Två kilo hållbarhetsost för matlagning, som smakar och ser ut som hamburgerost med den stora skillnaden att den inte ens smälter i ugn. Värsta fyndet!
De senaste månadernas seglats genom Salomonöarna till nordöstra Indonesien via Papua Nya Guinea har på många sätt varit resans absoluta höjdpunkt. Med ett viktigt undantag. Maten. Vi har inte sett en riktig mataffär sedan vi lämnade Port Vila i Vanuatu för fyra månader sedan. Och om man bortser från den fisk vi fångat och den frukt och de grönsaker vi bytt oss till ute i byarna har vi sedan dess fått klara oss på den mat vi bunkrade i Nya Zeeland. Och med tanke på att vi saknar frys, och bara har en halvljummen kyl av samma storlek som en större kylväska har det onekligen blivit lite knapert på sistone. Särskilt på frukostfronten.
Först tog färskosten slut, sedan osten. Och vi fick nöja oss med smör och marmelad på mackan. När också sista smöret gått åt var det dags att tänka om och mackorna ersattes av havregrynsgröt med russin . Men snart tog även russinen slut, och havregrynen. Då övergick vi till flingor, men de räckte bara i några dagar. Sedan fick det bli bananpannkakor. Och när bananerna var slut gräddade vi amerikanska pannkakor som vi åt med sirap. Så länge äggen varade vill säga. Och mjölken. Sedan återstod bara ris, och frukosten började kännas lite torftig.
Vi hade höga förväntningar när vi angjorde Indonesien. Men Talaud blev en besvikelse. Här fanns inte ens en marknad. Men på en dammig hylla långt in i stans största affär hittade vi åtminstone sex liter H-mjölk och kunde återinföra pannkakor på frukostmenyn. Då hade vi större framgång i nästa hamn – Morotai, en liten ö med 60 000 invånare. Här fanns inte bara en hyfsad marknad. Vi kunde dessutom fylla på med ytterligare fyra liter mjölk och fem burkar riktigt smör på konserv. Och två kilo hållbarhetsost för matlagning, som smakar och ser ut som hamburgerost med den stora skillnaden att den inte ens smälter i ugn.
Men efter snart två veckor i Raja Ampat började det åter bli lite knapert på matfronten. Och allt mer bekymrade över matsituationen ombord kunde vi konstatera att vi troligen skulle bli tvungna att ta den långa omvägen via den stora staden Sorong. Om inte .. Jag fick en idé, och vi satte kurs mot den exklusiva schweiziska dykresorten Raja4Divers på Pef Island.
Med ett hungrigt barn i vardera handen förklarade jag vår situation för chefen på resorten, att vi led av akut matbrist ombord. Kunde de möjligen hjälpa oss på något sätt? Det var värt ett försök. När den första förvåningen lagt sig visade det sig vara så lyckosamt att de faktiskt förväntade sig en ny leverans från Sorong redan nästa dag. Ett telefonsamtal senare var ordern lagd.
Igår kväll, fyra timmar och fyra fat bensin senare, levererades vår mat från Sorong till bryggan på Pef Island. Nu är ju inte heller Sorong någon metropol, så beställningen var anpassad därefter. Och det kostade skjortan. Men nu har vi faktiskt 24 liter H-mjölk, 30 ägg, 6 kilo mjöl, 1 paket flingor, 2 kilo havregryn, en stock bananer och ett litet paket russin ombord. Och affärerna i Sorong är därmed tomma.
Lyckliga i hågen lämnade vi idag Pef Island för att fortsätta vår resa västeröver. Nu klarar vi oss ytterligare några veckor, förhoppningsvis hela vägen till Bali där det enligt rykte ska finnas de mest fantastiska mataffärer. Det händer att jag drömmer om dem på nätterna.
