Inuiter på solsemester

Detta inlägg är sponsrat av Promotur Turismo de Canarias. 

Föreställ dig att du växt upp på en plats där temperaturen ligger under nollan större delen av året. En isolerad liten ö med mindre än 300 invånare, och en och en annan isbjörn. En plats utan restauranger och barer. Inga träd eller höghus. Ett liv utan bio och teater. Omgiven av is. Inlandsis över land, packis och isberg till sjöss. Så kommer det plötsligt en antropolog från Spanien, och frågar om du vill åka på semester. Till Kanarieöarna.

Just det här har faktiskt hänt. En inuitfamilj på elva personer, alla födda och uppvuxna i den lilla ön Kulusuk på Grönlands östkust, fick möjlighet att uppleva Kanarieöarna under några veckor förra våren. Resan filmades och resulterade i en fin liten dokumentär på 24 minuter, Den leende solen.

Vi har besökt båda platserna och kontrasten kan inte vara större. Grönland är en av våra absoluta favoritplatser på jorden, men jag känner mig inte särskilt lockad av att bo där året om. Kanske känner inuiterna samma sak när det gäller Kanarieöarna. Vad tror du?

Läs mer om dokumentären här (välj svenska i menyn uppe till höger)

Flykten till vildmarken

Fyra brittiska familjer bryter upp från sina storstadsliv och flyttar till avlägsna platser för ett enklare liv i samklang med naturen. Programledaren Kevin McCloud hälsar på familjerna för att ta reda på varför familjerna har valt att leva som de gör. Känner de sig verkligen mindre stressade och lyckligare?

Så beskrivs den brittiska realityserien Flykten till vildmarken som just nu visas på UR Play. Det låter ju onekligen som en variant av vår egen svenska tv-serie Familjer på äventyr. Men det här mina damer och herrar. Det här är så mycket häftigare, en fantastisk påminnelse om vad vi människor är kapabla av när vi väl bestämt oss. Mer inspirerande än så här blir det inte.

Avsnitt 1: Tonga

Det första avsnittet utspelar sig på en av de obebodda öarna i ögruppen Vavau på Tonga som vi besökte för några år sedan. Här har Karyn och Boris byggt ett fantastiskt hus av naturmaterial från ön, där de bott i sju år tillsammans med sina tre barn. Programledaren hjälper Boris att installera hans egendesignade vindkraftverk i djungeln och bistår familjen med att plocka fladdermusbajs i en grotta. Karen tänker använda det som gödningsmedel på familjens odlingar.

Se avsnitt 1 om familjen på Tonga

Avsnitt 2: Belize

Trebarnsfamiljen Atkinson lämnade det hektiska livet i London och köpte 28 hektar regnskog i Belize. De bor i fyra separata bambuhyddor som de har byggt själva. De har installerat solpaneler och dricker filtrerat regnvatten. Familjen är självförsörjande och känner att de funnit lyckan här. Men programledaren tvivlar på om det verkligen är säkert att låta sina barn växa upp mitt i djungeln bland jaguarer och skorpioner i vad som räknas som världens sjätte farligaste land.

Se avsnitt 2 om familjen i Belize

Avsnitt 3: Chile

Trebarnsfamiljen Pickering köpte en husbil för att ta ett avbrott från vardagen och resa runt i Sydamerika. De förälskade sig i vildmarken och vyerna i Chile, har köpt en bit mark och bygger nu ett hus vid foten av Villarrica – en Sydamerikas mest aktiva vulkaner. Programledaren kommer dit med häst, och får hjälpa till med huset som byggs av av lera och stora stockar som man fraktar hem från skogen med hjälp av oxar.

Se avsnitt 3 om familjen i Chile

Avsnitt 4: Sverige

Paret Rees lämnade Wales för Jämtlands skogar i exotiska Sverige. Programledaren besöker dem i deras timmerstuga där de bor med 54 siberian husky-hundar. Huset saknar elektricitet och rinnande vatten. På vintern kan det bli 30-40 grader kallt. Det uppstår intressanta diskussioner om pengar och lycka. Vad innebär det egentligen att vara rik? Är det att vara rik på pengar, eller är det att vara rik på upplevelser och att leva i kontakt med naturen? Ja ni, sug på den.

