Mat ombord

Lätt räknade grönsaker

S/Y Mary 7 kommentarer

Jag väljer ut tre klasar bananer, av fem möjliga. De kostar en kina styck. Jag räcker fram en tia. Kvinnan som säljer bananerna tar emot sedeln med viss tvekan. Hon visar upp den för damen i marknadsståndet bredvid, samtidigt som de börjar diskutera något sinsemellan. Jag antar att hon frågar om växel. Denna eviga brist på växel. Tio kina motsvarar mindre än 35 kronor, ändå saknas växel.

Grannkvinnan sticker ner handen i fickan och får upp några skrynkliga sedlar. Jag ser att hon har en tvåa. Och damen med bananerna verkar ha hittat en femma. Det räcker. Men de fortsätter diskutera, kallar till sig fler kvinnor. De skakar alla bekymrat på huvudet, rotar i fickorna och får fram någon liten sedel eller några mynt.

Jag väntar tålmodigt. Och följer ordväxlingen intresserat. Men förstår inte mycket. Någon regelrätt växling kvinnorna emellan är det i alla fall inte fråga om.  Det brukar det inte heller vara, på något märkligt sätt brukar de olika försäljarna tillämpa någon slags gemensam kassa. Men vad är då bekymret? Tillsammans har de tillräckligt med växel, med råge.

Sex kvinnor står nu i ring, de räcker mynt och sedlar fram och tillbaka. Medan kvinnan med bananerna ser allt mer förvirrad ut. Min sexåriga dotter Lovis, som är med mig på marknaden, börjar bli rastlös. Jag berättar att jag väntar på vår växel. Att vi handlat för tre kina, och jag har lämnat tio.

Lovis konstaterar snart att vi borde få sju kina tillbaka. Och det har hon naturligtvis rätt i. Men jag vill inte störa kvinnornas diskussion. Inte rycka sedlarna ur händerna på dem. Kvinnan med bananerna har nu tillräckligt med växel i handel, och lite till. Hon tittar på sina pengar, och sedan på de andra. Vad ska hon göra nu?

Diskussionen har lockat några åhörare. En av dem en ung man, som berättar för kvinnan att hon ska ge mig sju kina tillbaka – en tvåa och en femma. Inget annat. Hon räcker över sedlarna till mig, osäkert. Medan den unge mannen nickar leende mot mig, ser mäkta stolt ut. För han kan minsann räkna. Så det så. Jag ler tillbaka, tackar för hjälpen och packar ner mina bananer. ”Kan vi gå vidare nu?” frågar Lovis otåligt. Det gör vi.

En bit bort hittar vi några mango-frukter vi vill köpa. Och karusellen är igång igen. Att handla på marknaden i Papua Nya Guinea kan vara äventyr. Av flera skäl. Dels på grund av den eviga diskussionen om växel, men också för att man aldrig hittar det man vill ha. Vissa dagar finns det mer att välja på, andra ingenting. Man får helt enkelt ta det som finns. Och man kan behöva leta en del. Det enda det alltid finns gott om är betelnötter, vars enda syfte är ruset man får när man tuggar på dem. De klarar vi oss utan.

Jag hittar en ananas undangömd bland lite rökt fisk. Några mango-frukter i klädståndet. Och två ynkliga små gurkor under ett berg av spenatliknade blad. Lovis spanar också in några jordnötter, och lite ingefära. Det var allt vi fick tag på idag. Lyckligtvis hittade Ludvig också några morötter i kinesaffären igår. Och vi har fortfarande en del apelsiner och citroner kvar från Hermit Islands. Det får räcka. Annars får vi odla groddar. Om två veckor räknar med att angöra Talaud i Indonesien. Kanske är utbudet bättre där. Eller också inte.

