Europa

Drömmen om en egen båt

S/Y Mary 20 kommentarer
Midsommardans

Mot nya äventyr

Lovis har länge sparat till en egen båt. I våras hittade vi den på Blocket. En gul Optimist på Instön, inte långt från där vi bor. 5000 kronor skulle de ha. ”Men jag har bara fått ihop 4187 kronor sa Lovis och såg nedslagen ut. ”Då får du väl pruta”, sa jag. Sagt och gjort. Det var värt ett försök.

”Åh, nej. Det fulaste tricket i boken”, utbrast säljaren när han såg den 10-åriga lilla flickan komma där med sparbössan under armen.  Men det funkade. Efter en stunds förhandling hade hon fått ner priset till 3500 kronor. Ja, hon måste ju förstås ha lite pengar över till disco och sådant.

Glad i hågen sprang hon in köket och berättade om sin båt. ”Midsommardans heter den mamma. Den är jättefin.” Och jo, båten var fin. Gul och fin. Bara några smågrejer som måste fixas, annars bra. Men tajmingen var dålig. Vi hade fullt upp med att förbereda huset för försäljning.

Dagarna gick, och dagarna blev till veckor. Aldrig fanns det tid att greja med Lovis båt. Till slut slutade hon fråga, stackars flicka. Midsommardans bara låg där i källaren, och glömdes nästan bort. Ända tills huset skulle tömmas och båten måste flyttas. Då tändes nytt hopp i flickans blick.

Vi fick lägga Lovis Optimist vid Marstrands Segelsällskaps slip, och väl där lyckades hon få båten hyfsat seglingsklar och sjösatt med hjälp av seglarskolans unga instruktörer. Så förra veckan bar det äntligen av, ut genom hamnen och vidare söderut.

Jag förstod på instruktörernas blickar, att Lovis aldrig skulle vinna några kappseglingar med den där båten. Men Lovis bryr sig inte det minsta om att komma först. För henne är båten en symbol för frihet. Hon vill göra egna utflykter, packa picknick och utforska små kobbar och skär.

”Nå?” frågade jag efter premiärturen. Men jag behövde inget svar. Ungen strålade som en sol. Äntligen var hon kapten på sin egen båt.

När Måseskär kallar

S/Y Mary 12 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag gillar att lyssna på sjörapporten. Väderstationerna har så vackra namn. Nidingen, Vinga och Måseskär. Väderöarna, och Nordkoster. Det låter nästan som poesi. Namnen talar till mig. De lockar och kallar, dessa kustens landmärken.

Jag kunde känna dragningskraften tydligt, när jag stod där på Käringön och blickade ut över Måseskärs välkända siluett. Jag måste dit. Men hur äventyrliga, modiga eller dumdristiga vi än är så kan vi inte lägga till på Måseskärs brygga med Mary. Det är helt enkelt för grunt. 1.20 hade kanske gått. Men aldrig 1.60.

Vi bestämde oss för att försöka ankra utanför. Sagt och gjort. Några timmar senare hittade vi en liten sandplätt där vi kunde kasta vårt ankar på nordöstra sidan om Måseskär. Sedan var det bara att lasta barn och picknick-korg i lillbåten, och ro in till den lilla fyrplatshamnen.

Som mest bodde det tre fyrvaktarfamiljer med 10 barn på ön. Men den vackra gamla Heidenstamfyren togs ur bruk 1978 och ersattes av en ny fjärrstyrd fyr i plast. Då behövdes det inte längre någon fast fyrpersonal. Sedan 1988 är även väderstationen automatiserad, och ön obebodd.

Öns byggnader är i händerna på en stiftelse som öppnat ett litet fyrmuseum på ön. På sommaren anordnas det turer från Käringön och hit. Men så här en dag i maj är natur- och konstfotografen Erik Malm den ende vi möter på ön. Han har varit här i flera dagar, för att på sitt eget alldeles unika sätt göra bildkost av fågellivet på ön.

Det är naturligtvis inte en slump Måseskär kallas just Måseskär. I skydd av måsfåglarna häckar här också änder och vadare.  Man skulle kunna tro att en trut skulle utgöra ett hot mot en ejders eller strandskatas ägg. Men så är det tydligen inte. Tvärtom, de samarbetar. Det är den gemensamma fienden minken som måste besegras.

Vi håller oss på stigarna för att inte störa fåglarna och äter vår lunch vid det gamla Sirénhuset. Ångsirénen gav dåtidens sjöfarare vägledning i dimman. På ön finns också två kanoner som används i samma syfte. Men just den här dagen är soldiset över havet det närmsta dimma vi kommer.

