Lucka 12: Boulder’s Beach

Liten vill bli stor, så kallar jag bilden bakom tolfte luckan i vår julkalender. Men troligen blir det inte så mycket större än så här. Den föreställer en av de utrotningshotade små glasögonpingviner som märkligt nog envisas med att häcka i området kring Boulder’s beach på sydafrikanska Kaphalvön, trots att de utgör en av de populäraste turistattraktionerna i hela regionen.
Vad ni inte ser på bilden, är alla människor som står bredvid mig och fotograferar samma pingvin som jag. Egentligen borde hela området spärras av. Men nejdå, istället har man byggt ett stort besökscentrum med souvenirbutik, lagt ut långa brädgångar som slingrar sig tvärs genom häckningsområdet och så tar man ut ett inträde där pengarna ska gå till att bevara och skydda pingvinerna. Jo tack.
Typisk sydafrikansk ”wildlife conservation”. Samma sak med många av de safariparker som finns i landet. Eller de som sysslar med att skicka ner turister i burar under ytan och lockar till sig vithajar med hjälp av blod. Och sedan har mage att kalla det ”conservation” eller forskning. Konstigt att det inte sker fler hajattacker än det gör.
Ibland känns det som den enda anledningen man vill skydda djuren är för att människan ska kunna tjäna pengar på dem ett tag till. Vi är hopplösa. Ja, jag generaliserar. Och ja, jag är en bricka i spelet. Men jag blev lite arg nu när jag satt här hemma och tänkte på det.

Se vad bilden bakom dagens lucka inte visar: Fler turister än pingviner på Boulders.

Mot pingvinerna!

Mary af Rövarhamn sätter kurs mot Godahoppsudden.

Mary af Rövarhamn sätter kurs mot Godahoppsudden.

RICHARDS BAY, SYDAFRIKA. Tiden går. Vi har snart tillbringat en hel månad i Richards Bay, och det är hög tid att lämna girafferna och flodhästarna bakom oss för att segla söderut mot pingviner och sälar. Under goda förhållanden ligger Godahoppsudden bara en dryg vecka bort. Men förhållandena är allt annat än goda.

Vädret här nere är synnerligen besvärligt. Ena dagen blåser det kuling från ena hållet, för att nästa dag blåsa fullt ös från andra hållet. Vi får ta ett steg i taget, en hamn i sänder. Och utnyttja varje tillfälle med medvind. Så borde vi väl komma runt kapet förr eller senare. Vi börjar redan i eftermiddag; får se hur långt vi kommer.

Vår SPOT-sändare saknar fortfarande täckning. Men vi kommer befinna oss så nära land att det borde gå bra att hålla koll på oss via AIS* istället. Klicka här för att se vår senaste AIS-position.

___________________________________________________________________________________

* AIS är en smart liten apparat som sänder ut vår position, kurs och fart till närliggande båtar, för att minska risken för kollision. Men signalen fångas även upp av landstationer i närheten. Dessa skickar i sin tur upp vår signal på internet så att alla som vill kan se var vi befinner oss.   

Vildmarksliv i Fiordland

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi gjorde tio knop i surfarna när vi svängde in mot Dusky Sound, en av Fiordlands djupaste fjordar. Trots att vi bara hade en liten bit av genuan utrullad, och liten näsduk längst akterut på lilla masten. Solen tittade fram bakom mörka regnmoln, och en dubbel regnbåge bredde ut sig i väster. Det blåste kuling, och fem meter hög dyning dundrade in från havet. Vågorna bildade skumkaskader som var lika höga som vår mast när de träffade de höga klipporna.

Den grymma dyningen, som byggs upp långt nere på femtionde breddgraden, är en av anledningarna till att så få seglar på dessa vatten. Och att titta på prognostiserad våghöjd är lika självklart som att titta på vindstyrka när man ger sig ut på öppet hav. Enligt Billy, som driver vandrarhemmet i Doubtful Sound – en av de två fjordar man kan ta sig till landvägen – var vi den sjätte fritidsbåten i fjorden den här sommaren. Ovanligt många, tydligen.

Lika skoningslöst som havet är utanför, lika skyddat är vattnet inne i fjordarna. Det är som att segla in i en annan värld. Man kan se det på håll, hur vattnet blir alldeles platt i skydd av de höga bergen. Vinden dör ut och båten glider in på spegelblankt vatten. Vattenfall forsar från flera hundra meters höjd, längs vertikala klippor. Och på några bergstoppar ligger fortfarande snö, trots att sommaren snart går mot sitt slut här nere.

Delfiner leker i vårt bogsvall. Små delfiner tittar upp över vattenytan. Och pälssälar vilar på klipporna, ja i vissa fall långt upp i skogen. Det är just det rika djurlivet som skiljer de nyazeeländska fjordarna från de norska. I Norge finns en skyddande skärgård utmed kusten som gör det möjligt för människor att bo och leva där. Här finns inte en by, inte en affär. Ingenting. Och absolut inte täckning på mobilen. Bara vildmark.

Fler bilder från Fiordland finns på flickr.com/symary