Visst ska vi skydda de våra …

… men det är farligt att leva.

I första avsnittet av tv-serien Familjer på äventyr pratar jag en del om synen på barn och säkerhet i Sverige jämfört med resten av världen. Som brukligt i tv-sammanhang kommer inte riktigt allt jag sa på temat med i själva tv-rutan. Så jag täckte utveckla det lite. I säkerhetens namn kan man nämligen begränsa sig hur långt som helst, så långt att man nästan inte kan göra någonting. Då blir livet väldigt tråkigt, kanske rentav farligt.

Vi valde att göra den här resan trots att den medför vissa risker. Statistiskt sett är det vanligare med olyckor under bilsemestern än när man seglar. Men till havs är hjälpen längre bort om något skulle hända. Vi har därför varit väldigt noga med säkerheten på båten. Noggrannare än de flesta. Troligen för att vi har två barn ombord. Kanske lite extra för att vi kommer från Sverige – trygghetsnarkomanernas hemland.

Men på samma sätt som vi inte låtit risken för olyckor hindra oss från att genomföra vår resa, vill vi inte hindra våra barn från att göra det de vill.  Den som blir överbeskyddad lever i en bubbla, när bubblan spricker blir det dubbelt så farligt. Vill våra barn klättra högst upp i masten får de göra det. Vi ger dem en klättersele och visar hur de ska göra. Trillar de kan det göra ont. Kanske blir de också lite rädda. Men de dör inte. Nästa gång håller de i sig bättre.

På båten är farorna begränsade och säkerhetsrutinerna väl inövade. När vi seglar är det lika självklart för våra barn att ta på flytväst när de ska gå ut, som för svenska barn att koppla säkerhetsbältet när de sätter sig i bilen. I land är det lite annorlunda. Varje plats medför nya faror. Vissa är svårare att förutspå än andra. Men ju mer kunskap man har, desto bättre. Vet barnen vilka hajar som är farliga, behöver de inte vara rädda för alla. Och har de lärt sig vad de ska göra om de kommer bort, då är det inte lika skrämmande om det skulle hända.

Generellt brukar vi försöka ta seden dit vi kommer. I den mån det är rimligt. Vissa saker behöver man träna på länge för att lära sig. Som att jonglera med eldfacklor. Men är flaket på en pick-up det transportsättet lokalbefolkningen använder, då är det också gott nog för oss. Vi kan inte komma dragandes med våra svenska krav om bilbarnsstol eller hjälm i länder där dessa prylar inte finns. Då hade vi lika gärna kunnat stanna hemma.

Livet blir roligare om man vågar lite. Det är också så man lär sig. Så tänker vi. Men det här är svåra frågor. Ingen vill att ens barn ska bli bortrövat, eller skada sig för livet. Vad tycker du, är vi svenskar för säkerhetsmedvetna? Och var går i så fall gränsen?

15 reaktioner på ”Visst ska vi skydda de våra …

  1. Kloka ord. Har man aldrig varit utanför Sveriges gränser så kan man säkert tänka lite nördigt. Själv har jag under ca 30 år rest i många länder och tagit seden dit jag kommit. Det har hänt att jag avstått att ta en fullständigt överfull färja i fjärran östern och skippat resa ut till någon ö. Väntat till en dag då båten flöt med minst en meters fribord… Att åka på ett bilflak har jag gjort många ggr… Ibland fanns det säkerhetsbälten i taxi och jag har fått kommentarer och ”skumma” blickar när jag spännt på mig bältet inför en resa… Sä visst har vi ett högt säkerhetstänk, det får bara inte bli fanatiskt…

    Gilla

  2. Evigt samtalsämne, för att det alltid är aktuellt. Jag kan nog tycka att vi är överdrivet säkerhetsmedvetna i Sverige. Men samtidigt tyckte jag att det var dumt när våra kenyanska vänner valde bort att använda säkerhetsbältena… trots 8 timmars bilresa med barn i en bil med säkerhetsbälten, på vägar där många kör farligt och även berusade. Men vem är jag att dra gränsen? Livet är farligt, man kan ta bort vissa faror… men om man slutar leva på kuppen eller får ångest, då är det ju meningslöst… Har inte sett programmet, men kanske gör det nånstans där vi har bättre internetuppkoppling! Hojta om ni ger er ut i Europa och reser, nånstans i närheten av oss 🙂

