PATIENTJOURNAL: Pumptransplantation Perkins 4.108

Patientdata:

Modell: Perkins 4.108
Hästkrafter: 48 hk
Årgång: 1983
Antal motortimmar: 2375

Diagnos

Söndagen den 20 februari 2011 fick patienten akut besvär med bränsletillförseln utanför Grenadas västkust. Symptomen var likvärdiga med de som upplevt  i samband med att den förra bränsleinsprutningspumpen skar mellan Kanarieöarna och Kap Verde. På Kap Verde fick patienten en ny bränsleinsprutningspump installerad den 6 januari 2011. Denna accepterades utan vidare komplikationer och har fram till bortstötningen den 20 februari fungerat utan anmärkning. Värt att notera är dock att patienten enbart varit aktiv i tio timmar sedan transplantationen på Kap Verde.

Med tanke på patientens historia antog vårdgivare L.Hammarberg att patienten stött bort den nya bränsleinsprutningspumpen. Efter vidare undersökningar och provtagningar kunde detta bekräftas. I likhet med tidigare pump hade den nya pumpen skurit med axelbrott som följd.

Det förra haveriet ansågs vara orsakat av luft i systemet som konsekvens av en sprucken slang. Den här gången har dock inga lutläckor kunnat påvisas. Vad som orsakade haveriet den 20 februari är svårt att säkerställa, och många experter har engagerats i diagnosen. Det finns de som menar att vatten i bränslet ligger bakom 99 procent av den här typen av haverier, men det finns också de som menar att bakterietillväxt i bränsletanken kan vara en bidragande orsak. Provsvaren har visat på viss bakterietillväxt i styrbordstanken; denna var dock inte i bruk vid tillfället för haveriet. Något vatten har inte kunnat identifieras men får ändå antas som den troligaste orsaken.

Behov

Patienten var i akut behov av en fungerande bränsleinsprutningspump, men också preventiva åtgärder för att undvika ytterligare en bortstötning. En ny bränsleinsprutningspump i reserv fanns att tillgå sedan förra haveriet. Som preventiv åtgärd rekommenderade experterna största möjliga bränslefilter och vattenavskiljare av typen Racor. Men det finns också de som förespråkar ett smörjmedel i bränslet för att smörja den nya pumpen. Vårdgivarens bedömning var att båda dessa åtgärder borde vidtas.

Åtgärd

Den nya bränsleinsprutningspumpen kunde installeras av vårdgivaren själv, eftersom denne bistått den kapverdianske kirurgen vid den förra transplantationen. Samtidigt utgick en efterlysning av ett Racor-filter i passande storlek, som ersättning för de mindre och enklare Vetus-filter som hittills används. På hela ön Grenada fanns enbart Racor-filter av störta typen att tillgå. Hinder som platsbrist och ekonomiska begränsningar fick därför undanröjas. I samband med installationen av detta installerade vårdgivaren även en tryckmätare för att kunna mäta framtida tryckförändringar framför och efter filtret, men också för att enklare kunna identifiera framtida läckor i systemet. Valet av smörjmedel föll på Marvel Mystery Oil efter samrådan med en kuban som berättat att denna magiska blandning ärhemligheten bakom Kubas gamla men förhållandevis väl fungerande bilpark.

Tack för alla tips. Göran, tror du det här filtret är stort nog?

Marvel Mystery Oil - improving engine since 1923!

 

 
 
 
 
 
 

 

 

 

 

 

Resultat

Transplantationen av den nya bränsleinsprutningspumpen kunde genomföras med framgång redan måndagen den 21 februari, dagen efter haveriet. Installationen av Racor-filtret var däremot inte utan komplikationer på grund av platsbrist, men efter ytterligare två dagars arbete var även detta på plats. Lördagen den 26 februari var patienten redo för sin första provkörning. Färden som varade i tre timmar gick från St. George på Grenadas västkust ner till Prickly Bay på sydsidan. Provkörningen genomfördes med gott resultat, men det är fortfarande för tidigt att dra några slutsatser.

Eftervård

Patientens tillstånd ska hållas under noggrann observation, och samtliga förändringar undersökas. Vattenavskiljare och bränsletryck ska kontrolleras regelbundet, och Marvel Mystery Oil ska tillföras bränslet i samband med framtida tankningar. Barbordstanken ska också rengöras så snart lämpligt tillfälle ges, fram till dess får enbart styrbordstanken användas.

2011-02-27 (LH)  



Malmöväder i Karibien

Malmöväder i Karibien!

Det har regnat ända sedan jag hängde upp tvätten på tork, i förrgår. Ibland lite mer, och ibland lite mindre. Men oavbrutet. Det är förfärligt varmt i båten. Och fuktigt. Så fort vi öppnar en lucka för att få in lite luft kommer nästa skur. Vi måste ut. Den stora mataffären Food Land, på andra sidan lagunen här i St George, blir dagens utflyktsmål. Ja, något ska man ju göra och har man inte satt sin fot i en riktig mataffär på två och en halv månad, ja då vill jag lova att Food Land är en stor attraktion. Nästan i klass med en Konsumbutik där hemma.

En solhatt är aldrig fel!

Lagom till vi äntligen fått ut alle man på däck börjar det ösregna. Vi går in igen, regnkläder är nämligen ingen höjdare när det är varmt. Efter ett par avsnitt av Fåret Shaun lättar regnet något, och vi ger oss ut igen. Nu hinner vi faktiskt ända ner i jollen innan det är dags för nästa skur. Äh, vad gör väl det om vi blir lite blöta. Nu måste vi komma iväg. Barnen protesterar något, men inte värre än att en solhatt och ett paraply får dem på bättre tankar. Halvägs över lagunen tar bensinen slut. Bara att ro hem igen för att tanka. Nu blåser det också, men vi har medvind och kan nästan segla tillbaka med hjälp av Lovis paraply.

