Lucka 23: Den vita tärnan

Här kommer den så äntligen, bilden bakom lucka 23: Den föreställer en Fetärna, eller Fairy Tern som den heter på engelska. Ett bra namn. Den ser verkligen ut som en fe eller en ängel när den lyfter mot den blå himmeln. Så vacker och ren. Precis som de platser den brukar finnas på. Avlägsna och ofta obebodda ”Söderhavsöar” omgivna av kritvita palmkantade stränder och varmt turkost vatten. Just den här bilden togs på ögruppen Chagos mitt i Indiska Oceanen. Jag minns det väl, för det var en sån där morgon man aldrig vill glömma. Som jag förvarar långt inne i mitt hjärta, för alltid.

Lucka 22: Barnet och båten

En bild på en liten pojke som leker med en båt byggd av kokosnötskal. Jag tycker den är fin, men också en bra påminnelse en dag som denna. Dan för dan före dopparedan. Den dag på året när vi i västvärlden kanske gör av med som mest på pengar på hela året. På julklappar. Bilden är tagen någonstans i Melanesien, kanske Vanuatu eller Salomonöarna. Här lever de flesta helt i harmoni med naturen. Man odlar sin egen mat, och tillverkar det man behöver av det som finns i omgivningen. Och vet ni vad, de verkar faktiskt vara betydligt lyckligare än vad de flesta är här hemma.

14 saker jag lärt mig under resan

Lucka 21: Kurrekurreduttön

21 december, och vi är på väg till Rövarhamn för förbereda julen. Ja, Rövarhamn finns på riktigt. Precis som Kurreduttön, där bilden bakom dagens lucka är tagen. Eller Tabar Islands som ön egentligen heter. Lintotten är vår egen lille Otto, här fyra år, som med stor entusiasm återberättar sagan om Pippi Långstrump för kurrekurreduttbarnen. Det visade sig att de inte hade en aning om att en världsberömd saga utspelar sig på deras ö. En saga som översatts till 94 språk, men inte deras eget.

Tidigare blogginlägg om Kurrekurreduttön

Lucka 20: Barracudan

En barracuda lurar bakom dagens lucka. En av de många stackars fiskar som slutat sina liv på vår stekpanna. Det är vanligt att vi får frågor om vilka fiskar som går att äta när man seglar runt på världshaven sådär. Men det är inget stort problem. Inte till havs, där går alla fiskar att äta. Åtminstone de arter som brukar fastna på våra krokar. Oftast guldmakrill, tonfisk, wahoo och barracuda. På revet ska man däremot undvika  drakfisk, blåsfisk och stenfisk – de är giftiga. Och så bör man vara försiktig med rovfisk, som barracudan. De kan bära på en hög koncentration av nervgiftet ciguatera. Annars är det fritt fram.

Läs mer om ciguatera och när jag fick agera försökskanin

Lucka 19: Guldkusten

Den här bilden tog jag på en promenad längs Guldkusten i Australien. Staden i bakgrunden heter inte helt omotiverat Surfers Paradise. Vi gjorde ett kort stopp där i väntan på de nordliga vindar vi behövde för att hinna fram till Sydney till jul. Och vindarna kom, för när jag nu kollade så är det idag faktiskt exakt fem år sedan vi angjorde Sydney. En av vår världsomseglings absoluta favoritstäder, tillsammans med New York förstås. Ja, vi besökte egentligen inte så värst många storstäder överhuvudtaget. Men Sydney gillade vi i alla fall. Mycket.

Vilken är din favoritstad?

Lucka 18: Prins Christians Sund

Kallt, stilla, dimmigt och en smula magiskt. Med massor av sälar som stack upp sina huvuden här och var. Så var det där ute idag. Denna fjärde advent på Marstrandsfjorden. På väg hem från helgens julbad på Stora Dyrön. Ungefär som i i Prins Christians Sund den där dagen för 2½ år sedan när bilden bakom dagens lucka togs. Denna 100 kilometer mäktiga havskanal som skiljer öarna runt Kap Farväl från resten av Grönland. Ok, vi har inte så många vattenfall, isberg och glaciärer här i Bohuslän. Men på Grönland var det faktiskt varmare i vattnet.