Se avsnitt 4 om paret i Jämtland

Fem långseglarbloggar vi följer

madagaskar

Det finns fler som vi.

Då och då hör folk av sig till oss och berättar hur de haft för vana att gå in på vår blogg varje morgon eller kväll under flera år, hur vår resa blivit en del av deras vardag och hur tomt och konstigt det har känts sedan vi kom hem.  Ja, de tycker helt enkelt att det var roligare när vi seglade runt på världshaven. Jag kan väl inte annat än att hålla med, men just nu är vi faktiskt ganska nöjda med att bara kajka runt här hemma. Så för er med abstinens tipsar vi här om några andra långseglarbloggar som vi följer. Kanske har du några egna favoriter, dela gärna med dig.

  • S/Y Galactic
    Cool amerikansk familj från Alaska som i likhet med oss själva gillar vildmark och kalla platser. Vår vägar skildes åt i Tasmanien. Nu är de på Sydgeorgien – en av våra drömdestinationer.

  • S/Y Ariel IV
    Första svenska fritidsbåt som gått genom Nordvästpassagen. Goda vänner till oss, och några av de få svenskar som också seglat runt jorden med barn. Nu på väg över Stilla havet, igen.

  • S/Y Ran
    En videoblogg av Johan Hammarlund och Malin Löf som kastade loss från Malmö mitt i smällkalla vintern. Nu i Galicien, men vi hoppas på Sydamerika, Antarktis och Patagonien.

  • S/Y Anna Lisa
    Det är dags för våra vänner från Skanör att ge sig av på långsegling för jag vet inte vilken gång i ordningen. Den här gången siktar de på Karibien. I en Allergo 30, med två barn ombord.

  • S/Y Litorina
    Ännu en svensk familj på långsegling. Patrik och Monica är ute på sitt andra varv runt jorden. Nu tillsammans med deras två barn. Just nu på Tonga. Sonen Oliver har en egen blogg.

 

Blåsta på Styv kuling

Nostalgi-teve

Nostalgi-teve

Vi blev nyligen tipsade om en tv-serie om 10-årige Johan som drömmer om att en dag bli världsmästare i segling.  Serien heter Styv Kuling och utspelar sig i Marstrand 1980. Vi hittade det första avsnittet på YouTube och föll pladask för sopåkarens grabb, hans envetna kamp för att tjäna ihop till sin egen optimistjolle och hur han gömde sig i en kartong för att smyglyssna på seglarskolans lektioner som föräldrarna inte hade råd att betala.

Kanske berör historien lite extra för att Lovis, vår egen 10-åring, också sparar till en optimist. Sedan är det förstås kul att se hur Marstrand såg ut när vi var barn. Ikväll var det dags för det tredje avsnittet, och hela familjen samlades i vanlig ordning bakom datorskärmen. Men redan efter 6 minuter tog avsnittet tvärt slut, mitt i liksom. Och hur vi än letade på nätet så hittade vi ingen fortsättning. Varken det eller kommande avsnitt.

Styv kuling låg i SVTs Öppet arkiv tidigare, men nu är den alltså puts väck. Vi lyckas inte heller få tag på Lars Hesslinds bok som serien ska vara baserad på. Så nu sätter vi vårt hopp till er läsare. Finns det möjligtvis någon därute som råkar ha tv-serien eller boken med samma namn? Hör gärna av er i så fall. Lovis vill så gärna veta hur det ska gå för Johan. Ja, det vill vi allihop.

Kulturkrock III: Påskelden

Här brinner Krokens julgranar.

Här brinner Krokens granar.

KROKEN, BOHUSLÄN. Häromdagen hörde jag att det skulle bjudas på påskbrasa ute på Marstrandsön. Trevligt, tänkte jag men la inte så mycket vikt vid det. Inte förrän någon dag senare, när en av grannarna bjöd in oss att delta på deras påskeld. Nästa dag kom ännu en inbjudan. Tre brasor på samma kväll. Vad sjutton, varför eldar alla upp sitt ris nu? Då finns det ju inget kvar till Valborg.

