Sista chansen

Skeppsorkestern repeterar

Skeppsorkestern på Mary af Rövarhamn

Det börjar dra ihop sig. Framförallt för vår avsegling mot Sri Lanka. Men söndag är också sista dagen att rösta i tävlingen Årets Resebild. De 20 finalisterna får vara med i en stor fotoutställning på TUR-mässan i Göteborg. Och Jurys favorit vinner värsta väderskyddade systemkamerasetet. Ja, vinnarplatsen har vi kanske ingen chans på för det är otroligt många fina bilder som är med i tävlingen. Men att få vara med på utställningen hade verkligen varit jätteroligt.

Så såvida ni inte valt att delta själva, lägg gärna en röst eller två på vår Skeppsorkester. Det tar bara en sekund. Under tiden fortsätter vi att fixa ”det där sista”. I början av nästa vecka bär det av.

Hemma hos, del 2

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi har bott på Mary af Rövarhamn i elva år. Med både barn och katt. Och det syns. Vi har gjort en del punktinsatser. Men att lacka och slipa inredningen samtidigt som man bor ombord är svårt. Därför har vi alltid sagt: ”När vi kommer till Sydostasien där arbetskraften är billig ska vi flytta ut ur båten en vecka, hyra en enkel hydda på stranden och låta någon annan lacka om inredningen medan vi själva ligger i hängmattan.”

Drömmar kan förverkligas. Det vet vi. Men inte den här. I verkligheten ansåg vi oss inte ha råd med mer än en knapp femtedel av båtens inredning. Arbetet tog snarare fem veckor än en. Det fanns varken hydda eller strand. Och vi behövde närvara nästan hela tiden för att undvika missförstånd. Hantverkarna kunde i princip bara tre ord på engelska: Can, have och yes.

Nåja, nu är det i alla fall klart, och ni anar inte hur skönt det känns att få lite ordning i båten igen. Nu väntar vi bara på att de där första riktigt fula reporna ska infinna sig. Så vi kan slappna av igen, och låta Otto leka med sina bilar på salongsbordet som vanligt : )

(Kolla gärna in första delen av ”Hemma hos” för att se förvandlingen.)

Semester!

Varför slösa tid på att bada, när man kan hänga på ett svalt hotellrum med morfar?

Varför slösa tid på att bada, när man kan hänga på ett svalt hotellrum med morfar?

Måste vi gå till stranden idag också? suckar Lovis. ”Snälla mamma, kan vi inte bara stanna här på rummet. Det är ju så härligt här.”

Barnen och jag har tagit en veckas semester från kaoset på båten för att spendera lite tid tillsammans med min familj som är på besök. De senaste dagarna har vi bott på Coral Island Resort, som ligger på en liten ö strax söder om Phuket. Och alla stortrivs. Av lite olika anledningar.

Familjen njuter nog mest av de varma vindarna, det ljumma vattnet och närheten till stranden. Medan smågastarna föredrar att hänga på hotellrummet. Leka med kusinbarnets bilar på stora öppna ytor, hoppa i en riktig dubbelsäng, läsa sina nya serietidningar och spela kort med morfar och moster på verandan.  Bada kan man göra en annan dag.

Själv uppskattar jag närheten till familjen mest. Men hotellboendet har också sina fördelar. Som att kunna gå direkt från sängen till duschen utan att behöva klä på sig först. Att ha ståhöjd överallt, och massvis av plats i garderoben. Eller att själv kunna ställa in rumstemperaturen med en termostat. Ja, det är verkligen semester det.

Skeppsorkestern behöver din röst

Låt mig presentera: Skeppsorkestern på Mary af Rövarhamn. Med Lovis på trumpet, och lillebror Otto på munspel. En helt vanlig dag på Stilla havet.

Ovanstående bild blir vårt bidrag till Årets Resebild 2013. Tack för hjälpen med urvalet. Nu hoppas vi bara att tillräckligt många tycker att vår skeppsorkester platsar bland de 20 finalister som får delta i den stora fotoutställningen på TUR-mässan i Göteborg den 21-24 mars.

