Lycka är en egen fiskargubbe

S/Y Mary 5 kommentarer

Fiskargubben Ove lär Lovis ro.

LIMHAMN, SVERIGE. Det dundrar i stålskrovet så att jag blir alldeles vettskrämd. Värre än åskan. Men chocken går snart över i värme. Jag känner igen oljudet. Det är fiskargubben Ove som kommer. Han har markerat sin entré på detta resoluta sätt sedan den dagen jag bad honom knacka innan han gick ombord. Med sig har han en nyfångad torsk till barnen, men som vanligt får de gärna ”bjuda mamma och pappa”.

Mary af Rövarhamn angjorde Norra fiskehamnen i Limhamn för snart två år sedan, och sedan dess har Ove varit som en extramorfar för Lovis och Otto. Varje morgon står han där på bryggan och väntar för att sno åt sig ett par minuter med barnen  innan de far iväg till dagis. Är vi tidiga håller han utkik från sin ”hodda”. Är vi sena väntar han tålmodigt. Och barnen jublar när de får syn på honom.

Ove fyller 82 år i år och har fiskat i Limhamn sedan barnsben. Numera fiskar han bara till husbehov, sitt eget och vårt. På väg hem från dagis brukar barnen allt som oftast få komma ombord på Oves fiskebåt Vanja för att välja en egen middagsfisk ur sumpen. Och då och då får de följa med ut för att ta upp näten. Spännande. Ove har gjort egna nät till Lovis och Otto. En gunga också när han ändå höll på.

Det är något alldeles särskilt fint med vänskap mellan gamla och barn. Och det känns hårt att tänka på att vi snart ska lämna Ove ensam kvar på bryggan. Riktigt hårt.

Hur trist får man vara?

S/Y Mary 12 kommentarer

När man ska göra en sådan resa som vi tänkt oss passar man inte riktigt in i systemet. Det finns helt enkelt inga rutiner och processer för folk som oss. Får man tag på en person som gillar det vi gör och har en bra attityd löser sig det mesta till det bästa. Och får vi tag på en osäker person eller någon utan större engagemang är vi körda. Vi ger ett exempel:

Häromdagen fick vi nedanstående meddelande från ansvarig person i Sölvesborgs kommun som svar på frågan om den lokala skolan kunde stötta oss med hemundervisning om det blir så att vår resa drar ut på tiden.

——————————————————————————————————————————–
Hej,

Beaktat skolplikten inom grundskolan kommer vi ej att bevilja ledigt för berörda elever för en dylik resa.

I tjänsten,
(Signatur)
———————————————————————————————————————————

Hur trist får man vara utan att begå tjänstefel? Han kunde inte ens kosta på sig ett ”Vänliga hälsningar”. Stackars karl.

Lyckligtvis ser de två skolor vi har varit i kontakt med i Malmö helt annorlunda på saken. Mer i stil med ”Åh, va spännande. Vi hjälper gärna till.” Ingen fara på taket med andra ord. Vi får skriva oss hos goda vänner i stan istället för hos familjen i Sölvesborg. Den här gången fanns det alternativ …

Kom och köp! Fina priser.

S/Y Mary 2 kommentarer

På söndag är det dags för den årliga båtloppisen i Lagunen. Vi tänkte ta tillfället i akt och äntligen göra något åt den där högen i förrådet som under det senaste decenniet har utvecklats till ett mindre berg av prylar som kan vara bra att ha ombord – på någon annans båt.

Lovis fina båtstol i mahogny är ett av alla fynd på S/Y Marys loppisbord.

Det ska bli spännande att för en gång skull stå på andra sidan loppisbordet. 50 spänn och fyra timmar av vår tid ska det förhoppningsvis vara värt. Här bjuder vi på en liten appetizer. Portarna öppnas klockan 10.00. Be there, or be square.

Sveriges mest äventyrliga familj?