    Gilla

  3. Självklart ska man vara extremt säkerhetsmedveten där insatsen är låg och vinsterna höga. T ex att ALLTID ha bilbälte/barnstol/bilkudde när vi kör bil ”till vardags”, på hemmaplan. Det är jätteenkelt, man kör väldigt många mil (hög riskexponering), och man missar ingen upplevelse. Sen får man ju göra en riskbedömning i varje enskilt läge – hur stor är risken? Hur stor är nyttan/upplevelsen? Hur jobbigt är det att minska risken (släpa med sig bilbarnstol på flyget till semesterorten, t ex). Resultatet av riskbedömningen är ju helt individuell. Jag ser ingen motsättning i att en person kan vara jättenoga med bilbältet på hemmaplan och hålla på med t ex risksporter samtidigt. Eller som för er del, segla jorden runt med familjen. Ni har viktat upplevelsen mot risken och utifrån det gjort vissa val och åtgärder för att minimera riskerna (flytväst, klättersele osv). Ni har till exempel låtit bli att segla i ökända piratvatten, om jag fattade rätt.
    Andra personer gör andra bedömningar, de tycker inte att upplevelsen är tillräckligt viktig i jämförelse med risken de tar. De tycker inte att de missar så mycket genom att avstå från riskaktiviteten. Det är deras val.
    Några av mina skärmflygbekanta flyger mycket och gärna skärm (=risksport med några dödsfall varje år). De tittar längtansfullt på de som gör base jumps (kastar sig ut från bergsidor i fritt fall), men avstår detta på grund av att de inte tycker att risken motsvarar upplevelsen. Är de säkerhetsmedvetna eller inte?
    Jag tycker att era val är fullständigt rimliga, och tycker att er resa är fantastisk. Jag skulle dock själv aldrig ge mig ut på en jordenruntsegling.

    Gilla

  4. Jag tycker du/ni resonerar väldigt klokt! Man måste ta seden dit man kommer! NI har väldigt sunt och logiskt tänk. De som inte tänker som ni hade förmodligen inte seglat jorden runt med två barn, men det är deras val. Detta var ert val! Och bevisligen så gick det helt utmärkt!

    Gilla

    • Det är lätt att sitta här i efterhand att vara kaxig. Det har naturligtvis funnits flera tillfällen när vi ifrågasatt våra egna beslut av olika anledningar. Men faktum är att jag är betydligt oroligare för att det ska hända mina barn något i trafiken här hemma i Sverige än jag någonsin varit för att det skulle hända dem något till havs. /Linda

      Gilla

  5. Håller med vad Cissi skriver: Jag tycker att det är en lyx att unna sig att se till att ens barn sitter fastspända i sina bilstolar då man tar bilen i vardagen, eller som ni, se till att barnen har flytvästar/livlinor då ni är på båten. En annan intressant företeelse är användadet av cykelhjälm, den är ju ett relativt billigt sätt att skydda barn och vuxna från onödiga olyckor. Tror dessutom att det gör att fler inkluderar cykeln som ett naturligt vardagstransportmedel istället för att ta sig fram på andra vis. Det är inte i alla länder som människor har nått till den punkt att det ter sig naturligt att i ett cykelköp inkludera kostnaden för en hjälm eller att ens sätta på sig bilbältet I bilen…Säkerhetstänk kan medföra trygghet i vardagen. Däremot så tror jag inte att det är så värst många som låter säkerhetstänkandet hindra dem från att åka på resor etc, även om de flesta nöjer sig med mindre äventyrliga resor än er :-). Däremot så kan man ju undra om man verkligen behöver alla tippskydd, kantskydd och anti-klämskydd och annat som vi blir påprackade i Sverige… Det är nog en ganska stor business, speciellt om man riktar sig till nyblivna föräldrar.

