”Men vet du vad, det ska vara hyfsat vindstilla ett par timmar i eftermiddag. Och det borde inte vara så mycket dyning. Tänk, Pater Noster omgiven av ett vitt snötäcke. Vilken dröm. Ska vi prova?” Ungefär så gick resonemanget när vi i lördags bestämde oss för att segla ut till vad som måste vara världens kanske vackraste fyr, belägen på lilla Hameskär fem sjömil utanför Marstrand.
Den gamla fyrvaktarhamnen vid Pater Noster är för grund för vår båt, men numera finns även en nybyggd betongbrygga på nordöstra sidan av ön. Visserligen helt oskyddad, och utsatt för både vind, vågor och hård ström. Och dessutom av sådan art att man inte kan lägga till långsides. Men väl försedd med akterlinor som man kan använda de få dagar vädrets makter faktiskt tillåter en angöring. Huruvida detta var en sådan dag var svårt att veta på förhand.
Havet var hyfsat stilla, men redan när vi närmade oss kunde jag konstatera att den sydgående strömmen var ovanligt kraftig. Jag gjorde en extra 360-graders sväng för att komma in mer norrifrån och fick iland Ludvig med en förtamp, men hann inte få ombord akterlinan innan strömmen tog tag i båten och förde oss in på grunt vatten. Så grunt att vi inte vågade släppa förtampen, med risk att driva upp på grund.
Så började det svettiga arbetet med att försöka få ut aktern mot strömmen. Vi hade tre akterförtöjningar norr om oss. Alla för korta för vår dåliga vinkel, att en av dem dessutom verkade ha fastnat en bit in gjorde inte saken enklare. Vi kämpade tills vi var blöta av svett i våra flytoveraller. Vinschade in båten, bit för bit. Det är få gånger jag saknar en bogpropeller, men ibland händer det faktiskt. Ludvig muttrade till och med något om ett elektriskt vinschhandtag, då har det gått långt.
Det tog nästan 1½ timme innan vår 17 ton tunga båt var så pass förtöjd att vi vågade gå iland en stund. På ön finns en fin liten konferensanläggning som bara är öppen när de har gäster, och det hade de den här dagen. Det var bra, för det betyder att man kan låna nyckeln till fyren. Det var första gången för oss, och en härlig belöning för allt slit med tilläggningen. Och wow alltså, maken till välvårdad och fräsch 150-åring.
Pater Noster byggdes 1868, och fortfarande i full funktion. Eller igen ska man väl säga, den mäktiga fyren släktes 1977 men återinvigdes 2007 efter en imponerande totalrenovering av frivilliga krafter. Tack Pater Nosters Vänner. Fyren är ett mästerverk i sin konstruktion, lika vacker nu som när den byggdes. Utsikten är inte heller så pjåkig trots gråväder, men bilderna gör inte platsen rättvisa. Inte alls. Vissa saker måste helt enkelt upplevas.

Mary af Rövarhamn vid Pater Noster. Foto: Tobias Nicander.

Pater Noster fyller 150 år i år!

Lätt bris från nordost, det ser man på vindkraftverket i lilla masttoppen.

Halvägs upp.

Den lilla hamnen och bryggan från ovan.

Smäckert ornamenterade konsoler i järn.

Fyrtornet är uppfört helt i järn och reser sig 32 meter över marken. 35,6 meter över havet.

Pater Noster är döpt efter den bön sjömännen bad när de närmade sig skären.

Pater Noster släcktes 1977, men tändes igen 2007 efter varsam renovering.

Högst upp i fyrtornet finns en kikare. En grå dag, men fint ändå.

Pater Nosters fina lilla konferansanläggning med restaurang, 35 bäddar och två badtunnor.

Mistsignalhuset från ovan.

Otto försöker kastar snöboll i havet. Och jodå, ibland lyckas han.

Vackra detaljer

I den gamla fotogenboden vid Pater Nosters fot finns en liten utställning om fyrplatsens historia.

Läad grillplats med utsikt över både fyr …

… och båt. Här är avstånden små.

Mary vrider sig obekvämt vid bryggan, det börjar bli dags för avfärd.

Lättare komma loss än lägga till.

På återseende kära fyr.
Vill du också besöka Pater Noster?
På sommaren går det dagsturer till Pater Noster från Marstrand, bokas på www.paternosterlighthouse.com. Men är vädret rätt kan fyren besökas året om, och det finns en rad olika paketerbjudanden för både företag och privatpersoner att välja på. Själv tycker jag Fyrvaktarpaketet med tunnbad, fyrbesök, skaldjursbuffé och övernattning låter riktigt härligt. Det skulle jag bra gärna prova nån gång.
Fyren ser verkligen imponerande ut på dina bilder. Kul att den är i bruk och att den går att besöka. Vinterlandskapet gör ju sitt också. 🙂
GillaGilla
Som vanligt är jag imponerad
GillaGilla
Coolt att det finns folk som tar emot på de där öarna! Jag har en elev här i Lissabon som ska flytta till Sverige och jobba som farmaceut Hon blev erbjuden jobb på Särö tror jag det var (osäker) men tackade nej och hamnar i stället på Hisingen. Kan inte hjälpa att jag tycker det låter mysigare och coolare att bo på en ö i skärgården, men hon gick inte att övertala fast jag försökte tala mig varm för idyll och solvarma klippor, bad och fiske. Tycker förresten de ska bjuda er på en spadag/kväll dar vid Pater Noster!
GillaGilla
Ja, Hisingen är kanske inte den roligaste ön i trakten. Och ja, det tycker jag också. Att de borde bjuda oss på en övernattning och lite tunnbad. Det borde de absolut 😉
GillaGilla
[…] Ett vintrigt Pater Noster […]
GillaGilla
[…] vi gillar gamla fyrplatser är ingen nyhet. Nidingen, Tistlarna, Vinga, Pater Noster, Måseskär och Hållö har alla besökts de senaste åren. På trettondagsafton var turen kommen […]
GillaGilla