Svampjakten

S/Y Mary 9 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.


SVARTEDALEN, BOHUSLÄN. Vi hade nioårig bröllopsdag i söndags. Det ville vi gärna fira med att göra något mysigt tillsammans. Och kanske äta något lite extra lyxigt. Efter att ha funderat ett tag packade vi in barnen i bilen och satte kurs mot naturreservatet Svartedalen. Där skulle det nämligen finnas gott om kantareller enligt en säker källa, och svamp är ju både mysigt att plocka och lyxigt att äta.

Vi körde, och vi körde. Allt djupare in i den stora skogen, ända tills vägen tog slut. Där parkerade vi, och en härlig doft av mossa, svamp och barr slog emot oss när vi öppnade bildörren. Det var som att stiga in en annan värld, in i en mystisk och prunkande grön sagoskog. Och mitt i grönskan låg sjön Härsvattnet, en sån där mörk skogstjärn där man föreställer sig att både älvor och näck håller till.

Kontrasten mot skärgårdens karga landskap kunde inte varit större. Och det fullkomligt kryllade av svamp. Men inga kantareller. Vi letade och letade, helt utan framgång.  Hade någon annan varit där före oss? Var vi på fel ställe, eller var det för tidigt på säsongen? Kanske saknade vi det rätta ögat för svamp. Hur som helst, vi gav upp och bestämde oss för att gå en runda runt sjön istället.

Vi följde den östra strandkanten norrut. Det var rätt blött på sina ställen, och det var en kul utmaning att hoppa mellan tuvor och stenar för att försöka ta sig fram torrskodd. Västra sidan av sjön var mer kuperad, stundtals ganska brant. Men här anslöt stigen till Bohusleden och vi kunde dra nytta av färdiga spångar och rep som fanns utplacerade här och var.

Tre timmar senare var vi tillbaka vid parkeringen. Men då hade vi också stannat flera gånger för att fika, bada och proppa oss fulla av blåbär. Några kantareller hade vi däremot inte sett röken av. Det irriterade mig, så jag beslöt mig för att gå en sista sväng medan de andra pustade ut efter dagens vandring. Det var tur, för den här gången kom jag inte mer än 10 meter in i skogen förrän de uppenbarade sig framför mig.

Ett helt gäng kantareller stod och solade sig mitt i en glänta. Det var knappt att jag trodde mina ögon, som om någon drev med mig. Men jodå, det var äkta vara och snart fick jag syn på ännu fler, både trattisar och vanliga. Så många att Ludvig och barnen fick komma till undsättning med den stora korgen.

”Mums, självplockade kantareller är mycket godare än köpta” sa Otto vid middagsbordet hemma i Marstrand när han tagit en tugga av den första kantarelltoasten. Alla instämde, och det skålade vi för. Att jag valt att först använda de kantareller som jag köp i reserv i mataffären dagen innan, den detaljen behöll jag för mig själv.

9 reaktioner på ”Svampjakten”

  1. Grattis på bröllopsdagen då! Vi firade vår senaste i svampskogen också! I december! Att plocka svamp var en sak som jag trodde jag skulle sakna när vi lämnade Sverige. Döm om min förvåning när vi snubblade över trattkantareller här i den portugisiska skogen! Fast de är ju inte lika goda som de gula…

    Gilla

    Svara

    • Tydligen kan man hitta samma svamparter runt hela jorden så länge man befinner sig på ungefär samma breddgrad, det växer alltså kantareller både i Kanada och Ryssland. Och vi plockade massor av Karl Johan på Grönland. Men trattisar i Portugal, det hade jag inte heller väntat mig 🙂 /Linda

      Gilla

      Svara

  2. Skogens guld? Hjortron eller kantareller? Vilken lycka att hitta kantarellerna! Gott! Själv får jag hålla tillgodo med kantareller från Lettland och Estland som säljs av min torghandlare. Ganska gott det också. Grattis på bröllopsdagen! 🎂

    Gilla

    Svara

  3. Nu precis läste jag ut hela bloggen! Från första inlägget, genom förberedelser, Panamakanalen, till Kurrekurreduttön, Grönland till Sverige igen! Det tog ett antal veckor med daglig läsning, och jag har suttit fastklistrad vid alla tillfällena. Jag måste säga att jag är så otroligt imponerad av er resa, och nu är min högsta dröm att göra en liknande någon dag. Hur mycket blåste det som mest när ni var ute på havet, och hur höga var de största vågorna ni upplevde? Tänker definitivt fortsätta läsa här på bloggen, om era dagliga små öden och äventyr, och fortsätta inspireras av er härliga familj!

    Gilla

    Svara

    • Hej. Oj, var roligt. Hur lång tid tog det? Våghöjd och vindstyrka är svårtatt uppskatta. När det gäller vågor så kan tre meter höga men branta vågor upplevas långt värre än 15 meter höga vågor som det är långt emellan. Och vindstyrka, ja du vi gjorde så gott vi kunde för att undvika allvarliga stormar och tycker vi lyckades ganska bra. Men visst, en och en annan tillfällig vindby med orkanstyrka blev det nog. Då gäller det bara att reva snabbt som attan så inget går sönder, och hålla i sig tills det är över : ) /L

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar