicien. Två dagar innan det svenska riksdagsvalet får vi utanför Portugals kust besök av resans första val.

Oktober: Råkar ut för åtta meter hög dyning i Marocko, och förtrollas av Essaouira – en stad som fångad ur tusen och en natt. Angör Kanarieöarna ungefär samtidigt som vår blogg utses till en av Sveriges bästa resebloggar – kul! Sedan går styrningen sönder – mindre kul.

November: Tillbringar en slitsam vecka på land medan Mary af Rövarhamn får ny kostym. Otto fyller tre år och kapten sätter en vinkelkap i armen. Båten förses med nya solceller och ny strömsnål navigationsdator medan vi njuter av alla rapporter om snökaos där hemma.

December: Månaden börjar bra. Vi utses till en av Sveriges äventyrligaste familjer och börjar gästblogga på Europeiskabloggen.  Sedan går det utför. Kapten tappar vigselringen i sjön, jollemotorn blir stulen i Arguineguin och stora motorn havererar halvägs till Kap Verde. Och där är vi nu.

Nu ska vi bara fixa den där nedrans motorn. Nu i dagarna avseglar en spansk båt från Gran Canaria mot Kap Verde. Med ombord finns en ny (begagnad) bränsleinsprutningspump till vår motor. Med lite tur passar den, och resan i Hoppetossas kölvatten kan gå vidare västerut. Och där borta, på andra sidan Panama, väntar Söderhavet. Det finns med andra ord riktigt goda förutsättningar för ännu ett spännande seglingsår med Mary af Rövarhamn. Hoppas att även du som läser får ett riktigt fint 2011, och att du vill fortsätta följa våra äventyr ett tag till.

Mary Christmas!

MINDELO, KAP VERDE. Julbelysningen är uppe. Lussebullarna är bakade. Pepparkakorna glaserade. Julklapparna ligger under granen. Ungefär som en vanlig jul med andra ord, men familj och vänner saknas. Och så är det lite varmare än där hemma. Närmare bestämt en sisådär femtio grader varmare. Nåja, hoppas tomten kan landa sin släde ändå. Vi tänder däcksbelysningen så han hittar fram. Högst på önskelistan står så klart en ny bränsleinsprutningspump till motorn. Hoppas tomten lyckas hitta en på så kort varsel : )

Från oss alla, till er alla. En riktigt God Jul!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Långseglarvardag

Lovis och Otto brukar bråka om vem som ska åka sulkyn, så sedan en tid tillbaka används den bara för shopping. Men det är inte så bara ...

Kl. 12.15 lokal tid: Kissa barnen. Ta på flytvästar. Låsa båten. Hjälpa barnen ner i jollen. Lyfta ner barnvagnen i jollen. Ta jollen tvärs över Arrecifes industrihamn. Leta upp ett lämpligt landstigningsställe. Förtöja jollen. Lyfta iland barnen. Fälla upp vagnen. Ta av flytvästar. Låsa fast jollen. Gå hela vägen upp för den långa långa backen. Stanna och tömma barnens sandaler på sten ungefär var tionde meter. Handla, handla, handla. Packa, packa, packa allt i kassar. Lasta allt på barnvagnen. Gå ner för hela långa långa backen. Stanna för att tömma sandalerna på sten. Lyfta av alla kassar för att lyfta vagnen över muren. Lyfta över barnen. Lyfta över alla kassar. Lasta på alla kassar på vagnen igen. Köra över hamnplan med vagnen. Ta på flytvästar. Lasta av alla kassar, lyfta ner kassarna i jollen. Fälla ihop vagnen. Lyfta ner vagnen i jollen. Låsa upp jollen. Lyfta ner barnen i jollen. Lossa förtöjningen. Köra tillbaka till båten. Förtöja jollen. Lyfta upp alla kassarna på däck. Hjälpa barnen upp från jollen. Ställa ner alla kassarna i sittbrunnen. Låsa upp. Lyfta in alla kassarna i båten. Kissa barnen. Packa upp, packa upp, packa upp.

Kl. 17.25 lokal tid: Pust, klart. Vi som tänkte segla vidare idag. Skulle bara handla först. Imorgon kanske …

Dagiskompisarna går ombord

Idag besökte Lovis alla dagiskompisar Mary af Rövarhamn. För det är väl klart att de vill kolla in den båt som Lovis ska segla till Söderhavet med; se om den verkligen finns på riktigt eller om den bara är en del av hennes tokiga låtsasvärld. Men jodå, båten fanns och den gjorde succé.

Mary svalde tretton ungar lätt som en plätt och ut på böljan blå det bar. Vi hann inte ända till Söderhavet idag, men barnen verkade ändå mycket belåtna med dagens äventyr – alla utom Lovis som protesterade surt när det var dags att lägga till. Hon ville ju segla mer. Det vill hon alltid!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu odlar vi eget

S/Y Marys kryddhylla

Jag brukar säga att det är perfekt för mig att bo på båt eftersom jag inte är särskilt förtjust i trädgårdsarbete. Men nu har jag sträckt mig så långt att jag införskaffat två små ”blomlådor” som jag hängt upp i kabyssen. Ja, egentligen är det två väggkorgar från IKEAs badrums-avdelning, men det kan ju kvitta. Hur som helst så har de färska kryddorna fått sig en egen förvaringsplats ombord på Mary af Rövarhamn, granne med barnens egenodlade tomatplantor från dagis. Tomatplantorna lär få det trångt framöver men den frågan har jag valt att skjuta på framtiden. Jag tycker i alla fall att det ser riktigt hemtrevligt ut och ser framemot att njuta färsk basilika även efter några veckor till havs.

Låt oss nu bara hoppas att myten att det betyder otur att ha färska blommor ombord inte omfattar färska kryddor och tomatplantor …