Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur får jag upp min kokosnöt? Det är en fråga som har förbryllat västerlänningar i århundraden. Här i Söderhavet är gåtan naturligtvis löst sedan länge, och vi har under resans gång förvärvat en hel del kunskap i ämnet. Men alldeles enkelt är det inte …

Den där bruna håriga kokosnöten som man kan köpa där hemma i välsorterade mataffärer, den utgör bara själva kärnan i kokosnöten. Inuti kärnan finns en klar vätska som är god att dricka, särskilt kyld. Icke att förväxlas med kokosmjölk som ofta används i matlagning och utvinns ur det vita fruktköttet som sitter på insidan av kärnan. Fruktköttet är i sin tur det de flesta av oss känner till som kokos, och är mycket gott i färsk form.

I det vilda, dvs utanför ICA Maxis hylla för exotiska frukter, omges det bruna hårda skalet av ett tjockt trådigt lager. Och allra ytterst finns ett tunt slätt lager, som är grönt eller gult på den unga kokosnöten och brunt på den äldre nöten.

Det enklaste sättet att frilägga kärnan är att spetsa kokosnöten på ett järnspett eller en vass pinne, och bända bort bit för bit. Det här må låta enkelt men för mig tog det närmare en halvtimme första gången. Kapten som är betydligt starkare än mig klarade utmaningen på fem minuter. Medan James, vår store läromästare, avverkar ett hundratal kokosnötter på en timme. Det finns mästerskap i sådant här runt om på öarna.

När man väl frilagt själva kärnan är det dags att ta sig an nästa utmaning. Tre små svarta fläckar på ena änden av den bruna kärnan liknar tillsammans ett ansikte. För att komma åt vätskan inuti kan man trycka igenom en kniv genom munnen. Ett litet lufthål genom ena ögat kan också behövas för att få ut väskan, särskilt om man avser att dricka den direkt ur nöten med hjälp av ett sugrör.

För att komma åt fruktköttet måste man krossa själva kärnan. Att slå den mot en sten går bra, och saknar man en sten går det bra med nästan vilket hårt föremål som helst. Vi brukar slå den mot en av knaparna när vi är ombord, hårt. Sedan är det bara att ta en kniv och bända loss fruktköttet från skalet. Även det kan kräva lite tålamod.

Jag minns fortfarande besvikelsen när vi första gången lyckats få upp en grön kokosnöt – det var på Tobago i Karibien. Istället för fruktkött på insidan av skalet möttes vi bara av ett vitt slemmigt lager av något som inte alls smakade kokos. Det var innan vi lärde oss att det bara är de kokosnötter som hunnit bli bruna som innehåller färdig kokos. Och tur är väl det för de kan man plocka direkt på marken. Att ta sig upp till kokospalmens topp sparar vi till fortsättningskursen …