Barnens favoriter i Hamburg

sightseeing– I SAMARBETE MED HAMBURG TOURISM –

Vi var ju i Hamburg för ett tag sedan. På vägen hem fick barnen berätta vad de tyckte var roligast under vårt besök i stan, och för en gångs skull var de alldeles eniga. Här listar vi deras tre favoriter – utan inbördes ranking. Den sista gör mig lite extra glad, den säger så mycket.


1. Miniature Wunderland

Att Lovis och Otto skulle älska Miniature Wunderland kom knappast som någon överraskning. Världens längsta modelljärnväg med 15 000 meter tågbana med lika många vagnar som slingrar genom en värld med 400 000 invånare kan bara inte bli fel. Det är detaljerna som gör helheten heter det ju, och här kryllar det av detaljer. Kolla in bilderna i vårt tidigare blogginlägg därifrån så förstår ni vad jag menar. Restaurangen var också lite kul, inredd som ett riktigt tåg, fast med både bättre och billigare mat än på SJs tågrestauranger. Det här är Hamburgs populäraste turistattraktion, så tänk på att reservera biljetter om ni ska hit. De stänger insläppet när de tycker det blir för fullt.

DSC_0704

Så mycket mer än bara tåg.


2. International Maritime Museum

Roliga museum finns det gott om i Hamburg. Den här gången besökte vi Hamburgs sjöfartsmuseum, och barnen älskade det. Tio våningar högt, med hur mycket roliga gamla prylar som helst. Bland annat 26 000 fartygsmodeller, i allt från renaste guld till glas och gamla coca-colaburkar. Den sju meter långa LEGO-modellen av Queen Mary II var nog den som imponerade allra mest på våra smågastar. Men det var också spännande att få kika in i Kapten Nemos ubåt Nautilus från Jules Vernes En världsomsegling under havet – en av de många högläsningsböcker vi betat av under åren till sjöss.

20160123_165256

Modellen av Queen Mary II är byggd av 780 000 legobitar.


3. Restaurang O Frango

Ni som inte känner våra barn kanske är förvånande över att en restaurang hamnar på deras topplista. Det är inte vi. Ingen uppskattar mat som de där båda, fisk och skaldjur i synnerhet. Ett besök på en av de många fiskrestaurangerna i Hamburgs portugisiska kvarter var därför ett måste. Vi valde den som såg fullast ut, bokade ett bord och drog på skridskodisco i parken i väntan på att vårt bord skulle bli ledigt. Det visade sig vara en bra strategi. För väl tillbaka i värmen på O Frango serverades vi den godaste skaldjursgryta och den mest fantastiska grillade fisk vi någonsin ätit. Smaker och dofter som triggade den ena fiskehistorien efter den andra, och bidrog till mysigaste kvällen i mannaminne.

DSC_0084

Portugisisk cataplana i Hamburg väckte minnen från hela världen.

Läs gärna vår guide till Hamburg för båtnördar för mer tips på roliga grejer man kan göra i Hamburg, med eller utan barn. Stadskärnan är ovanligt koncentrerad för att vara en så stor stad, och tunnelbanan är supersmidig. Det gör att man hinner med mer än man kan tro. Priserna är också mycket lägre än i Sverige, vilket gör stor skillnad när man reser som familj. Japp, tummen upp med andra ord. Vi kommer tillbaka!


Vår weekend i Hamburg var en del i ett samarbete mellan Hamburg Tourism och nätverket Nordic Travel Bloggers. Resan var betald. Men alla ord och bilder är som vanligt våra egna. 

Den där skolplikten

alfabetspussel

Lovis och Otto lärde sig läsa och skriva på båten.

Vi kom tillbaka till Sverige i lagom tid för Otto att börja första klass. Medan hans ett och ett halvt år äldre syster hoppade rakt in i tvåan. Hon tillbringade alltså sitt första skolår på resande fot. Vi får ofta frågor om hur vi hanterade skolplikten under den här tiden, oftast från föräldrar som själva vill ut och resa med sina barn. Senast idag faktiskt, vilket påminde mig om att det kanske vore på sin plats med ett inlägg på temat.