Läs om när vi badar omgivna av isberg

Julbadet

STORA DYRÖN, BOHUSLÄN. Det är den 17 december. Klockan är halv fem på eftermiddagen.  Mary ligger tryggt förtöjd i Dyröns södra hamn. Det regnar och blåser. I ficklampans sken försöker vi försiktigt ta oss fram över de våta klipporna och hala brädgångarna utan att trilla och slå oss. Vi är på väg mot bastun på södra Dyrön. Det är dags för årets juldopp.

Någon annan har varit där före oss. Bastun är redan varm, och barnen sträcker nostalgiskt ut sig på sina filtar på bänkarna. Vi hittade inga badhanddukar i båten, så det fick bli fleecefiltar. Det är först nu jag förstår hur mycket vi har saknat bastun i huset. Minnena kommer tillbaka. Vi bastade bara på vintern, när man kunde springa ut och mula varandra, göra snöänglar eller rulla sig i snön.

Bastun på Dyrön har utsetts till Sveriges bästa bastu, mycket tack vare sin vackra placering vid havet. Vi vet hur den ser ut, för vi har varit här förut. Men just idag är vi omgivna av ett kompakt mörker. Allt vi ser genom bastuns fönster är ljuset från fyrarna på Meholmarna. Och lanternorna från ett fartyg som passerar alldeles utanför, tätt följt av något som troligen är en bogserbåt eller lots.

Och så var det dags för det där julbadet. Vågorna utesluter den vanliga badstegen som leder ner i öppna havet. Vi siktar istället in oss på feghålan – en skyddad klyfta i berget som fylls av nytt vatten för varje våg. Sakta sänker jag ner min uppvärmda kropp i det kalla vattnet, tar ett djupt andetag och sjunker ner under ytan. Sedan är det barnens tur. Alla vågar. Ingen fegar ur.

Gång på gång hettar vi upp våra kroppar i den 80-gradiga bastun, för att sedan kyla ner oss i det tre gradiga vattnet. Jag älskar kontraster, de får mig att känna mig levande. Vi skrattar och pratar. Barnen dansar nakna på bryggan. Vi är tillsammans, och berömmer oss själva för att vi blivit så duktiga på att skita i alla måsten på helgerna, och istället ge oss ut i skärgården så här. Heja oss.

Lucka 17: Knölval

Vi får ofta frågan om resans häftigaste upplevelse, särskilt från journalister. Hur svarar man på en sådan fråga? När man rest så långt, och upplevt så mycket. Upplevelser kan ju häftiga på så många olika sätt, av helt olika skäl. Men det är inte det svaret som önskas. Så jag brukar berätta om vårt möte med knölvalarna vid Ile Sainte Marie på Madagaskars ostkust. Om det vara häftigast, det vet jag inte. Men utan tvekan en av resans absolut lyckligaste dagar. Bilden bakom dagens lucka är från den dagen. Ingen annanstans har vi sett så många valar. Visste du förresten att alla valars stjärtfenor är unika? Det är väldigt lätt att skilja dem åt. Särskilt knölvalarna.

Se fler bilder från knölvalarna vid Ile Sainte Marie

Lucka nr 16: Tillsammans

Bilden bakom dagens lucka föreställer Ludvig och Lovis som övar akrobatik på den lilla ön Culebra öster om Puerto Rico. En helt vanlig dag på stranden, under mina barns första år.
Idag står det ”Att pappa kommer tidigare från jobbet” på Lovis önskelista som hänger på kylskåpet i köket. Inte för att Ludvig jobbar mycket mer än alla andra. Utan för att hon har något att jämföra med.

Så lever vi idag

Lucka 15: Inlandsisen

Jag tycker det är vackert med bilder med bara en enda liten färgklick på. Något som sticker ut, eller inte riktigt passar in. Som den här. Den blå pricken nere i vänstra hörnet ska föreställa Lovis. På väg mot sitt första möte med den grönländska inlandsisen. Åtta år gammal och så förväntansfull att hon inte vill vänta på oss andra, utan stegar före i rask takt. Forsen ni ser på bilden är smältvatten, glaciären drar den sig tillbaka ungefär 15 meter varje år.

Ser fler bilder från vårt möte med den grönländska inlandsisen