Julbadet

20161217_172808

STORA DYRÖN, BOHUSLÄN. Det är den 17 december. Klockan är halv fem på eftermiddagen.  Mary ligger tryggt förtöjd i Dyröns södra hamn. Det regnar och blåser. I ficklampans sken försöker vi försiktigt ta oss fram över de våta klipporna och hala brädgångarna utan att trilla och slå oss. Vi är på väg mot bastun på södra Dyrön. Det är dags för årets juldopp.

Någon annan har varit där före oss. Bastun är redan varm, och barnen sträcker nostalgiskt ut sig på sina filtar på bänkarna. Vi hittade inga badhanddukar i båten, så det fick bli fleecefiltar. Det är först nu jag förstår hur mycket vi har saknat bastun i huset. Minnena kommer tillbaka. Vi bastade bara på vintern, när man kunde springa ut och mula varandra, göra snöänglar eller rulla sig i snön.

Bastun på Dyrön har utsetts till Sveriges bästa bastu, mycket tack vare sin vackra placering vid havet. Vi vet hur den ser ut, för vi har varit här förut. Men just idag är vi omgivna av ett kompakt mörker. Allt vi ser genom bastuns fönster är ljuset från fyrarna på Meholmarna. Och lanternorna från ett fartyg som passerar alldeles utanför, tätt följt av något som troligen är en bogserbåt eller lots.

Och så var det dags för det där julbadet. Vågorna utesluter den vanliga badstegen som leder ner i öppna havet. Vi siktar istället in oss på feghålan – en skyddad klyfta i berget som fylls av nytt vatten för varje våg. Sakta sänker jag ner min uppvärmda kropp i det kalla vattnet, tar ett djupt andetag och sjunker ner under ytan. Sedan är det barnens tur. Alla vågar. Ingen fegar ur.

Gång på gång hettar vi upp våra kroppar i den 80-gradiga bastun, för att sedan kyla ner oss i det tre gradiga vattnet. Jag älskar kontraster, de får mig att känna mig levande. Vi skrattar och pratar. Barnen dansar nakna på bryggan. Vi är tillsammans, och berömmer oss själva för att vi blivit så duktiga på att skita i alla måsten på helgerna, och istället ge oss ut i skärgården så här. Heja oss.

Lucka 17: Knölval

17

Vi får ofta frågan om resans häftigaste upplevelse, särskilt från journalister. Hur svarar man på en sådan fråga? När man rest så långt, och upplevt så mycket. Upplevelser kan ju häftiga på så många olika sätt, av helt olika skäl. Men det är inte det svaret som önskas. Så jag brukar berätta om vårt möte med knölvalarna vid Ile Sainte Marie på Madagaskars ostkust. Om det vara häftigast, det vet jag inte. Men utan tvekan en av resans absolut lyckligaste dagar. Bilden bakom dagens lucka är från den dagen. Ingen annanstans har vi sett så många valar. Visste du förresten att alla valars stjärtfenor är unika? Det är väldigt lätt att skilja dem åt. Särskilt knölvalarna.

Se fler bilder från knölvalarna vid Ile Sainte Marie

Lucka nr 16: Tillsammans

10

Bilden bakom dagens lucka föreställer Ludvig och Lovis som övar akrobatik på den lilla ön Culebra öster om Puerto Rico. En helt vanlig dag på stranden, under mina barns första år.
Idag står det ”Att pappa kommer tidigare från jobbet” på Lovis önskelista som hänger på kylskåpet i köket. Inte för att Ludvig jobbar mycket mer än alla andra. Utan för att hon har något att jämföra med.

Så lever vi idag

Lucka 15: Inlandsisen

16

Jag tycker det är vackert med bilder med bara en enda liten färgklick på. Något som sticker ut, eller inte riktigt passar in. Som den här. Den blå pricken nere i vänstra hörnet ska föreställa Lovis. På väg mot sitt första möte med den grönländska inlandsisen. Åtta år gammal och så förväntansfull att hon inte vill vänta på oss andra, utan stegar före i rask takt. Forsen ni ser på bilden är smältvatten, glaciären drar den sig tillbaka ungefär 15 meter varje år.