S/Y Mary Lämna en kommentar

”Sverige är ett extremt land. Det mest extrema landet i världen när det gäller jakten på trygghet.” Så inleder Michael Tjelder chefredaktörens spalt i senaste numret av tidningen Äventyrliga familjer. En tidning vars hela idé bygger på att gjuta mod i föräldrar att göra äventyrliga saker med sina barn. Som ett led i detta utlyser tidningen en tävling där de söker Sveriges mest äventyrliga familjer. Den vinnande familjen får 50 000 kronor medan de som nominerar har chansen att vinna en äventyrsweekend.

50 000 kronor varar länge där ute. Pengar som andra lägger på en ny säng räcker i fyra månader för hela vår familj på de sju haven, inklusive allt. Men det är många som förtjänar titeln. Läs tidningen och du förstår varför. En otroligt häftig tidning om häftiga människor som lever ett familjeliv där ordet äventyr står för möjligheter, där är en oviss utgång är själva lockelsen, och tryggheten ligger i vetskapen om att det oftast ordnar sig.

Hur som helst så får vi i alla fall vara med på ett hörn i nästa nummer av Äventyrliga familjer som kommer ut den 8 juni. Kul!

Äventyrliga familjer

Reklam för kommande nummer i senaste Äventyrliga familjer. Modellen på bakgrundsbilden är vår egna lilla Lovis med mamma Linda bakom kameran.

En kartong fylld med drömmar!

S/Y Mary 2 kommentarer

Tittade inom postboxen en sväng på väg hem från jobbet. Där väntade en paketavi. Vad hade Ludvig nu beställt för något, tänkte jag lite irriterat  och traskade bort till Hertz biluthyrning som märkligt nog har hand om paketutlämningen nuförtiden.

I utbyte för avin fick jag en kartong märkt med Amazon, stor och tung som sjutton.  Irritationen byttes snabbt mot iver. Kunde det vara? Ja, det var det. En gigantisk gottelåda fylld med böcker, till mig. Och inte vilka böcker som helst, seglings- och reseguider i mängder. Min försenade födelsedagspresent hade anlänt och jag blev lycklig som ett litet barn. Tack Ludvig!

Nu loggar jag ut för i kväll och drömmer mig bort i böckernas värld …

Nykaklat och nylackat!

S/Y Mary 9 kommentarer

För sju år sedan tog vi beslutet att kakla vår toalett i båten, en hyfsat enkel och billig lösning som håller sig fräsch länge – om den håller vill säga. Det är många som rynkar på näsan för kakel i båt, men vi tyckte det var värt ett försök.

Vi grundande väl och ersatte fix med kakellim. Slutligen sammanfogade vi alla anslutningar mellan olika kaklade plywoodytor med silikon så att konstruktionen pallar för lite rörelse. Och det har den gjort, tiotusen sjömil utan en endaste liten spricka. Låt oss hoppas att det förblir så för nu har vi tagit modet till oss för att testa kakel även i köket. Nedan ser du resultatet.

De nylackade köksluckorna monterades häromdagen och vinterns lilla ”inredningsprojekt” förklaras härmed avslutat.  Nu återstår bara att hålla tummarna för att det nyuppsatta kaklet ska hålla hela varvet runt jorden. Fint och fräscht blev det i alla fall också denna gång, tycker åtminstone vi. Vad tycker du?

Nykaklat och nylackat

Det administrativa träsket

S/Y Mary 4 kommentarer

”Åh, vad härligt det låter. Att bara kasta loss sådär och segla ut i världen” Vi får kommentaren från många håll när vi berättar att vi förbereder en jordenruntsegling. Och visst ska det bli härligt men det är mycket som ska fixas innan vi kommer så långt. Just nu är vi inne i en fas där de administrativa förberedelserna tar mycket energi och tid. Allt från försäkringar och bankkort till posthantering och bankfullmakt står på den långa trista utredningslistan. Idag var det dags att ta tag i frågan huruvida det är möjligt att ha dubbla pass, ett pass i reserv helt enkelt.

