I bungyjumpens hemland

Vanuatus framtidshopp

Unga män hoppar ut från 25 meter höga torn, med lianer knutna runt vristerna för att dämpa fallet precis innan de når marken. Medan resten av byn dansar och sjunger nedanför. En gång varje vecka, mellan april och juni. Varje år. För att fira skörden av rotfrukten jams, och bädda för en bra skörd även nästa år.

Vi befinner oss på ön Pentecost, bungyjumpens hemland. Det var här allt började, med den anmärkningsvärda landdykningsceremonin. Idag är Nagol, som ceremonin kallas här, främst ett populärt turistjippo som lockar stora kryssningsfartyg till ön. Vi missade veckans show med bara en dag, men lika bra var kanske det. Inträdet lär kosta närmare tusen kronor per person.

Vi klättrar upp för kullen där tornet är beläget, med vidunderlig utsikt över havet och den aktiva vulkanen på grannön Ambryn i söder. Själva tornet lär ta flera veckor att bygga. Jag kisar upp mot toppen, och känner lite på lianerna. De är förvånande elastiska. Jag försöker föreställa mig hur det måste kännas för de unga männen, när de står där uppe på toppen. Inför hundratals turister, tillresta från när och fjärran för att beskåda deras mod. Eller galenskap.

Det är tradition att de unga männen öppnar sina hjärtan precis innan de hoppar, säger sina sista ord. Utifall att. För helt ofarligt är det inte. Så sent som igår fick en ung man flygas till sjukhuset i Port Vila, med bruten rygg. ”Lianen gick av under hoppet”, berättar hans kompis som såg olyckan. Jag känner mig plötsligt ganska nöjd med att vi inte var där, hade inte känts bra att bidra till det.

En grupp barn gör oss sällskap vid tornet. Tre pojkar i Lovis ålder börjar genast klättra och svinga sig i lianerna. Flickorna däremot, de håller sig en bit därifrån, tar hand om småsyskonen och övar balansgång på några omkullfallna palmstammar. Medan pojkarna klättrar allt högre i tornet. Ända upp till toppen. För att öva inför framtiden, för att visa att de också är modiga minsann. Lite väl modiga om man frågar mig.

Det 25 meter höga tornet tar flera veckor att bygga.

Men Lovis är imponerad, hon sitter vid foten av tornet och skrattar så hon kiknar åt pojkarnas påhitt. Landdykning tillhör männens värld. Men pojkarna verkar komma fram till att man kanske kan göra ett undantag, och räcker över en lian. Lovis kan inte motstå frestelsen, och snart svingar sig vår tokiga unge lika högt som de andra.

Otto däremot, som är lite försiktigare av sig, håller sig till flickornas balansgång. Tur att våra barn inte är födda här. Det hade inte varit lätt att leva upp till könsrollerna.

Se videoklipp från ceremonin

4 reaktioner på ”I bungyjumpens hemland

  1. Appropa ingenting: Era manga berattelser och otroligt vackert komponerade bilder har gett mig mycken gladje och naturligt imponerat mig oerhort. Tack sa mycket for all detta!

    Jepp, era bilder pa tornet utan hoppande unga men ar faktiskt vackrare att beskada an nagot jag sett tidigare. Bra gjort!

    Gilla

    • Jo, det var ett fint torn det där. Och tack för de värmande orden, det är sådana som du som gör det roligt att blogga. Ju fler kommentarer desto bättre. Heja Bosse! Och hälsa Estie! /Linda

      Gilla

      • KRITIK: Jag hoppas att du tycker det ar roligt att blogga lange an!! Jag kan ge en hel del synpunkter efter att ha plojt igenom manga av de links till andra blogs som ni sa generost listar pa forsta sidan. Jag har spenderat nastan en hel sondag (no kidding) pa dessa links, och somliga ar ocksa intressanta och en del bara rent sjalvuptaget infantilt skryt over sin bat etc. Antagligen for dessa desk-sailors har inget annat att skriva om! . Manga har upplevelser att skriva om, men de ar nastan omojliga att folja kronologiskt. Ar det man laser eller ser pa en bild fran nuvarande resan – tidigare resa eller ar de hemma? Kaotiskt!. MAN TAPPAR INTRESSET och blogaren har nog gjort det med! Ordning ooch reda skall det vara i blogospheren och ett sammanfattande SLUT-ORD vore ofta pa sin plats!
        Er blog SY Mary ar tveklost den basta jag har last och jag kan inte lata bli att oppna varje Up-date! Bara det faktum att man kan omedelbart SPOTTA var ni befinner er ”real time” satter er blog helt i sarklass. Summa: Er intelligenta SY MARY blog ar i absolut sar-klass, och sannerligen inte for att manga andra bloggar ar ofta sar-kass

        Gilla

      • Ojojoj, här örfilas det minsann till både höger och vänster. Tur du har ett gott öga till oss : ) Är det rentav någon som är så usel att vi borde ta bort länken tycker du? Tipsa gärna. Vi brukar ha så dålig uppkoppling att vi inte alltid prioriterar att följa andra så frekvent som vi kanske skulle önska. Angående SPOTen så är det en fin liten mojäng vi fick som avskedspresent från vännerna därhemma. Briljant. Tyvärr har den börjat strula, och vi får starta om den tre gånger i kvarten. Misstänker att den tyvärr är inne på sista versen …
        Allt gott, Linda

        Gilla

Lämna en kommentar