Den sanna historien om Kurrekurreduttön

LIMHAMN, MALMÖ. När man frågar vår lilla Lovis, fyra år, om vart hon vill segla blir svaret tveklöst: ”Söderhavet, som Pippi.” Tidigare i våras efterlyste vi därför koordinaterna till Kurrekurreduttön, där kapten Efraim Långstrump en gång flöt iland och blev mäktig Söderhavskonung över kurrekurredutterna.  Det hetaste tipset vi fick här på bloggen var ett litet dykrev på 6-30 meters djup utanför Yap i Mikronesien. Sannolikt bottennapp med andra ord. Men nog måste Astrid Lindgren haft en förebild.

Hos Saltkråkan AB som ägs och drivs av Astrid Lindgrens efterlevande barn och barnbarn var fisket bättre. Enligt dem fanns det en svensk man vid namn Carl Emil Pettersson som år 1904 led skeppsbrott och flöt i land på en Söderhavsö där han gifte sig med kannibalhövdingens dotter och blev kung. Pettersson var kroppsligen en mycket stark man och hans äventyr omskrevs i många svenska dags- och veckotidningar på den tiden. Astrid Lindgren kan helt enkelt inte ha undgått att läsa om Petterson i spalterna, och låtit sig inspireras. Likheterna med Pippis pappa är för många.

Ögruppen som ”Kung Calle” flöt iland på heter Tabaröarna (2°50′ S, 151°56′ Ö) och tillhör Papua Nya Guinea. Tabar blir därmed målet för vårt stundande äventyr och i början av augusti inleder vi vår resa i Hoppetossas kölvatten. Vilken rutt kapten Långstrump tog till och från Söderhavet förtäljer dock inte historien …

Don’t try this at home …

Idag angjorde läkarparet Carl och Frida och deras två små barn Norra fiskehamnen i Limhamn och förtöjde sin L28:a Anna invid Mary af Rövarhamn. Med sig hade de två rejäla stycken rimmat fläsk och en massa mojänger som peanger, nålförare, skalpeller och suteringsnålar. Ludvig fick en sykurs i 35-årspresent, och idag var den stora dagen kommen. För det är ju knappast någon mening att fylla båten med fina doktorsprylar om man inte vet hur man ska använda dem.

Fläsksvål och människohud har tydligen vissa likheter och därav det rimmade fläsket. Hyfsat bisarrt och osmakligt, men efter lite övning gick det i alla fall bra. Men så beklagade sig grisen inte heller på något sätt. Helt still var den. Och inget blod skymde sikten. Inte helt realistiskt, men nu vet vi i alla fall hur det ska gå till om olyckan skulle vara framme. Och det är den ju tyvärr då och då, det vet vi av erfarenhet. Men det är en helt annan historia.

Tack för utmärkt kurs, och tack för middagen. Fläsket serverades med raggmunk och lingon. Men ärligt talat, det smakade bara sådär.

Don’t try this at home, only at sea:

Återigen surrar det i micken på videokameran, sorry. Imorgon åker den in på garanti för tredje gången. Den här gången ska vi bannemej ha en helt ny kamera!

Rövarhamn, finns det?

”Rövarhamn, finns det på riktigt?” Vi har fått frågan många gånger. Hundratals. Men jodå. Det finns i allra högsta grad. På ön Fogdö utanför Grisslehamn i vackra Roslagen. Strax norr om 60:e breddgraden. Här vid randen till Ålands Hav har kapten tillbringat barndommens somrar och här har S/Y Mary sin självklara hemmahamn. Namnet Rövarhamn lär härstamma från tidigt 1700-tal när ryssarna härjade i området. De enda som härjar här idag är myggor och fästingar. Och våra smågastar förstås. Men imorgon bär det söderut igen, efter en härlig midsommar med nära och kära i svensk skärgårdsidyll. Den sista på länge – lite vemodigt är det allt …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen medvind!

Det är inte helt ovanligt att man läser i tidningen om folk som säljer hus och firma och seglar ut i världen. Men hur gör man om man inte har något att sälja? Vi har gnetat och stretat för att spara pengar i många många år nu. Men det är långt runt jorden, särskilt om man vill ta ett extra varv på Stilla havet : )

De senaste måderna har vi ägnat stor del av vår vakna tid till att hitta olika sätt att minska utgifterna och öka inkomsterna – utan större framgång. Men så rasslade det plötsligt till och den senaste veckan har våra vedermödor burit frukt.