När man långseglar brukar in- och utklarering ofta vara heldagsprojekt. Man skickas runt mellan olika hamnkontor och myndigheter och allt som oftast ska även tullen göra ett besök ombord. Och alla vill naturligtvis ta sig en titt på passet. Många vill dessutom behålla det ett tag, en del under hela vistelsen om man har otur. Andra är kanske till och med sugna på att sälja det vidare. Svenska pass är högvaluta ute i världen, sägs det. Och att vara utan pass är ingen höjdare utanför EUs gränser, än mindre att ha en stämpel från ett land som ingen annan gillar. Då kan behandlingen bli därefter, för naturligtvis måste varje båt som valt att besöka Marocko har droger ombord. Eller? Ja, så lär det funka i en del länder.

Efter några olika samtal med Passmyndigheten och upprepade ”kan du dröja lite, jag måste fråga min chef” så fick jag slutligen beskedet att ja, personer som ska resa mellan länder där det råder särskilda förhållanden har rätt till extrapass. Något som jag själv också lyckades googla fram medan jag satt och väntade på att passmyndigheten skulle reda ut frågan. Inte alls särskilt svårt när jag fick reda på att det kallades ”extrapass” och inte ”dubbla pass” som jag först trodde. Först var man tveksam på Passmyndigheten och hänvisade till att ingen har rätt att behålla/beslagta ett pass. Dålig verklighetsförankring. Men när jag faktiskt hänvisade till att det kan vara svårigheter att besöka vissa länder när man har ”fel” stämplar i passet mjuknade de och slutligen enades man om så var fallet skulle det nog beviljas.

Ett extrapass har precis som det vanliga passet en begränsad giltighetstid, det kan med andra ord aldrig gälla längre än det ordinarie passet. För oss som behöver helt nya pass blir det fem år, vilket räcker gott. Men inget är gratis; ett extrapass kostar precis som ett vanligt pass 400 kronor. Så när hela familjen åker till Passexpeditionen nu i dagarna åker vi därifrån 3 200 kronor fattigare, om vi nu får vår särskilda ansökan beviljad vill säga. Men det ska nog gå vägen. Håll tummarna!

Följ våra förberedelser, framgångar och motgångar dag för dag på twitter.com/symary, eller här på bloggen.

Var tog alla barnen vägen?

S/Y Mary 3 kommentarer

Satt och uppdaterade listan med länkar till andra långfärdsbåtar (se till höger på sidan), när det slog mig hur vanligt det har blivit att långsegla men hur extremt få som väljer att göra det tillsammans som en familj.

Våra smågastar trivs alldeles utmärkt med livet ombord. Ännu roligare skulle det vara om det fanns fler andra barn att leka med i hamnarna ...

De flesta passar på att leva sin dröm under några år innan de bildar familj, eller långt senare i livet när barnen är tonåringar och eller rentav utflugna. Varför är det så? Om man någon gång behöver en paus i livet är det väl medan barnen är små. Under de där åren när man aldrig räcker till, för en evig kamp mot klockan. Anländer till utvecklingssamtalet på dagis med andan i halsen för att lyssna på när fröken redogör för mina egna barns utveckling.  Ja, ni som har varit där förstår vad jag menar.

Och ska man se det ur ett mer långsiktigt perspektiv så tror jag att det är bra för barnen att få se världen utanför Trygghetssverige, att lära sig att man inte behöver vara rädd för det okända. Det är nog bra för oss vuxna också för del delen.  Låt oss hoppas på det, för snart bär det av. Bara fyra månader kvar.

 

Ett skepp kommer lastat med jordglobar …

S/Y Mary 2 kommentarer

Våra långseglande vänner på Ariel IV har tipsat om att det kan vara trevligt att ha någon typ av presenter med sig på resan, tex om man blir särskilt väl emottagen av lokalbefolkningen på någon plats. Och det har vi tagit fasta på. Vårt val föll på uppblåsbara jordglobar. Pedagogisk, symbolisk, och tar inte så stor plats.  Har just beställt en hel drös från Kartbutiken.

En uppblåsbar jordglob med LED-belysning pryder S/Y Marys kajuta. Superfin, och perfekt för att förbereda barnen på vad det innebär att segla "jorden runt". Nordpolen lärde de sig först, för där bor ju tomten. Därefter Söderhavet, dit Pippi seglade. Snart har de koll på hela världen.