Kalla fötter

Jag ligger i akterhytten, försöker sova. Jag lyssnar, och grubblar. Ludvig har just gippat, jag undrar varför. Vindrodret glappar, ska det hålla hela vägen. Och nya riggen, sitter alla vajrar verkligen som de ska. Kan vi vara säkra på det. Det blåser närmre 30 knop från nordost, och Mary länsar undan i 7-8 knop. Det går fint. Men prognosen lovar mer vind, och högre vågor.

Det är måndag kväll. Vi befinner oss strax nordost om Australiens sydostligaste udde. 30 sjömil åt sydväst ligger Eden, den sista skyddade hamnen på fastlandet. Söderöver, 350 sjömil bort ligger Tasmanien. Och däremellan ligger Bass Strait. Också kallat Australiens Biscaya. Ökänt för de tuffa vind- och vågförhållanden som kan råda här.

En front väntas någon gång på onsdag. Bakom den kan vi räkna med sydliga vindar. Runt 20 knop. Ska vi hinna fram till Tasmanien innan dess. Ja, troligen. Annars kan vi kanske söka skydd mellan öarna norr om Tasmanien. Om det nu är säkert att gå in i det grunda sundet. Sjökortet visar bara tre meters djup i inloppet. Och sjön lär gå hög.

Biscaya. Minnena flashar förbi. Otäcka minnen. Vatten som forsar fram på däck och tar med sig allt i sin väg. Vatten som pressar sig in under nedgångsluckan och in i båten. Rädslan för att något ska gå sönder. Rädslan för att något ska gå riktigt fel. Vi hade väntat länge. Vi började bli sena. Och vi ville så otroligt gärna. Då var det Spanien som lockade, nu är det Tasmanien. Det är mycket som är likt.

Vi hade ägnat kvällen åt att studera väderkartor och sjökort. Och att diskutera. Huruvida vi skulle fortsätta mot Tasmanien eller gå in i Eden. Med viss tvekan kom vi fram till att om prognosen håller i sig, om inget försämras de närmsta timmarna, så fortsätter vi.

Men jag kan inte släppa det. Sömnen vill inte infinna sig. The conditions look reasonable if you are very keen to reach Tasmania. Så hade det stått i senaste meddelandet från Lauri, vår personliga väderrådgivare. Jag upprepar orden för mig själv. Vad betyder de egentligen. Reasonable. Duger det verkligen? Med två små barn ombord. Och very keen. Där i ligger den stora faran. Vi vill så gärna. Och förhållandena är inte bra. Nej, det här är inte bra.

”Jag har gippat för att vi ska kunna nå Eden, innan det är för sent …” säger Ludvig avvaktande när han ser att jag har stigit upp. ”Jag tycker vi går in”, bekräftar jag.  ”Bra, då är vi överrens”, säger Ludvig och lägger om kursen.  Själv går jag och lägger mig igen.  Och sover gott.

Mer om hur ovädret på Biscaya har påverkat vår syn på säkerhet finns att läsa i senaste numret av tidningen Praktiskt Båtägande.

10 reaktioner på ”Kalla fötter

  1. Från Praktiskt båtägande nr 1 går det att utläsa bland annat följande råd från er:
    – Ha aldrig bråttom
    – Gå aldrig ut vid kulingvarning
    Från här på andra sidan jordklotet verkar ni ha fattat rätt beslut, självklart!
    🙂

    Gilla

    • Visa ord : ) Att skriva det i text är enkelt, men att tillämpa i verkligheten är betydligt svårare. Vi seglade så otroligt fint vid tillfället. För två år sedan hade vi garanterat fortsatt. Och troligen hade det gått bra, men det lär vi aldrig få veta. Man får inte vara för feg heller, för då kommer man ingenstans. En fin balansgång, som livet självt.

      Gilla

      • Jag brukar använda devisen: When in doubt, dont! Dessutom så får ni ju möjlighet att fixa vindrodret.
        Vilka väderkällor använder ni?

        Gilla

      • Nästan alltid UGRIB, Passageweather och Windguru. Och ofta någon lokal variant på det – i Australien Seabreeze och deras SMHI (http://www.bom.gov.au). Och då har vi ju vår väderkille som håller koll på vädret åt oss och mejlar prognoser under överfarter. /Linda

        Gilla

  2. Mycket akta skrivet och jag kanner igen kanslan t.ex. pa vag till Lady Musgrave med korall-atollen nastan innom synhall tog vi en svang i hog sjo och siktade istallet pa trygga Pancake Creek / Buzzard Head. Pga att ingangen ar ganska kinkig och i hog sjo spolar vagorna over in i lagunen. Mycket riktigt, tva dagar senare kom det batar till PC fran LM och sade ”It was horrendous…”
    Man sager i Australien ocksa:
    ”When you ask… SHOULD I TAKE IN A REEF? – then you are already late..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s