Lycka kan inte mätas i pengar.
NEWPORT, RHODE ISLAND. Vi får ofta frågor om hur vi har finansierat vår resa, och hur mycket pengar vi gjort av med. Så sent som igår faktiskt, därav det här inlägget. Jag har tidigare undvikit ämnet, eftersom det har en direkt negativ effekt på mitt humör. Men jag inser att våra erfarenheter kan vara av glädje för någon annan som befinner sig i samma situation som vi gjorde för tio år sedan. Så jag ger efter.
Vi har gjort av med drygt 200 000 kronor per år, inklusive allt. Det är egentligen ganska lite pengar, med tanke på att vi är fyra personer och har en stor båt att ta hand om. Problemet är snarare bristen på inkomster. Jag säljer visserligen lite artiklar då och då, men det räcker inte långt. Vi har också några sponsorer som har hjälpt oss med utrustning som vi annars inte skulle haft råd till. Men i övrigt lever vi på sparade pengar.
Vi bodde på båten i Sverige under åtta år för att spara till resan. Räknade ut att varje seglad timme skulle kosta oss 17 kronor, och prioriterade våra utgifter därefter. Så här i efterhand kan man tycka att det kanske hade varit smartare att investera i ett hus eller en lägenhet som vi hade kunnat sälja innan avresa. Men vi var inte beredda att sätta vår dröm på spel.
Förhoppningen var från början att vi skulle klara världsomseglingen på tre år, och göra av med 150 000 kronor per år. Och då ha ett litet startkapital kvar vi kom hem. Det hade känts tryggt. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Runt kom vi, men det tog fyra år och vi har gjort av med mer pengar än vi hade räknat med. Så man behöver inte vara särskilt kvick i huvudet för att räkna ut att vi har kraschat vår budget.
Vi har inte heller varit så duktiga på att bokföra våra utgifter, så jag kan inte redogöra exakt för vad som gått till vad. Men min gissning är att underhållet av båten har slukat ungefär två tredjedelar. Det är mycket mer än vi tänkt oss. Men vissa saker kan man helt enkelt inte snåla på. Ska båten ta hand om oss, måste vi också ta hand om henne.
Vår budget var kanske lite optimistisk med tanke på att både motor, segel och rigg var 25 år gamla när vi avseglade. Det måste jag erkänna. Men alternativet hade varit att stanna hemma i ytterligare något år för att spara ihop mer pengar, och då hade barnen missat mer av skolan. Eller att vara ute kortare tid – vända i Karibien, sälja båten halvvägs eller stressa runt jorden. Men det ville vi inte. Så det fick bli som det blev.
Vi har nu lagt våra sista slantar på varma kläder och skor. Ja, faktum är att vi faktiskt ligger lite minus. Och det kommer nog att bli lite tufft att börja om helt från början så här mitt i livet. Men vi är i alla fall rika på minnen, och Ludvig är välkommen tillbaka till sitt jobb när han kommer hem. Så det kommer nog att ordna sig. Det gör det alltid.
Mary af Rövarhamn 
Jag vill inte få dig på ytterligare sämre humör Linda, men hur tänker ni inför hemkomsten? Eller ni kanske väljer att inte tänka alls.. Hur känner ni för eventuellt kommande båtliv/husliv/röda stugan med vita knutar och hur vill ni prioritera tiden sedan, ni som nu är vana att alltid vara tillsammans? När man tänker så slår det mig att förändringarna är lika stora inför hemkomst som avfärd!
GillaGilla
Det är en stor fråga du ställer. Vi har inte riktigt allt klart för oss men kommer att vara uppmärksamma på de bananskal livet brukar bjuda på. Men i det stora hela är planen att leva enkelt och billigt även efter hemkomsten så att vi har råd att prioritera sådant som verkligen är viktigt för oss – som tid tillsammans. Det finns mycket med hemkomsten som känns positivt. Det ska inte bara bli roligt att träffa familj och vänner igen. Jag ser också framemot att inte hela tiden vara på väg någonstans. /L
GillaGilla
Har ni tänkt o bo kvar på båten när ni kommer hem?? Vad skönt att Ludvig har jobb när ni kommer tillbaka. Det kommer bli en omställning för er alla men väl värt det med allt ni har upplevt.
GillaGilla
Japp, vi kommer bo i båten tills det att vi hittat något annat. Så ingen panik för den sakens skull. Jag tror det är bra för barnen att nånting förblir som vanligt. /Linda
GillaGilla
Så härligt att läsa era berättelser. Och så sant. De löser sig… Ludvig har ett jobb att komma till de är skön trygghet. Resten löser sig.
Jag blir positivt rörd till tårar.
Kram till er.
GillaGilla
Ni har minnen säger du, och tänk vilka minnen ni givet till så många runt omkring jorden, och då tänker jag inte bara oss som är ‘med er’ på resan. Se på solskensbarnen på bilden, ni har gett dem minnen, för inte är det väl varje dag en svensk segelbåt ankrar vid deras ö och med den kommer dessutom två glada, nyfikna lintottar som de fick skoja och leka med.
GillaGilla
Man får aldrig göra avkall på drömmen! Har man sen förverkligat den(med råge..) , så är det värt alla ev minusposter i ”boken”. När vi sen är ”tillbaka”, då är det bra mycket roligare att ta fram minnena än ett ev överskott i kassan.