Mary af Rövarhamn 
haha, ja dom små söta indoneserna har aldrig förstått sig på protein 🙂
Bali kommer framstå som Carloli city :-). Kuta har det mesta ni kan önska av backpackers liv och hålligång. Gott om shopping och vardagsliv. Om man gillar att träffa folk så är annars surfbaren på Uwatu ett sjukt underskattat ställe 🙂 Var beredd på turister..det formidabligen kryllar av ”Aussis”
🙂 härligt blogg och ni verkar ha det sjukt bra 🙂
GillaGilla
Var ligger Uwatu? Undar Linda
GillaGilla
jösses jag måste se över mitt 🙂 missbruk…
GillaGilla
: )
GillaGilla
Ha, ha, ha, inga duktiga kineser ute pa oarna kan man undra? Bara Indonesiska Boomis? Det blir inte mycket till affarer om det saknas folk med intelligens och abacus pa plats. Ofta utsatts kineser for grym religos racism sa de undviker nog klokt vissa orter, som darfor blir lidande. I Bali finns valdigt lite muslimska Boomiputtras (eller Boomis, dvs riktiga Indoneser) sa dar finns ju darfor allt som en civiliserad bildad person kan onska sig. Det kommer att bli en riktigt stor kultur shock att anlanda till Bali … BBQ’s … International brecky… Skinka…Pizza.. Smoothies…Icecream..beer & vine. Om det inte finns i Bali, ja da ar det absolut inget nagon vill ha…
GillaGilla
Inte så övertygad om det är brist på intelligens som är problemet. Snarare brist på efterfrågan. Den typen av produkter vi är ute efter är uppenbarligen inte de som konsumeras av lokalbefolkningen. Finns det inga utlänningar som efterfrågar varorna är det inte heller någon mening att sälja dem. Och eftersom vi gärna seglar till områden där det inte finns så mycket folk så kan man inte heller räkna med så mycket mat att välja på. Planen var att bunkra i Davao i södra Philipinerna, men vi hann inte dit pga rallyt. Men så kommer vi nog att uppskatta Bali desto mer istället. Allt gott, Linda
GillaGilla
Om man far tro SPOT (och det far man…) sa ar Ni nu i narheten av Ambon! Den arkipelagen har ett blandat rykte pga blodiga separatististiska islamistiska oroligheter. (Usual Green on Green) Men idag ar det lugnare an for ca tio ar sedan, men sakert ingen o full med glada vackra manniskor som Bali, tvart om. Inte heller manga duktiga kineser kvar pa Ambon, gissar jag. Men de senaste aren har man aterupplivat det installda ”Darwin to Ambon Yacht-Race”. Riskerna har blivit acceptabla och det maste ocksa finnas lite anvandbar yachting infrastructure i Ambon Harbour. Atminstone tillrackligt for de 10-15 batar som seglar 4-dagars strackan i Augusti. Alla muslimer gillar glass i stora lass sa ett Ambon besok kan ju vara bra.
GillaGilla
Glass har vi inget emot. Inte muslimer heller för den delen. Däremot var det en annan seglare som beskrev Ambon som ett ”shithole”, så vi kände oss inte så lockade att stanna. Nu på väg mot Komodo istället. /Linda
GillaGilla
Efter att ha läst om era frukostbekymmer kommer jag att njuta av min egen så mycket mer varje morgon:) Glad att ni nu är försedda igen, och hoppas att ni hittar någon välutrustad mataffär på Bali! Kram från oss alla
GillaGilla
Wow. Stackars er men imponerad över frukostideerna. Smart tänkt att be en restaurang om hjälp. Det ska läggas på minnet. Kämpa på!!
GillaGilla
Se upp för varanerna bara.
Varma hälsningar från Gränna/Leksand
Per-Arne Björk
GillaGilla
Härligt att höra att inte längre behöver försmäkta på frukostfronten, på er väg mot Bali! För övrigt tycker jag att ni skildrar platserna ni kommer till med nyfikenhet, värme och respekt och det tycker jag är helt jäkla underbart (ibland blir jag rörd till tårar). Ni inspirerar! Massor med kramar från Lina!
GillaGilla
Tack för de fina orden. De värmer. Kram. Linda
GillaGilla