Klicka här för att rösta!

Kanske blir detta det stora genombrott smågastarna så länge väntat på. Nedan några videoklipp från replokalen. Vad tror du, finns det något hopp?

Smågastarna blir omslagsbarn

Lagom till Båtmässan i Göteborg släpper Watski sin nya produktkatalog, vars omslag det här året pryds av smågastarna på Mary af Rövarhamn. Jättekul, tycker vi. Och mamman bakom kameran är mycket stolt.

Mässan börjar nu till helgen. Plocka gärna upp ett exemplar av katalogen om du har vägarna förbi. Annars finns den snart i en båttillbehörsaffär nära dig.

Smågastarna på omslaget till årets Watskikatalog.

Smågastarna på omslaget till årets Watskikatalog.

Renovering, nya gömställen och total kaos

Detta bildspel kräver JavaScript.

”Men oj, bordet är borta. Var ska vi nu gömma oss?” undrar lille Otto när han kommer in i båten efter kvällens filmvisning på däck. ”Här” ropar Lovis från byssan halvägs in i det tomma skåpet under vasken. ”Och här” säger Otto förtjust när han upptäcker att även utrymmet under navigationsbordet är tomt.  Vad smågastarna ännu inte upptäckt är att det även finns ett nytt tomrum i fören, där vi brukar stuva kättingen. Och om några dagar skapas ännu ett gömställe i motorrummet, när vår gamla Perkins lämnar skeppet.

Hela båten är upp och ner. Kartonger och prylar överallt. Imorse kom Mr Phon och hans mannar för att hämta de delar av inredningen som ska slipas och lackas. Och imorgon är det dags att lyfta ur motorn för helrenovering. Kätting och ankare har skickats till Bangkok på omgalvanisering. Förseglet är nerplockat och måttat, så vi kan beställa ett nytt. Backstaget ska kortas, fönsterrutor bytas, kapell repareras och nya sittbrunnsdynor sys. Och så måste vi göra något åt de trasiga vaskarna, det kärvande vindrodret och däcksmattan som håller på att lossna.

Jag kan fortsätta ett tag till, listan är lång. Men jag tror det räcker. Ni fattar, det är mycket nu.  Ska Mary kunna ta hand om oss, måste vi ta hand om henne. Även om det innebär en direkt katastrof för den redan ansträngda budgeten. Nåja, smågastarna är i alla fall glada. På hamnområdet finns både pool och bra ställen att cykla. Lovis ska dessutom få flytta till förpiken när hennes del av båten ska lackas om. Och det är naturligtvis hur spännande som helst.

Skeppsläkaren gästbloggar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att byta ett grått, kallt och vinterregnigt Malmö mot tropiska farvatten i Andamanska sjön utanför Thailand är ett enkelt val. Så när Ludvig och Linda erbjöd oss att mönstra på i Langkawi för en seglats norrut bokades snabbt flygbiljetter. Med de två barnen Freja, och Eira for pappa Carl och mamma Frida mot paradiset.

Efter några dagars acklimatisering för bleka nordbor i Bangkok tog vi tåget söderut över gränsen till Malaysia. En kort  färjeresa senare möttes vi av glada och brunbrända vänner. Presenter och medikamenter packades upp liksom lite reservdelar till Mary. Middagen avnjöts iland i skjortärmarna till cikadornas tveksamt njutbara sång. I jollefärden ut hoppade marelden som eldflugor kring bogen.

Så tog seglingen vid, eller strängt taget, ganska mycket motorgång på grund av illvilliga vindar. Barnen leker kring bordet på däck i skydd av soltaket, och alternativen av lekar tycks oändliga med påhittiga barn och föräldrar. Efter hand kommer Freja och Otto på att de ska gifta sig när de blir stora och planerna för framtiden smids med stor frenesi och engagemang av alla fyra barn.

Mellan alla ansträngande snorklingar, middagar på stranden, bad och kalla öl får också läkarna jobba. Luddes rygg diskuteras, undersöks och behandlingar planeras, Lovis svinkoppor behandlas med tvätt och sprit och Linda får sina födelsemärken kollade på Fridas friluftsmottagning på en tropisk strand där varanerna lunkar under palmerna.