Eftersom vi inte  visste hur länge vi skulle vara borta eller var vi skulle bo när vi kom hem kontaktade vi flera olika skolor för att fråga vad som skulle hända om barnen missade ett år eller två av skolan. Bemötandet var väldigt olika, allt från stor entusiasm till tvärt avslag. Vi fick intrycket av flera av de rektorer och utbildningsansvariga vi var i kontakt med var ganska osäkra på vad som faktiskt gällde, men det kan ha varit olika tolkningar av samma regelverk.

Vi valde den lösning som passade oss bäst just då. Ett löfte från en rektor om att det skulle ordna sig. Allt vi behövde göra var att höra av oss när det närmade sig, om det över huvud taget skulle bli aktuellt. Så det gjorde vi, och det var inga problem. Vi såg själva till att Lovis lärde sig vad hon skulle, och hon anslöt sin klass utan problem.

Skolverket har sedan dess lagt ut tydligare information på sin webbplats. Men utrymmet för individuella beslut är fortfarande större än man kan tro. På gott och ont. Jag har gjort ett försök att sammanfatta det mest grundläggande här nedan. Men tänk på att riktlinjerna kan ändras. Stäm av med Skolverket för senaste information. Och dela gärna med dig av dina egna erfarenheter i kommentarsfältet.

Skolverket om utlandsvistelse och skolplikt

Det finns tre tydliga vägar att gå, enligt den juridiska vägledning om utlandsvistelse och skolplikt som Skolverket ger på sin webbplats.

  1. Rektorn beslutar om all ledighet över 10 dagar. Beslutet ska grundas på en samlad bild av elevens studiesituation och möjligheter att kompensera för den förlorade undervisningen.
  2. I vissa undantagsfall kan hemkommunen bevilja att en elev ska få fullgöra skolplikten på annat sätt, men för detta krävs synnerligen goda skäl. Här ges resor och filminspelningar som exempel.
  3. Avser man vara borta i ett år eller mer ska man inte längre vara folkbokförd i landet, då upphör också skolplikten.

>>Läs mer om Lovis och Ottos skola på båten

Lycka till!

Live från båtmässan

batmassan

Idag är det familjetema på Stora scenen på Göteborgs båtmässa. Vi kommer vara där för att prata om att långsegla med barn och visa bilder från vår världsomsegling. Klockan 18.00 är det dags, på Stora scenen. Föredraget ingår i entrébiljetten till mässan, barn går in gratis! Där lär även finnas en pool med radiostyrda båtar och en surfsimulator som våra smågastar gärna vill titta lite närmare på.

Ni som inte kan vara på plats kan se vårt föredrag live på nätet. Ikväll (9/2) kl 18.00.

>> Livesändning från Båtmässan


Missade du tåget?

Det kommer fler chanser. Vi får den här typen av förfrågningar lite titt som tätt- om vi vill komma och berätta om vår resa. Det gör vi gärna, när vi får in det i livspusslet. Är föredragen öppna för allmänheten, som ikväll, tipsar vi om dem här på sajten. Näst står Svedala, Ronneby, Kungälv (Nordön) och Lomma på tur. Passar inte det kan du ju alltid föreslå för din arbetsgivare, ditt bibliotek eller någon lokal förening att de ska bjuda in oss så kanske vi kan få till något på närmare håll.

>> Läs mer om våra föredrag

SVT söker ny seglarfamilj till Familjer på äventyr

SVT vill ha ny seglarfamilj

Hopp om ny seglarfamilj till nästa säsong av tv-serien Familjer på äventyr.

Vi fick ett mejl idag. Från producenten till tv-serien Familjer på äventyr. SVT vill ha en ny seglarfamilj till nästa säsong av programmet. Någon på väg ut i världen, istället för på väg hem som vi var. Nu undrar de om vi känner till någon familj som kastar loss från Sverige nu i sommar. Det gör vi konstigt nog inte, inte vad vi kommer på i alla fall. Men det brukar alltid vara några som ger sig av varje år. Åtminstone en sväng till Karibien och tillbaka.