Vi stannar några timmar och njuter av stillheten på platsen. Ror sedan tillbaka till vår båt, lättar åter ankar och styr mot en tryggare natthamn. Glada över att vi tog tillfället i akt. Och så förbaskat nöjda över att vi har en båt som ger oss tillgång till platser som denna.

Bil, gräsklippare och studsmatta bytes mot flakmoppe

S/Y Mary 24 kommentarer
20160204_120138

Vår nya lya till vänster i bild. Brf Sjömanshuset på Hamngatan i Marstrand.

Ögonen är rödsprängda. Vi har inte sovit på tre nätter. Beslutsångesten har varit brutal.  Men nu är det färdigvelat. Kontraktet är undertecknat. Vi har köpt en bostadsrätt på Marstrandsön. I det Pippi-gula gamla sjömanshuset på kajen. Föreningen heter så. Sjömanshuset, på Hamngatan. Vad passar väl bättre till ett gäng landstigna sjöfarare som oss?

Ja, vi ska bli ö-bor. Vi får tillträde till lägenheten redan om några veckor. Baksidan är att vi måste sälja Villa af Kroken. Det känns tråkigt. Vi gillar verkligen vårt gröna lilla hus – den öppna spisen, bersån och de mysiga omgivningarna. Men trädgården konkurrerar med båtlivet, och kommunikationerna funkar dåligt under årets mörka dagar. Vi får inte ihop vardagspusslet, och gillar inte att vara beroende av bil.

På Marstrandsön får vi promenadavstånd till jobb, skola, båt och mataffär, och barnen kommer närmare sina kompisar. Själva lägenheten måste byggas om en del, för att passa oss. Det kommer ta sin lilla tid eftersom vi envisas med att göra allt själva, och ger oss ut på sjön så fort solen tittar fram. Men utsikten är svårslagen och vi har fönster i alla väderstreck, så förutsättningarna är goda.

Vi har alltid pratat om att det vore mysigt att bo på en bilfri ö utan landförbindelse. Vi inbillar oss att krånglet med att vara beroende av en färja är sjutton så mycket charmigare än krånglet med en bil. Kanske romantiserar vi bara, kanske passar det oss inte alls. Men då har vi i alla fall provat. Man måste prova.

Och så har vi det här med flakmoppen. Äntligen får Ludvig ett godtagbart skäl att skaffa sig en sådan. Så har du en fin flakis som inte används får du gärna höra av dig. En Audi A6 kombi från 1999, en gräsklippare och en studsmatta finns i inbyte. Vid en snabb affär bjuder vi även på en trimmer 🙂

Vardagsedge vid Kråkorna

S/Y Mary 10 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.


KRÅKORNA, BOHUSLÄN. Ibland gör man saker som man inte riktigt förstår varför man gör. Sånt som man vet att egentligen är ganska dumt, men som man ändå inte kan låta bli. Som att segla genom ett smalt sund med okänt djup. Ett sund man sett nån gång från land och tänkt att där borde man nog kunna tränga sig igenom. En lugn och stilla dag, som i söndags.

Jag erkänner, förslaget att försöka ta oss igenom sundet mellan Kråkorna var mitt. Inte för att det skulle vara en genväg. Och inte för att det skulle ta oss till en plats vi inte kunde nå på annat sätt. Utan bara för att det vore kul att se om det verkligen gick. Ludvig nappade direkt på idén.

Lovis var mer tveksam. ”Det är ju jättesmalt” konstaterade hon när vi närmade oss. Hon hade rätt, det där sundet var helt klart smalare än jag mindes det. Men det borde gå, om det bara var djupt nog. Det grundade upp snabbt nu. 

”Det går inte. Där är en sten, och där en till”, ropade Lovis oroligt från sin utkikspost i fören. ”Det är säkert djupare än det ser ut”, sa jag så lugnt jag kunde. Men jag hann knappt avsluta meningen innan kölen slog i något hårt. Båten bromsades upp, vi stod på.

Jag vände mig akterut mot Ludvig som stod till rors, och såg till min förfäran att vi bara hade några decimeter till godo där båten var som bredast. Det såg ut som vi kört in i en vagga av tång. Och tång brukar växa på sten, det vet vi.

Shit, varför gjorde vi det här? Och vad 17 skulle vi göra nu? Tankarna skenade. I samma ögonblick kände jag hur båten vaggade till, och gled av grundet. Puh. Det var nära ögat. Nu gällde det bara att vi inte fastade längre fram. Då skulle vi kanske inte komma vare sig fram eller tillbaka.

