motor

Propellerthrillern

S/Y Mary 5 kommentarer
propellrarjpg

En vissen blomma, och en nyutsprungen.

RICHARDS BAY, SYDAFRIKA. En ny motor med ett par hästkrafter mer än den förra borde rimligen betyda mer fart. Men så blev det inte i vårt fall. Tvärtom faktiskt. Vi har krupit fram i fyra knop ända sedan vi lämnade Thailand. Så lagom roligt med tanke på den investering som en ny motor innebär. Men det finns hopp. För det hela kan troligen förklaras med att den nya motorn kräver en kraftigare propeller.

Förra veckan hittade vi en firma i Kapstaden som påstod sig kunna fixa en ny propeller i vad som förhoppningsvis är rätt storlek, material och utformning. Ni anar inte hur många sätt det kan bli fel på. Men i eftermiddags kunde vi i alla fall hämta ut underverket på posten, och så här långt allt bra. Propellern ser fin ut, sitter som en smäck. Nu återstår bara att ta reda på om den funkar.

Är bladen lagom stora, är de vinklade rätt? Kommer den att ge den ökade skjuts vi hoppas på? Eller är den för kraftig, så att motorn inte orkar med? Går den tyst och fint, eller kommer den att sjunga lika högt som den gamla? Svaren på alla dessa frågor kan vi få först när båten är tillbaka i vattnet.

Sjösättning är bokad till imorgon klockan 15.00. Om arton timmar. Det känns just nu som en oändligt lång tid.

Vår sjungande propeller

S/Y Mary 7 kommentarer
Vår sjungande propeller.

Så här ser den ut, utan strumpor.

Ludvig ser frånvarande ut, tittar rakt ut i tomma intet. Som om han befann sig någon annanstans. I en annan värld. ”Vad tänker du på?” frågar jag. Och svaret? Ja, det blir som väntat: ”Propellrar.” Ständigt dessa propellrar.

En ny motor med ett par hästkrafter mer än den förra borde rimligen betyda mer fart. Men så blev det inte i vårt fall. Tvärtom faktiskt, det förstod vi redan under premiärturen för en dryg månad sedan. Sedan den dagen har Ludvig drömt om en ny propeller, dag som natt. En propeller som är bättre anpassad för vår nya motor.

Det kan låta som en enkel sak. Köpa, sätta dit, köra. Men det här med propellrar är en hel vetenskap i sig, och Ludvig har tillbringat nästan varje uppkopplad stund den senaste månaden till att utforska denna nya värld. Bara för att komma fram till att det inte finns något självkart sätt att avgöra exakt vilken propeller vi borde ha.

Jag är inte särskilt lockad av tanken på att lyfta båten ännu en gång. För att sätta på en ny propeller för tusentals kronor, utan att vara säker på att den gör någon faktisk skillnad. Det måste jag erkänna. Men kanske skulle det vara värt det, om vi samtidigt fick ett slut på det där oväsendet som plågat oss under alla år. En hög, och synnerligen irriterande sång som vid vissa varvtal uppstår någonstans i Mary’s aktre regioner.

Alla specialister har haft en egen teori kring källan till denna sång. Vi har slipat och målat propellern, om och om igen. Ersatt lager och kopplingar i axeln. Och bytt både motor och backslag. Men inget har hjälpt. Ljudet består. Nästa naturliga steg är att byta hela propellern. Men inte heller det ger någon garanti. Eller så gör det det.

Idag föreslog Ludvig att vi skulle sätta strumpor på propellerbladen. För att se om ljudet försvann. Ja, varför inte. Det var värt ett försök. Och minsann, det hjälpte faktiskt. Helt tyst blev det. Fantastiskt. Ja, nu är ju tyvärr inte lösningen att köra runt med de där gamla strumporna på propellern. De gör knappast båten snabbare. Men nu vet vi i alla fall vad som orsakar oväsendet. Vi har en sjungande propeller.

Ludvig är strålande glad. Ett mysterie är löst. Jag har blivit mer positivt inställd till att investera i en ny propeller.  Och han har äntligen fått användning för de tre uddastrumpor han släpat med sig ända från Sverige, i väntan på ett tillfälle som detta.

Farväl Perkins. Välkommen Vetus!

