Drömmen om ett hus

Studsmattan först, sedan huset.


Medan andra barn drömmer om att segla runt på de sju haven fantiserar Lovis och Otto om att en gång få bygga sig ett hus på en grön gräsmatta med en studsmatta och en riktig brevlåda utanför. Som Emma och Joshua.

Emma och Joshua har växt upp på båten Gruffalo i London, medan deras föräldrar har jobbat hårt för att en dag kunna återvända till Nya Zeeland för att börja ett annat liv. Att bygga sig ett eko-hus, och låta barnen växa upp i landet där gräset är grönare och människorna vänligare än någon annanstans.

Vi mötte dem i Panama, på väg mot sitt nya hemland. I ett halvår seglade vi sida vid sida genom Stilla havet. Barnen lärde sig simma i samma vatten, drack ur samma kokosnötter och grillade sin kvällsmat över samma strandbål. Ja, vi spenderade kanske mer tid tillsammans under några intensiva månader än man träffar andra vänner där hemma under tio år.

Att även vi ska slå oss ner en dag och bygga oss ett hus är den mest självklara sak i världen för Lovis och Otto. När vi kommer hem till Sverige igen. Jag försöker övertyga om fördelarna med att köpa ett färdigt hus, men barnen står på sig. De vill bygga sitt hus själva, det tar tydligen bara några dagar. Och så ska det byggas i tegel; med erfarenheten från sagan om de tre små grisarna färskt i minnet.

Uppenbarligen hög tid för lite verklighetsförankring. Vännerna på Gruffalo, som seglade direkt hit från Tonga har hunnit en bit på vägen med sitt bygge. Så för ett par dagar sedan bar det av till deras tomt en halvtimmes bilresa utanför Whangarei, för att ta en närmare titt på hur det egentligen går till att bygga ett hus, och kanske hjälpa till att slå in en spik eller två.

Det första som mötte oss var den obligatoriska studsmattan, som stod vackert placerad högt uppe på en grön kulle under ett ståtligt Puriri-träd. Utsikten var hänförande. Gröna kullar ända ner till kusten, där man kunde ana Poor Knight Islands i fjärran. Från lövverket hördes den vackra sången från en Tui. Och det var lätt att förstå varför våra vänner har valt att slå sig ner just här.

En bit bort stod stommen till det som ska bli den tillfälliga stuga där familjen ska bo medan de färdigställer det stora huset. Lovis och Otto inspekterade bygget mycket noga, med stor entusiasm. Och tog varje chans att hjälpa till, och blev snart varse om att det faktiskt innebär en hel del arbete att bygga ett hus trots allt. Men kan Gruffalo, så kan vi.

Plötsligt drog Emma och Joshuas pappa igång en cirkelsåg för att skära till en plywoodskiva. Otto stod ett par meter bort, och överraskades av det öronbedövande ljudet. Jag såg hur han förde sina händer till öronen, samtidigt som hela ansiktet förvandlades till en plågsam grimas. Han kämpade chockad mot tårarna. Det där hade han inte räknat med.

”Om det ska låta så där mycket tänker i alla fall inte jag bygga något hus”, sa Otto med sprucken röst när ljudet tystnat. Om en krossad dröm har ett ansiktsutryck så är det så här det ser ut. Stackars Otto. Men Lovis räddade snabbt situationen genom att föreslå att vi allihop ska ha hörselkåpor på oss när vi bygger vårt hus. Och så var det problemet ur världen, för stunden.

Imorse föreslog Lovis för Otto att de skulle leka att de byggde ett hus. Nu när de visste precis hur man gjorde. Och jodå, det vore skoj, tyckte Otto. Men inte utan hörselkåpor.

6 reaktioner på ”Drömmen om ett hus

  1. Hej vänner, 20 grader i Skåne, men med influensa i kroppen är det sängen som gäller och tid att uppdatera alla er seglare, underbart skriven blogg som vanligt. Håller på att hjälpa Litorina, Patrik o Monika med deras skeppsapotek. Dom är 4-5 barnfamiljer som kastar loss i sommar! Härligt att fler vill o vågar. Läste att du försökte läsa vår senaste bok en tidig morgon. Men helt klart att vi nu också längtar efter värmen, nästa sommar defenitivt! Synd om er D400, vi hade börjat fundera på just denna typ? Det är mänskligt att längta bort, till något annat, men att bygga och underhålla hus; vänta med det tills ni är hemma!! Sköt om er och ert båthus, segla lugnt, Bamsekram

    Gilla

    • Hej vänner. Ja, vi har en del kontakt med alla de där barnbåtarna som sticker i år. Fantastiskt ju, och så kul för barnen. D400 kanske inte är fel för er, vi tror att den höga placeringen hos oss har skapat extrem belastning. Och nu när vi har plockat ner den i delar ser vi att det egentligen är en ganska enkel och fin grej. Tusen tack för boken. Vilken resa! Inte avis dock; nu längtar vi till värmen. Men det verkar onekligen som det här kan bli en intressant rutt för framtiden – på gott och ont. Men när det gäller hus så har vi just fått höra att de seglar dåligt, så det får vänta : ) Hur ser er tidplan ut, får vi se er i Sydostasien till vintern? Hoppas det. Många kramar, LLL&O

      Gilla

  2. Hej, Denna sommar är det Vancouver som gällern nästa sommar drar vi till Mexico och sen vidare till Hawaii och sen Micronesien så vi får nog ses senare. Patrik o Monika kommer att maila er om reseförsäkring som jag tycker dom borde ha med tanke på barnen. Hoppas ni kan ge dom lite råd.
    Segla lugnt, kram E & B

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s