Nu har vi fått förklarat för oss att här på västkusten är det påskbrasor istället för majbål som gäller. Och detta är tydligen något som tas på största allvar. Ungdomarna ute på öarna tävlar om vem som har den största brasan på påskafton, och drar sig inte för att ta till både stöld och knytnävar i jakten på uttjänta gamla granar. SVT har gjort en dokumentär om Grankriget, som det kallas. Vi såg den igår kväll, och det hela är så knäppt för oss utomstående att det är svårt att tro att det är sant.

Att elda ligger djupt rotat hos folket här ute. Förr tände man brasor för att skeppen skulle hitta in i hamn. Vissa gjorde tvärtom, de eldade för att lura skeppen på grund så att man kunde ta deras last. Men just på påskafton eldade man för att skrämma iväg häxorna till Blåkulla. Här klär förresten barnen ut sig till påskkärringar först på påskafton, istället för på skärtorsdagen som i resten av landet. Förvirrande.

Först kräftorna, sedan lussebullarna och nu detta. Man skulle nästan kunna tro att det är en isolerad ö eller landsända vi flyttat till, en avknoppning av Sverige där människorna och kulturen under tusentals år utvecklats helt oberoende av resten av landet. Men nejdå, vi bor i södra Bohuslän – fyra mil norr om Göteborg.

Tidigare inlägg om udda traditioner på västkusten:

Kulturkrock I: Havskräftorna
Kulturkrock II: Lussebullarna

Brattön – de västsvenska häxornas favoritnäste

Häxorna på Blåkulla

Häxorna på Blåkulla

Vi har varit ute och utforskat våra nya hemmavatten igen. En av öarna vi besökte nu i helgen var Brattön, eller Blåkulla som den också kallas. Med sina 131 meter över havet är den skärgårdens högsta ö, och det var hit de påstådda häxorna som fängslades i Marstrand på 1600-talet skulle ha flugit på sina kvastar för att fira häxsabbat med självaste Djävulen.

På sydsidan av den mytomspunna ön finns en jättelik grotta med en smal ingång som lär vara svår att hitta om man inte vet var den ligger. Vi nöjde oss med att bestiga toppen den här gången eftersom det redan var sent på dagen. Men troligen är det denna grotta man ansåg vara ingången till helvetet där dåtidens sjömän påstod sig ha sett en strid ström av häxor komma utfarandes i påsktider. Idag lär den bebos av stora spindlar.

Häxförföljelserna i Sverige kulminerade 1670-1680, bara i Bohuslän avrättades ett 40-tal kvinnor för trolldom. Det var regeringens särskilda Trollkommission som fastställde domarna. Men så sent som för någon generation sedan oroade sig öborna fortfarande så mycket för häxornas vilda framfart att barnen fick stränga förmaningar om att alltid stanna inne på påskhelgens kvällar.

Idag är Brattön ett sommarparadis, med ett tiotal bofasta. Vi såg bara fem personer på ön. Två män, en kvinna och två barn. Ingen av dem det minsta häxlika. Men så var vi också lite tidigt ute. Chansen, eller risken, lär vara störst under skärtorsdagsnatten. Är det någon som vågar sig på ett besök, men inte har en egen båt, går det färja hit från Rörtången.

Oavsett vilket skäl man har att besöka ön så är en tur upp på toppen ett måste. Utsikten över skärgården är fantastiskt. Den branta stigen börjar på öns norra sida och går genom en trolsk skog med massor av mossa, lavar och krokiga rötter som fäller krokben på en. Otto misstänkte att det var häxfingrar. Ja, helt säker kan man aldrig vara. På Blåkulla kan allting hända.

GLAD PÅSK på er allesammans. Vi hoppas på vackert väder, och fler utflykter i vår fina skärgård. Fler bilder från helgens äventyr finns på Instagram.

Klädesholmen – sillkonservernas ö

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi seglade till Klädesholmen härförleden, och blev varse att 40 procent av all inlagd sill i Sverige kommer från denna bohuslänska lilla pärla. Det hade vi ingen aning om. Redan på 1500-talet var Klädesholmen ett välkänt fiskeläge. Som mest fanns det 25 sillkonservfabriker i det lilla samhället. Och de som inte fiskade eller jobbade i fabrikerna reste land och rike runt för att kränga de inlagda delikatesserna.