S/Y Mary 29 kommentarer
vetus

Ludvig drabbad av gula febern.

Vid vår brygga här i Boat Lagoon Marina finns en liten butik som säljer marinelektronik. I skyltfönstret står en motor av märket Vetus. En ny och alldeles gul och fin lagom stor motor. Och varje kväll under de tre veckor vi varit här har Ludvig stått där och tittat drömmande på den där motorn.  I morse gjorde vi banköverföringen. Nu är den vår.

För den där helrenoveringen av vår gamla Perkins gick det inte så bra med. Motorn var i sämre skick än väntat, och firman som skulle reparera den höjde priset för var dag trots att vi avtalat om ett fast pris för hela jobbet. Så arbetet gick i stå, och när vi ville diskutera saken fanns aldrig någon chef att nå. Kanske ville han vänta ut oss, i hopp om att vi skulle ge upp och lämna motorn till sitt öde. Men där gick han bet.

I sällskap av en bekant åkte Ludvig ut till verkstaden för att hämta hem det som var vårt. Själva fritagandet av motorn var både olustigt och hotfullt.  Och trots att utfört arbete var betalat sedan länge, krävdes det ytterligare 1500 kronor för att flytta den bil som blockerade Ludvig från att köra därifrån. Ludvig betalade, för han visste att om han inte fick motorn med sig den här gången skulle priset vara betydligt högre nästa gång. Om den överhuvudtaget fanns kvar.

Där stod vi sedan, rådlösa och frustrerade i främmande land. Med vår uttjänta motor i tusen delar, på ett lånat lastbilsflak. Ja, så kom det sig att Ludvig igår gav sig av på krämarerunda. I hopp om att finna någon som ville köpa motorn. Och minsann, mot alla odds. Framåt eftermiddagen fick han napp. Under förutsättning att motorn var komplett vill säga. Det var innan vi upptäckte vi att en kolv saknades. Så nu vet vi inte riktigt hur det blir.

Oavsett, vi har återtagit kontrollen och därmed fått tillbaka hoppet om att få båten redo för Indiska Oceanen innan monsunvindarna vänder för i år. Men än är vägen dit lång, och vi har bara tre veckor på oss …

En hyllning till Göran

S/Y Mary 22 kommentarer

Lovis skriver inbjudningar till kvällens motorfest.

PANAMA CITY. Tänk dig en mekaniker som ger klara besked. En mekaniker som är uppvuxen med just din motor, och har 30 års erfarenhet som dieseltekniker. En mekaniker som stött på just ditt problem, om och om igen. Som tålmodigt svarar på alla dina frågor, och bara genom att titta på en bild kan tala om exakt vad som ligger bakom dina bekymmer och vad du ska göra åt saken. Och samtidigt förmedla detta på ett begripligt sätt. På distans. Jodå, en sådan mekaniker finns. Och i vårt fall heter han Göran. Göran Dieselmeken Lindgren.

Göran dök upp från ingenstans när vi behövde honom som mest. På bloggen. Om vi förstår saken rätt ligger en av våra trogna bloggläsare bakom miraklet. Och vi är oändligt tacksamma.

Sa jag att vår motor går igen? Jaså inte det. Ja så är det i alla fall. Och för första gången känns det som vi verkligen har gått till botten med våra problem. En snebelastning på kugghjulet som driver pumpen var boven i dramat. Och Göran, han har förstås varit på rätt spår hela tiden.

I kväll blir det motorfest på Mary af Rövarhamn. Klockan åtta. Välkomna!

Historien upprepar sig

S/Y Mary 18 kommentarer

0.2, 0.6, 0.0, 0.0, 0,1, 0,2. Jag stirrar som hypnotiserad på gps:ens fartangivelse. Vi har en knapp knops motström, och nästan ingen vind. Och så har vi ingen motor. Jo, motor har vi. Men den har lagt av igen. Tvärt av, under gång.  Det kändes skrämmande bekant på något vis. Och mycket riktigt, efter en första diagnos kan vi konstatera att det kommer fram diesel till den nya bränsleinsprutningspumpen, men där tar det stopp.

