Nya Zeeland till fots

Under vår världsomsegling gästbloggade jag varje månad för reseförsäkringsbolaget ERV. Idag upptäckte jag av en slump att de gjort om sin sajt, och alla gamla blogginlägg är bortrensade. Lite synd, tyckte förstås jag som lagt ner en massa energi på att skriva dem. Men några av dem finns kvar på min dator, så jag tänkte portionera ut dem här på vår egen blogg istället. Eftersom jag just lyssnat på en inspirerande intervju med Helena Olmås, som vandrat tvärs igenom hela Nya Zeeland, väljer jag att börja med ett inlägg jag skrev våren 2012 om att vandra på Nya Zeeland.


”Den här vägen” ropar min 6-åriga Lovis och försvinner in i skogen. Hon har fått syn på en liten triangel på ett träd som brukar märka stigar och vandringsleder här i Nya Zeeland. Kanske leder den till ett vattenfall, en varm källa eller en spännande grotta. Eller en avlägsen strand med sjölejon, pingviner och höga sanddynor. Det måste undersökas.

Sagolandskap
Vi har varit i Nya Zeeland i drygt två månader nu, men landets natur och djurliv slutar aldrig att överraska och fascinera. Som taget ur en saga. Eller som någon sa: ”Sätt Steven Spielberg, Charles Darwin och Claude Monet i ett rum med sex flaskor vodka och en hög partydroger. Inte ens tillsammans skulle de lyckas hitta på Nya Zeeland.”

En myriad av stigar
Tack vare vår båt har vi kunnat ta oss till några av landets mest svårtillgängliga och vilda områden. Ibland har det gått veckor utan att vi har sett en annan människa. Men var vi än har varit, så har vi nästan alltid hittat ett tidigare trampat spår att följa. Nya Zeeland är perforerat av en myriad av stigar och vandringsleder.

Svårt att gå vilse
Till skillnad från Australien, där vi gick vilse nästan var dag, är gångvägarna i Nya Zeeland nästan alltid väl utmärkta – om inte med skyltar så åtminstone små band, stolpar eller plasttrianglar. Men för säkerhets skull brukar vi ändå packa ner lite extra fika, en liten kompass och en vhf-radio. En annan fördel jämfört med att vandra i Australien är att här inte finns ett endaste dödligt djur. Men sandflugorna kan vara en riktig plåga.

Vandra i timmar, dagar eller månader
Vissa stigar innebär inte mer än en enkel promenad på en timme eller två medan andra bjuder på flera dagars krävande vandring. Ja, den som har gott om tid kan man faktiskt följa en led hela vägen från Cape Reinga i norr till Bluff i söder.Te Araroa heter leden, och är 300 mil allt som allt. Över snöklädda berg och vindpinade hedar. Genom djupa regnskogar och månliknande vulkanlandskap. Fyra månader lär det ta.

Stugor och camping
Vi som har små barn och en båt att återvända till om kvällarna brukar hålla oss till kortare dagsturer med många fikapauser. Men det finns också övernattningsstugor utplacerade längs de populäraste vandringslederna, och i vissa fall enkla tältplatser. I högsäsong kan man behöva boka i förväg. Department of Conservation, som är nyzeeländska motsvarigheten till Naturvårdsverket, ansvarar för de flesta vandringsleder och stugor. Se www.doc.gov.nz


Så knäppt egentligen, vi kan massor om att vandra i Nya Zeeland. Men vet ingenting om hur det funkar i Sverige. Är lite sugna på att vandra med barnen i svenska fjällen i sommar. Kanske 4-5 dagar. Helst utan tält, stora ryggsäckar och massvis av andra människor. Hur gör man? Tips välkomnas.

6 reaktioner på ”Nya Zeeland till fots

  1. Svenska turistföreningen (STF) har bra info. Grövelsjön är väl närmast er och barnvänligt men inte så höga fjäll och ingen vildmarkskänsla direkt. Men fint! Jag har vandrat i Jämtland också. STFs stugor har värdar och det kan vara helt fullt med folk ibland. Spännande bekantskaper. Vedeldad bastu och gaskök. I somras var vi i Lunndörrens fjällstuga. Jämtlandstriangeln är också fin men kanske lite krävande för barnen. Tälta går också bra förstås. Men kolla STFs hemsida.