För några år sedan slog de sista fabrikerna samman och förenade sig under det gemensamma varumärket Klädesholmen. Idag gör de också sill till företag som sätter sin egen etikett på burkarna. IKEA till exempel. Tänk att den sill vi köpte på IKEA i Singapore och Brisbane troligen kom därifrån, en liten holme med mindre än 400 invånare. Det är en kul tanke.

Vi älskar sill och passade förstås på att bunkra lite extra när vi ändå var där. Den lokala lilla mataffären stoltserade med två stora kyldiskar fulla med lokaltillverkad sill. Sedan firade vi med årets första sillunch i sittbrunnen. Dillsill och Senapssill med Maltwhisky vann omröstningen efteråt. Men bara i avsaknad av skånsk Brantevikssill som är och förblir vår stora favorit.

Vilken sillinläggning gillar du bäst?

Barnens favoriter i Hamburg

sightseeing

Lovis och Otto turistar i Hamburg

Vi var ju i Hamburg för ett tag sedan. På vägen hem fick barnen berätta vad de tyckte var roligast under vårt besök i stan, och för en gångs skull var de alldeles eniga. Här listar vi deras tre favoriter – utan inbördes ranking. Den sista gör mig lite extra glad, den säger så mycket.


1. Miniature Wunderland

Att Lovis och Otto skulle älska Miniature Wunderland kom knappast som någon överraskning. Världens längsta modelljärnväg med 15 000 meter tågbana med lika många vagnar som slingrar genom en värld med 400 000 invånare kan bara inte bli fel. Det är detaljerna som gör helheten heter det ju, och här kryllar det av detaljer. Kolla in bilderna i vårt tidigare blogginlägg därifrån så förstår ni vad jag menar. Restaurangen var också lite kul, inredd som ett riktigt tåg, fast med både bättre och billigare mat än på SJs tågrestauranger. Det här är Hamburgs populäraste turistattraktion, så tänk på att reservera biljetter om ni ska hit. De stänger insläppet när de tycker det blir för fullt.

DSC_0704

Så mycket mer än bara tåg.


2. International Maritime Museum

Roliga museum finns det gott om i Hamburg. Den här gången besökte vi Hamburgs sjöfartsmuseum, och barnen älskade det. Tio våningar högt, med hur mycket roliga gamla prylar som helst. Bland annat 26 000 fartygsmodeller, i allt från renaste guld till glas och gamla coca-colaburkar. Den sju meter långa LEGO-modellen av Queen Mary II var nog den som imponerade allra mest på våra smågastar. Men det var också spännande att få kika in i Kapten Nemos ubåt Nautilus från Jules Vernes En världsomsegling under havet – en av de många högläsningsböcker vi betat av under åren till sjöss.

20160123_165256

Modellen av Queen Mary II är byggd av 780 000 legobitar.


3. Restaurang O Frango

Ni som inte känner våra barn kanske är förvånande över att en restaurang hamnar på deras topplista. Det är inte vi. Ingen uppskattar mat som de där båda, fisk och skaldjur i synnerhet. Ett besök på en av de många fiskrestaurangerna i Hamburgs portugisiska kvarter var därför ett måste. Vi valde den som såg fullast ut, bokade ett bord och drog på skridskodisco i parken i väntan på att vårt bord skulle bli ledigt. Det visade sig vara en bra strategi. För väl tillbaka i värmen på O Frango serverades vi den godaste skaldjursgryta och den mest fantastiska grillade fisk vi någonsin ätit. Smaker och dofter som triggade den ena fiskehistorien efter den andra, och bidrog till mysigaste kvällen i mannaminne.

DSC_0084

Portugisisk cataplana i Hamburg väckte minnen från hela världen.

