”Af stor betydelse vid en färd sådan som vår är ett gott bibliotek.” Så skrev Fridtjof Nansen i sin klassiska reseskildring Fram öfver Polarhafvet från 1897. Och vi kan inte annat än hålla med. Sexton dygn har passerat sedan vi lämnade Galapagos för att segla mot Marquesas mitt i Stilla havet. Utöver mathållning, segeljustering och komplexa LEGO-byggnationer finns det inte mycket att ägna sig åt här ute. Och då gäller det verkligen att man har ett gott skeppsbibliotek, både för de stora och de små.
Nu har turen kommit till en av bibliotekets stoltheter. En födelsedagspresent till kapten som legat och väntat på rätt tillfälle i många år nu. Ja just det, Fridtjof Nansens Fram öfver Polarhafvet – i originalutgåva från 1897. En fascinerande reseskildring i två verk där läsaren får följa besättningen på Fram och deras drift genom isen i Polarhavet mellan åren 1893 och 1896.
Jag har visserligen inte kommit mycket längre i Nansens berättelse än till expeditionens planeringsstadie, men jag slås ändå av hur lika våra förberedelser är. Att jämföra vårt lilla äventyr med Nansens polarexpedition är väl i närmast ett hån mot de modiga män som riskerade sitt liv i forskningens namn, men likheterna finns där. Utmaningarna är faktiskt, i mångt och mycket de samma. Ok, min egen oro över det allt tunnare utbudet i grönsaksnätet känns plötslig något överdriven när jag tänker på att Nansen tog ombord proviant för fem år. Men när det kommer till elförsörjningen är likheterna faktiskt slående.
Utdrag ur FRAM ÖFVER POLARFAFVET af FRIDTJOF NANSEN:
Fram var försedd med elektrisk belysning. Dynamon var under fartygets gång beräknad att drifvas af ångmaskinen, medan det var meningen att under själfva uppehållet i isen drifva den dels med vinden, dels med handkraft. För detta ändamål förde vi med oss ett vindhjul, samt en hästvandring som skulle dragas af oss själfva. Jag hade väntat, att den senare skulle få betydelse genom att gifva oss motion under den långa polarnatten. Emellertid funno vi att det fanns annat att göra och den blef aldrig använd; däremot hade vi mycken glädje av vindhjulet. Till belysning, när vi icke hade kraft nog att åstadkomma elektrisk ljus, medfördes omkring 16 tons fotogen, som också var beräknad för kokning och delvis för uppvärmning af boningsrummen.
Ja, solpanelerna har ju tillkommit. Och vindkraftverken har fått lite effektivare design. Men annars har det under det senaste århundradet hänt förvånande lite när det kommer till elförsörjning ombord. Nåja, någon hästvandring har vi förstås inte på Mary af Rövarhamn. Men funderingar har funnits på att koppla en motionscykel till en generator : )
Intressant reflektion. Alltid lika trevligt och inspirerande att följa er resa. Hoppas själv att kunna göra en liknande, bara jag lyckas omvända min något seglingsaverta fru.
GillaGilla