Vi gjorde tio knop i surfarna när vi svängde in mot Dusky Sound, en av Fiordlands djupaste fjordar. Trots att vi bara hade en liten bit av genuan utrullad, och liten näsduk längst akterut på lilla masten. Solen tittade fram bakom mörka regnmoln, och en dubbel regnbåge bredde ut sig i väster. Det blåste kuling, och fem meter hög dyning dundrade in från havet. Vågorna bildade skumkaskader som var lika höga som vår mast när de träffade de höga klipporna.
Den grymma dyningen, som byggs upp långt nere på femtionde breddgraden, är en av anledningarna till att så få seglar på dessa vatten. Och att titta på prognostiserad våghöjd är lika självklart som att titta på vindstyrka när man ger sig ut på öppet hav. Enligt Billy, som driver vandrarhemmet i Doubtful Sound – en av de två fjordar man kan ta sig till landvägen – var vi den sjätte fritidsbåten i fjorden den här sommaren. Ovanligt många, tydligen.
Lika skoningslöst som havet är utanför, lika skyddat är vattnet inne i fjordarna. Det är som att segla in i en annan värld. Man kan se det på håll, hur vattnet blir alldeles platt i skydd av de höga bergen. Vinden dör ut och båten glider in på spegelblankt vatten. Vattenfall forsar från flera hundra meters höjd, längs vertikala klippor. Och på några bergstoppar ligger fortfarande snö, trots att sommaren snart går mot sitt slut här nere.
Delfiner leker i vårt bogsvall. Små delfiner tittar upp över vattenytan. Och pälssälar vilar på klipporna, ja i vissa fall långt upp i skogen. Det är just det rika djurlivet som skiljer de nyazeeländska fjordarna från de norska. I Norge finns en skyddande skärgård utmed kusten som gör det möjligt för människor att bo och leva där. Här finns inte en by, inte en affär. Ingenting. Och absolut inte täckning på mobilen. Bara vildmark.
Mary af Rövarhamn 
Mysfaktor!
GillaGilla
Tack Linda för denna fina berättelse om era upplevelser. Det ser och verkar helt underbart. Läser detta medans jag äter frukoste och stressar över allt jag måste göra på jobbet. Vi har olika liv just nu och jag är så glad för att jag kan dramma mig bort i erat liv ibland. Kram
GillaGilla
Visar bilderna för mina killar på 3 och 4 år. Dem älskar bilderna och har tusen frågor. Tex. Finns det hajar? Var är barnens leksaker? Hur långt är det? Det blir långa underhållande och utbildande stunder.
Tack!
GillaGilla
Du kan hälsa killarna att det finns massor av hajar, att det är förfärligt långt och att de flesta leksakerna bor under Ottos koj. Men bilar och lego står alltid framme – nära till hands. Gosedjuren bor Lovis och Ottos sängar, böckerna i barnens egen bokhylla. Badleksakerna ligger i en stor låda på däck. Och så finns det ett särskilt spel- och pysselskåp. Dessutom bor det två små spöken i kölen …
GillaGilla
Later otroligt helt enkelt! Ni ar varda all beundran och jag ar sarskilt imponerad med hur lyhorda Ni tycks vara for er segel-yachts behov. Innan de blir farligt akuta. Ny staende rigg och prop-shaftet fixad innan det krisar.
Mary tycks ga som pa rals nu nar det verkligen behovs. Hatten av for dessa blygsamma och historiskt kompetenta segande Globe-trotters!!
GillaGilla
Ja, det är ju bra att det ser så ut utåt. Själva har vi känslan av att vi mest springer runt och släcker bränder. Genuan blåste ju tyvärr sönder ett par dagar efter jag skrev detta, så illa att det är osäkert om den någonsin kommer att hissas igen. Segelmakaren på våg hit i detta nu för att ge seglet sin dom. Och autopilotmekanikern kommer senare idag. Varken display eller drivenhet fungerar som de ska. Alltid är det något. Det kluriga är prioritera saker i rätt ordning eftersom vi aldrig har råd att ge båten den där ordentliga genomgång den skulle behöva … Tack för att du följer oss Bosse, vi uppskattar verkligen fina fina kommentarer och hejarop. Hälsa Estie. Kram, LLL&O
GillaGilla
Fantastiska bilder! Jag har inte varit i NZ än, men nu drar det verkligen i resehjärtat! Ha det gott!
GillaGilla
Urjobbigt när grejer går sönder, hoppas det ordnar sig med genuan!.
Men sugen på NZ blir man ju när man läser och ser alla otroliga bilder.
GillaGilla