(Det här blir vårt sista inlägg från Papua Nya Guinea. I vårt senaste gästinlägg på ERV-bloggen finns mer att läsa om vår resas hitills mest spännande land. )

Veckans meny

S/Y Mary 5 kommentarer

Vi har just kastat ankar i en vik på den lilla ön Anatoms sydvästra sida, efter drygt åtta dygn till havs. Innan vi avseglade från Nya Zeeland skrev Ludvigs syster Elisabet* i en kommentar på bloggen att det vore roligt att se vad vi åt under en vecka till havs. Jag tog fasta på detta och har skrivit ner vad vi har ätit sedan dess. Mindre färsk fisk än vanligt blev det, eftersom de första dagarnas väder inte inbjöd till att rensning. Något som istället kompenserades av att vi hade lite fler färskvaror, så här strax efter storbunkring.

TORSDAG:
Lunch: Fried rice med räkor och gröna ärtor
Middag: Het linsgryta med selleri, kidneybönor och vitlöksbröd

FREDAG:
Lunch: Tonfiskbaguette med kokt ägg, inlagd gurka och majonnäs <
Middag: Penne med svampsås, parmesan och persilja

LÖRDAG
Lunch: Potatissallad med kapris och rökt fisk
Middag: Makaroner med stekt ägg och Bullens varmkorv (näst sista burken)

SÖNDAG:
Lunch: Tortillachips och morotsstavar, med chili-dipp och guacamole
Middag: Ris med gryta på sojastrimlor, svamp, gröna bönor, tranbär och rosmarin

MÅNDAG:
Lunch: Toast med pesto, mozzarella, parma, tomat och basilika
Middag: Spagetti carbonara med parmesan och persilja

TISDAG:
Lunch: Kex med rökt lax, färskost, tomat och rödlök
Middag: Vegetarisk lasagne med spenat och ricotta

ONSDAG:
Lunch: Bulgursallad med fetaost, äpple, kalamataoliver och rödlök
Middag: Panerad guldmakrill med kokt potatis och pepparotssås

TORSDAG:
Lunch: Wraps med tonfisksallad, kokt ägg och tartaresås
Middag: Ris och guldmakrill i saffranssås, med selleri och morot.

Däremellan har det också blivit en hel del kakor och frukt. Och frukost naturligtvis, men den är densamma nästan varje dag. Oftast mackor, ibland också flingor och frukt. Brödet bakar vi själva. Vi har ingen frys, men väl en liten kyl som rymmer cirka åttio liter färskvaror, mest ost i olika former faktiskt. Frukt, rot- och vissa grönsaker förvarar vi i nät i taket, eller inlindade i papper i mörka svala delar av båten. Och så blir det en hel del konserver och torkade varor.

Ikväll firar vi ankomsten med hembakad gasolugnsbakad pizza!

(*Elisabet driver webbshopen http://www.fikamera.se, vars nästan hela utbud av muggar, tallrikar och skålar i melamine finns ombord på Mary af Rövarhamn. Världens bästa båtporslin, som aldrig går sönder och som man dessutom blir glad av tack vare alla fina färger och mönster. Rekommenderas varmt.)

Fullmatad!

S/Y Mary 7 kommentarer

Ett skepp kommer lastat …

Idag gjorde vi den tredje och sista stora bunkringen inför den kommande säsongen i tropikerna. De senaste dagarna har vi handlat mat för drygt 2200 dollar, vilket motsvarar ungefär 13 000 svenska kronor. Det är mycket mat det, men det gäller att passa på när man har möjlighet. Man vet aldrig när man stöter på en välsorterad mataffär nästa gång.

Ibland får vi frågor om hur vi gör med maten ombord. Vad vi äter, och hur vi förvarar den för att den ska hålla under långa perioder. Men det hela är inte särskilt märkvärdigt. Man lär sig snabbt vilka råvaror som håller sig länge, hur de ska förvaras och vad som låter sig lagas i olika väderförhållanden. Den riktigt stora utmaningen däremot, det är att få plats med maten i den redan överfulla båten.