Seglaren och författaren Tristan Jones listade en gång paraplyet som en av de tre onödigaste sakerna ombord på en båt, tillsammans med piano och en sjöofficer. Han hade fel!

Nytankade ger vi utflykten ett nytt och tredje försök. Fortfarande vid gott mod. Den här gången kommer vi ända fram till Food Lands Dinghy Jetty. Ja, bara en sådan sak. Coolt med egen jolleparkering vid mataffären. Men nu är vi ordentligt blöta vill jag lova. Ja, troligen så blöta man kan bli på torra land utan att flyta bort. Vi skyndar in bakom de automatiska dörrarna (!) till Food Land. Wow, så mycket mat. Men oj så kallt. AC. Här gäller det att hålla högt tempo för att inte förfrysa, tänker jag och försvinner in i första bästa gång.

Food Land med egen jollebrygga

Snart känner jag mig förföljd. Svabbade inte den där grönklädda damen framför kyldisken nyss, och vid frukten innan dess? Och nu är hon här vid konserverna. Och ser hon inte väldigt sur ut? Jag tittar bakom mig; vi lämnar fortfarande ett blött spår efter oss, som en snigel. Lite lätt lila, eftersom min klänning färgar av sig. Jag blir full i skratt, slår ut med armarna och försöker le ursäktande. Men möts av onda ögat. En del äldre kvinnor här i Karibien tenderar till att verka ganska trötta på livet, och är till skillnad från de flesta andra varken särskilt pratglada eller trevliga. Det här är helt klart en av dem.

Lycka är en riktig mataffär

Damen med svabben ger sig inte i första taget. Och efter ett tag tröttnar jag på min följeslagare, blänger tillbaka och fräser något om att jag måste gå om hon inte slutar förfölja oss. Hon vänder på klacken, fortfarande utan att ha sagt ett ord. Skönt, tänker jag och fortsätter huttrande min inköpsfrossa. En stund senare ser jag hur hon kommer tillbaka igen, nu utan svabb. Istället bärandes på en stor gul skylt där det står Caution. Wet Floor. Hon placerar den demonstrativt två meter bakom oss, vänder på klacken och försvinner ut på lagret för att inte visa sig igen. Väldigt roligt, tyckte i alla fall vi.

S/Y Marys besättning lämnar spår!

En proppfull varuvagn senare, och 2500 kronor fattigare, passerar vi återigen de automatiska dörrarna. Den fuktiga värmen slår emot oss, värmer våra våta nerkylda kroppar. Det regnar fortfarande. Men det kan kvitta, vi kan ju ändå inte bli blötare.

Historien upprepar sig

0.2, 0.6, 0.0, 0.0, 0,1, 0,2. Jag stirrar som hypnotiserad på gps:ens fartangivelse. Vi har en knapp knops motström, och nästan ingen vind. Och så har vi ingen motor. Jo, motor har vi. Men den har lagt av igen. Tvärt av, under gång.  Det kändes skrämmande bekant på något vis. Och mycket riktigt, efter en första diagnos kan vi konstatera att det kommer fram diesel till den nya bränsleinsprutningspumpen, men där tar det stopp.

Det är becksvart ute, månen har inte gått upp än. Vi som hade hoppats på att komma fram i dagsljus. Nu kommer vi inte fram alls. Nåja, någonstans kommer vi nog. Men knappast dit vi tänkt, Prickly Bay på Grenadas sydkust.  Jag tittar ner på navigationsskärmen. Den lilla båten som markerar var vi är på sjökortet pekar norrut. Vi backar.

Vi befinner oss bara tre sjömil från St George, Grenadas huvudstad. Så nära men ändå inte. Stadens ankring verkar enkel att angöra. Men hur ska vi ta oss dit? Jag försöker kalla upp en segelbåt vars lanterna syns akteröver. Jag hoppas på lift. Men icke, den svarar inte. Istället svarar en 120 fot lång motoryacht. Jag ser värsta lyxyachten framför mig. Nej tack, att få lift av en sådan kan bli en dyr historia. Vi får klara oss själva.

Vattnet är platt, kanske läge att se hur väl vår lilla jolle  och dess fyrahästar utombordare gör sig som bogserbåt. Det är bra att veta om det verkligen skulle krisa någon gång.  Vi sjösätter jollen och förtöjer den på Marys barbordsida. Ludvig drar igång motorn. Och kors i karamellen, det funkar. Snart flyger 16 ton tunga Mary fram i 2½ knop.

Pumpen paj igen

Några hundra meter från ankarplatsen utanför St George kommer en lätt vindpust. Vi stänger av utombordaren, så det finns bensin kvar för att ta sig till macken imorgon. Vi glider in mellan de ankrade båtarna, sakta sakta. Jag pustar ut när Marys ankare går mot botten. Vi har gjort det igen. Gått in i hamn för bara segel, i mörker. Och det gick bra den här gången också. Ganska fridfullt faktiskt. Så trist bara, att ännu ett motorhaveri ligger bakom.

”Men det gör ju inget” säger lilla Lovis i ett försök att muntra upp oss. ”Vi har ju en sån där pump till” Och det har hon ju alldeles rätt i, vi har en pump i reserv sedan den förra havererade halvägs till Kap Verde. Men vad sjutton är det som får två bränsleinsprutningspumpar att haverera på bara några månader?