Kameleonten och jag
NOSY KOMBA, MADAGASKAR. Nästan hälften av världens 150 arter av kameleonter finns här på Madagaskar. Men de är svåra att få syn på. Inte för att de kamouflerar sig, som man skulle kunna tro. Ryktet att kameleonten ändrar färg efter sin omgivning är nämligen inte sant. De byter visserligen färg, men mer för att kommunicera med varandra än för att smälta in.
Om en hane blir utmanad av en annan hane visar den sina starkaste färger, tills en av dem förstår att han håller på att förlora. Då byter den hanen färg till en undergiven, mörk ”slå mig inte”-färg. Funkar lite som arga leken skulle jag tro. Och när honan är villig ändras hennes färg till aprikos eller grisrosa. Medan honor som redan parat sig avslöjas genom sin svartaktiga färg.
Men om kameleontens färg talar sitt tydliga språk så är blicken desto flackigare. De kan nämligen titta på två håll samtidigt. Verkar onekligen praktiskt. Men ser otäckt ut. Det vet vi nu, för igår såg vi äntligen våra första kameleonter. Två unga hannar. Den ena på rätt nära håll …
Mary af Rövarhamn 
Wow, vilket möte, de är SÅ coola, älskar deras tumvanteaktiga-fötter. Tassar? TÅR!?
Blev den rosa som ditt linne när den kröp neråt? Snälla säg att den blev det!
Hälsar kameleontimpade Josefin
GillaGilla
Ledsen att göra dig besviken Josefin. Men att kameleonter ändrar färg efter bakgrund verkar vara en myt. De ändrar färg efter humör, som ett sätt att sända signaler till varandra. Kram, Linda
GillaGilla
Hej!
Pernilla heter jag och läste materialteknik ihop med Ludvig en gång i tiden, sen brukade vi stöta ihop på Knutpunkten i Hbg emellanåt. Hittade hit via en jobbkompis.
Så roligt att se att ni är ute på ett sånt äventyr! Har för mig det var på planeringsstadiet sist vi sågs. Fantastiskt!
GillaGilla
Hej Pernilla. Vad skoj att du hittat hit. Om ett år tror vi oss vara tillbaka i Sverige igen. Hoppas vi snubblar på varandra på Knutpunkten eller någon annanstans då. Hälsar Ludvig
GillaGilla
Hello matee nice blog
GillaGilla