”Det här går aldrig” säger vi varje gång. Men allt har sin plats, och man blir förvånad över hur mycket som faktiskt kan rymmas om man bara packar tillräckligt effektivt. Däremot är det är svårt att köpa precis lagom mycket, för någonstans går naturligtvis gränsen. Och där är vi nu. Kvar blev en tiokilos säck med potatis, och nio liter vin.

Vinet tror jag kanske att vi kan klämma ner i skolådan. Potatisen blir svårare. Ludvig föreslog Lovis koj. Hon gillar potatis, Men förslaget mötte protester; hon delar redan koj med två segel, två surfingbrädor och ett tjugotal gosedjur. Vi får komma på något annat. Bästa alternativet just nu är facket där vi brukar förvara smutstvätten. Men vi måste tvätta först i så fall. Och sedan gäller det förstås att äta potatis i högre takt än vi smutsar ner våra kläder …

Snigel till middag

S/Y Mary 13 kommentarer

Kan man verkligen äta den här?

Oj, va han kämpar! säger Otto och pekar ut mot grodmannen som plaskar i tången en bit ut från klipporna. Det är Ludvig som plockar abalone (se videoklipp). Ett slags skaldjur, eller om man kallar det snigel, som bor i stora platta snäckskal och suger sig fast på klippor och stenar på dessa kalla breddgrader. Vad de heter på svenska vet vi inte.

Vi har blivit tipsade om stället av Paul, en kille vi lärde känna i Hobart. Han och hans familj kastar loss med sin båt Midnight Sun om några veckor för att segla mot Alaska, så han har inte längre anledning att hålla stället hemligt.

Då och då närmar sig grodmannen land. I ena handen håller han sin senaste fångst. I den andra den kniv han använder för att bända loss abalonen från stenarna. Han ser vild ut, inte helt olik kung Neptunus själv. Insnärjd bland sjögräs, tång och alger.

Barnen applåderar av förtjusning. Jag är också imponerad. Det är kallt. Runt femton grader i luften, och säkert inte mycket varmare i vattnet. Och på himmeln drar mörka moln fram. Ena stunden skiner solen, och fem minuter senare regnar det och blåser kuling. Typiskt tasmanskt högsommarväder.

När hinken är full tar vi jollen tillbaka till båten, tvärs över viken. Då och då tittar en liten pingvin upp för att dyka lika snabbt igen. Tidigare idag, på väg in i viken, såg vi både sälar och delfiner. Djurlivet här är lika fantastiskt som vädret är bedrövligt. Antar att man får ta det onda med det goda.

Väl ombord igen firar vi fångsten med hembakade kolakakor och varm choklad. Barnen kröner sin nerkylde hjälte till Kung Abalone den förste. Och som bevis på hans tapperhet hänger de varsin välförtjänt guldmedalj runt hans hals.

Ikväll blir det smörstekt abalone med klyftpotatis och aioli till middag på Mary af Rövarhamn. Och blåbär till efterrätt. Men först ska vi lägga ut en hummertina med snigelrens. Osäker på om humrar äter snigel. Men det är värt ett försök.

Inga bullar utan ugn …

S/Y Mary 2 kommentarer

Inga bullar utan ugn ...

Vi har seglat drygt 15 000 sjömil sedan vi lämnade Sverige sommaren 2010. Det är mer än de flesta semesterseglare hinner med under en hel livstid. Vilket också innebär ett enormt slitage på båten och den utrustning vi har ombord.  Alla saker går sönder, förr eller senare. Oavsett hur bra kvalité man än väljer från början. Och många är de mardrömshistorier om seglare som legat stilla i månader i väntan på reservdelar.  Men ibland blir man positivt överraskad. 

Nyligen ersatte vi några utslitna teflonskruvar som håller glaset i vår ugnslucka på plats. De nya skruvarna var tillverkade i mässing, och beställda för ändamålet av svenska återförsäljaren Thermoprodukter.