Det är becksvart ute, månen har inte gått upp än. Vi som hade hoppats på att komma fram i dagsljus. Nu kommer vi inte fram alls. Nåja, någonstans kommer vi nog. Men knappast dit vi tänkt, Prickly Bay på Grenadas sydkust.  Jag tittar ner på navigationsskärmen. Den lilla båten som markerar var vi är på sjökortet pekar norrut. Vi backar.

Vi befinner oss bara tre sjömil från St George, Grenadas huvudstad. Så nära men ändå inte. Stadens ankring verkar enkel att angöra. Men hur ska vi ta oss dit? Jag försöker kalla upp en segelbåt vars lanterna syns akteröver. Jag hoppas på lift. Men icke, den svarar inte. Istället svarar en 120 fot lång motoryacht. Jag ser värsta lyxyachten framför mig. Nej tack, att få lift av en sådan kan bli en dyr historia. Vi får klara oss själva.

Vattnet är platt, kanske läge att se hur väl vår lilla jolle  och dess fyrahästar utombordare gör sig som bogserbåt. Det är bra att veta om det verkligen skulle krisa någon gång.  Vi sjösätter jollen och förtöjer den på Marys barbordsida. Ludvig drar igång motorn. Och kors i karamellen, det funkar. Snart flyger 16 ton tunga Mary fram i 2½ knop.

Pumpen paj igen

Några hundra meter från ankarplatsen utanför St George kommer en lätt vindpust. Vi stänger av utombordaren, så det finns bensin kvar för att ta sig till macken imorgon. Vi glider in mellan de ankrade båtarna, sakta sakta. Jag pustar ut när Marys ankare går mot botten. Vi har gjort det igen. Gått in i hamn för bara segel, i mörker. Och det gick bra den här gången också. Ganska fridfullt faktiskt. Så trist bara, att ännu ett motorhaveri ligger bakom.

”Men det gör ju inget” säger lilla Lovis i ett försök att muntra upp oss. ”Vi har ju en sån där pump till” Och det har hon ju alldeles rätt i, vi har en pump i reserv sedan den förra havererade halvägs till Kap Verde. Men vad sjutton är det som får två bränsleinsprutningspumpar att haverera på bara några månader?

Pirtikit trollar!

S/Y Mary 8 kommentarer

Det knackar försiktigt på peket. Jag tittar ut. Det är Pirikit, mekanikern. I handen har han den makapär som jag numera känner igen som en bränsleinsprutnings-pump.”I put it back in and then -prrrrrn” säger Pirikit och ser strålande glad ut. Han har fått tag på en ny pump. Nåja, ny är väl en lätt överdrift. Den ser ut att ha levt ett långt och hårt liv.

De mekaniker vi varit i kontakt med där hemma har intygat att detta är komplicerade grejer, att det är svårt att hitta en pump som verkligen passar när den väl kommer på plats. Och ännu svårare lär det vara att hitta någon som kan reparera en begagnad pump. Men va sjutton, om Pirikit tror sig kunna få igång vår motor så var det klart att han ska få försöka.

Vi förhandlar till oss ett fast pris som faller ut först när eller om motorn startar. Så sätter han igång. Första dagen kommer han tre timmar senare än angivet.  Efter ett par timmar måste han åka hem och hämta ett verktyg. Och så dröjer det fem timmar innan han dyker upp igen. Han stannar en timme till, sedan är det dags att ta kväller. Och så fortsätter han. I dagarna tre.

Dagens hjälte!

Han monterar in pumpen, han monterar ur den. Han plockar några delar från vår trasiga pump, och montorerar in pumpen igen. Han skruvar lite här, fixar lite där och provar igen. Och så händer det otroliga. Mortorn startar! Det är som ljuv musik för öronen. Ja, det är sant! Pirikit har lagat motorn! Fantastiskt.

Nu är det ju faktiskt så att ännu en pump är på väg hit från Gran Canaria, skickad med det transportsätt som verkar överlägset snabbast 2011: segelfrakt! Men hellre två bränsleinsputningapumpar i handen, än en trasig motor i båten. Vem vet, med lite otur kommer även pump nummer två till användning under resan. Annars finns ju alltid Blocket. Men det tänker vi inte mer på nu.

Skumpan ligger på kylning. Ikväll skålar vi för Pirikit!