Läs gärna vår guide till Hamburg för båtnördar för mer tips på roliga grejer man kan göra i Hamburg, med eller utan barn. Stadskärnan är ovanligt koncentrerad för att vara en så stor stad, och tunnelbanan är supersmidig. Det gör att man hinner med mer än man kan tro. Priserna är också mycket lägre än i Sverige, vilket gör stor skillnad när man reser som familj. Japp, tummen upp med andra ord. Vi kommer tillbaka!


Vår weekend i Hamburg var en del i ett samarbete mellan Hamburg Tourism och nätverket Nordic Travel Bloggers. Resan var betald. Men alla ord och bilder är som vanligt våra egna. 

Den där skolplikten

alfabetspussel

Lovis och Otto lärde sig läsa och skriva på båten.

Vi kom tillbaka till Sverige i lagom tid för Otto att börja första klass. Medan hans ett och ett halvt år äldre syster hoppade rakt in i tvåan. Hon tillbringade alltså sitt första skolår på resande fot. Vi får ofta frågor om hur vi hanterade skolplikten under den här tiden, oftast från föräldrar som själva vill ut och resa med sina barn. Senast idag faktiskt, vilket påminde mig om att det kanske vore på sin plats med ett inlägg på temat.

Eftersom vi inte  visste hur länge vi skulle vara borta eller var vi skulle bo när vi kom hem kontaktade vi flera olika skolor för att fråga vad som skulle hända om barnen missade ett år eller två av skolan. Bemötandet var väldigt olika, allt från stor entusiasm till tvärt avslag. Vi fick intrycket av flera av de rektorer och utbildningsansvariga vi var i kontakt med var ganska osäkra på vad som faktiskt gällde, men det kan ha varit olika tolkningar av samma regelverk.

Vi valde den lösning som passade oss bäst just då. Ett löfte från en rektor om att det skulle ordna sig. Allt vi behövde göra var att höra av oss när det närmade sig, om det över huvud taget skulle bli aktuellt. Så det gjorde vi, och det var inga problem. Vi såg själva till att Lovis lärde sig vad hon skulle, och hon anslöt sin klass utan problem.

Skolverket har sedan dess lagt ut tydligare information på sin webbplats. Men utrymmet för individuella beslut är fortfarande större än man kan tro. På gott och ont. Jag har gjort ett försök att sammanfatta det mest grundläggande här nedan. Men tänk på att riktlinjerna kan ändras. Stäm av med Skolverket för senaste information. Och dela gärna med dig av dina egna erfarenheter i kommentarsfältet.

Skolverket om utlandsvistelse och skolplikt

Det finns tre tydliga vägar att gå, enligt den juridiska vägledning om utlandsvistelse och skolplikt som Skolverket ger på sin webbplats.

  1. Rektorn beslutar om all ledighet över 10 dagar. Beslutet ska grundas på en samlad bild av elevens studiesituation och möjligheter att kompensera för den förlorade undervisningen.
  2. I vissa undantagsfall kan hemkommunen bevilja att en elev ska få fullgöra skolplikten på annat sätt, men för detta krävs synnerligen goda skäl. Här ges resor och filminspelningar som exempel.
  3. Avser man vara borta i ett år eller mer ska man inte längre vara folkbokförd i landet, då upphör också skolplikten.

>>Läs mer om Lovis och Ottos skola på båten

Lycka till!

När alla stjärnor står rätt

Detta bildspel kräver JavaScript.

RÖRÖ-MARSTRAND. Det är en liten dröm jag har haft, att få uppleva skärgården i vinterskrud. Att få glida fram mellan snöklädda öar en klar vinterdag. Men det är lättare sagt än gjort. På vintern är det bara de stilla dagarna som lusten att ge sig ut på sjön brukar infinna sig. Dagarna med snö hos oss på västkusten är dessutom lätträknade, och oddsen för att de ska sammanfalla med hyfsat lätta vindar är låga. Sen har vi ju det där med att man ska jobba måndag till fredag var eviga vecka, då minskar chanserna ytterligare. Och så gäller det ju att man inte redan gjort upp andra planer, just den helgen när alla stjärnor står rätt på himlen.

Men helt omöjligt är det förstås inte. Förra helgen hände det faktiskt. Drömmen blev sann. Så som drömmar blir ibland, när man bara vill tillräckligt mycket.