    Gilla

  2. Vi älskar svenska fjällen och är där i stort sett varje sommar. ”Vår bas” där vår stuga ligger är Handöl mellan Åre och Storlien och här finns massor av härlig vandring för långa och korta ben. Utgår man från Storulvån så slipper man vandring i snårskog och kommer upp på fjället snabbt. Kring Storulvån och Handöl finns många olika alternativ – både på mer ”trafikerade” vandringsleder och dagsturer som inte så många tar! Förra året vandrade vi en härlig (tyvärr också kall och blöt) tur mellen Storulvån och Blåhammaren. Vi hade bokat boende och middag på Blåhammaren och gick sedan tillbaka nästa dag. Detta är en tur vi längtat länge efter att kunna göra tillsammans med alla barnen och våra lika fjällglada vänner. Vi var fyra vuxna och sex barn som gick. Barnen var då mellan 5½ och 13 år och riktiga kämpar 🙂 Vill man inte gå så långt finns många härliga dagsturer runt Storluvån – rekommenderas varmt!

    Gilla

  3. Hej! Jämtlandstriangeln och Kungsleden = folk, vilket ändå kan vara okej. Men vill ni se svenska fjäll måste ni till norra Lappland. Där kan man gå Kungsleden trots folket bara för att det är vackert. Eller så sicksackar man över den istället, typ Katterjokk-Unna Allakas-Alesjaur-Vistas-Nallo-Sälka-Hukijaur-Sitas-Ritsem (se lämplig karta) men det är en lång tur som dock kan kortas av genom att gå någon mil på Kungsleden istället eller vända mot Keb. (Varning för Vistas-Nikka, tar ni den vägen måste ni välja att beställa båt, annars äter myggen upp er). Sarek är vackert men kräver tält. Kiruna kommuns fjäll ända ned till vägen till Ritsem (i Gällivare) är de mest magiska i Sverige, Jämtland är också fint på sitt sätt, men det är skog där och det blir alltid nån mil i högskog allt som allt. I Kiruna hamnar man på fjället nästan direkt. I våra norra fjäll kan man också (förenklat) tänka att djupgrönt på fjällkartan = snår och mygg, undvik alltså i största möjliga mån. Gå inte för tidigt på säsongen, från första veckan i augusti är bäst. September är en otroligt vacker månad i fjällen. Torka gärna egen god köttfärssås och annan mat och ta med vanlig pasta, godare och billigare än frystorkat, även om den är bättre än nånsin och klart godkänd! Gör en eld ofta och sitt och mys. Vanliga regnkläder duger men ha bra kängor. Första dagarna går det långsamt men sedan får man upp farten eftersom att man får kläm på alla rutiner. Stressa inte med nån form av klocka, det är ljust på sommaren, man kan komma fram sent om det råkar bli så. Tält är härligt men börja ni i lugn och ro, smaka på våra fjäll (och grannlandets) men ni älskar ju äventyr och vackra vyer, åk så långt norrut ni kan.
    Har läst hela bloggen, den är helt fantastisk. Ni har inspirerat mig i mycket men framför allt i mitt föräldraskap, tack!

    Gilla

    • Fast jag måste nog ändå tillägga att hela turen jag skrev är för lång för ett litet barn, men kanske från tio tolv år att den funkar. Fast nog har jag mött små barn på ovanliga platser (alltså inte Kungsleden). Men man ska inte tänka att barn bara pallar dagsturer! Jag har gått ensam i fjällen långa turer sedan jag var sexton. Tioåringar klarar så himla mycket och njuter samtidigt av det! Men i alla fall, det är tips på vackra platser, klipp och klistra en egen tur, hoppas ni fick inspiration! Hej igen.

      Gilla

  4. Vad kul att du lyssnar på podden! Och vad spännande att läsa om era äventyr på NZ. Så häftigt att era barn har trampat runt på stigarna där…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s