Väl ute på grunt vatten såg Ludvig och jag på varandra, skakade på huvudet och började skratta. Åt oss själva, åt dårskapen. Av lättnad. Stackars Lovis däremot, hon var fortfarande upprörd över att vi inte lyssnat på henne. Men rätta. Det var inte utan att jag skämdes lite, mitt i all glädje.

Visst hade vi kunnat undersöka djupet lite noggrannare på förhand. Eller låtit bli att gå igenom från första början. Men då hade vi aldrig fått veta, och hade vi vetat hade vi aldrig vågat. Vi skulle däremot inte göra om det. Man ska inte utmana ödet för mycket. Men skulle någon annan vilja prova kan vi garantera minst 1.60 meters djup i normalvattenstånd. Och 3.68 brett. Ganska så exakt.

Den stora frågan är, varför gör man sånt här? Vi misstänker att det kan vara ett år av husrenovering och trädgårdshantering som börjar ta ut sin rätt. Men kan det vara något mer? Är det någon som känner igen sig, eller har en vettig förklaring?

Kulturkrock III: Påskelden

S/Y Mary 24 kommentarer
Här brinner Krokens julgranar.

Här brinner Krokens granar.

KROKEN, BOHUSLÄN. Häromdagen hörde jag att det skulle bjudas på påskbrasa ute på Marstrandsön. Trevligt, tänkte jag men la inte så mycket vikt vid det. Inte förrän någon dag senare, när en av grannarna bjöd in oss att delta på deras påskeld. Eller påskfyr som de kallade den. Nästa dag kom ännu en inbjudan. Tre brasor på samma kväll. Vad sjutton, varför eldar alla upp sitt ris nu? Då finns det ju inget kvar till Valborg.

Nu har vi fått förklarat för oss att här på västkusten är det påskbrasor istället för majbål som gäller. Och detta är tydligen något som tas på största allvar. Ungdomarna ute på öarna tävlar om vem som har den största brasan på påskafton, och drar sig inte för att ta till både stöld och knytnävar i jakten på uttjänta gamla granar. SVT har gjort en dokumentär om Grankriget, som det kallas. Vi såg den igår kväll, och det hela är så knäppt för oss utomstående att det är svårt att tro att det är sant.

Att elda ligger djupt rotat hos folket här ute. Förr tände man brasor för att skeppen skulle hitta in i hamn. Vissa gjorde tvärtom, de eldade för att lura skeppen på grund så att man kunde ta deras last. Men just på påskafton eldade man för att skrämma iväg häxorna till Blåkulla. Här klär förresten barnen ut sig till påskkärringar först på påskafton, istället för på skärtorsdagen som i resten av landet. Förvirrande.

Först kräftorna, sedan lussebullarna och nu detta. Man skulle nästan kunna tro att det är en isolerad ö eller landsända vi flyttat till, en avknoppning av Sverige där människorna och kulturen under tusentals år utvecklats helt oberoende av resten av landet. Men nejdå, vi bor i södra Bohuslän – fyra mil norr om Göteborg.

Tidigare inlägg om udda traditioner på västkusten:

Kulturkrock I: Havskräftorna
Kulturkrock II: Lussebullarna

Brattön – de västsvenska häxornas favoritnäste

S/Y Mary 14 kommentarer
Häxorna på Blåkulla

Häxorna på Blåkulla

Vi har varit ute och utforskat våra nya hemmavatten igen. En av öarna vi besökte nu i helgen var Brattön, eller Blåkulla som den också kallas. Med sina 131 meter över havet är den skärgårdens högsta ö, och det var hit de påstådda häxorna som fängslades i Marstrand på 1600-talet skulle ha flugit på sina kvastar för att fira häxsabbat med självaste Djävulen.

På sydsidan av den mytomspunna ön finns en jättelik grotta med en smal ingång som lär vara svår att hitta om man inte vet var den ligger. Vi nöjde oss med att bestiga toppen den här gången eftersom det redan var sent på dagen. Men troligen är det denna grotta man ansåg vara ingången till helvetet där dåtidens sjömän påstod sig ha sett en strid ström av häxor komma utfarandes i påsktider. Idag lär den bebos av stora spindlar.

Häxförföljelserna i Sverige kulminerade 1670-1680, bara i Bohuslän avrättades ett 40-tal kvinnor för trolldom. Det var regeringens särskilda Trollkommission som fastställde domarna. Men så sent som för någon generation sedan oroade sig öborna fortfarande så mycket för häxornas vilda framfart att barnen fick stränga förmaningar om att alltid stanna inne på påskhelgens kvällar.

