En julhälsning från Åstol

När Åstol-borna bjuder in till julmarknad i bodarna nere i hamnen, då vet jag att vi måste dit. Att vi redan varit på fem andra julmarknader i år spelar ingen roll. Jag älskar sjöbodar, barnen älskar julmarknader. Och Ludvig, ja han är glad bara han får en anledning att komma ut på sjön.

Vi tar ofta båten till Åstol, men den här helgen är det som att glida in i en julsaga när vi angör den lilla hamnen i skymningen. Marschaller brinner längs med kajen. Sjöbodarna är klädda med ljusslingor och i fönstren glimmar adventsljusstakar och stjärnor.

Jag vet inte hur många gånger jag gått där på bryggan och trånande kikat in genom spetsgardinerna för att försöka få en glimt av vad som gömmer sig där bakom. Barnen brukar dra mig i jackärmen. ”Sluta mamma. Du är pinsam, kom nu”.

Nu står dörrarna välkomnande på glänt. Det är pyntat med girlanger och julbonader, och i varje bod finns ett litet bord där försäljarna bjuder ut sina varor. Hembakade bullar och saffransbröd, ljunghonung och vaxljus, stickade strumpor, virkade grytlappar och rökt fisk. Det mesta från Åstol, eller öarna runt omkring.

Man blir alldeles rörd när man tänker på hur de måste röjt och fejat i sina bodar inför helgen. Alltsammans är så mysigt att man nästan smäller av. Inte blir det sämre när en hel rad små lucior kommer lufsandes nedför stentrappan mot hamnen. Det är något alldeles speciellt med små overallklädda barn med luciadräkter ovanpå. Och deras späda små röster. Man smälter liksom inifrån.

I en av de större bodarna ligger hembygdsmuseumet. Här har man julpyntat som i forna tider. En söt tant bjuder på glögg och berättar hur man firade jul på ön när hennes far var liten pojk. Jag älskar sånt. Kan lyssna i all evighet. Barnen smiter bort till tomten vid granen. Han som berättar kluriga gåtor, och belönar de som gissar rätt med en omsorgsfullt inslagen tablettask.

När vi känner oss klara med julmarknaden är det dags för julbord på Åstols Rökeri. Det är som väntat, sagolikt vackert och gott. Men här måste jag erkänna, det var dåligt planerat från vår sida. Ludvig och jag är fortfarande mätta från ett annat julbord dagen innan. Julmarknadens smakprover har också satt sina spår.

Otto drabbas av matkoma redan efter sillen. Jo, vi gillar ju sill i vår familj och det blir lätt lite mycket om man måste smaka alla 17 sorter. Men när jag bäddar ner honom bland fårskinnen i gamla rökeriet, på lagom avstånd från godis-bordet, så ser han ändå rätt nöjd ut. Det är inte utan att man blir lite sugen på att göra honom sällskap.

Men vi kämpar på ett tag till innan vi går hem till vår båt, tänder fotogenlampan och kryper ner under varsin filt och konstaterar att årets mysigaste julmarknad är korad. Alla har sin charm men i år tog Åstol hem första priset: ett alldeles eget blogginlägg.

Här kommer lite bilder för er som inte kunde komma. Jag hoppas ni får en ny chans nästa år.

Finaste lampan.

Tittut!

Ett fänkålsbröd från Lottas Surdegsbageri får följa med hem till båten.

Tomtar och tulpaner!

Visst blir man sugen på att kika in?

Skriv en bildtext

Tomtens verkstad?

Sitter tapeten på fel håll, eller är det bara jag?

Älskar spetsgardiner

Vaxljus doftar så gott.

Här vankas det julbord

Äggost och italiensk julkaka

Mer vackra än goda, tycker vi.

Matkoma

Marys master. Mysigt att gå hem till båten efter julbordet.

Ni som har koll på oss via Facebook och Instagram vet att vi har varit ute nästan varje helg hela hösten, även om blogginläggen inte duggar lika tätt så här års. Därför passar vi redan nu på att önska er alla:

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Vi firar i vanlig ordning jul med Ludvigs familj på Rövarhamn i Roslagen. Barnen längtar så de håller på att bli galna. Själv tycker jag alltid det känns lite motigt att packa in hela julen i bilen och köra tvärs över landet. Men det brukar bli bra när vi väl kommer fram.

Flickan och båten

DSC_0908.JPG

Årets finaste julklapp

RÖVARHAMN, ROSLAGEN. Jag älskar våra jular här på Rövarhamn. Njuter av att göra julgodis, pynta med enris, kottar och frukt, hugga min egen gran, tända tusen juleljus och spela spel med familjen. Ja, jag gillar till och med julklapparna. Särskilt de hemgjorda, de från barnen. 

Årets favorit under julgranen var en fingervirkad tavla som Lovis tillverkat på fritids. Föreställandes? Ja just det. Mary af Rövarhamn, vår älskade båt. Lovis har jobbat på den här julklappen varje eftermiddag i flera veckor. Det är imponerande i sig. Men vad som fascinerar mig mest, är på hur många olika sätt ett barn kan avbilda samma båt.