  • Watski: Sponsrar oss med säkerhets- och nödutrustning, och ger oss ett pangpris på marknadens bästa livflotte, Viking RescYou Pro. 
  • MainOne: Anlitar oss för ett annorlunda blogguppdrag: en långseglarblogg på temat energi, ombord och i världen
  • Liros: Har gett oss ett riktigt sjyst paketpris på fallinor, block, livlinor och smarta bombromsar som gör gippen till en säker manöver.
  • Praktiskt Båtägande: Våra stundande äventyr blir till följetång i tidningen Praktiskt Båtägande, vilket bådar gott för en regelbunden påfyllning av skeppskassan.

Med bara sex veckor till avsegling har vi äntligen fått lite medvind ombord på S/Y Mary. Hoppas den håller i sig hela varvet runt jorden.

Mer info om våra samarbeten hittar du här.

I en välsorterad hylla nära dig

Jag lyckas göra plats till mig själv i hängmattan och får snabbt ett barn på vardera sidan. Bokvalet den här gången föll på Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön.

När jag har läst en stund avbryter Lovis: ”Mamma, jag vill också segla  till Söderhavet. Som Pippi. Får jag det?” Hon tittar på mig med stora ögon, väntar på ett bekräftande svar.

Så här långt har resan över Nordsjön gått över förväntan. Båten är redo. Vi är redo. Ett år till och vi borde ha en reskassa som skulle kunna ta oss runt jorden, i alla fall med mycket vilja och en smula tur. Det borde vara fullt möjligt. Visserligen extrem lågbudget, men fullt möjligt. Jag ser på min dotter och hör mig själv svara: ”Ja, Lovis vi ska segla till Söderhavet”

Ja, ungefär sådär gick det till när vi under en tur på Nordsjön förra sommaren beslutade oss för att äntligen slå slag i saken och segla ut i världen. Texten ovan är hämtad ur det senaste numret av tidningen Äventyrliga familjer, en föräldratidning garanterat fri från purérecept och blöjtester. Men väl fullsmockad med inspirerande och välskrivna historier för alla som längtar efter mer äventyr i livet. Och det gör i alla fall vi. Längtar efter äventyr alltså. Nedräkning pågår – bara sju veckor till avsegling!

Dagiskompisarna går ombord

Idag besökte Lovis alla dagiskompisar Mary af Rövarhamn. För det är väl klart att de vill kolla in den båt som Lovis ska segla till Söderhavet med; se om den verkligen finns på riktigt eller om den bara är en del av hennes tokiga låtsasvärld. Men jodå, båten fanns och den gjorde succé.

Mary svalde tretton ungar lätt som en plätt och ut på böljan blå det bar. Vi hann inte ända till Söderhavet idag, men barnen verkade ändå mycket belåtna med dagens äventyr – alla utom Lovis som protesterade surt när det var dags att lägga till. Hon ville ju segla mer. Det vill hon alltid!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu odlar vi eget

S/Y Marys kryddhylla

Jag brukar säga att det är perfekt för mig att bo på båt eftersom jag inte är särskilt förtjust i trädgårdsarbete. Men nu har jag sträckt mig så långt att jag införskaffat två små ”blomlådor” som jag hängt upp i kabyssen. Ja, egentligen är det två väggkorgar från IKEAs badrums-avdelning, men det kan ju kvitta. Hur som helst så har de färska kryddorna fått sig en egen förvaringsplats ombord på Mary af Rövarhamn, granne med barnens egenodlade tomatplantor från dagis. Tomatplantorna lär få det trångt framöver men den frågan har jag valt att skjuta på framtiden. Jag tycker i alla fall att det ser riktigt hemtrevligt ut och ser framemot att njuta färsk basilika även efter några veckor till havs.

Låt oss nu bara hoppas att myten att det betyder otur att ha färska blommor ombord inte omfattar färska kryddor och tomatplantor …

Sjutton doser avklarade, nio återstår.

