TOPPLISTAN: Våra 10 populäraste blogginlägg

Så här såg vi ut när bloggen startades, december 2009. Foto: Andreas Pastor

Tiden går. Så här såg vi ut när bloggen startades, december 2009. Foto: Andreas Pastor

Det har snart gått sex år sedan jag skrev första inlägget här på bloggen. Detta är mitt 561:a. Tillsammans har de visats nästan 1,3 miljoner gånger. En svindlande siffra. Här listar jag de tio populäraste, utan inbördes ordning. Jag tycker det är intressant att se vilken typ av inlägg som har lockat flest läsare. Det är inte alltid som man tror. Kan du gissa vilket som fått flest besök? Motivera gärna.

Topp 10: Mest lästa blogginlägg

Finns det något annat inlägg på bloggen som du minns eller gillar lite extra? Skriv och berätta.

Ge dig till känna!

Det här är vi. Men vem är du?

Det här är vi, och det är oftast mamma Linda som skriver. Men vem är du som läser?

De första avsnitten av tv-serien Familjer på äventyr har haft nästan 850 000 tittare vardera. Det är tydligen många för att vara tisdagskvällar. En del av dessa tittare verkar också hitta hit till vår blogg.  Vi snittar drygt 50 000 visningar i veckan nu, jämfört med tidigare 10 000.  Det är kul. Ni är hjärtligt välkomna. Det intressanta är att vi inte får fler kommentarer, mejl eller delningar än tidigare. Snarare tvärtom.

Vi är så klart nyfikna på vilka ni är som smyger omkring här på bloggen. Det bästa sättet att stilla sin nyfikenhet brukar vara att fråga, så det gör vi nu. Vem är du? Välj så många alternativ du vill i listan nedan, och skriv gärna en kommentar om vem du är och hur du hamnade här. Tusen tack.

Farmor & farfar, tomten och brevbäraren i ett

En efterlängtad återförening

En efterlängtad återförening

23 kilo väger väskan, rapporterade farfar Sven några dagar innan han åkte. Väskan som bara innehöll våra grejer. Inget annat. Och det var innan han hämtade ut nya datorn, köpte de extra tangentborden, tomteskummet och alla godisbilar. Så det var inte utan att vi var lite nervösa där vi stod på flygplatsen igår. Tänk om bagaget försvann, eller fastade i tullen.

Vi väntade, och väntade. Och väntade. Allt medan turisterna flödade ut i en jämn ström. Ända tills de slutade komma. Och bara vi och två andra fanns kvar i hela ankomsthallen. Då kom de. Barnens efterlängtade farmor och farfar. Och alla deras väskor. Stackarna, som de får kånka vareviga gång de hälsar på. Och jodå, tullen hade begärt att få öppna en väska. Men inte den som innehöll våra grejer, tack och lov.

Där fanns skolböcker, bamsetidningar, svenska talböcker, adventskalendrar och en rad okända födelsedagspresenter och julklappar från nära och kära. Barnen fick massor av fina utekläder från Isbjörn, och vi vuxna varsin ny räddningsväst från Watski.  Saffran till lussebullarna hade farföräldrarna också kommit ihåg. Bara för att nämna några saker.

Det är som julafton varje gång.