Inte dumt att för en stund byta klinik och bli skeppsläkare på S/Y Mary i värdfamiljens generösa famn!

/Carl Antonson

Vi har gjort julen

Imorgon blir det lussebullar till frukost ombord på Mary af Rövarhamn.

Imorgon blir det lussebullar till frukost ombord på Mary af Rövarhamn.

LANGKAWI, MALAYSIA. Vi brukar försöka ta seden dit vi kommer. Men någonstans går gränsen. Att fira jul på malaysiskt vis är att inte fira jul alls. Och så kan man ju inte ha det, inte om smågastarna får bestämma. Och det får de. Men att komma i julstämning här är inte det lättaste. Det sker liksom inte av sig själv. Så idag tog vi saken i egna händer.

Vi har stekt köttbullar och gjort röbetssallad. Klätt granen, och dragit ljusslingor runt hela båten. Vi har pyntat, pysslat och smusslat med papper och snören i akterhytten. Spelat julmusik, och sjungit julsånger. Rotat fram skumtomtar, julmust, glögg och knäckebröd ur gömmorna. Gjort julgodis av choklad och marsipan, och bakat lussebullar i värmen.

När barnen gick till sängs denna lilljulafton doftade det av saffran, nejlikor och apelsin. Precis som det ska. Och hela båten glimmade och glittrade. ”Det verkar minsann som det blir jul i år också”, sa jag till Lovis där hon låg i sin koj och försökte sova. ”Ja, och det är vi som har gjort den”, svarade hon stolt. ”Alldeles själva.”

Hur och var firar du jul i år? Skriv och berätta.

Årets bästa reseblogg?

Rösta på mig som Bästa Reseblogg 2012!

Först och främst. Stort tack till alla er som nominerat vår blogg till Supersavertravels Blog Awards 2012. Tack vare er har vi norpat åt oss en finalplats i två olika kategorier: Bästa Reseblogg och Bästa Barnresetipsbloggen. Och nu är det dags att rösta fram vinnarna, som belönas med en utgivning av sin blogg i bokform.

Tankarna på att göra någon form av bok om vår resa har funnits sedan tidigare. Men steget från att skriva korta små blogginlägg och twitter-meddelanden till en hel bok känns enormt. Och jag har inte riktigt bestämt mig från vilket håll jag skulle närma mig ett sådant projekt.

Kanske är detta den spark i baken vi faktiskt behöver. Håller du med, lägg din röst på www.symary.com. Röstningen pågår fram till den 10 januari 2013.

1000 tack! Och en stor varm julkram från oss alla, till er alla.

Lucia Deluxe

Lucia

Som hemma, fast skönare

Medan Ludvig och jag har jobbat som tokar på båten de senaste tio dagarna har Lovis och Otto tillbringat varje eftermiddag tillsammans med farmor och farfar vid poolen på hotellet som ligger granne med vårt varv. Och som inte det vore roligt nog så bor det tre andra svenska barn på samma hotell. Så efter att knappt sett en annan svensk unge på flera år kunde vi igår skramla ihop till ett helt luciatåg.

Lovis tog täten med ljus i håret, tätt följd av tärnan Liv och den stolte stjärngossen Otto. Och  sist men inte minst kom den ståtlige pepparkaksgubben Jakob, och hans bruna lilla gumma Maja. Deras sång var precis så där trevande och söt som den brukar vara, och lussebullarna och pepparkakorna smakade som de skulle. Ändå saknades något.

Lovis bar ingen bylsig overall under särken, och Otto slapp mössan under struten. Där fanns inga huttrande föräldrar. Och framför allt ingen trängsel i en svettig gammal gymnastiksal, eller opersonlig aula. Bara en osedvanligt avslappnad liten publik under palmerna på stranden. Och fem glada små barn med sand mellan tårna.

Att komma i julstämning i ett land som Malaysia är inte så lätt. Men att fira lucia på värmen, det gör vi gärna igen.