Vintersegling

Detta bildspel kräver JavaScript.

MARSTRAND, BOHUSLÄN. Ibland är livet lite mer motigt än andra gånger. Som i helgen när vi ville utnyttja det vackra vädret för att gå ut en sväng med båten. Men så dog bilen, och fick bogseras till verkstaden. Och när vi fått lift till båten, ja då ville inte värmesystemet gå igång. Sedan var det inte alldeles lätt att få loss alla infrusna tampar från den stormförtöjda båten. Men loss kom vi, för att en kvart senare konstatera att isen låg ogenomtränglig i hamninloppet.

Nu ger vi oss ju inte så lätt. Så vi lyckade vända om för att prova lyckan söder om ön istället. Där såg det bättre ut. Men väl ute hade klockan blivit mycket, solen stod redan lågt på himlen och det snabbt blev kallare. Utan värme i båten ville vi inte ta några risker. Så vi vände om, och gick in i hamn igen. Jag kunde riktigt se hur isen slöt sig runt omkring oss medan jag kämpade för att få de stela förtöjningstamparna på plats.

Vi hade egentligen tänkt övernatta på båten, så Ludvig gjorde ett sista försök med att få igång värmen. Men icke, vattnet i värmesystemet vägrade cirkulera. Troligen en isplugg någonstans. Systemet läcker lite, och mängden glykol har nog spätts upp med tiden. Jaja. Bara att packa ihop sitt pick och pack igen då, vänta två timmar på nästa buss och sedan gå den sista biten hem från busshållsplatsen – över berget i mörkret.

Det låter kanske eländigt, allt det här. Kanske lite misslyckat. Men nej. Den där timmen när vi gled fram där mellan isflaken var värd varenda sekund av besvär. Att få stå där och värma sig med blåbärssoppa, och se ut över den gnistrande skärgården. Ja, till och med den sista promenaden från busshållsplatsen var magisk. Månskenet som visade vägen genom snön, knarrandet under våra fötter.

Väl hemma grävde Ludvig fram våra sista vedträn under verandan. Sedan drog vi på oss raggsockorna, slog oss ner på fårskinnet framför brasan och firade årets första vintersegling med glasstårta. Utetermometern visade på minus tolv grader. Inne var varmt och skönt. Det är kontrasterna som gör livet värt att leva.

12 reaktioner på ”Vintersegling

  1. Situationsanpassat ledarskap! Det har ni säkert nött in under era år i båten. Full av beundran över hur ni löser oväntade händelser.

    Gilla

    • Det var ett fint sätt att uttrycka det. Vi förbannar oss ofta själva, när grejerna inte funkar eller vi inte hunnit med eller gjort vad vi borde. Men man kan inte hinna allt. Inställningen är den viktigaste, att inte låta det negativa ta över utan försöka hitta det positiva i allt. Oftast funkar det, ibland inte : ) /Linda

      Gilla

    • Haha, det är bra att vi gör gott intryck. Men vi är nog inte mycket bättre eller sämre än någon annan än jag rädd. Det är bara jag som väljer att inte skriva så mycket om när ungarna bråkar och humöret är i botten. Men det händer det också, typ fem gånger om dagen : ) /Linda

      Gilla

  2. Det ska inte vara lätt alltid, men när man får kämpa lite är upplevelserna ofta mer värda! Härligt att ni trots allt kom iväg en stund. När det är riktigt riktigt kallt brukar vi passa på att elda i kaminen i husbåten, men det blir ruskigt varmt då så det måste vara rejält kallt ute för att det ska gå 😉 Vi ligger tryggt i hamn, men märker ändå av vintern. Propellrarna i vattnet har inte lyckats hindra all isbildning, så isflak har hackats loss och flyter runt. Härom natten bogserades en frusen och ganska stor båt in i marinan genom isen. Undrar vad den varit med om? Hälsningar från Finland

    Gilla

    • Båtboende har sin tjusning året om. Vi hade samma problem med vår vedkamin i båten, gick bara använda vid typ -25 🙂 Njut av vintriga Finland nu, så ses vi förhoppningsvis snart. Här har det snöat 30 cm inatt. Kram. Linda

      Gilla

  3. Ofta känner jag också att kontrasterna är det som gör hela grejen. Är det lätt, mysigt och friktionsfritt hela tiden blir det ganska tråkigt. Det är liksom skönare att sätta på värmen om man först fått känna hur det är att frysa lite. Glädjen att få något ”i hamn” bli så mycket större om vägen dit inte varit problemfri. Det har dessutom gjort att jag lärt mig att njuta järnet så fort tillfälle ges. För snart dyker nästa grej upp som ska lösas och som gör att de där promenaderna hem från bussen i månskenet (som inte var meningen) känns riktigt bra ändå 🙂
    Hälsingar Linnea

    Gilla

  4. Ni är så härliga! Och mycket i livet handlar ju om vad man har för inställning till det som händer… Ser man de ljusa stunderna eller bara de andra stunderna?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s