Känner du till någon familj som har planer på att kasta loss nu i sommar, eller är du rent av själv på väg med dina barn? Ja, då får du gärna kontakta Jakob Jonas på produktionsbolaget Art 89 så snart som möjligt. Om ni kan tänka er att ha ett filmbolag i hasorna vill säga.

Tel: 076-392 07 97, e-post: jakob.jonas@art89.se

Flickan och båten

DSC_0908.JPG

Årets finaste julklapp

RÖVARHAMN, ROSLAGEN. Jag älskar våra jular här på Rövarhamn. Njuter av att göra julgodis, pynta med enris, kottar och frukt, hugga min egen gran, tända tusen juleljus och spela spel med familjen. Ja, jag gillar till och med julklapparna. Särskilt de hemgjorda, de från barnen. 

Årets favorit under julgranen var en fingervirkad tavla som Lovis tillverkat på fritids. Föreställandes? Ja just det. Mary af Rövarhamn, vår älskade båt. Lovis har jobbat på den här julklappen varje eftermiddag i flera veckor. Det är imponerande i sig. Men vad som fascinerar mig mest, är på hur många olika sätt ett barn kan avbilda samma båt.

På pärlplattor, broderier och målningar. I lera, marsipan, sand och lego. Av snäckor, stenar och drivved. Som adventskalender, pepparkakor och lussebullar. Varje jul, varje födelsedag – under alla dessa år. Alltid samma båt. Alltid från Lovis, älskade barn.

När Lovis har bestämt sig

Detta bildspel kräver JavaScript.

 MARSTRAND, BOHUSLÄN. ”Kom igen Lovis, det är seglarskola idag. Ät upp din frukost nu.” Ungen hänger med huvudet. ”Det är ju ni som vill att jag ska gå på seglarskola”, svarar hon och blänger på mig. Orden tar hårt. Är det verkligen så illa? Jag måste tänka efter. Visst, det var nog mitt förslag, det var det. Men hon protesterade inte, inte då. Hon sa att hon ville, visst gjorde hon det. Det är jag helt säker på.

Lovis har ett lite besvärligt humör. Hon är vansinnigt envis. Oftast använder hon den envisheten på ett positivt sätt. Men när hon bestämt sig för att ställa sig på tvären och sura, så finns det inte mycket man kan göra för att få henne att ändra sig. Då blir det ofta värre. Det betyder inte att hon inte kan ändra sig, men det måste komma på eget initiativ.

Men vill du inte lära dig segla?” försöker jag försiktigt. ”Jo. Men jag hade hellre stannat hos farmor och farfar på Rövarhamn, och lekt med kusinerna. Som Otto.”  Aha, det var där skon klämde.  Bra. Det är inte själva seglingen i sig som hon är emot.  Då finns det fortfarande hopp. ”Men jag vill inte sitta ensam i båten”, lägger hon till. Lovis är nervös, tror att alla förväntar sig att hon redan kan segla.

Lovis älskar havet och sin båt. Men det är ju inte hon som seglat runt jorden, det är ju vi. Ludvig och jag. Lovis och Otto har ju mest hängt på. Visst, de har säkert snappat upp ett och annat. Men det är stor skillnad på en 17-tons stålbåt, och en optimistjolle på 35 kilo. Jag försäkrar henne att det här är en kurs för nybörjare. Man behöver inte kunna ett dugg. Det är ok.

Efter uppropet blir föräldrarna ombedda att gå hem. Lovis kröker ryggen, och tittar rakt ner i marken. Om det är för att hon är sur, blyg eller nervös är svårt att avgöra. Kanske alla tre. Jag skuffar på några andra barn så det blir en plats ledig på bänken, och ser till att hon sätter sig där. Sedan går jag. Det gör ont i hjärtat, men det här måste hon fixa själv. Hon måste bestämma sig. Det är så hon funkar.

