Detta bildspel kräver JavaScript.

Annandag jul i betyder start på Sydney-Hobart Yacht Race, och stor folkfest här i Sydney. Folk går man ur huse för att få sig en titt på spektaklet. Och tusentals åskådarbåtar följer varje år deltagarna ut genom Sydney Harbour under kaosartade former. Själva satt vi bekvämt i gräset på klippan norr om utloppet och njöt av skådespelet i lugn och ro. Det hade varit häftigt att vara därute på vattnet. Men utsikten från vår klippa gick inte att klaga på.

Sydney-Hobart anses vara en av världens tuffaste havskappseglingar med en dramatisk historia som kantas av stormar, sjunkna båtar och många dödsfall. Vädret på dessa breddgrader kan vara riktigt besvärligt. Och sjön i det grunda sundet mellan australienska fastlandet och Tasmanien har lika dåligt rykte som Biscayabukten – och det vet ju vi om några hur otrevligt det kan vara.

Om några veckor planerar vi att segla samma sträcka, Sydney-Hobart. Men till skillnad från kappseglarna kan vi själva välja när vi vill kasta loss, då lämpligtvis på en betydligt bättre väderprognos än den som gäller för årets kappseglare. Enligt  metrologerna slås inga rekord i år, fokus ligger på överlevnad. Och redan i natt väntas de 20 sekundmeters motvind där ute, kryddat med hagel och åska. Jag är inte avundsjuk. Det känns skönt att ligga i hamn, och följa kappseglingen på internet.

Håller tummarna lite extra för Ella Bache och hennes rekordunga besättning med självaste Jessica Watson i rollen som skeppare. Ni vet 16-åringen som ensam seglade jorden runt för ett par år sedan. Tuff tjej.