På pärlplattor, broderier och målningar. I lera, marsipan, sand och lego. Av snäckor, stenar och drivved. Som adventskalender, pepparkakor och lussebullar. Varje jul, varje födelsedag – under alla dessa år. Alltid samma båt. Alltid från Lovis, älskade barn.

Världens bästa jul

Detta bildspel kräver JavaScript.

RÖVARHAMN, ROSLAGEN. Så länge Lovis och Otto kan minnas har vi firat jul på resande fot. Och även om vi alltid har gjort vårt bästa för att slå vakt om våra svenska traditioner så har den äkta julkänslan aldrig riktigt infunnit sig på de varmare breddgraderna. Så i år tänkte vi att våra barn skulle få uppleva en äkta svensk jul.

Förra lördagen packade vi bilen, och satte kurs mot Rövarhamn – familjens lantställe i Roslagen. När vi kom fram var det minusgrader i hela huset, och vattenledningarna var frusna. Men det fanns gott om ved. Och en spis i köket och kakelugnar i varje rum. Det är som om tiden stått stilla här ute. Både dusch och varmvatten saknas, och den som behöver gå på toaletten är hänvisad till utedasset. Men det hör liksom till, det är en del av charmen.

Redan andra dagen fick barnen uppleva sitt första snöfall på fem år. Otto räckte instinktivt ut tungan så som barn brukar göra, och Lovis klättrade andaktsfullt upp på en hög kulle för att beskåda de vackra flingorna som virvlade ner från himlen. Det var en stor stund i bådas liv. Sedan de varit ute och lekt i snön varje dag.

Vi har pyntat hela huset med tända ljus, mossa och kottar, nötter, äpplen, apelsiner, och grenar av ene och tall. Granen hittade vi femton meter från ytterdörren. Vi har gjort pepparkakshus och julgodis. Ja, till och med en riktig skinka till julbordet. Hela huset doftar skog, saffran och glögg.

Julafton firades med farmor, farfar, fastrar och kusiner. Delvis hos oss, och delvis hos Ludvigs syster som har ett eget hus på andra sidan ängen. På kvällarna har vi samlats för att spela spel, och barnen har introducerats till Aladdinasken som väcker så mycket minnen och känslor hos oss svenskar.

Det har varit en magisk vecka. En bättre plats att tillbringa julen finns det inte i hela vida världen.

Blogginlägg från tidigare jular:

Jul på Santa Helena

Festen kan börja!

Festen kan börja!

SANTA HELENA, SYDATLANTEN. Det var vi, och familjen på den kanadensiska grannbåten Myriam som åkt in till land för att ta oss en titt på Santa Helenas årliga julparad. Vi var lite tidiga, så vi köpte en dricka och satte oss på trottoarkanten för att pusta ut en stund. Det var en ovanligt varm dag. Staden är byggd i en klippskreva. Det finns bara en gata, och den är både lång och brant. Vi hade gått hela vägen från hamnen upp till stans ände.

Jamestown är en vacker liten stad, i engelsk stil. Vilket är mer än man kan säga om öns befolkning. De ser ut som om man stoppat ner ett gäng britter, afrikaner och indier i en gryta, och rört runt ordentligt. Och med bara 4000 invånare, och ingen flygplats är urvalet begränsat. Så öronen står rakt ut, näsorna är stora och tänderna spretar åt alla håll. Men alla är fantastiskt trevliga och hjälpsamma. Och på synnerligen gott humör en dag som denna.

Medan vi satt där på trottoaren började det plötsligt regna chokladkolor från ovan. Det var en man på andra våningen som skojade med barnen. De jublade och sprang runt som yra höns. När allt godis var uppätet firades en klase bananer ner. Sedan mer godis. De hade tydligen fest där uppe. Ja, det verkade faktiskt vara fest i vartannat hus längs hela gatan. Man värmde inför paraden, firade in julen. Och allt fler människor samlades på trottoarerna. Ingen julstress här inte.

Snart kom en ensam julklapp gåendes längs gatan. En man iklädd en över två meter hög julpyntad pappkartong. Vi följde efter honom till
samlingsplatsen – stans sjukhus. Där väntade redan några andra liksinnade. En snögubbe, en kalkon och en liten dvärg med jättelikt huvud. Snart kom också kortegens första bil. En gammal Saab, klädd i glitter och ballonger. Men julmusik som pumpade ut ur högtalaren i den öppna bagageluckan. Framförd av öns coolaste killar. Santa Helenas raggare. Med hästsvans, stubb och neonglasögon från åttiotalet.

Sedan kom pick-upen med de lättklädda tomtebrudarna. Och lastbilen med renar på taket och orkester på flaket. Ett tjugotal pimpade fordon anslöt efter hand. Och hundratals människor. Gamla som unga. Där fanns allt från en cowboy med uppblåsbar häst. Till ett grönt monster som barnen retade galllfeber på. Men de flesta kostymer hade anknytning till julen. Och mängden glitter var imponerande. Jag har aldrig sett så mycket julpynt som här på Santa Helena. I varenda butik, på öns enda bank och på tullkontoret. Överallt.