Vi börjar se ljuset i tunneln. Men aldrig hade jag väl anat att det här med vaccinationer kunde vara så krångligt. Först ska man ta reda på vad man behöver. Och det grundar sig dels på vilka vaccin man fått i tidigare livet, och dels på var man ska resa. Redan där stötte vi på patrull …

Att veta vilka vaccin man redan fått är lättare sagt än gjort, för något centralt register finns inte. Barnen hade vi koll på, men det var lite värre med kapten. Och för min egen del hade jag inte en susning. Och inte underlättar det att alla vaccin har så konstiga namn och hjälper mot sjukdomar man aldrig hört talas om förut. På frågan vart vi ämnar landstiga har vi inte heller något bra svar. Att vara flexibla och anpassa oss efter vindar och lustar är en del av äventyret.

När listan för vem som ska ha vilken spruta är klar gäller det att kolla upp vem som kan fixa detta till bästa pris. Naturligtvis är alltsammans galet dyrt, och olika vaccin kostar olika mycket på olika ställen. Vi landade slutligen i att den gode husläkaren kunde sätta vissa av sprutorna på den vuxna delen av besättningen. Barnavårdscentralen fixade några andra, och det som blev kvar fick en vaccinationsmottagning ta hand om. Och här finns det några olika att välja på. Efter lite prisjämförelse fick Limhamns Läkargrupp det ärofulla uppdraget.

Och så var det bara att sätta igång. Helst inte mer än en spruta åt gången, möjligen en i varje arm beroende på vilka vaccin det handlar om. Sedan ska man vänta mellan sprutorna, allt mellan fyra dagar och åtta veckor beroende på vaccin. Några vaccin ska man dessutom ta i flera doser – den andra efter en månad och en tredje efter minst sex månader. Och så varar naturligtvis skyddet olika länge. Det lönar sig med andra ord att ta de vaccin med kortast verkningstid sist.

Det gäller att börja i tid för att få ihop det flerdimenentionella pusslet, något vi misslyckades med. Men vi hoppas på att kunna lägga de sista bitarna på plats på Kanarieöarna i höst. Sedan borde vi klara oss ett tag. Kapten föreslog försiktigt att jag kanske skulle skriva upp vem har tagit vad när, vad det skyddar mot och hur länge det verkar – innan informationen försvinner in i något avlägset skrymsle av min överhettade hjärna.  Han har naturligtvis rätt, och jag skulle just ta tag i saken men det blev ett blogginlägg istället …

På tur med fotograf


Foto: Per Magnus Persson

Foto: Per Magnus Persson

Har laddat upp några bilder på Flickr (S/Y Marys fotoalbum på nätet) från förra helgens tur på Öresund med fotograf Per Magnus Persson ombord.

Något höjdarväder var det knappast dagen till ära. Himlen hyfsat jämngrå och vinden lyckades bara stundtals fylla seglen. Men det är ändå roligt att få bilder på hela besättningen. Nåja, nästan i alla fall; skeppskatten Båtsman ville inte vara med. Kanske är han sur för att han inte ska få följa med ut i världen …

En av bilderna landar på omslaget på nästa nummer av tidningen Äventyrliga familjer som kommer ut den 8 juni. Det känns lite kul, särskilt med tanke på att det är en så förbaskat bra tidning. Mama, släng dig i väggen!

Bilderna hittar du här: www.flickr.com/photos/symary

Utrustning vs. Segling

Matt. Just avslutat en diskussion om huruvida vi behöver en strömsnål liten sjutums pekskärm eller inte. En ganska vanlig situation ombord på Mary. Min båtpryltokige kapten hittar nya sjysta smarta prylar som vi skulle kunna ha användning för ombord, medan jag får den otacksamma rollen som bromskloss. Inte nödvändigtvis för att jag inte ser nyttan av den där prylen han vill köpa utan för att det behövs en motpol – annars skulle vi inte ha några pengar kvar att segla för. Så extremt skulle det nog inte bli i vårt fall. Maken har ju faktiskt kommit iväg en gång förut, med hela 5 000 kronor på fickan . Det räckte till Kanarieöarna och tillbaka, vilket i sig är ganska imponerande : )

Men det är många som aldrig kommer iväg alls. De ska bara fixa det där sista …

————————————————————————————————————————————

Och för er som undrar om det blev någon skärm. Nej, ikväll gick ingen vinnande ut ur diskussionen. Vi skjuter på beslutet, en ganska vanlig utgång. Inte så dum alls faktiskt. Det är nämligen lätt att tro att man behöver en massa prylar och köpa på sig dem, men det är oftast smartare att vänta och se om behovet verkligen blir ett faktum. Om det inte handlar om säkerhets- och nödutrustning vill säga.