Idag är Brattön ett sommarparadis, med ett tiotal bofasta. Vi såg bara fem personer på ön. Två män, en kvinna och två barn. Ingen av dem det minsta häxlika. Men så var vi också lite tidigt ute. Chansen, eller risken, lär vara störst under skärtorsdagsnatten. Är det någon som vågar sig på ett besök, men inte har en egen båt, går det färja hit från Rörtången.

Oavsett vilket skäl man har att besöka ön så är en tur upp på toppen ett måste. Utsikten över skärgården är fantastiskt. Den branta stigen börjar på öns norra sida och går genom en trolsk skog med massor av mossa, lavar och krokiga rötter som fäller krokben på en. Otto misstänkte att det var häxfingrar. Ja, helt säker kan man aldrig vara. På Blåkulla kan allting hända.

GLAD PÅSK på er allesammans. Vi hoppas på vackert väder, och fler utflykter i vår fina skärgård. Fler bilder från helgens äventyr finns på Instagram.

Klädesholmen – sillkonservernas ö

S/Y Mary 17 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi seglade till Klädesholmen härförleden, och blev varse att 40 procent av all inlagd sill i Sverige kommer från denna bohuslänska lilla pärla. Det hade vi ingen aning om. Redan på 1500-talet var Klädesholmen ett välkänt fiskeläge. Som mest fanns det 25 sillkonservfabriker i det lilla samhället. Och de som inte fiskade eller jobbade i fabrikerna reste land och rike runt för att kränga de inlagda delikatesserna.

För några år sedan slog de sista fabrikerna samman och förenade sig under det gemensamma varumärket Klädesholmen. Idag gör de också sill till företag som sätter sin egen etikett på burkarna. IKEA till exempel. Tänk att den sill vi köpte på IKEA i Singapore och Brisbane troligen kom därifrån, en liten holme med mindre än 400 invånare. Det är en kul tanke.

Vi älskar sill och passade förstås på att bunkra lite extra när vi ändå var där. Den lokala lilla mataffären stoltserade med två stora kyldiskar fulla med lokaltillverkad sill. Sedan firade vi med årets första sillunch i sittbrunnen. Dillsill och Senapssill med Maltwhisky vann omröstningen efteråt. Men bara i avsaknad av skånsk Brantevikssill som är och förblir vår stora favorit.

Vilken sillinläggning gillar du bäst?

Barnens favoriter i Hamburg

S/Y Mary 5 kommentarer

sightseeing– I SAMARBETE MED HAMBURG TOURISM –

Vi var ju i Hamburg för ett tag sedan. På vägen hem fick barnen berätta vad de tyckte var roligast under vårt besök i stan, och för en gångs skull var de alldeles eniga. Här listar vi deras tre favoriter – utan inbördes ranking. Den sista gör mig lite extra glad, den säger så mycket.

1. Miniature Wunderland

Att Lovis och Otto skulle älska Miniature Wunderland kom knappast som någon överraskning. Världens längsta modelljärnväg med 15 000 meter tågbana med lika många vagnar som slingrar genom en värld med 400 000 invånare kan bara inte bli fel. Det är detaljerna som gör helheten heter det ju, och här kryllar det av detaljer. Kolla in bilderna i vårt tidigare blogginlägg därifrån så förstår ni vad jag menar. Restaurangen var också lite kul, inredd som ett riktigt tåg, fast med både bättre och billigare mat än på SJs tågrestauranger. Det här är Hamburgs populäraste turistattraktion, så tänk på att reservera biljetter om ni ska hit. De stänger insläppet när de tycker det blir för fullt.

DSC_0704

Så mycket mer än bara tåg.

2. International Maritime Museum

Roliga museum finns det gott om i Hamburg. Den här gången besökte vi Hamburgs sjöfartsmuseum, och barnen älskade det. Tio våningar högt, med hur mycket roliga gamla prylar som helst. Bland annat 26 000 fartygsmodeller, i allt från renaste guld till glas och gamla coca-colaburkar. Den sju meter långa LEGO-modellen av Queen Mary II var nog den som imponerade allra mest på våra smågastar. Men det var också spännande att få kika in i Kapten Nemos ubåt Nautilus från Jules Vernes En världsomsegling under havet – en av de många högläsningsböcker vi betat av under åren till sjöss.

20160123_165256

Modellen av Queen Mary II är byggd av 780 000 legobitar.