Sju timmar senare är det dags för hämtning. Jag är beredd på värsta. Men ungen lyser som en sol. Orden bubblar ur henne. Tre dagar senare rundar Lovis Marstrandsön. Ensam, i en liten optimistjolle. Stolt som en tupp. Att hon trodde att det var Koön hon rundade är en annan femma. Nu kan hon segla, navigeringen tar vi en annan gång.

Nostalgitripp

En gång långseglarungar, alltid långseglarungar.

En gång långseglarungar, alltid långseglarungar.

VEN-MARSTRAND. ”Vet ni vad vi ska göra inatt?” frågar jag barnen vid frukostbordet. Nä. Det vet de inte, och de bryr sig inte heller av uppsynen att döma. ”Vi ska segla”, säger jag. ”Segla till Marstrand”. Båda barnen får något förväntansfullt i blicken. ”Hela vägen, hela natten”? frågar Otto som han inte riktig vågar tro att det är sant. ”Ja. Hela natten”, bekräftar jag. ”Och hela morgonen”? fortsätter Otto. Jodå, hela morgonen. Kanske hela dagen.

”Jaaa”, ropar barnen fulla av iver. ”Har du köpt seglarkakor, mamma? Har vi Philadephia.” kontrollerar Otto. ”Pappa, kan jag inte få stanna ute med dig på kvällen då? fortsätter Lovis. ”Och så kan vi ha skola på morgonen, mamma. Kan vi det?” ”Och bygga lego på eftermiddagen, och kolla film på kvällen”. Det är som att öppna en kran. Frågorna och minnena fullkomligt sprutar ut. De vill att allting ska vara som det brukade vara. De ska ut på långsegling igen, om så bara för ett dygn.

Jag brukar säga att när man reser, då är det föränderliga det normala. Men det är inte helt sant. Även på en världsomsegling uppstår vissa rutiner. Och barn älskar rutiner. Även våra. Otto älskar att få sitta i sittbrunnen och knapra på sina digestivekex med färskost varje morgon innan resten av familjen vaknar. Lovis älskar att titta på stjärnorna och sjunga Cornelis-visor med sin pappa på kvällarna. Sånt som de bara gör till sjöss.

För min egen del är sträckan Ven-Marstrand alldeles för kort och kustnära för att det rätta lugnet ska infinna sig. Men fullt tillräcklig för att Lovis ska få sjunga sina visor och Otto få sina seglarkakor. Lovis ber till och med om amerikanska pannkakor som vi brukade äta till frukost på långseglingen. Trots att hon aldrig gillat dem särskilt mycket. Hon äter bara en enda – med lika sur min nu som då. Men bakom fasaden döljer sig en mycket nöjd liten flicka. Allt är som det ska vara.

Vi tillbringade inte mindre än 400 dygn till havs under våra fyra år långa seglats runt jorden. Tänk, så välsignat ändå. Att barnen minns alla dessa dagar och nätter med sån värme och glädje. De hade helst fortsatt hela vägen till Skottland, minst. Det känns fint, väldigt fint.

Vardagslyx

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Vi har varken dusch eller varmvatten ombord. Under resan badade vi oftast i havet, och här hemma använder vi hamnens duschar. Men miljön i hamnbyggnaden är steril och värmen funkar sällan som den ska. Så när barnen var små värmde vi istället vatten på spisen, och lät dem bada i en balja på salongsbordet – som i videoklippet ovan. Det kändes mer mysigt och ombonat så. Om än lite blött, och omständligt.

Jag har just insett att det här är vår sista vecka som båtboende, och det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag tittar på gamla videoklipp som det här. Mary af Rövarhamn har varit vårt hem i 13 år. Barnen har aldrig bott på land. Vi har uppskattat det enkla livet, friheten och närheten till varandra. Men det också lätt att romantisera om att bo på en båt. Alla mynt har två sidor. Just nu längtar hela familjen efter lite mer svängrum.

Förhoppningen är att segla upp till Marstrand direkt efter midsommar – om vädret tillåter. Väl där flyttar vi in i vårt gröna lilla hus, med varsitt rum till barnen och en alldeles egen dusch. Det kommer kännas helt obeskrivligt lyxigt.

