Gått på pumpen igen

Sålt smöret och tappat pengarna

Jag vankar av och an i salongen. Fram och tillbaka. Som Baltazar. Vår gast, Magnus, sitter på däck och spelar munspel. Vi har alla våra sätt att hantera väntan, oro och besvikelse. 

Motorn dog igår natt. Tvärt, när kapten sänkte gasen för att gå in mot ankringen på Las Perlas. Det lät skrämmande bekant. Precis så betedde den sig när den första bränsleinsprutningspumpen skar mellan Gran Canaria och Kap Verde. Med ett undantag, den här gången tände motorn igen, även om den inte startade. Det fanns fortfarande hopp, kanske var det inte helt kört. Men det fanns inte utrymme för vidare diagnos, inte just då. Vi var på väg in på grunt vatten. Nu gällde det att fånga den lilla vind som fanns innan vi drev upp på land. Rullade ut genuan illa kvikt och fick båten på kurs. Ännu en gång tvingades vi gå in i en okänd hamn för bara segel, i mörker. Med en 17 ton tung båt. Det knöt sig i magen. Att regnet vräkte ner gjorde inte saken lättare. Men det gick vägen den här gången också. Vi börjar bli bra på det här. Mot vår vilja.

Kapten svettas i motorrummet, försöker förstå vad som hänt. Kan det verkligen vara bränsleinsprutningspumpen igen? Det känns som en evighet, men så säger han plötsligt: ”Ok, då är det dags. Antingen startar den nu, eller så skär pumpen.” Jag avbryter mitt vankande och går bort till tändningsnyckeln vid nedgångsluckan, tar ett djupt andetag och vrider om.

Motorn låter som om den funderar på saken en stund, sedan händer det som inte får hända. Det gnisslar till, pumpen kärvar och kör fast. Jag försöker en gång till. Den här gången går startmotorn lätt igen, för lätt. Utan att starta. Pumpen gör inte längre något motstånd. Mina farhågor är bekräftade, axeln har gått av. Jag sjunker ihop vid navigationsbordet, energin tar slut.

Jag behöver kanske inte säga att stämningen är ganska låg ombord. Tre bränsleinsprutningspumpar går inte sönder på ett halvår av en slump. Vi har ett allvarligt fel som måste identifieras, och vi behöver en ny pump. Hur lång tid detta kan ta, eller vad det kommer att kosta är svårt att sia om. Men en sak är säker; vi måste tillbaka till Panama City. För att ta tjuren vid hornen. Ännu en gång.

PATIENTJOURNAL: Pumptransplantation Perkins 4.108

Patientdata:

Modell: Perkins 4.108
Hästkrafter: 48 hk
Årgång: 1983
Antal motortimmar: 2375

Diagnos

Söndagen den 20 februari 2011 fick patienten akut besvär med bränsletillförseln utanför Grenadas västkust. Symptomen var likvärdiga med de som upplevt  i samband med att den förra bränsleinsprutningspumpen skar mellan Kanarieöarna och Kap Verde. På Kap Verde fick patienten en ny bränsleinsprutningspump installerad den 6 januari 2011. Denna accepterades utan vidare komplikationer och har fram till bortstötningen den 20 februari fungerat utan anmärkning. Värt att notera är dock att patienten enbart varit aktiv i tio timmar sedan transplantationen på Kap Verde.

Med tanke på patientens historia antog vårdgivare L.Hammarberg att patienten stött bort den nya bränsleinsprutningspumpen. Efter vidare undersökningar och provtagningar kunde detta bekräftas. I likhet med tidigare pump hade den nya pumpen skurit med axelbrott som följd.