Två dagar före Lucia exploderar ugnsluckans glas i tusen brännheta bitar som faller ner över mina bara ben. Jag klarar mig undan med några små skärsår, men bekymrar mig desto mer för hur det ska gå med lussebullarna. Och det utlovade pepparkaksbaket som barnen längtat efter ända sedan förra julen.

Vi antar att glasets gick sönder på grund av att de nya mässingsskruvarna inte tillåter att glaset expanderar när det värms upp. Ludvig skickar därför ett mejl till Thermoprodukter för att berätta vad som hänt, så ingen annan råkar ut för samma sak.

Enligt den lokale glasmästaren går det tillverka ett nytt glas, men det är både kostsamt och tidskrävande. Fyra veckor skulle det ta eftersom det kräver särskild behandling och måste specialbeställas. Jämmer och elände. Men vi är vana att improvisera, och Ludvig räddar julbaket genom att montera en provisorisk aluminiumplåt där glaset tidigare satt.

Dagen därpå får vi svar från Thermoprodukter. Det inleds ”Jag ber om ursäkt för allt” och avslutas med ”Ge mig en adress så fixar jag en ny ugnslucka till er. Fritt.” Wow, vi tror knappt våra ögon.  Vi erbjuds en helt ny lucka. Utan att vi bett om något överhuvudtaget, eller att någon av oss ens berört själva skuldfrågan.

Och redan nästa morgon, på självaste luciadagen, låter Thermoprodukter meddela att luckan är på väg – med bud till Sydney. Vi firar med nybakta lussebullar och hemlagad glögg! För visst är det fantastiskt. Tack vare Thermoprodukters fenomenala sätt att hantera situationen gillar vi dem betydligt mer nu än innan problemet överhuvudtaget uppstod. Heja heja!

Mer om vår utrustning ombord, och våra erfarenheter av kvalité, hållbarhet och service finns att läsa i årets augustinummer av Praktiskt Båtägande. (pdf)

På snabbvisit i landet brunsås

S/Y Mary 6 kommentarer
IMG_4784

Nästan som hemma …

IKEA- bara själva ordet frammanar en känsla av det där odefinierbara som är ”svenskt.” En svenskhet som yttrar sig i blankpolerade furugolv, praktiska väldesignade möbler och ljusa lätta tyger – och mat. Efterlängtad svensk mat som lingonsylt, köttbullar, inlagd sill och salta fiskar.

Barnen var uppklädda i Sverige-tröjor och förväntningarna var högt satta när vi steg in genom portarna till IKEA i Loganholme, en dryg timmes bussfärd söder om Brisbane. Och belöningen lät inte vänta på sig.  Välkommen, stod det med stora bokstäver på väggen bredvid rulltrappan upp till andra våningen. På svenska.

Svenska flaggor vajade bland köttbullarna i restaurangen och lingondrickan var precis så där lagom söt som den ska vara, inte särskilt söt alls med andra ord. Och flera andra svensktalande lintottar hjälpte ivrigt till i Lovis och Ottos försök att riva halva barnavdelningen. Mycket lyckat. Möjligen fick svenskheten en liten törn när en käck australienska bjöd på iskall glögg uppblandad med lemonad!

IKEA har på sistone gått allt mer från att sälja svenska varumärken satsar istället på sitt eget varumärke. Något som upprört många utlandssvenskar, vilken jag kan förstå. Men väl hemma kunde vi konstatera att det minsann inte var något fel alls på kanelgifflarna trots att det står IKEA på dem nuförtiden.  Inget fel alls. Om bara sillen smakar hälften så gott så är vi nöjda, men det vet vi först på julafton!