Ser fler bilder från vårt möte med den grönländska inlandsisen

Lucka 14: Fiskstim

15

Det är något mäktigt med fisk i stim. Hur de följer varandra, i en perfekt dans. Som de satt ihop med osynliga trådar. Vad just fiskarna på bilden bakom dagens lucka heter vet jag faktiskt inte, men den är tagen vid en liten ö som heter Tanikely på Madagaskars nordvästra kust. Ett område som seglade rakt in på vår topplista över världens bästa snorklingsvatten. Och då är vi ändå rätt bortskämda.

Läs mer:

Lucka 13: Barbuda

14

Det får bli en bild från den karibiska ön Barbuda så här på luciadagen. Föreställande det enda trädet på en milslång strand. Inget märkvärdigt med själva bilden kanske, men jag gillar den i all sin enkelhet. Barbuda är för övrigt den plats där produktionsbolaget Art89 spelade in pilotavsnittet till tv-serien Familjer på äventyr, den som sedan användes för att sälja in själva programidén till SVT innan det var klart att det faktiskt skulle bli något program. Vi skötte oss tydligen, för efter nyår är det premiär för tredje säsongen av samma tv-serie. Jisses vad tiden går.

Läs om deltagarna i tredje säsongen av Familjer på äventyr

Möt deltagarna i 3:e säsongen av Familjer på äventyr

Här kommer lite information från SVT:s pressrum om familjerna i tredje säsongen av Familjer på äventyr, kompletterad med en personlig kommentar under  presentationen av varje familj. Det första av sex avsnitt ska visas tisdagen den 10 januari 2017, klockan 20.00. Precis när jag brukar gå på yoga. Typiskt. Tur att SVT Play finns, för det här vill jag inte missa.


Sydafrika – Äventyrarna

svt-familjerpaaventyr-2017-e00-f3b8

Familjen Fredholm-Ferreira bor i Sydafrika

Familjen Fredholm-Ferreira bor strax utanför Kapstaden. Jytte är svensk vildmarksfotograf och Craig är vithajsforskare från Sydafrika. Tillsammans har de  sönerna Storm 21,  Cruise 19 och Wilder 16. De studerar och ägnar sig åt surfning, skateboard, klättring med mera. Vi kommer få följa med i deras vardag och när de reser ”hem” till Sverige över sommaren.

Våra förväntningar: Vi träffade familjen Fredholm-Ferreira när vi var i Sydafrika. Två av de tre sönerna är vuxna nu, så vi hoppas på lite intressant reflektion från dem. Om hur det är växa upp under så äventyrliga och lite annorlunda former, med delar av släkten på andra sidan jorden. Lite facit liksom. Men producenten har kanske valt en helt annan vinkling. Det återstår att se.


Grönland – Sökarna

svt-familjerpaaventyr-2017-e00-b8f2

Familjen Korac-Fredhöj flyttar till Grönland

Familjen Korac-Fredhöj bor i Trelleborg.  Thomas har fått jobb som anstaltschef i Tassilaq och hela familjen följer med till Grönland – Natasa och barnen Filippa 11, Elliott 9 och Viggo 4. Vi kommer få lära känna familjen under deras första tid i en helt annorlunda värld, utan wifi och konsumtionshets.

Våra förväntningar: Att vi älskar Grönland kommer väl knappast som någon överraskning. Det vackra landskapet, isen och de söta små byarna. Men det är också en ö med många sociala problem som säkert gör det till en utmaning att bo där. Det här kan bli intressant, ur flera perspektiv.


Seglarna – Entusiasterna

svt-familjerpaaventyr-2017-e00-c110

Familjen Veber seglar till Karibien

Familjen Veber bor i Skanör, strax utanför Malmö. Margareta och Thomas är hängivna seglare och möttes för 16 år sen i Karibien. Nu seglar de från Sverige via Medelhavet och Afrikas västkust för att visa barnen Matilda 12 och Troels 9, var de en gång träffade varandra och blev kära. Vi kommer få följa med familjen på deras seglaräventyr i en 30-fots Allegro tvärs över Atlanten.

Våra förväntningar: Familjen Veber är goda vänner till oss. Så det här blir nervöst, spännande och riktigt roligt på en och samma gång. Vi räknar med en hel del igenkänning. Vår båt var större, barnen yngre, resan längre och så vidare. Men i grund och botten är det samma grej. Vi är samma skrot och korn. Vebers och vi.