Det förra haveriet ansågs vara orsakat av luft i systemet som konsekvens av en sprucken slang. Den här gången har dock inga lutläckor kunnat påvisas. Vad som orsakade haveriet den 20 februari är svårt att säkerställa, och många experter har engagerats i diagnosen. Det finns de som menar att vatten i bränslet ligger bakom 99 procent av den här typen av haverier, men det finns också de som menar att bakterietillväxt i bränsletanken kan vara en bidragande orsak. Provsvaren har visat på viss bakterietillväxt i styrbordstanken; denna var dock inte i bruk vid tillfället för haveriet. Något vatten har inte kunnat identifieras men får ändå antas som den troligaste orsaken.

Behov

Patienten var i akut behov av en fungerande bränsleinsprutningspump, men också preventiva åtgärder för att undvika ytterligare en bortstötning. En ny bränsleinsprutningspump i reserv fanns att tillgå sedan förra haveriet. Som preventiv åtgärd rekommenderade experterna största möjliga bränslefilter och vattenavskiljare av typen Racor. Men det finns också de som förespråkar ett smörjmedel i bränslet för att smörja den nya pumpen. Vårdgivarens bedömning var att båda dessa åtgärder borde vidtas.

Åtgärd

Den nya bränsleinsprutningspumpen kunde installeras av vårdgivaren själv, eftersom denne bistått den kapverdianske kirurgen vid den förra transplantationen. Samtidigt utgick en efterlysning av ett Racor-filter i passande storlek, som ersättning för de mindre och enklare Vetus-filter som hittills används. På hela ön Grenada fanns enbart Racor-filter av störta typen att tillgå. Hinder som platsbrist och ekonomiska begränsningar fick därför undanröjas. I samband med installationen av detta installerade vårdgivaren även en tryckmätare för att kunna mäta framtida tryckförändringar framför och efter filtret, men också för att enklare kunna identifiera framtida läckor i systemet. Valet av smörjmedel föll på Marvel Mystery Oil efter samrådan med en kuban som berättat att denna magiska blandning ärhemligheten bakom Kubas gamla men förhållandevis väl fungerande bilpark.

Tack för alla tips. Göran, tror du det här filtret är stort nog?

Marvel Mystery Oil - improving engine since 1923!

 

 
 
 
 
 
 

 

 

 

 

 

Resultat

Transplantationen av den nya bränsleinsprutningspumpen kunde genomföras med framgång redan måndagen den 21 februari, dagen efter haveriet. Installationen av Racor-filtret var däremot inte utan komplikationer på grund av platsbrist, men efter ytterligare två dagars arbete var även detta på plats. Lördagen den 26 februari var patienten redo för sin första provkörning. Färden som varade i tre timmar gick från St. George på Grenadas västkust ner till Prickly Bay på sydsidan. Provkörningen genomfördes med gott resultat, men det är fortfarande för tidigt att dra några slutsatser.

Eftervård

Patientens tillstånd ska hållas under noggrann observation, och samtliga förändringar undersökas. Vattenavskiljare och bränsletryck ska kontrolleras regelbundet, och Marvel Mystery Oil ska tillföras bränslet i samband med framtida tankningar. Barbordstanken ska också rengöras så snart lämpligt tillfälle ges, fram till dess får enbart styrbordstanken användas.

2011-02-27 (LH)  



Historien upprepar sig

0.2, 0.6, 0.0, 0.0, 0,1, 0,2. Jag stirrar som hypnotiserad på gps:ens fartangivelse. Vi har en knapp knops motström, och nästan ingen vind. Och så har vi ingen motor. Jo, motor har vi. Men den har lagt av igen. Tvärt av, under gång.  Det kändes skrämmande bekant på något vis. Och mycket riktigt, efter en första diagnos kan vi konstatera att det kommer fram diesel till den nya bränsleinsprutningspumpen, men där tar det stopp.

Det är becksvart ute, månen har inte gått upp än. Vi som hade hoppats på att komma fram i dagsljus. Nu kommer vi inte fram alls. Nåja, någonstans kommer vi nog. Men knappast dit vi tänkt, Prickly Bay på Grenadas sydkust.  Jag tittar ner på navigationsskärmen. Den lilla båten som markerar var vi är på sjökortet pekar norrut. Vi backar.