3. Restaurang O Frango

Ni som inte känner våra barn kanske är förvånande över att en restaurang hamnar på deras topplista. Det är inte vi. Ingen uppskattar mat som de där båda, fisk och skaldjur i synnerhet. Ett besök på en av de många fiskrestaurangerna i Hamburgs portugisiska kvarter var därför ett måste. Vi valde den som såg fullast ut, bokade ett bord och drog på skridskodisco i parken i väntan på att vårt bord skulle bli ledigt. Det visade sig vara en bra strategi. För väl tillbaka i värmen på O Frango serverades vi den godaste skaldjursgryta och den mest fantastiska grillade fisk vi någonsin ätit. Smaker och dofter som triggade den ena fiskehistorien efter den andra, och bidrog till mysigaste kvällen i mannaminne.

DSC_0084

Portugisisk cataplana i Hamburg väckte minnen från hela världen.

Läs gärna vår guide till Hamburg för båtnördar för mer tips på roliga grejer man kan göra i Hamburg, med eller utan barn. Stadskärnan är ovanligt koncentrerad för att vara en så stor stad, och tunnelbanan är supersmidig. Det gör att man hinner med mer än man kan tro. Priserna är också mycket lägre än i Sverige, vilket gör stor skillnad när man reser som familj. Japp, tummen upp med andra ord. Vi kommer tillbaka!

Vår weekend i Hamburg var en del i ett samarbete mellan Hamburg Tourism och nätverket Nordic Travel Bloggers. Resan var betald. Men alla ord och bilder är som vanligt våra egna. 

När alla stjärnor står rätt

S/Y Mary 7 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

RÖRÖ-MARSTRAND. Det är en liten dröm jag har haft, att få uppleva skärgården i vinterskrud. Att få glida fram mellan snöklädda öar en klar vinterdag. Men det är lättare sagt än gjort. På vintern är det bara de stilla dagarna som lusten att ge sig ut på sjön brukar infinna sig. Dagarna med snö hos oss på västkusten är dessutom lätträknade, och oddsen för att de ska sammanfalla med hyfsat lätta vindar är låga. Sen har vi ju det där med att man ska jobba måndag till fredag var eviga vecka, då minskar chanserna ytterligare. Och så gäller det ju att man inte redan gjort upp andra planer, just den helgen när alla stjärnor står rätt på himlen.

Men helt omöjligt är det förstås inte. Förra helgen hände det faktiskt. Drömmen blev sann. Så som drömmar blir ibland, när man bara vill tillräckligt mycket.

Världen i miniatyr

S/Y Mary 12 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

HAMBURG, TYSKLAND. En man dyker ut från ett fönster i stadens nya konserthall, rakt ner i Elbes grönbruna vatten. Ett helt kvarter är bombat sönder och samman. Ett hus står i lågor, och tre personer försöker fly ut ur ett fönster med hjälp av ett lakan. Samtidigt som kravallpoliserna kämpar för att hålla ordning på huliganerna utanför fotbollsstadion.  Vad är det som händer?

”Mamma, mamma. Kom nu. Kolla här. Det är något jag måste visa dig.” Barnen rycker mig i armen, igen. De vill visa allt, helst samtidigt. Jag fastar i detaljerna, ju längre jag tittar desto mer ser jag. Ett barn som förirrat sig ut i trafiken med en trehjuling. En man som rycker i en bajamaja, en annan som hoppar bungyjump. Elefanten som drar ångvälten på vägbygget och pingvinerna som åker snålskjuts med en skoter.

Flygplanen lyfter och landar, raketen far till väders. Kryssningsbåten lägger till,  lastbåten lägger ut. Och överallt tuffar tågen fram. Fattas bara annat. Miniature Wunderland kan stoltsera med världens största modelljärnväg, cirka 15 000 meter tågbana och lika många vagnar. Så här långt. Den växer för varje dag. Det låter nördigt, och det är det. Så till den milda grad. Och vi älskar det.

Las Vegas, Kiruna och Alperna. Loppisen, tivolit och barnkalaset. Mannen och fågeln på bulben. Pippi Långstrump så klart. Och de övriga 400 000 invånarna – många nakna. Tyskarna gillar naket. På stranden, i tv-soffan och bak i bilen på drive-in biografen. Överallt dessa detaljer, underbara detaljer.

Minature Wunderland är Hamburgs största turistattraktion. Startad av två tvillingbröder med stora drömmar – i miniatyr. Och tänk, vilket jobb att bygga allt detta. Så pillrigt, men kul. För dem, och för oss. Besöket kvalar lätt in på våra smågastars ”Topp 3” i Hamburg. Någon som vågar sig på en gissning på vilka de andra två grejerna är? Båda finns omnämnda i vårt förra inlägg: Seglarens guide till Hamburg.

Vår weekend i Hamburg var en del i ett samarbete mellan Hamburg Tourism och nätverket Nordic Travel Bloggers. Resan var betald. Men alla ord och bilder är som vanligt våra egna.