Spanien – Utvandrarna

svt-familjerpaaventyr-2017-e00-d166

Familjen Andersson-Hultman-Nilsson flyttar till Spanien

Familjen Andersson-Hultman-Nilsson består av Paul och Evy som säljer allt de äger för att flytta för gott till Spanien. Med sig har de barnen Max 17, tvillingarna Nora och Leo 12 samt familjens två hundar. Dottern Moa 19, blir kvar hemma med mormor Dodo, i alla fall under Moas sista år på gymnasiet. Vi kommer få följa med familjen under uppbrottet från Sverige och den första tiden i Spanien när de ska bygga upp ett helt nytt liv.

Våra förväntningar: Både Ludvig och jag har bott i Spanien i våra ungdoms dagar, men det här låter inte jätteäventyrligt i våra öron. Jag kan däremot tänka mig att det är många i Sverige som går i liknande tankar, för dem kanske detta är högintressant. Och familjen kan ju vara rolig oavsett. Hoppas det. Jag tycker de ser ganska mysiga ut, men skenet kan bedra.


Lucka 12: Boulder’s Beach

13

Liten vill bli stor, så kallar jag bilden bakom tolfte luckan i vår julkalender. Men troligen blir det inte så mycket större än så här. Den föreställer en av de utrotningshotade små glasögonpingviner som märkligt nog envisas med att häcka i området kring Boulder’s beach på sydafrikanska Kaphalvön, trots att de utgör en av de populäraste turistattraktionerna i hela regionen.
Vad ni inte ser på bilden, är alla människor som står bredvid mig och fotograferar samma pingvin som jag. Egentligen borde hela området spärras av. Men nejdå, istället har man byggt ett stort besökscentrum med souvenirbutik, lagt ut långa brädgångar som slingrar sig tvärs genom häckningsområdet och så tar man ut ett inträde där pengarna ska gå till att bevara och skydda pingvinerna. Jo tack.
Typisk sydafrikansk ”wildlife conservation”. Samma sak med många av de safariparker som finns i landet. Eller de som sysslar med att skicka ner turister i burar under ytan och lockar till sig vithajar med hjälp av blod. Och sedan har mage att kalla det ”conservation” eller forskning. Konstigt att det inte sker fler hajattacker än det gör.
Ibland känns det som den enda anledningen man vill skydda djuren är för att människan ska kunna tjäna pengar på dem ett tag till. Vi är hopplösa. Ja, jag generaliserar. Och ja, jag är en bricka i spelet. Men jag blev lite arg nu när jag satt här hemma och tänkte på det.

Se vad bilden bakom dagens lucka inte visar: Fler turister än pingviner på Boulders.

Lucka 11: Tanna

12

Den här bilden har ni kanske sett förut här på bloggen. Men jag tycker den tål att visas igen. Jag gillar den, inte bara för budskapet. Utan för att man kan titta på den länge, det händer så mycket. Bilden är tagen i Port Resolution på ön Tanna i Vanuatu, och Lovis är just i färd att byta sina urvuxna skor mot en flätad väska. En väska som hon fortfarande har kvar, som minne från en annan värld. En påminnelse om ett annat sätt att leva, ett annat liv.

På tal om Vanuatu så vill jag varmt rekommendera filmen Tanna – the movie som vi såg på Göteborgs filmfestival i våras. Ett verklighetsbaserat drama där öborna själva spelar alla roller. En otroligt vacker film – både till handling och miljö – med den mäktiga vulkanen Mount Yasur i en central roll.

Läs om vårt besök på den aktiva vulkanen på Tanna

Lucka 10: Réunion

11

Bilden bakom tionde luckan föreställer ett par smutsiga små barnhänder, som lyckligt visar upp sina egenhändigt plockade smultron för sin mamma. Ottos händer, fem år gammal, hans första smultron – åtminstone vad han kan minnas. Plockade på ett par tusen meters höjd, på ön Réunion i Indiska Oceanen. En av av världens vackraste öar. Paradiset för den som gillar vandring och storslagen natur. För sådana som oss.

Fler bilder från vår vandring på Réunion