Vi ansluter paraden. Ömsom går, ömsom dansar ner genom stan. Folk hänger ut genom fönstren, och trottoarerna är fulla. Hela ön har samlats till årets största folkfest. En tradition som startades på julafton för trettio år sedan, när några lokala musiker satte sig själva, sina instrument och en förstärkare på ett flak och for runt i staden och spelade julmusik. Ett upptåg som var så uppskattat att man gjorde om det nästa år igen. Och på den vägen var det.

Nu håller Santa Helena stängt i dagarna två, medan folk stannar hemma och äter julmat tillsammans. Äter gör också vi. Igår stoppade vi i oss ansenliga mängder svensk julmat och julgodis. Idag blev vi bjudna på den mest fantastiska jullunch av en lokal familj. Och ikväll väntar internationellt julbord i grannens sittbrunn, när seglare från fyra olika båtar tar med sina egna specialiteter. Det svenska bidraget består av köttbullar och rödbetssallad. Och inlagd sill förståss. Ja, mycket mat blir det. Så imorgon återstår inget annat än att klättra de 600 trappstegen uppför Jacob’s Ladder för att förbränna alltsammans igen.

God fortsättning! Från oss alla, till er alla.

Vi har gjort julen

Imorgon blir det lussebullar till frukost ombord på Mary af Rövarhamn.

Imorgon blir det lussebullar till frukost ombord på Mary af Rövarhamn.

LANGKAWI, MALAYSIA. Vi brukar försöka ta seden dit vi kommer. Men någonstans går gränsen. Att fira jul på malaysiskt vis är att inte fira jul alls. Och så kan man ju inte ha det, inte om smågastarna får bestämma. Och det får de. Men att komma i julstämning här är inte det lättaste. Det sker liksom inte av sig själv. Så idag tog vi saken i egna händer.

Vi har stekt köttbullar och gjort röbetssallad. Klätt granen, och dragit ljusslingor runt hela båten. Vi har pyntat, pysslat och smusslat med papper och snören i akterhytten. Spelat julmusik, och sjungit julsånger. Rotat fram skumtomtar, julmust, glögg och knäckebröd ur gömmorna. Gjort julgodis av choklad och marsipan, och bakat lussebullar i värmen.

När barnen gick till sängs denna lilljulafton doftade det av saffran, nejlikor och apelsin. Precis som det ska. Och hela båten glimmade och glittrade. ”Det verkar minsann som det blir jul i år också”, sa jag till Lovis där hon låg i sin koj och försökte sova. ”Ja, och det är vi som har gjort den”, svarade hon stolt. ”Alldeles själva.”

Hur och var firar du jul i år? Skriv och berätta.

Lucia Deluxe

Lucia

Som hemma, fast skönare

Medan Ludvig och jag har jobbat som tokar på båten de senaste tio dagarna har Lovis och Otto tillbringat varje eftermiddag tillsammans med farmor och farfar vid poolen på hotellet som ligger granne med vårt varv. Och som inte det vore roligt nog så bor det tre andra svenska barn på samma hotell. Så efter att knappt sett en annan svensk unge på flera år kunde vi igår skramla ihop till ett helt luciatåg.

Lovis tog täten med ljus i håret, tätt följd av tärnan Liv och den stolte stjärngossen Otto. Och  sist men inte minst kom den ståtlige pepparkaksgubben Jakob, och hans bruna lilla gumma Maja. Deras sång var precis så där trevande och söt som den brukar vara, och lussebullarna och pepparkakorna smakade som de skulle. Ändå saknades något.

Lovis bar ingen bylsig overall under särken, och Otto slapp mössan under struten. Där fanns inga huttrande föräldrar. Och framför allt ingen trängsel i en svettig gammal gymnastiksal, eller opersonlig aula. Bara en osedvanligt avslappnad liten publik under palmerna på stranden. Och fem glada små barn med sand mellan tårna.

Att komma i julstämning i ett land som Malaysia är inte så lätt. Men att fira lucia på värmen, det gör vi gärna igen.

Från oss alla, till er alla …

Mary X-mas

Framme i Sydney!

SYDNEY, AUSTRALIEN. Vilken tur, vi hann! sa Lovis lättad när vi angjorde Sydney i eftermiddags. Sådana som vi måste nämligen föranmäla till tomten var vi planerar att hålla till på julafton, hur ska han annars hitta oss. Så det gjorde vi, redan i höstas. Sydney!

Det för årstiden ovanligt dåliga vädret och de sydliga vindarna höll på att äventyra hela julen. Men nu är vi äntligen här, med fyra dagars marginal till julafton. Ankrade mittemot Sydney Fishmarket, position S33° 52,379’ E15° 11, 232’. Julbelysningen är tänd och Santa Baby (Ottos favoritjulsång) flödar ur utehögtalarna i masten. Tomten kan inte missa oss.