Fiskargubben Ove lär Lovis ro.

LIMHAMN, SVERIGE. Det dundrar i stålskrovet så att jag blir alldeles vettskrämd. Värre än åskan. Men chocken går snart över i värme. Jag känner igen oljudet. Det är fiskargubben Ove som kommer. Han har markerat sin entré på detta resoluta sätt sedan den dagen jag bad honom knacka innan han gick ombord. Med sig har han en nyfångad torsk till barnen, men som vanligt får de gärna ”bjuda mamma och pappa”.

Mary af Rövarhamn angjorde Norra fiskehamnen i Limhamn för snart två år sedan, och sedan dess har Ove varit som en extramorfar för Lovis och Otto. Varje morgon står han där på bryggan och väntar för att sno åt sig ett par minuter med barnen  innan de far iväg till dagis. Är vi tidiga håller han utkik från sin ”hodda”. Är vi sena väntar han tålmodigt. Och barnen jublar när de får syn på honom.

Ove fyller 82 år i år och har fiskat i Limhamn sedan barnsben. Numera fiskar han bara till husbehov, sitt eget och vårt. På väg hem från dagis brukar barnen allt som oftast få komma ombord på Oves fiskebåt Vanja för att välja en egen middagsfisk ur sumpen. Och då och då får de följa med ut för att ta upp näten. Spännande. Ove har gjort egna nät till Lovis och Otto. En gunga också när han ändå höll på.

Det är något alldeles särskilt fint med vänskap mellan gamla och barn. Och det känns hårt att tänka på att vi snart ska lämna Ove ensam kvar på bryggan. Riktigt hårt.