Ottos resa i fantasin

På upptäcksfärd i Europas farvatten.

På upptäcksfärd i Europas farvatten.

Barnen hade skolavslutning igår, och vi bestämde oss för att inleda deras första sommarlov med några dagar hos morfar i Blekinge. Jag satt på tåget och bläddrade lite förstrött i en Metro när Otto fick syn på en karta, den som visade Europas väder. Han frågade var Malmö låg på kartan, och vart vi var på väg. Jag visade med en penna, och pojken fick något drömskt i blicken.

Otto tog pennan och drog försiktigt ett streck mellan de två orterna. Sedan köpte han sig en båt, och satte kurs mot Norge och Svalbard. Vägen hem gick via den Ryska Vitahavskanalen, de finska sjöarna och ut i Östersjön.  Därfrån gick färden vidare ner genom Donau till Svarta havet och vidare ut i Medelhavet via Bosporen.

Då och då lämnade Otto båten vid kaj och fortsatte resan landvägen. Han reste från St Petersburg med transsibiriska järnvägen till Kina, och tog tåget till Narvik för att fira sin födelsedag med späckhuggarna som varje år i November letar sig in i Tysfjorden för att jaga sill. Men han återvände alltid till sin båt.

Varenda liten vik, flod och kanal utforskades, ända tills kartan var så fullklottrad att man inte längre kunde se vad som var vad. Då vände Otto blad på tidningen, bemannade sin båt med vakter och fortsatte utanför dess gränser. Ut genom Suezkanalen och de pirattäta vattnen utanför Somalias kust, vidare till Chagosöarna i Indiska Oceanen och Kurrekurreduttön i Söderhavet.

När jorden inte längre räckte till steg Otto in i en rymdraket och gav sig av på jakt efter liv i yttre rymden.  Alla vänner och släktingar fick följa med, för att vi alla skulle åldras i samma takt. Resan genom rymden gick till en annan galax via ett svart hål. Det var mycket turbulent och lite läskigt, men Otto styrde farkosten med säker hand.

Väl framme, i den andra galaxen, råkade Otto landa på fel planet – Krigsplaneten. Vi blev jagade hela vägen tillbaka till jorden. Lyckligtvis var inte krigarnas rymdfartyg tillräckligt spetsigt för att ta sig igenom vår atmosfär så vi kunde tryggt landa i Sverige igen. Ungefär lagom tills tåget stannande på Sölvesborgs station där morfar tålmodigt väntade.

Att tåget vid det här laget var en timme försenat märkte aldrig Otto, och knappt vi andra heller. För det som började med ett försiktigt streck mellan de två orter slutade med en två timmar lång resa i fantasin. Ett makalöst äventyr i sann upptäckaranda. Tack kära Otto, för att du är den du är. Och för jag får vara en del av din värld.

Rösta på Årets Reseinspiratör

DSC_0218

Lovis och Otto har besökt mer än 50 länder, utan att packa en enda väska.

Apollo har nominerat oss till tävlingen Årets Reseinspiratör, i kategorin familjeresor. Det är förstås roligt, men jag förstår inte riktigt hur de tänkte. För det står att de söker efter någon som kan skriva packlistor i sömnen eller vet var de bästa vattenlanden finns. Vi har ju inte packat en enda väska under vår fyra år långa resa, än mindre besökt något vattenland.

Är det någon där ute som ändå tycker att vi kvalificerar oss som goda reseinspiratörer. Ja, då blir vi förstås väldigt glada om ni vill lägga en röst på just oss. Gå i så fall in på länken nedan, bocka i www.symary.com i listan och klicka på Rösta längre ner på sidan.

>> Klicka här för att rösta

Röstningen pågår till och med den 16 maj. Sedan är det upp till en jury att välja en vinnare bland de fem som fått flest röster. Vinnaren får ett presentkort på 5000 kronor från Apollo, och det skulle förstås vara ett fint bidrag till en liten semester när vintermörkret lägger sig över Bohuslän. Vi håller tummarna.