På en båt finns oändligt mycket som kan gå sönder. Vi försöker alltid ligga steget före, och alla sex sinnen jobbar dygnet runt för att försöka förutspå vad som ska gå sönder härnäst. Och misslyckas man. Ja, då kan man med lite otur ligga ganska risigt till.
Inför varje ny etapp brukar vi prata igenom vad som måste fixas eller ses över inför avfärd. För alltid är det något. Igår kom ett konstigt propellerljud upp på agendan. Det har alltid funnit där, men hade ändrat karaktär på sistone. Vi kom fram till att det nog skulle vara lättare att lokalisera källan till sjöss, eftersom det inte går att återskapa ljudet när båten ligger i hamn. Och så pratade vi inte mer om det. Inte förrän kapten sent igår kväll fick för sig att bara ta en snabb titt, trots allt. Inte på själva propellern, men väl på propelleraxeln som går mellan propellern och motorn.
Jag var upptagen med att förbereda ett blogginlägg till Europeiska – en av våra sponsorer. Men minns att jag tyckte tidpunkten var lite märkligt vald med tanke på att propelleraxeln bara kan nås genom att vända upp och ner på akterhytten där vi sover. Klockan var kvart över tolv. Och jag vet att sånt här brukar dra ut på tiden. Men av någon anledning protesterade jag inte. Kanske var jag för upptagen med mitt eget.
”Jag har hittat felet”, hörde jag från akterhytten efter en stund. Fem av sex skruvar hade gått av vid en fläns mellan två delar av propelleraxeln. Ett enkelt fel, lätt att åtgärda. Bara att borra ur de gamla skruvarna och sätta in nya. Åtminstone för stunden. På sikt måste vi ta itu med själva källan till problemet. Hålbilden i de två delarna stämmer inte, vilket troligen orsakat vibrationer som fått den ena skruven att ge upp efter den andra.
Man behöver inte veta särskilt mycket om båtar för att räkna ut att om något som ska sitta med sex skruvar nu bara sitter med en skruv så lär den sista skruven inte palla trycket särskilt länge till. Och utan fungerande propeller – vid fel tillfälle, som vid den svåra tilläggningen i Lady Barron dagen innan. Eller dagens utsegling från Furneaux Islands – mot vind och sjö över grunda sandbankar där hela Stilla havet dundrar in. Ja, då hade vad som helst kunnat hända.
Mary af Rövarhamn 