Vilse i Vasa

Båtsman

Båtsman – världens coolaste skeppskatt

VASA, FINLAND. Jag höll ett föredrag i Nykarleby igår, och sov i Vasa över natten – den finska staden tvärs över Umeå ni vet. Jag har varit här en gång förut. 2008, för lite drygt sju år sedan. Jag minns årtalet väl, för det var Ottos första sommar ombord. Han var åtta månader gammal. Vi rundade Östersjön den sommaren, gick ända upp till Haparanda och tillbaka. Och med oss hade vi som vanligt Båtsman, vår skeppskatt.

Båtsman var alltid först i land, utforskade hamnkvarteren om natten för att komma tillbaka tidigt på morgonen – lagom till avsegling. Han var fenomenal på att hitta tillbaka, den där katten. Men just i Vasa, då kom han inte. Han hade en liten sändare runt halsen, så man skulle kunna hitta honom. Om detta skulle hända. Men pejlutrustningen fungerade inte bland de höga byggnaderna i staden.  Vi gick runt och sökte efter honom hela dagen. Utan framgång.

Jag var utom mig av oro när jag gick och la mig den kvällen. Men nästa morgon vaknade jag av det bekanta ljudet från kattluckan, följt av dunsen från den stora katten som landade på durken. Sedan kom det vanliga jamet. ”Jag är hemma” betydde det. Jag hörde hur han åt, vässade sina klor på klösbrädan . Sedan kom han bak till oss i akterhytten för att mysa och vila. Precis som han brukade göra. Som om ingenting hade hänt.

Det var som en sten föll från mitt hjärta. Jag minns hur vi klappade honom en stund, försäkrade oss om att han var oskadd. Sedan steg vi upp, lossade förtöjningarna och seglade därifrån. Var katten hade varit, eller vad han hittat på. Det lär vi aldrig få reda på. Båtsman lämnade oss förra hösten. Insjuknade och dog på bara några dagar. 12 år gammal. Förgiftad, trodde veterinären. Tänk att man kan sakna en katt så. Han finns med mig hela tiden, till och med i Finland.

11 reaktioner på ”Vilse i Vasa

  1. Tack för en mycket intressant och trevlig kväll (trotts regnet) i Nykarleby. Du är otroligt bra att skriva, men om möjligt en ännu bättre berättare!
    Beträffande katter, har vi också funderat på att introducera sjölivet för vår katt, hur det lyckas återstår att se. =)

    Liked by 1 person

  2. Saknaden efter en kär fyrbent familjemedlem (i mitt fall hundar) går aldrig över. Det spelar ingen roll hur många år som gått, så jag förstår verkligen er saknad. Tack för er underbara blogg! Det är en glädje att läsa den!

    Gilla

  3. Förstår oron. Båtsman på äventyr skulle säkert bli en spännande bok. Vår cockerspaniel Missi, 3 år, följer med på våra korta turer i Mälaren. Tror inte hon är speciellt förtjust i att vara på en båt, men hon står ut med vad som helst bara hon får följa med oss. Gammal Storfidra.

    Gilla

  4. En får tacka för en fin föreläsning i Nykarleby om era äventyr till havs. Själv är jag ingen inbiten seglare men är intresserad av människor som väljer en alternativ livsstil/tillvaro under en kortare eller längre tid. Speciellt intressant var barnens roll under seglatserna.

    Katter är självständiga varelser som gör lite som de vill. Kanske Båtsman hade speciellt mycket att utforska i Vasa? 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s