    Gilla

    • Just fallet med cykelhjälm är väldigt intressant, om du söker på nätet finns massor av diskussioner kring hjälmkapanjer och hjälmtvång, och huruvida de ökar säkerheten för cyklister eller rent av minskar den. Det är nog ganska väl belagt att hjälmtvång minskar cyklandet, vilket i sig kan leda till större risker för de som cyklar eftersom bilister blir mindre vana att förhålla sig till cyklar i trafiken (”safety in numbers”). Dessutom hävdar vissa att bilister tenderar att köra närmare cyklister som har hjälm än cyklister utan, vilket ökar risken att råka ut för en olycka. Dessutom finns de som hävdar att cyklister med hjälm tenderar att ta större risker i trafiken. Så helt självklart är det inte 🙂

      /anna (som själv cyklar med hjälm)

      Gilla

  6. Hej,
    Mitt namn är Mattias och jag seglade från Sverige till Fiji för 10 år sedan, vi var tre killar i 25 års åldern och vi liksom ni förberedde oss väl och hade nödlägesplaner för många situationer. Hur planerar man en snabb evakuering av båten i kraftig sjö med två små barn som inte kan ta sig själva mellan båt och livflotte? Tyckte vår plan var tajt som den var när man skall ha med sig nödlägesväska med dator, satelitteleofon, gps etc, vatten, mat etc…

    Gilla

  7. Hej.

    Ja, fy. Hemska tanke. Misstaget de flesta gör är att gå i livflotten för tidigt. Båten sjunker inte, fast man tror att den ska göra det. Vi har lagt mest fokus på att aldrig hamna i en sådan situation. Rejälare segelbåt än vår är svår att hitta. Vi har också varit otroligt försiktiga när det kommer till väder. Men visst, risken finns om än väldigt liten. Där kommer livflotten in i bild.

    Vi tänker oss att vi först förbereder allt på båten, larmar, samlar ihop och knyter samman det som ska med i flotten och tar sedan på oss overaller och räddningsvästar om de inte redan är på. Vi har en färdig lista för detta, så vi slipper tänka. Och när allt är klart, och hoppet för skeppet ute, får man väl kasta hela rasket överbord och försöka ta sig över snabbast och torrast möjligt. Först en vuxen (jag), sedan barnen. Och sist kapten (Ludvig).

    Ungefär så.

    /Linda

    Gilla

      • De flesta lyckas vad jag förstår. Så det hade förhoppningsvis vi också gjort. Jag slutar aldrig att förundras över mina barns kapacitet och förmåga. Men som sagt, fokus har legat på att aldrig hamna i den situationen. /Linda

        Gilla

  8. Hejsan, Har kikat in på er blogg till och från i ett par år eftersom jag själv bloggat ganska frekvent om vårt ”gamla” liv i Beijing. Flyttade hem i somras och försöker som bäst anpassa oss till Sverige igen. Inte helt enkelt som ni förstår! Det här med säkerheten har jag också funderat över. I Beijing finns det t.ex inte ett bälte i någon taxi någonstans. Antingen åker man ändå eller inte. Och det gör man ju… Dottern var två när vi åkte och har fått vara med om mycket förutom obältade taxibilar. Båtar utan flytväst i Thailand och Filippinerna (ja, vad gör man?? Skaffade en egen att ta med till slut men innan vi fattade att det var nödvändigt…), öppen ”skidlift” lodrätt upp på den kinesiska muren, flakmopedtaxi i rusningstrafik, öppna lastbilsflakstransporter…Osv osv! Enda olyckan på tre år var att hon ramlade hemma i trappan och slog upp pannan. Här i Sverige skulle jag aldrig åka en meter utan bälte och bilbarnstol. Vad är skillnaden egentligen?

    Gilla

    • Hej. Skillnaden? Så här tror jag: När det gäller den typen av risker som du nämner så är de enkla att skydda sig mot i Sverige. Man får mycket säkerhet för liten insats. I andra delar av världen krävs det en väldigt stor insats för att skydda sig, då blir det inte heller lika självklart. För det är väl klart att det är bättre med cykelhjälm och bilbälte än att inte ha det. Men om alternativet är att inte cykla eller åka bil alls – ja då brukar vi åka utan. /Linda

      Gilla

  9. Blir så inspirerad och uppmuntrad av det här inlägget och den attityd ni visar lite av i serien. Förstår att vi får se en väldigt liten del av den faktiska vardagen, men förebilder i föräldraskap är ni hur som helst! Tack.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s