GillaGilla
Positivt tänkande är A och O, och visst kommer det att lösa sig när ni kommer hem. Vi trodde inte heller att vi skulle ha råd att åka runt i Europa, men man kan leva sparsamt om man bara vill 🙂 Tycker ni har varit fantastiska, som gett både er, barnen och alla oss som följer er, så mycket fina minnen. Beundransvärt att ni klarat er på så lite pengar. Snart kommer ni hem till den svenska värmen och då behöver ni inte vinterkläder (hoppas jag).
Kram på er.
GillaGilla
Jag har märkt att du undvikit ämnet, att prata om pengar eller snarare åtgången av dom är inte så roligt. I alla fall så uppskattas att få en genomgång av finanserna, vi skärgårdsseglare behöver avskräckas 🙂
GillaGilla
Jag låg också på minus när jag kom hem. Visst, jag var ung, mitt i studierna och behövde inte ta något ansvar för någon annan än mig själv så det är stor skillnad mot för er. Men min erfarenhet är att det går otroligt fort att komma på fötter igen när man kommer hem, mycket tack vare att man just inte är van så mycket extravaganser. Hårdbrödmacka med kaviar och ett glas kall mjölk är liksom lyx. På 3 månade låg jag på plus igen, och detta under fortsatt studietid, dvs inga större inkomster. Ta bra betalt för föredrag 😉 Stort lycka till sista biten!
GillaGilla
Jag tänker ofta på dig Kajsa, hur fantastiskt du tyckte det var att komma hem. Till skillnad från så många andra som verkar gå in i någon form av hemkomstdepression. Det är inspirerande. Och jag tror som du, att det underlättar att vi är vana vid att klara oss på lite. Som sagt, det löser sig. Kram, Linda
GillaGilla
Att bara tänka positivt och vara övertygad om att det löser sig med både det ena och det andra är ofta tillräckligt för att det faktiskt kommer att lösa sig. Ni har fixat denna fantastiska resa tillsammans med familjen och det har säkert inte varit lätt alla gånger. Men ni har gjort det, familjen är intakt, och ni har massor av goda minnen att ta näring av så hur det blir sedan, vid hemkomsten, det är jag övertygad om att det går hur bra som helst, tack vare er styrka och livsvilja samt kloka tankegångar. Lycka till!
GillaGilla
Ni kommer inte ångra något, även om det gick mer pengar än planerat. En sån fantastisk upplevelse, och vilka erfarenheter! Det går ju inte att mäta i pengar. Ni väljer inte alltid de enklaste eller säkraste vägarna i livet, men vem har sagt att det alltid är bäst? Ni inspirerar! Fler människor skulle våga mer! Självklart löser det sig på något sätt.
GillaGilla
Hej Linda & Co! Antar att ni har kölen full av tack för er fina skildring av långseglingens glädjeämnen och vedermödor. Om du kan tänka dig att lämna ut ert bankkontonummer så är vi de första att ge dig en kontant födelsedagsgåva. Det är väl inte bara amerikanerna som är generösa, även svenskar kan.
Har inget Facebook-konto men det finns säkert någon som kan ta upp idén om en födelsedagspresent till Linda via Facebook.
GillaGilla
Hej kära du. Så omtänksamt. Men så krisigt är det inte. Inte än i alla fall 🙂 Däremot tackar vi aldrig nej till en kopp kaffe eller en bit mat när det lämpar sig – vore ju trevligt att ses på riktigt nån gång. Kram, Linda
GillaGilla
Så sandt !! 🙂 Det ordner sig altid & et dejligt billede fra Salomonøerne mit andet hjem 🙂 🙂 🙂
GillaGilla
Bra gissat. Tagen på Santa Ana : ) /Linda
GillaGilla
Ett kort rad som jag tror pa: Salj baten sa fort Ni bara kan… Ni behover nog slantarna och baten har sitt basta pris precis nar Ni kommer hem. SY Mary blir snart Gardagens Nyheter! Oroa inte for barnen, de blir sakert stimulerade av en seachange pa landbacken vill saga. Salj salj och salj so fort som Ni bara kan!
GillaGilla
Hej,
Var detta den läskigaste strapatsen eller kom ni i något ännu värre oväder senare under resan. (Hittade er blogg först igår så jag har tyvärr inte följt ert äventyr innan)
GillaGilla
Får intrycket av att du kanske råkat skriva den här kommentaren på fel inlägg. Biscaya var kanske resans värsta etapp. Men vi hade också en hel del hårt väder runt Nya Zeelands sydspets, och södra Afrika. //Linda
GillaGilla
[…] Läs mer om hur vi har finansierat resan […]
GillaGilla
Hej. Vilken inspirationskälla ni är! Härligt! Min man och jag gjorde något galet för ca. 1 år sedan. Vi förälskade oss i en båt i Karibien, som seglat jorden runt med en annan svensk familj, som vi köpte av en norrman som då ägde den. Vi blev lurade och har nu mycket att göra på den. Min man vill ”sälja skiten” minst en gång i veckan, medan jag försöker hålla liv i drömmen…Jag var på väg att ge med mig men när man hör om er så känns det ändå som om det är värt att kämpa på ett tag till..Tack för att ni delar med er av er….MVH Marie
GillaGilla
Måste säga att jag är är väldigt imponerad och inspirerad av det ni genomfört! Vilken gåva till era barn och er själva! Tror många måste drömma om detta, så även jag! 🙂 Vilken kulturkrock det måste varit att komma hem igen, efter denna resa?! Hur sjutton landar man efter detta ner i den svenska vardagen? Kanske åker ni ut igen, eller emigrerar? 🙂
GillaGilla
[…] Lycka kan inte mätas i pengar […]
GillaGilla