Nöten är knäckt

S/Y Mary 1 kommentar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur får jag upp min kokosnöt? Det är en fråga som har förbryllat västerlänningar i århundraden. Här i Söderhavet är gåtan naturligtvis löst sedan länge, och vi har under resans gång förvärvat en hel del kunskap i ämnet. Men alldeles enkelt är det inte …

Den där bruna håriga kokosnöten som man kan köpa där hemma i välsorterade mataffärer, den utgör bara själva kärnan i kokosnöten. Inuti kärnan finns en klar vätska som är god att dricka, särskilt kyld. Icke att förväxlas med kokosmjölk som ofta används i matlagning och utvinns ur det vita fruktköttet som sitter på insidan av kärnan. Fruktköttet är i sin tur det de flesta av oss känner till som kokos, och är mycket gott i färsk form.

I det vilda, dvs utanför ICA Maxis hylla för exotiska frukter, omges det bruna hårda skalet av ett tjockt trådigt lager. Och allra ytterst finns ett tunt slätt lager, som är grönt eller gult på den unga kokosnöten och brunt på den äldre nöten.

Det enklaste sättet att frilägga kärnan är att spetsa kokosnöten på ett järnspett eller en vass pinne, och bända bort bit för bit. Det här må låta enkelt men för mig tog det närmare en halvtimme första gången. Kapten som är betydligt starkare än mig klarade utmaningen på fem minuter. Medan James, vår store läromästare, avverkar ett hundratal kokosnötter på en timme. Det finns mästerskap i sådant här runt om på öarna.

När man väl frilagt själva kärnan är det dags att ta sig an nästa utmaning. Tre små svarta fläckar på ena änden av den bruna kärnan liknar tillsammans ett ansikte. För att komma åt vätskan inuti kan man trycka igenom en kniv genom munnen. Ett litet lufthål genom ena ögat kan också behövas för att få ut väskan, särskilt om man avser att dricka den direkt ur nöten med hjälp av ett sugrör.

För att komma åt fruktköttet måste man krossa själva kärnan. Att slå den mot en sten går bra, och saknar man en sten går det bra med nästan vilket hårt föremål som helst. Vi brukar slå den mot en av knaparna när vi är ombord, hårt. Sedan är det bara att ta en kniv och bända loss fruktköttet från skalet. Även det kan kräva lite tålamod.

Jag minns fortfarande besvikelsen när vi första gången lyckats få upp en grön kokosnöt – det var på Tobago i Karibien. Istället för fruktkött på insidan av skalet möttes vi bara av ett vitt slemmigt lager av något som inte alls smakade kokos. Det var innan vi lärde oss att det bara är de kokosnötter som hunnit bli bruna som innehåller färdig kokos. Och tur är väl det för de kan man plocka direkt på marken. Att ta sig upp till kokospalmens topp sparar vi till fortsättningskursen …

Bananansvar

S/Y Mary 4 kommentarer

S/Y Marys banantårta sväljer 14 bananer i ett nafs.

”Har du verkligen tagit ditt bananansvar idag?” säger jag och tittar strängt på kapten. Han sänker skuldmedvetet blicken och plockar skamset några bananer från en av stockarna i aktern. Varje dag mognar minst trettio nya bananer och då gäller det att alla hjälps åt. Ingen får smita undan.

När vi bunkrade inför den stora överseglingen till Marquesas köpte vi i vanlig ordning en bananstock. Man brukar ha en knapp vecka på sig från det att den första bananen mognar tills det att den sista bananen måste ätas upp. Ibland kan det bli lite många bananer på en gång. Men det kan det vara värt med tanke på priset för en stock aldrig överstigit fyra dollar så här långt.

Den här gången mognade de första bananerna redan innan vi lämnat Galapagos, och jag tyckte att vi kanske skulle köpa ännu en stock i sista stund. Och plötslig stod vi där med över 300 bananer. Ja, jag erkänner. Det var mitt förslag. Men så tar jag också ett extra stort bananansvar ombord, tillreder den ena bananrätten efter den andra. Till min hjälp har jag Cartine i Florida som matar mig med nya bananrecept varje dag. Nu senaste var det Elvis favoritmacka om jag inte minns fel – med bacon, jordnötsmör … och banan : )

Favoriten så här långt är dock vårt banantårterecept. Sväljer hela fjorton bananer i ett svep. Fantastiskt. Dessutom god.