Vi befinner oss bara tre sjömil från St George, Grenadas huvudstad. Så nära men ändå inte. Stadens ankring verkar enkel att angöra. Men hur ska vi ta oss dit? Jag försöker kalla upp en segelbåt vars lanterna syns akteröver. Jag hoppas på lift. Men icke, den svarar inte. Istället svarar en 120 fot lång motoryacht. Jag ser värsta lyxyachten framför mig. Nej tack, att få lift av en sådan kan bli en dyr historia. Vi får klara oss själva.

Vattnet är platt, kanske läge att se hur väl vår lilla jolle  och dess fyrahästar utombordare gör sig som bogserbåt. Det är bra att veta om det verkligen skulle krisa någon gång.  Vi sjösätter jollen och förtöjer den på Marys barbordsida. Ludvig drar igång motorn. Och kors i karamellen, det funkar. Snart flyger 16 ton tunga Mary fram i 2½ knop.

Pumpen paj igen

Några hundra meter från ankarplatsen utanför St George kommer en lätt vindpust. Vi stänger av utombordaren, så det finns bensin kvar för att ta sig till macken imorgon. Vi glider in mellan de ankrade båtarna, sakta sakta. Jag pustar ut när Marys ankare går mot botten. Vi har gjort det igen. Gått in i hamn för bara segel, i mörker. Och det gick bra den här gången också. Ganska fridfullt faktiskt. Så trist bara, att ännu ett motorhaveri ligger bakom.

”Men det gör ju inget” säger lilla Lovis i ett försök att muntra upp oss. ”Vi har ju en sån där pump till” Och det har hon ju alldeles rätt i, vi har en pump i reserv sedan den förra havererade halvägs till Kap Verde. Men vad sjutton är det som får två bränsleinsprutningspumpar att haverera på bara några månader?

Pirtikit trollar!

Det knackar försiktigt på peket. Jag tittar ut. Det är Pirikit, mekanikern. I handen har han den makapär som jag numera känner igen som en bränsleinsprutnings-pump.”I put it back in and then -prrrrrn” säger Pirikit och ser strålande glad ut. Han har fått tag på en ny pump. Nåja, ny är väl en lätt överdrift. Den ser ut att ha levt ett långt och hårt liv.

De mekaniker vi varit i kontakt med där hemma har intygat att detta är komplicerade grejer, att det är svårt att hitta en pump som verkligen passar när den väl kommer på plats. Och ännu svårare lär det vara att hitta någon som kan reparera en begagnad pump. Men va sjutton, om Pirikit tror sig kunna få igång vår motor så var det klart att han ska få försöka.

Vi förhandlar till oss ett fast pris som faller ut först när eller om motorn startar. Så sätter han igång. Första dagen kommer han tre timmar senare än angivet.  Efter ett par timmar måste han åka hem och hämta ett verktyg. Och så dröjer det fem timmar innan han dyker upp igen. Han stannar en timme till, sedan är det dags att ta kväller. Och så fortsätter han. I dagarna tre.

Dagens hjälte!

Han monterar in pumpen, han monterar ur den. Han plockar några delar från vår trasiga pump, och montorerar in pumpen igen. Han skruvar lite här, fixar lite där och provar igen. Och så händer det otroliga. Mortorn startar! Det är som ljuv musik för öronen. Ja, det är sant! Pirikit har lagat motorn! Fantastiskt.

Nu är det ju faktiskt så att ännu en pump är på väg hit från Gran Canaria, skickad med det transportsätt som verkar överlägset snabbast 2011: segelfrakt! Men hellre två bränsleinsputningapumpar i handen, än en trasig motor i båten. Vem vet, med lite otur kommer även pump nummer två till användning under resan. Annars finns ju alltid Blocket. Men det tänker vi inte mer på nu.

Skumpan ligger på kylning. Ikväll skålar vi för Pirikit!