S/Y MARYS BANANTÅRTA

Tårtbotten:
½ kopp smält smör
1 kopp socker
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 koppar mjöl
2 tsk bakpulver
½ tsk salt
6 mosade bananer

Fyllning:
5 mosade bananer

Garnering:
1 dl vispad grädde
3 skivade bananer
1 ruta riven blockchoklad

Bunkring på Kap Verde

S/Y Mary 3 kommentarer

Inte en kyldisk så långt ögat når.

Det börjar dra ihop sig. Motorn är reparerad och passadvindarna har stabiliserats. Om några dagar kastar vi loss för att korsa Atlanten, en resa som beräknas ta ungefär tre veckor. Det börjar med andra ord bli dags att bunkra mat igen.

De flesta långseglare som har varit på Kap Verde brukar rekommendera sina efterföljare att bunkra så mycket som möjligt redan på Kanarieöarna eftersom utbudet är dåligt och priserna är höga här på Kap Verde. Anledningen till detta är naturligtvis att ungefär 80 procent av maten måste importeras. Men det finns fördelar med att handla här.

Om de importerade varorna är dyra så är de varor som faktiskt produceras lokalt desto billigare. Man måste bara handla rätt grejer. Dessutom är kapverdianerna i likhet med oss på Mary af Rövarhamn sparsamma med energi (läs kyla) och utbudet är anpassat därefter.

Vi har länge irriterat oss över att man i Sverige, till skillnad från de allra flesta andra länder, verkar betrakta ägg som kylvara. Problemet med det är inte bara att affären slösar bort massor av energi på att kyla ägg i onödan. Kylda ägg måste fortsätta att vara kylda. Annars blir de dåliga. Ägg som aldrig varit kylda sägs däremot kunna hålla sig i ett år eller längre. Inte helt utan omvårdnad, man lär behöva vända på dem ibland och täcka skalet med vaselin, men ändå. Vi har dock aldrig haft anledning att lagra ägg mer än ett par månader, men det har funkat fint – även utan vaselin.

I Sverige och hela Europa är nästan alla ”färskvaror” kylvaror. Här på Kap Verde är det tvärtom. Ytterst få matvaror, inga frukter eller grönsaker, är kylvaror. Ägg, smör, margarin, mjölk, ost (inte Bregott eller Herrgårdost så klart, utan egna produkter anpassade för att inte behöva kylas). Till och med fisk säljs utan någon som helst kylning. Och det funkar faktiskt, och då är ju utgångstemperaturen ändå lite högre här än hemma.

Detta är naturligtvis något som vi på Mary af Rövarhamn välkomnar. Vårt kylskåp är väldigt litet (ca 80 liter), samtidigt som vi behöver lagra mat för väldigt långa perioder. Den stundande Atlantöverfarten beräknas ta tre veckor och en gyllene regel till havs brukar vara att ha mat och vatten för dubbelt så länge som man beräknar vara ute. Det blir mycket mat det. Hög tid att gå till marknaden med andra ord.

Läs mer om hur olika matvaror kan lagras och hur länge

Mary Christmas!

S/Y Mary 10 kommentarer

MINDELO, KAP VERDE. Julbelysningen är uppe. Lussebullarna är bakade. Pepparkakorna glaserade. Julklapparna ligger under granen. Ungefär som en vanlig jul med andra ord, men familj och vänner saknas. Och så är det lite varmare än där hemma. Närmare bestämt en sisådär femtio grader varmare. Nåja, hoppas tomten kan landa sin släde ändå. Vi tänder däcksbelysningen så han hittar fram. Högst på önskelistan står så klart en ny bränsleinsprutningspump till motorn. Hoppas tomten lyckas hitta en på så kort varsel : )

Från oss alla, till er alla. En riktigt God Jul!

Detta bildspel kräver JavaScript.